1 kap.
Allmänna bestämmelser
1 §
Tillämpningsområde
I denna lag föreskrivs om erkännande av yrkeskvalifikationer
och friheten att tillhandahålla tjänster i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG
om erkännande av yrkeskvalifikationer, nedan yrkeskvalifikationsdirektivet.
Denna lag tillämpas på erkännande
av yrkeskvalifikationer som en medborgare i en medlemsstat i Europeiska
unionen huvudsakligen har förvärvat i en annan
medlemsstat. Lagen tilllämpas också på erkännande
av yrkeskvalifikationer som grundar sig på avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller något annat avtal som ingåtts
mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och en annan
part samt på gemenskapens lagstiftning om tredjelandsmedborgares
ställning.
Denna lag tillämpas på erkännande
av yrkeskvalifikationer som grundar sig på bevis på formella
kvalifikationer som utfärdats utanför gemenskapen
för en medborgare i en medlemsstat och som erkänts
i en annan medlemsstat, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet
inom det berörda yrket i en medlemsstat.
Om någon annan författning innehåller
bestämmelser som avviker från denna lag, gäller
de i stället för denna lag.
2 §
Definitioner
I denna lag avses med
1) reglerat yrke en tjänst eller
uppgift, för vilken det för tillträde
eller utövande krävs att personen uppfyller vissa
i lag eller förordning föreskrivna yrkeskvalifikationer,
2) yrkeskvalifikationer kvalifikationer som intygas
i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis
eller yrkeserfarenhet eller båda,
3) bevis på formella kvalifikationer exa-mens-,
utbildnings- eller annat behörighetsbevis för
en utbildning som huvudsakligen ägt rum i gemenskapen,
utfärdat av en behörig myndighet i en medlemsstat,
samt behörighetsbevis för en utbildning som i
ett tredjeland utfärdats till en medborgare i en medlemsstat,
4) erkännande av yrkeskvalifikationer fattande
av beslut om en persons kvalifikationer för utövande
av ett reglerat yrke i Finland,
5) anpassningsperiod utövande av
ett reglerat yrke i Finland under övervakning av en behörig
yrkesutövare i det berörda yrket, eventuellt åtföljt
av utbildning,
6) lämplighetsprov ett prov som endast
gäller sökandens yrkeskunnighet och som har till
syfte att bedöma sökandens förmåga
att utöva ett reglerat yrke i Finland,
7) ursprungsmedlemsstat den stat där
en yrkesutövare som förflyttar sig till Finland
har förvärvat sina yrkeskvalifikationer,
8) automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer ett
beslut som fattas enligt det system för erkännande
som grundar sig på samordning av minimikraven för
en utbildning, varvid det inte kan krävas en anpassningsperiod
eller ett lämplighetsprov av sökanden,
9) gemenskapens regler för erkännande bestämmelserna
i yrkeskvalifikationsdirektivet och de bestämmelser i kommissionens
förordningar som ansluter sig till genomförandet
av direktivet.
3 §
Nationell samordning
Undervisningsministeriet svarar för den nationella
samordningen av de förfaranden som tillämpas vid
erkännande av yrkeskvalifikationer.
Utbildningsstyrelsen är den nationella kontaktpunkt
som avses i gemenskapens regler för erkännande.
4 §
Utlämnande av uppgifter och sekretessen hos behöriga
myndigheter
I fråga om utlämnande av uppgifter och sekretessen
hos en behörig myndighet som sköter uppgifter
som hör till tillämpningsområdet för denna
lag gäller det som föreskrivs i lagen om offentlighet
i myndigheternas verksamhet (621/1999).
Vad som föreskrivs i 1 mom. gäller förutom myndigheter
också instanser som har på lagstiftningen baserad
rätt att utfärda examensbevis och andra handlingar
som erkännandet av yrkeskvalifikationer grundar sig på.
2 kap.
Bestämmelser som ansluter till systemen för erkännande
5 §
Instanser som ansvarar för erkännande av yrkeskvalifikationer
Utbildningsstyrelsen fattar beslut om den behörighet
för reglerade yrken som bevis på formella kvalifikationer
medför, om inte annat föreskrivs någon
annanstans. I enlighet med vad som föreskrivs någon
annanstans i lag eller med stöd av lag, fattas beslut om
rätt att utöva ett yrke på grundval av
yrkeskvalifikationer som förvärvats i ett annat
land av samma instans som beviljar rätt att utöva
det berörda yrket på grundval av en examen som
avlagts i Finland.
En instans som ansvarar för erkännande av
yrkeskvalifikationer kan vid behov be ett universitet, en högskola
eller en annan läroanstalt om ett utlåtande om
sökandens studiers likvärdighet och ämnesområden
som saknas jämfört med studier i Finland samt
om längden på den anpassningsperiod som sökanden
eventuellt föreläggs, de uppgifter som ska ingå i
den och innehållet i lämplighetsprovet. Den som
lämnar utlåtandet kan hos den som begärt
utlåtandet uppbära en avgift efter självkostnadsvärde
enligt vad som närmare bestäms om offentligrättsliga
prestationer i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992)
och i en förordning som undervisningsministeriet utfärdar
i förekommande fall.
6 §
Kvalifikationsnivåer i den generella ordningen för
erkännande
Utifrån ett bevis på yrkeskvalifikationer
placerar sig yrkeskvalifikationerna på någon av
följande nivåer:
1) ett kompetensbevis som har utfärdats av
en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten på grundval
av
a) grundläggande utbildning eller allmänbildande
utbildning på andra stadiet, eller
b) en annan utbildning än en sådan som avses i
2—4 punkten, ett särskilt prov som inte föregås
av någon utbildning, eller av att sökanden utövat
yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i
följd eller på deltid under motsvarande tid under
de senaste tio åren,
2) ett bevis
a) på en allmänbildande utbildning
på andra stadiet, som kompletterats med en annan yrkesutbildning än
den som avses i 3 punkten eller med den yrkespraktik eller yrkesutövning
som eventuellt krävs utöver denna utbildning,
eller
b) på en yrkesinriktad utbildning på andra
stadiet, som vid behov kompletterats med en annan yrkesutbildning än
den som avses i 3 punkten eller med den yrkespraktik eller
yrkesutövning som eventuellt krävs utöver
denna utbildning,
3) ett examensbevis för
a) en utbildning efter det andra stadiet på minst
ett år, för vilken ett tillträdesvillkor är
sådan avslutad utbildning på andra stadiet som krävs
för behörighet till högskolestudier,
samt den yrkespraktik som eventuellt krävs utöver denna
utbildning, eller
b) en utbildning som betraktas som likvärdig enligt
gemenskapens regler för erkännande,
4) ett examensbevis över avslutad utbildning på minst
tre år och högst fyra år vid universitet eller
läroanstalt med högre utbildning eller annan utbildningsanstalt
på motsvarande nivå som genomgåtts efter
en utbildning på andra stadiet, samt den yrkespraktik som
eventuellt krävs utöver utbildningen,
5) ett examensbevis över avslutad utbildning på minst
fyra år vid universitet eller läroanstalt med
högre utbildning eller annan utbildningsanstalt på motsvarande
nivå som avlagts efter en utbildning på andra
stadiet, samt den yrkespraktik som eventuellt krävs utöver
utbildningen.
Som i 1 mom. avsedda yrkeskvalifikationer anses också kvalifikationer
som grundar sig på en utbildning som fullgjorts inom gemenskapen och
som en behörig myndighet i sökandens ursprungsmedlemsstat
erkänner motsvara en viss nivå enligt 1 mom.
7 §
Villkor för erkännande i den generella ordningen
Erkännandet av yrkeskvalifikationer grundar sig på ett
bevis på formella kvalifikationer eller en uppsättning
av sådana bevis som har utfärdats av en behörig
myndighet i en annan medlemsstat. Bevisen på formella kvalifikationer ska
motsvara minst den nivå som ligger omedelbart före
den som krävs nationellt för samma yrkeskvalifikationer
i enlighet med indelningen i 6 §.
Om en utbildning som en person erhållit tidigare inte
uppfyller de gällande behörighetskraven för
utövande av ett yrke i ursprungsmedlemsstaten, ska lagstiftningen
om förvärvade rättigheter i sökandens
ursprungsmedlemsstat beaktas vid fastställandet av den
nivå som avses i 6 §.
Ett beslut om erkännande som fattats i en annan medlemsstat
kan inte anföras som grund i en ansökan om erkännande
av yrkeskvalifikationer annat än i de fall som avses i
1 § 3 mom.
8 §
Kompensationsåtgärder
I ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer
kan det krävas att sökanden genomgår
ett lämplighetsprov eller slutför en anpassningsperiod
som inte överskrider tre år, om
1) omfattningen av den utbildning som sökanden
fullgjort är minst ett år kortare än
den som krävs nationellt,
2) innehållet i sökandens utbildning
väsentligt avviker från motsvarande nationella
utbildning, eller
3) det reglerade yrket omfattar yrkesaktiviteter som
inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat
och sökandens utbildning väsentligt avviker från
motsvarande nationella utbildning.
Innan myndigheten kräver kompensationsåtgärder
ska den kontrollera om de kunskaper som sökanden har tillägnat
sig under sin yrkesverksamhet är sådana att de
helt eller delvis täcker den väsentliga avvikelse
som avses i 1 mom.
Sökanden har rätt att välja
kompensationsåtgärd. I ett beslut om erkännande
av yrkeskvalifikationer kan emellertid förordnas om obligatorisk
anpassningsperiod eller obligatoriskt lämplighetsprov,
om
1) yrkesutövningen kräver exakta
kunskaper i nationell rätt och verksamheten består
till en väsentlig och konstant del i att lämna
råd i frågor som rör nationell rätt,
2) det gäller sådant erkännande
av yrkeskvalifikationer som avses i 1 § 3 mom., eller
3) en utövare av ett yrke som omfattas av
systemet för erkännande på grundval av
samordning av minimikraven för utbildningen inte uppfyller
villkoren för automatiskt erkännande enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.
Högskolor och andra läroanstalter ska ordna lämplighetsprov
enligt vad som krävs i beslutet om erkännande
av yrkeskvalifikationer. För intyget över deltagande
och godkänd prestation i lämplighetsprovet tas
hos den som deltagit i provet ut en avgift efter självkostnadsvärde
enligt vad som närmare bestäms om offentligrättsliga prestationer
i lagen om grunderna för avgifter till staten och i en
förordning som undervisningsministeriet utfärdar
i förekommande fall.
Närmare bestämmelser om anpassningsperioder
och lämplighetsprov utfärdas genom förordning
av statsrådet.
9 §
Gemensamma minimikrav
Yrkesorganisationer och yrkessammanslutningar får föreslå antagande
av gemensamma minimikrav beträffande yrkeskvalifikationer
för Europeiska gemenskapernas kommission.
När sökandens yrkeskvalifikationer uppfyller de
gemensamma minimikrav som anges i gemenskapslagstiftningen om erkännande
får de kompensationsåtgärder som avses
i 8 § inte krävas av sökanden.
10 §
Yrkeserfarenhet som villkor för yrkesutövning
Om det för utövande av ett yrke krävs
en viss yrkeserfarenhet, ska tidigare utövande av denna verksamhet
i en annan medlemsstat godtas i enlighet med gemenskapens regler
för erkännande.
En handelskammare som avses i handelskammarlagen (878/2002)
ska på ansökan utfärda intyg om arten
av och varaktigheten i fråga om yrkesutövning
som skett i Finland. På utfärdandet av intygen
tillämpas förvaltningslagen (434/2003),
språklagen (423/2003) och lagen om offentlighet
i myndigheternas verksamhet.
11 §
Arkitektexamen
Om arkitektexamen eller byggnadsarkitektexamen är
behörighetsvillkor för en tjänst eller uppgift,
förvärvas denna behörighet genom de examina
som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet omfattas av systemet för
erkännande på grundval av samordning av minimikraven
för utbildningen. Ett villkor för automatiskt
erkännande av yrkeskvalifikationerna är dessutom
att sökanden har rätt att utöva arkitektyrket
i sin ursprungsmedlemsstat. I fråga om den behörighet som
andra arkitektexamina än de som omfattas av systemet med
automatiskt erkännande medför, och om vilka kompensationsåtgärder
som krävs, fattas besluten i enlighet med den generella
ordningen för erkännande.
12 §
Bilagor till ansökan
En myndighet som ansvarar för erkännande av
yrkeskvalifikationer kan kräva att officiellt bestyrkta
kopior av följande handlingar och intyg fogas till ansökan:
1) bevis på sökandens medborgarskap,
2) kopior av bevis på formella kvalifikationer och
kompetensbevis eller en kopia av bevis över utbildning
som ger rätt att utöva yrket,
3) ett intyg från den behöriga myndigheten
i sökandens ursprungsmedlemsstat över att sökandens
utbildningsbevis är de handlingar som avses i gemenskapens
regler för erkännande,
4) ett intyg om sökandens yrkeserfarenhet,
5) ett intyg som inte är äldre än
tre månader över att sökanden har gott
namn och rykte eller inte har försatts i konkurs,
6) ett intyg som inte är äldre en
tre månader över sökandens ekonomiska
ställning och över att sökanden är
försäkrad mot de ekonomiska skador som är
förenade med hans eller hennes yrkesansvar.
Dessutom ska sökanden på begäran
i en bilaga till ansökan lämna upplysningar om
sin utbildning så att den myndighet som svarar för
erkännandet av yrkeskvalifikationerna kan fastställa
förekomsten av eventuella väsentliga olikheter
i förhållande till den utbildning som krävs
i Finland.
Till ansökan ska av andra än på ett
nordiskt språk avfattade bilagor fogas översättningar
till finska eller svenska utförda av en auktoriserad translator.
Närmare bestämmelser om handlingar och intyg
som ska fogas till ansökan kan utfärdas genom
förordning av statsrådet.
13 §
Beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer
Den myndighet som ansvarar för erkännandet av
yrkeskvalifikationerna ska underrätta sökanden
om att ansökan har mottagits samt om de handlingar som
eventuellt saknas inom en månad från mottagandet
av ansökan. Myndigheten ska avgöra en ansökan
om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer inom
tre månader och andra ansökningar inom fyra månader
efter det att de nödvändiga handlingarna har inkommit.
Om det i ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer
krävs kompensationsåtgärder av sökanden, är
beslutet om erkännande villkorligt fram till dess anpassningsperioden
har löpt ut eller sökanden har avlagt lämplighetsprovet.
Det slutliga beslutet om erkännande fattas efter det att
sökanden har meddelat myndigheten att kompensationsåtgärderna
har fullgjorts.
14 §
Ändringssökande
I fråga om sökande av ändring i beslut
som avses i denna lag gäller vad som bestäms i
förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Om beslut inte har meddelats inom den föreskrivna tiden,
kan sökanden på det sätt som anges
i förvaltningsprocesslagen anföra besvär, som
då anses avse ett avslagsbeslut med anledning av ansökan.
Sådana besvär kan anföras till dess att
ett beslut med anledning av ansökan har meddelats.
15 §
Användande av yrkestitel och akademisk titel
Om användandet av en yrkestitel för en viss yrkesverksamhet är
nationellt reglerad, ska medborgare i andra medlemsstater som har
tillstånd att utöva det reglerade yrket med stöd
av ett sådant beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer
som avses i denna lag använda den yrkestitel och den eventuella
förkortning för titeln som fastställts
i finsk lagstiftning.
Sökanden har rätt att använda en
akademisk titel från ursprungsmedlemsstaten, och den eventuella
förkortningen av titeln, på ursprungsmedlemsstatens
språk. Om en akademisk titel kan förväxlas
med en titel som i Finland kräver kompletterande utbildning,
får den myndighet som ansvarar för erkännandet
av yrkeskvalifikationerna kräva att sökanden använder
den akademiska titeln i en lämplig form.
3 kap.
Frihet att tillhandahålla tjänster
16 §
Principen om friheten att tillhandahålla tjänster
Om en yrkesutövare som är lagligen etablerad
i en annan medlemsstat temporärt och sporadiskt tillhandahåller
tjänster i Finland, får friheten att tillhandahålla
tjänster inte inskränkas av skäl som
rör yrkeskvalifikationerna. Temporärt och sporadiskt
tillhandahållande av tjänster ska också tillåtas
om yrket inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten och
tjänsteleverantören har utövat yrket
i fråga under minst två år i denna medlemsstat
under de tio senaste åren.
På tjänsteleverantören tillämpas
de nationella regler som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna
eller tillsynen över yrkesutövningen. Tjänsteleverantören
omfattas inte av nationella krav som gäller tillstånd
som beviljas av en yrkesorganisation eller registrering i eller
medlemskap i en yrkesorganisation.
17 §
Tjänsteleverantörens yrkestitel
En tjänsteleverantör ska använda
yrkestiteln i ursprungsmedlemsstaten på dess officiella
språk när det i denna medlemsstat finns en titel
för yrket. Om en sådan yrkestitel inte finns i
ursprungsmedlemsstaten, ska tjänsteleverantören ange
sin akademiska titel på ursprungsmedlemsstatens officiella
språk. I fråga om yrken som erkänns automatiskt
ska dock den yrkestitel som fastställts i finsk lagstiftning
användas.
I de fall då tjänster tillhandahålls
under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens
akademiska titel ska följande uppgifter lämnas
till tjänstemottagaren:
1) registreringsnummer i ett handelsregister eller
motsvarande offentligt register,
2) kontaktuppgifter för den behöriga
tillsynsmyndigheten i ursprungsmedlemsstaten, om verksamheten i
denna omfattas av ett tillståndssystem,
3) yrkessammanslutning eller liknande organisation
i vilken tjänsteleverantören är registrerad
,
4) medlemsstat där tjänsteleverantören
tilldelats yrkestiteln eller den akademiska titeln,
5) identifieringsnummer för mervärdesskatt,
6) detaljerade uppgifter om försäkringsskydd eller
annat personligt eller kollektivt skydd som gäller yrkesansvar.
4 kap.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
18 §
Ikraftträdande
Denna lag träder i kraft den
20 .
Genom denna lag upphävs lagen om genomförande
av en generell ordning för erkännande av examina
inom Europeiska gemenskapen (1597/1992) jämte ändringar.
19 §
Övergångsbestämmelser
På ansökningar som anhängiggjorts
innan denna lag har trätt i kraft tillämpas bestämmelserna
i denna lag, om beslutet fattas efter lagens ikraftträdande.
En hänvisning till lagen om genomförande av en
generell ordning för erkännande av examina inom
Europeiska gemenskapen någon annanstans i lagstiftningen
avser efter ikraftträdandet av denna lag en hänvisning
till denna lag.
Åtgärder som verkställigheten av
lagen förutsätter får vidtas innan lagen
träder i kraft.