Motivering
         
         Bakgrund
         
         Finland vaknade i början av 1990-talet till insikt om
            att vi har ett fukt- och mögelproblem i hus. Under de senaste
            tjugo åren har otaliga studier och utvecklingsprojekt fokuserat
            på fukt- och mögelskadornas orsaker, omfattning
            och effekter och hur skadorna kunde åtgärdas.
            Man har försökt lösa problemet bl.a.
            genom ett principbeslut av statsrådet, genom att tillsätta
            arbetsgrupper, forskarlag och utredningspersoner och genom att starta
            upp handlingsprogram, kampanjer och talkon. Som exempel kan nämnas
            reparationsprogrammet Remontti 1992—1996, kampanjen "Kosteus
            kuriin" i slutet av 1990-talet och programmet Terve Talo som startade
            1998. Hela 2002 tillägnades inomhusluften.
         
         
         Statsminister Matti Vanhanens andra regering fattade den 18
            september 2008 ett principbeslut om reparationsbyggande. För
            att verkställa principbeslutet tog miljöministeriet
            fram en genomförandeplan för strategin för
            reparationsbyggande 2009—2017, där förebyggande
            och sanering av fukt- och mögelskador ingick i projektportföljen.
            Med det projektet för ögonen lanserade statsrådet
            ett femårigt projekt (2009—2013), aktionsprogrammet
            Fukt- och mögeltalko. Statsrådet fattade också ett
            principbeslut om saken den 12 maj 2010.
         
         
         Fukt- och mögeltalkot samordnas och styrs av miljöministeriet.
            Arbetet utförs i samverkan med andra ministerier och aktörer
            inom statsförvaltningen samt med kommun-, företags-
            och utbildningssektorn. Hittills har ca 60 projekt startats inom
            talkoprogrammet. Projekten tar sikte på rent konkreta lösningar
            och handlingsmodeller. Programmet har en budget på ca 3,4
            miljoner euro och sysselsätter en programchef plus en sakkunnig.
            Programmet får stöd av en styrgrupp. Just nu ser
            det ut som programmet löper fram till utgången
            av 2014.
         
         
         I programmet för statsminister Jyrki Katainens regering
            (22.6.2011) sägs det att "fukt- och mögeltalkot
            fortgår och man säkerställer att den kompetens
            dessa talkon genererar överförs till utbildningsverksamheten
            och aktörerna i byggbranschen". Enligt programmet ska markanvändnings-
            och bygglagen helhetsbedömas och en övergripande
            plan för ökade renoveringar av byggnadsbeståndet
            göras upp i syfte att åtgärda det eftersatta
            underhållet. Dessutom ska ny praxis och innovationer för
            ombyggnader främjas.
         
         
         Myndighetsstyrningen inom byggverksamheten ska enligt regeringsprogrammet
            förbättras och en föregripande och enhetlig
            tolkning av byggföreskrifterna främjas bl.a. genom
            att åtgärder förknippade med normtalkon
            vidtas. Vidare ska effektiviteten i styrningen av byggnadstillsynen
            stärkas när det gäller att övervaka
            byggkvaliteten och förbättra energiprestandan.
            Byggnadstillsynen moderniseras genom att byggnadsövervakningsenheterna
            minskar i antal men ökar i storlek med större
            regionala enheter som följd. Kvaliteten i byggande och
            planering förbättras genom att fokusera på planerarnas
            kompetens och göra utbildningen av branschaktörer
            effektivare. Utbildningen i energieffektiv byggnads- och renoveringsverksamhet
            och forskningen i branschen ska enligt programmet ökas.
         
         
         Rättslig grund
         
         Enligt Finlands grundlag ()
            ska det allmänna på det sätt som närmare
            föreskrivs i lag tillförsäkra var och
            en tillräckliga social-, hälsovårds-
            och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens
            hälsa. Enligt 20 § i den lagen bär var
            och en ansvar för naturen och dess mångfald samt
            för miljön och kulturarvet. Det allmänna
            ska verka för att alla tillförsäkras
            en sund miljö och att var och en har möjlighet
            att påverka beslut i frågor som gäller
            den egna livsmiljön.
         
         
         Ett friskt inomhusklimat regleras i ett flertal författningar.
            Viktigast är markanvändnings- och bygglagen (,
            nedan MBL), hälsoskyddslagen ()
            och arbetarskyddslagstiftningen (t.ex. arbetarskyddslagen  och
            lagen om företagshälsovård ).
            Tematiskt betydelsefulla är också lagen om bostadsaktiebolag
            () och lagstiftningen om skydd
            vid bostadsköp (tex. lagen om bostadsköp 8 och
            jordabalken ). Också lagstiftningen
            om en trygg studiemiljö respektive hälsosam dagvårdsmiljö (t.ex.
            lagen om grundläggande utbildning ,
            gymnasielagen  och lagen om
            barndagvård ) har stor
            relevans för barn och unga.
         
         
         Miljöministeriet håller för närvarande
            på att kartlägga hur MBL och Finlands byggbestämmelsesamling
            fungerar. Kartläggningen avses blir klar inom detta år.
            Ministeriet planerar att under 2013 och 2014 uppdatera sina miljöguider från
            1997 om undersökning och reparation av fukt- och mögelskadade
            hus (Ympäristöopas 28 resp. 29). På social-
            och hälsovårdsministeriet pågår
            en översyn av hälsoskyddslagen och en därtill
            hörande ändring av anvisningarna om boendehälsa
            till förordning.
         
         
         Författningarna markerar tydligt att byggnaderna inte
            får förorsaka människor hälsoproblem.
            I en ändring av MBL som trädde i kraft den 1 januari
            i år () lyftes vissa
            väsentliga tekniska krav gällande bl.a. friska
            hus upp från förordnings- till lagnivå.
            Enligt 117 c §  ska den som påbörjar
            ett byggprojekt se till att byggnaden på det sätt
            som användningsändamålet och miljöförhållandena
            förutsätter projekteras och uppförs så att
            den är sund och säker med avseende på inomhusluft,
            fukt-, temperatur- och ljusförhållanden samt vattenförsörjning.
            I 166 § föreskrivs det att en byggnad och dess
            omgivning ska hållas i sådant skick att den hela
            tiden uppfyller de sanitära kraven, kraven på säkerhet och
            användbarhet och inte medför miljöolägenheter
            eller förfular omgivningen.
         
         
         I 26 § i hälsoskyddslagen finns en bestämmelse
            om att bostäder och andra utrymmen inomhus beträffande
            luftens renhet, temperatur, fuktighet, buller, luftväxling,
            ljus, strålning och övriga motsvarande förhållanden
            ska vara sådana att de som befinner sig i bostaden eller
            utrymmet inte förorsakas sanitär olägenhet.
            Enligt lagen får det i bostäder och andra vistelseutrymmen inte
            finnas djur eller mikrober i en mängd som medför
            sanitär olägenhet. Med sanitär olägenhet avses
            en sjukdom som kan konstateras hos människan, en annan
            hälsostörning eller förekomsten av en
            sådan faktor eller omständighet som kan minska
            sundheten i befolkningens eller individens livsmiljö. 
         
         
         Arbetarskyddslagens 8 § säger att arbetsgivaren är
            skyldig att genom nödvändiga åtgärder sörja
            för arbetstagarnas säkerhet och hälsa
            i arbetet. Elevers och studerandes rätt till en trygg studiemiljö grundar
            sig på bl.a. lagen om grundläggande utbildning
            (29 §) och gymnasielagen (21 §). I lagen om barndagvård
            föreskriver 6 § att dagvården ska vara
            lämplig för barn och för vård
            och fostran av barn  i fråga om sanitära och övriga
            förhållanden.
         
         
         Styr- och tillsynsmyndigheter
         
         En lång rad myndigheter på ministerier, på centrala ämbetsverk,
            inom regionförvaltningen och i kommunerna styr och övervakar
            att inomhusluften är hälsosam.
         
         
         Styrningen och övervakningen av byggande regleras i
            MBL och den anknytande förordningen. I 2 kap. i MBL anges
            de myndigheter som anförtrotts uppdrag som gäller
            den allmänna utvecklingen, styrningen och övervakningen
            av områdesplaneringen och byggnadsväsendet. Miljöministeriet
            svarar för den allmänna utvecklingen och styrningen
            av byggandet. Andra berörda myndigheter är  närings-,
            trafik- och miljöcentralerna, landskapsförbunden
            och de kommunala byggnadstillsynsmyndigheterna.
         
         
         Enligt hälsoskyddslagen utövas den högsta ledningen
            och styrningen av den allmänna planeringen av och tillsynen över
            hälsoskyddet av social- och hälsovårdsministeriet.
            På kommunens lott faller att främja och övervaka
            hälsoskyddet inom sitt område. Övervakningen
            av det sanitära läget i bostäder och
            andra vistelseutrymmen hör till den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.
            Tillstånds- och tillsynsverket för social- och
            hälsovården styr verkställigheten av och
            tillsynen över de bestämmelser som utfärdats
            med stöd av hälsoskyddslagen. Verket styr och övervakar
            tillsammans med regionförvaltningsverken de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna.
            Undersökningar för myndigheterna ska utföras
            i ett laboratorium som Livsmedelssäkerhetsverket har godkänt
            eller alternativt ett nationellt expertlaboratorium (Institutet
            för hälsa och välfärd). Innan
            ett laboratorium godkänns ska Livsmedelssäkerhetsverket
            be om ett utlåtande av Tillstånds- och tillsynsverket
            för social- och hälsovården och/eller
            Institutet för hälsa och välfärd.
         
         
         Bestämmelser om arbetarskyddsförvaltningen
            och dess uppgifter ingår i lagen om arbetarskyddsförvaltningen
            (). Regionförvaltningsverkens
            ansvarsområde för arbetarskyddsuppgifter, som
            styrs av social- och hälsovårdsministeriet, har
            myndighetstillsyn över att arbetarskyddslagstiftningen
            följs på arbetsplatserna. Dessutom ger de arbetsgivarna
            och arbetsgivarna anvisningar och råd om hur bl.a. lagstiftningen
            om arbetsförhållanden ska tillämpas.
         
         
         Undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde
            har uppgifter som bl.a. gäller planering och genomförande
            av utbildning kring det aktuella temat. Dessutom har Utbildningsstyrelsen
            dragit upp riktlinjer för hur skolor ska repareras. En
            representant för arbets- och näringsministeriet
            har deltagit i diskussionerna om hur den aktuella utbildningen bör
            läggas upp. Arbetshälsoinstitutet, Institutet
            för hälsa och välfärd, Tekniska
            forskningscentralen VTT och flera universitet har redan länge
            bedrivit temaforskning på området. Arbetshälsoinstitutet
            har tagit fram modeller och metoder för forskning om inomhusklimat
            och medverkat i utredningar om inomhusklimatproblem på arbetsplatser
            och undersökningar av misstänkta fall av yrkessjukdomar.
            Säkerhets- och kemikalieverket har bidragit till att förhindra
            att giftiga ämnen används vid husreparationer.
            Experter från museiverket och byggnadsforskare vid landskapsmuseerna
            ger varje år anvisningar och råd om reparation
            av kulturhistorisk värdefulla byggnader. De tvistemål
            om bostadsköp som grundar sig på fukt- och mögelproblem
            behandlas i domstolar och konsumenttvistenämnden. Dessutom
            får laglighetsövervakarna, bl.a. justitieombudsmannen,
            ta emot klagomål om inomhusluft. Konkurrent- och konsumentverket
            har gått ut med anvisningar i frågan. När
            det gäller bostadsköp och bostadsreparationer
            vänder sig människor ofta till konsumentrådgivningen.
         
         
         Staten har betalat ut bidrag bl.a. för mögelsanering
            av skolor och social- och hälsovårdsbyggnader.
            Aktörer i den processen är undervisnings- och
            kulturministeriet, social- och hälsovårdsministeriet,
            regionförvaltningsverken, närings-, trafik- och
            miljöcentralerna, landskapsförbunden och kommunerna.
            Exempelvis mögelsaneringar finansieras också med
            bidrag från Finansierings- och utvecklingscentralen för
            boendet (ARA)  och investeringsstöd enligt programmet för
            utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland. Forskningen inom området
            har stötts av bl.a. Tekes och Finlands Akademi. Penningautomatföreningen
            har stött bl.a. rådgivning om inomhusklimatproblem.
         
         
         Utskottets allmänna bedömning
         
         Fukt- och mögelskador förekommer allmänt
            i hela byggnadsbeståndet. I byggnader påträffas allt
            oftare fukt- och mögelskador som påverkar hälsan
            och risken för att problemet förvärras är påtaglig.
            Utskottet anser att det handlar om ett allvarligt samhälls-
            och folkhälsoproblem. Man har ännu inte till fullo
            insett att fukt- och mögelskador ger upphov till mänskligt
            lidande och ekonomiska förluster av stora mått.
            Mänskligt sett är det nödvändigt
            och ekonomiskt sett lönsamt med investeringar som avvärjer
            och eliminerar dem. Underlåtenheten att underhålla
            byggnader och reparera vid rätt tidpunkt har lett till att
            vi är uppe i 30—50 miljarder euro för
            det eftersatta underhållet.
         
         
         Utskottet menar att man inte inser hur mycket reparationer som
            egentligen krävs och inte tar friska hus på särskilt
            stort allvar. De åtgärder som vidtagits under
            de senaste årtiondena har inte haft några effekter
            på de fukt- och mögelrelaterade hälsoskadorna
            och samhällsekonomiska förlusterna och har inte
            kunnat hindra nya fuktskador från att uppstå.
            Byggkvaliteten har inte förbättrats och det brister
            fortfarande stort i underhåll och reparationskultur. Åtgärderna
            har missat orsaken till hälsoskadorna och har inte lyckats
            minska de negativa effekterna eller skadorna.
         
         
         Exempelvis är det enligt utskottets mening skralt med
            undersökningar, behandlingar och stöd för
            dem som fått symtom eller insjuknat. Många som
            insjuknat anser sig ha blivit missgynnade och dåligt behandlade. Även
            om det inte alltid går att hitta en medicinsk orsak till symtom
            och sjukdomar, måste patienterna alltid få behandling
            och hjälp, understryker utskottet. Vid intressekonflikt
            väger patientens vårdbehov tyngre än
            en exakt klinisk diagnos för symtom och sjukdom.
         
         
         Bristerna och försummelserna har varit legio när
            det gällt att förebygga och åtgärda
            fukt- och mögelskador och observera påföljande
            skador. Därmed har det blivit avsevärt svårare
            och mer tidskrävande att korrigera situationen. Att göra sjuka
            hus friska är ett åtagande som kan gå i
            stöpet hur lätt som helst: vi har inte all den
            information och forskning som behövs, vi saknar expertis
            och kunnande och det har varit problem med metoderna och arbetssätten
            hittills. Redan det kunde hjälpa upp situationen att man ärligt
            talar om vad man vet och vad man inte vet om ämnet.
         
         
         Utskottet tycker att man gjort ett värdefullt arbete
            med små resurser inom ramen för Fukt- och mögeltalkot
            de senaste åren. Men uppslutningen kring talkot har inte
            varit tillräckligt stort. Det här gäller
            i synnerhet miljöministeriet som är samordnare
            för hela projektet. Det har gjort det svårare
            att nå de uppställda målen. Utskottet
               förutsätter att Fukt- och mögeltalkot
               fortsätter efter 2014 och att ramvillkoren för
               utvecklingsprojektet förbättras genom att detta
               ges adekvata resurser och möjligheter att bedriva ett långsiktigt
               utvecklingsarbete. 
            
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder
               för att ändra villkoren för statliga
               stöd för byggnadssaneringar så att de
               styr och uppmuntrar kommunerna till att metodiskt och proaktivt
               underhålla sina byggnader och reparera dem vid rätt
               tid under deras livscykel. Dessutom bör det undersökas
               om stödfrågorna kunde koncentreras till en enda
               myndighet.
         
         
         
            En långsiktig plan för sanering av daghem, skolor
               och social- och hälsovårdsbyggnader och för åtgärdande
               av hälsoproblem i dem bör upprättas och
               ett större statligt stöd än nu betalas för
               att genomföra den.
         
         
         Trots alla påtalade problem och brister kan man lösa
            fukt- och mögelproblemen i hus med de rätta insatserna,
            menar utskottet.
         
         
         Fukt- och mögelskador överallt
         
         Fukt och mögel inomhus som ger hälsoproblem förekommer
            allmänt i hela landet. Trots att man under de senaste decennierna
            gjort en mängd undersökningar och studier för
            att utröna hur utbrett problemet är, kan man i
            dag inte prestera mer än på sin höjd
            grova antaganden. Antagandena skiljer sig markant från
            varandra. Det här beror bl.a. på att forskarna
            använt sig av olika material, metoder och definitioner.
         
         
         Av mögelrapporten och expertutfrågningen att
            döma har fukt- och mögelskador med hälso-påverkan
            spritt sig. Utan tillräckligt effektiva motdrag kommer
            trenden att hålla i sig. Det behövs en noggrannare
            bevakning av skadornas utbredning, understryker utskottet. Då ser
            man bl.a. om de vidtagna åtgärderna haft någon
            effekt. Det vore också viktigt att få tillgång
            till internationella referensdata.
         
         
         Enligt mögelrapporten är 7—13 procent
            av våningsytan i småhus och radhuslängor
            allvarligt fukt- och mögelskadad. Motsvarande procent i
            flervåningshus med bostäder är 6—9,
            i skolor och daghem 12—18,  i vårdinrättningar 20—26
            och  i kontor 2,5—5. I de allvarligt skadade
            småhusen och radhuslängorna bor 224 500—336 900
            och i flervåningshusen 103 000—154 000
            personer. I de skadade skolorna och daghemmen utnyttjas lokalerna
            av 172 000—259 200 personer medan det
            i de skadade vårdinrättningarna arbetar 36 000—46
            800 och på kontoren 27 500—55 000
            personer.
         
         
         En allvarlig fukt- och mögelskada har i rapporten definieras
            som ett icke ringa konstruktionsfel som sannolikt resulterar i skadlig
            exponering för kemiska, fysikaliska och biologiska orenheter
            som frigörs från fuktskadade konstruktioner och
            material. Utifrån denna definition kan reparationsbehovet
            betraktas som akut för att risken för exponering
            ska minskas eller undanröjas. Nu när det  finns
            en definition på allvarlig fukt- och mögelskada
            blir det lättare och systematiskt skärskåda
            frågan, påpekar utskottet.
         
         
         Fukt- och mögelskador med hälsopåverkan förekommer
            i alla typer av hus, oavsett användningsändamål
            och ägarstruktur. Kvantitativt mätt är
            fukt- och mögelskadorna vanligast i privatägda
            hus. Men relativt sett finns det mest skador i kommunala byggnader.
            Experterutfrågningen bekräftar utredningsresultaten.
         
         
         Utskottet tycker sig se att bl.a. allt fler skolor och daghem
            drabbats av skador. Utskottet har reagerat med bestörtning
            på expertyttrandena om att mer än hälften
            av skolorna och daghemmen har inomhusklimatproblem. Utifrån
            mögelrapporten kan man sluta sig till att 62 000—94 000 grundskolelever
            och 12 000—18 000 gymnasister dagligen
            exponeras för fukt och mögel.
         
         
         Också vårdinrättningarna (bl.a. sjukhus,
            hälsovårdscentraler och äldrevårdsinrättningar) är
            i dåligt skick, framhåller utskottet. Enligt en
            utredning som social- och hälsovårdsministeriet lät
            göra 2005 (Sairaalakiinteistöjen kunto ja ilmanvaihto;
            Reijula 2005) var 15 procent av våningsytan i  tio sjukvårdsdistrikts
            sjukhusbyggnader i behov av omedelbara reparationer. På vårdavdelningarna
            var motsvarande procent 24. Fukt- och mögelskador var den
            främsta enskilda orsaken till reparationsbehovet. Exponering
            för fukt och mögel har förekommit även
            i många av statens byggnader.
         
         
         I dokument från Fukt- och mögeltalkot bedöms
            antalet finländare som dagligen utsätts för orenheter
            från fukt- och mögelskador uppgå till 600 000—800 000.
            En del kommer i beröring med fuktskador såväl
            på arbetsplatsen/i skolan/i dagiset som
            hemma. Behov av omedelbara reparationer förekommer i 2 000
            vård- och omsorgsbyggnader (25 %), 1 200
            skolor (15 %)  250 000 småhus (25 %),
            18 000 rad- och kedjehuslängor (25 %)
            och 6 000—12 000 flervåningshus
            med bostäder (10—20 %).
         
         
         Hälsoeffekter
         
         Hus med fukt- och mögelskador innebär en ökad hälsorisk
            för dem som vistas där. Mögelrapporten
            ger vid handen att fukt- och mögelskador har en tidsmässig
            koppling till astmadebut och förvärrad astma,
            luftvägsinfektioner och luftvägssymtom. Även
            om bevisen än så länge är indikativa är
            det sannolikt att exponering för fuktskademikrober, andra
            mikrobiologiska faktorer eller kemiska föreningar starkt
            kan bidra till symtomdebut. Dessutom förefaller risken
            för att de som vistas i lokalen insjuknar minska, om skadorna
            förebyggs och reparationerna utförs rätt.
         
         
         I mögelrapporten (s. 89—121) ingår
            en utförlig beskrivning och analys av vilka hälsoeffekter
            fukt- och mögelskador har. Utifrån en systematisk
            litteraturöversikt och epidemiologiska studier sammanställde
            utredarna tabellen nedan. Av tabellen framgår vilka bevis
            epidemiologiska studier har för kopplingen fuktskador-sjukdomar
            enligt IOM:s (Institute of Medicine vid National Academy of Sciences
            i USA) klassifikation (IOM 2004, WHO 2009 och den färskaste stora översikten
            från 2011; Mendell m.fl.). Utredningen kunde i inget fall
            verifiera den kausala kopplingen mellan sjukdom eller symtom och fukt-
            och mögelskador. När det gäller luftvägssymtom
            kan ett tidsmässigt samband påvisas.
         
         
         
            
               Fukt- och mögelskadors hälsoeffekter 
               
            
            
               
                  | Bevis enligt undersökningar
                     för fuktskaderelaterade symtom och sjukdomar (Eu = ej
                     undersökt)
                   | 
               
               
                  | Sjukdom eller
                     symtom
                   | 
                  IOM:s slutsats
                     (2004)
                   | 
                  WHO:s slutsats
                     (2009) 
                   | 
                  Mendells m.fl.
                     slutsats (2011) 
                   | 
               
               
                  | Förvärrad
                     astma
                   | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis (stark
                     indikation) 
                   | 
               
               
                  | Astmadebut | 
                  Begränsade eller möjliga
                     bevis 
                   | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Hosta  | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Pipande andning  | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Andnöd  | 
                  Begränsade eller möjliga
                     bevis 
                   | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Symtom från de övre luftvägarna  | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Allergisk snuva  | 
                  Eu | 
                  Begränsade eller möjliga
                     bevis 
                   | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Luftvägsinfektion  | 
                  Eu | 
                  Övertygande bevis (exkl. mellanöreinflammation) | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Akut bronkit  | 
                  Eu | 
                  Begränsade eller möjliga
                     bevis 
                   | 
                  Övertygande bevis | 
               
               
                  | Allergisk alveolit  | 
                  (Sambandet grundar sig på kliniska
                     bevis)
                   | 
                  (Sambandet grundar sig på kliniska
                     bevis)
                   | 
                  Otillräckliga bevis  | 
               
               
                  | ODTS | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Eu | 
               
               
                  | Mag-tarmsymtom  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Eu | 
                  Eu | 
               
               
                  | Svaghet  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Eu | 
                  Eu | 
               
               
                  | Neuropsykologiska symtom  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Eu | 
                  Eu | 
               
               
                  | Cancer  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Eu | 
               
               
                  | Reumatisk sjukdom och andra immunsjukdomar  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Eu | 
               
               
                  | Reproduktiv hälsa  | 
                  Otillräckliga bevis  | 
                  Otillräckliga bevis | 
                  Eu | 
               
            
         
         
         Observeras bör att man ännu inte med säkerhet vet
            vad det är i fukt- och mögelskadade byggnader
            som orsakar symtom och sjukdomar eller känner till mekanismen
            bakom sjukdomarna. De divergerande åsikterna om hälsoeffekterna
            gör bara människorna mer förvirrade och
            oroliga.
         
         
         När experterna motsäger varandra är
            det mycket svårt för folk att bilda sig en uppfattning om
            vad man faktiskt vet om ämnet just nu. Det vittnar om dålig
            förvaltning och att läget inte är under
            kontroll. Utskottet tror att det blir svårt att hjälpa
            upp situationen och avsätta resurser på lämpligt
            sätt när ingen samverkan förekommer. Myndigheterna
            och forskarna måste vara tydliga och tala om för
            alla vad som är fakta just nu.
         
         
         Det är angeläget att man fortsätter
            forska i vilka hälsoeffekter fukt och mögel har.
            Det gäller också att delta i det internationella
            samarbetet och följa och utnyttja internationella forskningsresultat.
            Forskarna måste nå samsyn om vilka hälsoeffekter
            skadorna har och vilka kompletterande undersökningar som är
            akuta.
         
         
         Utskottet är djupt oroat över hur barns och ungas
            hälsa påverkas av fukt- och mögelskador. Eftersom
            skador förekommer så utbrett i hem, daghem och
            skolor, måste hotet att allt fler barn och unga kommer
            att få symtom och insjukna tas på allvar. Dessutom
            löper barn större risk att insjukna i astma än
            fullvuxna, och exponering i barndomen kan även öka
            risken att insjukna som fullvuxen. En annan grupp som måste
            tas på allvar är de som jobbar i skadade lokaler,
            för de arbetar ofta där permanent och i åratal.
            Därför är det ytterst angeläget
            att snabbt vidta åtgärder för att hjälpa
            upp situationen.
         
         
         Samhällsekonomin påverkas negativt
         
         Fukt- och mögelskador i hus får stora negativa konsekvenser
            för samhället och samhällsekonomin. Utskottet
            tror att man inte riktigt inser hur stora de egentligen är.
            Ett tecken på detta är bl.a. hur man sett till
            husen och hur effektiva åtgärder man tillgripit
            för att förbättra läget. Utskottet
            bedömer att det leder till besparingar i framtiden, om
            man nu går in för att förebygga och reparera skadorna.
         
         
         Hur betydande fukt- och mögelproblemen är samhällsekonomiskt
            kan man få en uppfattning om då man ställer
            skadornas omfattning i relation till Finlands nationalegendom, som
            till övervägande del består av byggnader. År
            2010 uppgick nationalegendomen till  uppskattningsvis 775 miljarder
            euro och av den summan var bostadsbyggnadernas andel 217 miljarder
            och övriga byggnaders 132 miljarder euro. Man räknar
            med  att 7—13 procent av våningsytan i småhus
            och radhuslängor och  6—9 procent i flervåningshus
            med bostäder är allvarligt fukt- och mögelskadad.
            Sett till våningsytan kan man konstatera att 6—13
            procent av vår nationalförmögenhet är
            drabbad av allvarliga fukt- och mögelskador, vilket i pengar
            uttryckt motsvarar en summa på 13—28,2 miljarder
            euro.
         
         
         Eftersatt underhåll och uppskjutna reparationer leder
            till att hälsoproblemen förvärras, reparationskostnaderna
            stiger och reparationsbehovet ökar. Det eftersatta underhållet
            beräknas i dagsläget kosta 30—50 miljarder
            euro. År 2010 användes ca 9,57 miljarder euro
            för ombyggnader. Bostadsbyggnadernas andel av den summan var
            6,35 miljarder euro (66 %). Kalkylerna för engångskostnaderna
            för att åtgärda allvarliga fukt- och
            mögelskador varierar mellan 1,2 miljarder och 14,5 miljarder
            euro. Om man så bara tar den lägre summan utgör
            den enligt mögelrapporten 0,3 procent av det sammantagna
            värdet på byggbeståndet och 5,6 procent
            av värdet på den årliga husbyggnationen.
         
         
         Det har utförts fukt- och mögelreparationer som
            kostat flera miljoner euro. Extrakostnader har också uppstått
            när reparationerna gått snett. Som exempel på ombyggnadsbehovet
            kan tas det eftersatta underhållet av kommunala byggnader, som
            beräknas kosta närapå fem miljarder euro. Man
            räknar med att enbart kostnaderna för de nödvändiga
            reparationerna vid centralsjukhus rör sig kring 400 miljoner
            euro.
         
         
         Hälsoproblem orsakade av allvarliga fukt- och mögelskador
            kostar enligt mögelrapporten 450 miljoner per år.
            Kostnader uppstår bl.a. till följd av undersökning
            och behandling av symtom och sjukdomar, sjukfrånvaro, förlust
            av arbetsförmåga och försämrad
            arbetskapacitet och produktivitet. Eftersom bedömningarna
            av hälsoeffekterna skiljer sig markant från varandra och
            präglas av många osäkerhetsfaktorer, är
            det viktigt att fortsätta undersöka hur stora
            samhällsekonomiska effekter som de fukt- och mögelrelaterade
            hälsoproblemen sammantaget har.
         
         
         När åtgärder sätts in för
            att minska de negativa effekterna av fukt- och mögelskador
            och bl.a. kostnaderna för dem, vill utskottet att ohälsa bland
            barn och unga ges högsta prioritet. På arbetsplatser
            har oklarheten och de divergerande åsikterna om orsakerna
            till symtomen och om nödvändiga åtgärder
            försämrat arbetsklimatet och därmed välbefinnandet
            i arbetet. Det är oroväckande att det finns arbetstagare
            som varit tvungna att lämna arbetslivet för gott
            på grund av symtom eller sjukdom (bl.a. lärare
            och vårdanställda).
         
         
         Byggkvalitet
         
         Allmän bedömning
         
         Utskottet ser bristande byggkvalitet som en orsak till skador
            som gett hälsoproblem. Med ett inadekvat faktaunderlag
            kan man bara göra en grov uppskattning av byggkvaliteten
            och hur den utvecklats. Men det är sannolikt att kvaliteten varierar
            mer än tidigare, menar utskottet. Byggandet påverka
            i många stycken samhällsekonomin och därmed
            människors välbefinnande. Därför är
            det viktigt att vi får ett bättre kunskapsunderlag
            om byggkvaliteten och hur den förändrats, de faktorer
            som huvudsakligen ligger bakom dålig kvalitet och framtida
            risker.
         
         
         Byggfel som gjorts under de senaste decennierna har varit en
            starkt bidragande orsak till de nuvarande fukt- och mögelskadorna.
            Brådska med att få bygget klart och otillräcklig
            testning av ny byggteknik under 1960—1980-talen har resulterat
            i riskkonstruktioner av allehanda slag. En del planerings- och byggrutiner
            som senare visat sig vara dåliga byggde på då aktuella
            bestämmelser och anvisningar.
         
         
         Det förekommer allvarliga fukt- och mögelskador
            också i nya hus. Likaså påträffar
            man i pågående byggen försummelser som
            bäddar för fukt- och mögelskador och
            utgör en hälsorisk. Om man inte blir bättre
            på att förebygga fukt- och mögelskador
            i nybyggen, finns inga chanser att läget förbättras,
            menar utskottet.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen tar
               större hänsyn till byggnaders innemiljö i
               den pågående beredningen av ändringar
               i MBL och byggbestämmelsesamlingen och att kunskapen
            inom byggbranschen är starkt företrädd
            i bedömningen. Utskottet instämmer i mögelrapportens
            slutsats att det inte skulle finnas så många problemhus
            i Finland, om MBL, markanvändnings- och byggförordningen
            och byggbestämmelserna och de anknytande styrinstrumenten
            vore som de ska. De allmänt förekommande skadorna
            och de misslyckade mögelsaneringarna är ett bevis
            för att man kritiskt måste granska hur tydliga
            och fungerande författningarna och bestämmelserna är
            och om styrningen och tillsynen är ändamålsenlig.
            Rapporten kommer med en lång rad förslag inklusive
            motivering till ändring av författningar och bestämmelser
            och även branschaktörerna har insett att ändringar
            behövs.
         
         
         Hur bra lagstiftningen och anvisningarna än är,
            så hjälper de inte byggandet, om man av någon
            anledning inte följer dem. Utskottet förutsätter
               att regeringen kommer på reella metoder för att
               få människor att iaktta författningarna och
               bestämmelserna om friska hus.  Utskottet vill också lyfta
            fram att de medverkande i byggprocessen har ansett sig ha svårt
            att hålla jämna steg med de ständiga ändringarna
            i lagstiftning och bestämmelser, myndigheternas olika tolkningar
            och styrningens överdrivna fokusering på bättre
            energiprestanda. Utskottet misstänker att de myndigheter
            som nämns i 2 kap. i MBL (särskilt miljöministeriet,
            närings-, trafik- och miljöcentralerna och de
            kommunala byggnadstillsynsmyndigheterna) har svårt att
            klara av sina uppdrag med nuvarande resurser.
         
         
         Kunskap om friska hus
         
         Expertkunskaperna om fukt- och mögelskador behöver
            definitivt förbättras, menar utskottet. Det brister
            i kunskaperna i alla byggfaser (beställning, planering,
            fukthantering på byggplatser, övervakning, skadeundersökning
            och reparation) och ny kunskap kommer att behövas när bl.a.
            energiprestandan ska förbättras.
         
         
         Utskottets bedömning är att byggutbildningen
            inte tar tillräcklig hänsyn till hur fukt- och mögelskador
            kan förebyggas och åtgärdas. Dessutom
            varierar undervisningen såväl kvalitativt som
            kvantitativt. När man ser över utbildningsinnehållen är
            det angeläget att på samma gång förbättra
            samordningen av utbildningen för hälsosamma hus,
            understryker utskottet. Nu saknas en samlad syn på hur
            utbildningen ska planeras och styras. Utskottet befarar att utbildningen
            i bra inomhusklimat läggs ner när nybörjarplatserna
            inom byggutbildningen minskas. Andra knäckfrågor är
            tillgången till tidsenliga läromedel och lärarkompetensen.
            Vidare måste samarbetet med arbetslivet förbättras
            och byggutbildningen göras mer attraktiv. I mögelrapporten
            påpekas det att byggutbildningen behöver ses över.
         
         
         Bättre kunskap om friska hus kräver tilläggsutbildning
            och fortbildning. Trots att sådan utbildning ordnas på många
            håll, är behovet av aktuell kunskap fortfarande
            stort. Problemet med tilläggsutbildning och fortbildning är
            att de anses dyra. Priset på t.ex. en 15-studiepoängskurs för
            planerare av fuktskadesaneringar kan uppgå till inte mindre än
            ca 10 000 euro och att utbilda en person vid sidan av arbetet
            till expert på friska hus kostar uppskattningsvis 60 000
            euro.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen 2013
               tar fram en nationell utvecklingsplan för friska-hus-utbildning.
               Av den schemalagda planen bör framgå hur undervisningen
               ska ordnas runt om i landet i kvalitativt och kvantitativt hänseende och
               hur den ska bli mer metodisk och samordnad. Planen bör även
               innehålla konkreta förslag till hur man avser
               förbättra premisserna för tillläggsutbildning
               och fortbildning och förstärka kompetensen bland
               dem som deltar i mögelsaneringsprocessen.
         
         
         Den som inleder ett byggprojekt spelar genom sitt agerande en
            avgörande roll för att mögelskador
            ska undvikas och mögelsaneringar lyckas. Enligt 119 § i
            MBL ska den som påbörjar ett byggprojekt se till
            att byggnaden planeras och byggs i enlighet med bestämmelserna
            om byggande samt det beviljade tillståndet. Personen i
            fråga ska ha tillräckliga förutsättningar
            att genomföra projektet med hänsyn till dess svårighetsgrad
            samt ha tillgång till kompetent personal.
         
         
         Det är viktigt, menar utskottet, att stärka
            kunskapen hos den som påbörjar ett byggprojekt
            genom att lägga större tonvikt på att
            byggnaden ska vara hälsosam. Det essentiella är
            hur personen i fråga lyckas utnyttja experter inom branschen. På den
            här punkten finns det enligt utskottet mycket att göra.
            Beställarna har litat alltför mycket på att
            planerare och byggare "automatiskt" fäster avseende vid
            strukturer med riskpotential och en korrekt fukthantering.
         
         
         Bland annat bygg-, fastighets- och inomhusklimatorganisationerna
            har ett rikt utbud av material om god byggpraxis och föregripande
            fukthantering. Erfarenheterna har te.x. varit goda av hus som byggts
            enligt de s.k. Terve talo-kriterierna (RT 07—10850), även
            då det gällt att motverka fukt- och mögelskador.
            Utskottet poängterar att det vilar på miljöministeriets
            ansvar att materialet om god byggpraxis når ut bättre
            till aktörerna inom branschen.
         
         
         En god planering är A och O för byggkvaliteten.
            Utskottets generella bedömning är att man vid
            planeringen inte tagit tillräcklig hänsyn till att
            byggnaderna ska vara hälsosamma. Enligt många
            utredningar och expertyttranden är riskfyllda planeringslösningar
            eller direkta planeringsmissar en av de främsta orsakerna
            till fukt- och mögelskador. Av mögelrapporten
            framgår det att planerna för konstruktioner som är
            riskabla ur fukthanteringssynpunkt är bristfälliga
            eller att sådana planer aldrig görs upp.
         
         
         För att planerna ska bli bättre gäller
            det att förbättra fukthanteringskunskapen hos
            såväl byggherrar som planerare och främja
            god planeringspraxis. Byggherrens planeringsstyrning bör strängt
            taget alltid även inkludera fukthantering. Man måste
            bli bättre på att på förhand
            kartlägga vilka konstruktioner och lösningar som
            hotar ett friskt hus. Det är oroväckande om informationen
            om planeringsmissar inte når planerarna eller att samma
            planerare levererar riskabla konstruktionsplaner år efter år.
            Utskottet vill inskärpa huvudplanerarens ansvar för
            att risken för fuktskador även i arkitektoniskt
            krävande byggen tas i beaktande på behörigt
            sätt.
         
         
         Fukthanteringen på byggplatser
         
         Det är oroväckande hur stora brister det fortfarande
            förekommer i fukthanteringen på byggen (bl.a.
            hänsynen till väderförhållanden
            och torktider). En bidragande orsak är de snäva
            tidsplanerna. Men okunnighet, slarv och likgiltighet förekommer
            också. Utskottet förutsätter att
               regeringen vidtar åtgärder för att fukthanteringen
               på byggplatser ska bli bättre. En ansvarig fukt-
               och sundhetsexpert bör utses för krävande
               byggen. På andra byggen bör den ansvarige arbetsledaren
               ha större ansvar för fukthanteringen. Regeringen
               bör dra upp riktlinjer för en byggspecifik fukthanteringsplan.
               Den naturliga och vedertagna praxisen skulle sedan vara att inkludera
               denna plan i anbudsförfrågan för byggprojekten. Utskottet
            vill också poängtera vikten av att kvalitetssystemen
            inom byggbranschen utvecklas och att någon har grepp om
            hela byggprocessen och styr den.
         
         
         Snäva tidsplaner men också materialupphandling,
            konkurrensupphandling och långa underleverantörskedjor
            har använts för att göra byggandet mer
            kostnadseffektivt. Också detta kan ha haft negativa följder
            för byggkvaliteten och fukthanteringen.
         
         
         Utskottet ser inte det acceptabla i att byggherrarna använder
            sig av olika kvalitetsstandarder beroende på om de bygger
            för egen räkning eller om de deltar i ett anbudsförfarande
            för att få ett projekt.
         
         
         Byggövervakning
         
         
            Det måste gå att övervaka byggen
               bättre och övervakningen måste ske vid
               rätt tidpunkt, menar utskottet. Varken byggarens insatser
            eller de kommunala myndigheternas tillsyn har kunnat förhindra
            fukt- och mögelskador att uppstå eller saneringar
            att misslyckas. Det är alarmerande att en del kommuner
            dragit ner på myndighetsövervakningen under byggtiden
            och att den ansvarige arbetsledarens uppgift att sköta övervakningen
            under byggtiden under årens lopp allt mer kommit att handla
            om att samordna logistik, arbetarskydd och varuleveranser.
         
         
         Enligt 124 § i MBL ska kommunens byggnadstillsynsmyndighet
            sköta den allmänna styrning och rådgivning
            i fråga om byggandet som behövs i kommunen. Enligt
            en utredning från 2011 ger lagen byggnadstillsynen goda
            möjligheter att genom styrning och rådgivning
            sätta stopp för fukt- och mögelskador
            och bidra till lyckade fukt- och mögelsaneringar. Byggnadstillsynens
            resurser och vilja att stå till tjänst med dokumentation
            och information varierar från kommun till kommun. Det är
            viktigt att öka kompetensen hos kommunernas byggnadsinspektörer
            och förbättra deras möjligheter att få uppdaterad
            information om ämnet. Det är också viktigt
            att sprida god praxis inom den kommunala byggnadstillsynen.
         
         
         Som exempel vill utskottet nämna byggnadstillsynen
            i Uleåborg. Uleåborgs stad kom redan i början
            av 2000-talet till insikt om det mervärde som byggnadstillsynen
            kan tillföra projekten genom kvalificerade insatser. Enligt
            uppgift till utskottet har Uleåborg under de senaste åren
            satsat kraftigast på rådgivning och styrning,
            interaktiva kvalitetsprojekt, en ny aktivare roll för byggnadstillsynen
            och nätverkande med hela branschen. Byggnadstillsynen har
            också använt olika kvalitetsmått för
            att analysera det mervärde verksamheten genererat.
         
         
         Utskottet ser med viss oro på att det nuvarande förfarandet
            med inspektionsprotokoll inte fungerar som det ska. Enligt 150 § i
            MBL förs på byggplatsen ett inspektionsprotokoll
            för bygget för att säkerställa
            att byggandet utförs på behörigt sätt
            och för att verifiera inspektionerna. I det görs
            anteckningar om syner, om inspektioner som myndigheten förrättat
            samt om sådana inspektioner av arbetsprestationer för
            vilka det bestämts att någon enskild är
            ansvarig. Kommunernas byggnadstillsyn uppges i otaliga fall ha fått
            klart för sig att kvitteringarna i inspektionsprotokollet
            inte motsvarar verkligheten. Utskottet anser det viktigt att förfarandet
            med inspektionsprotokoll börjar fungera bättre.
            Inspektionsprotokollet är nämligen en faktor som
            bidrar till att bygget blir lyckat.
         
         
         Ansvar och garantitider
         
         Det är i princip utmärkt att lagen kräver
            att den som påbörjar ett byggprojekt ska se till
            att byggnaden blir sund och säker. Utskottet förutsätter att
               regeringen vidtar åtgärder för att utreda
               dels vem som har skadeståndsansvaret och det straffrättsliga
               ansvaret vid byggen, dels om garantitiderna är tillräckligt
               långa. Det gäller att komma på hur ansvaret
               tydligare kan påföras de aktörer som
               de facto vållat skadan.
         
         
         Underentreprenadskedjor får inte skapa förvirring
            gällande ansvarsförhållandena eller försämra
            informationsgången. Enligt mögelrapporten uppstår
            oklarhet i vem som bär ansvaret samtidigt som övervakningen
            försvåras när ett byggprojekt spjälks
            upp. Utskottet  hänvisar också till sin tidigare
            beställningsutredning om globala aspekter på den
            svarta sektorn i Finland (Suomen kansainvälistyvä harmaa
            talous, Eduskunnan tarkastusvaliokunnan julkaisu 1/2010)
            som pekade på problemen med långa underentreprenadskedjor.
         
         
         Jämfört med många andra branscher
            förekommer svart ekonomi allmänt inom byggbranschen.
            En av de största orsakerna till svartekonomin är
            de stora svängningarna i byggkonjunkturerna, en annan är
            den arbetsintensiva verksamheten. Inom yrkesbyggandet kopplas den
            svarta ekonomin till den stora förekomsten av underentreprenader.
            Huvudentreprenörerna vill inte hålla sig med egen
            arbetskraft bl.a. för att arbetskraftskostnaderna är
            höga och konjunktursvängningarna kraftiga inom
            branschen. I stället anlitar man allt mer underentreprenörer
            och i växande utsträckning även utländsk
            arbetskraft. Underentreprenadskedjorna blir långa, och
            då är det inte sagt att byggherren eller huvudentreprenören
            vet vem som jobbar sist i kedjan. Som ett motdrag mot den svarta
            ekonomin i byggbranschen föreslog utskottet i sitt betänkande
            (ReUB 9/2010 rd — M
               8/2010 rd) bl.a. att beställaransvarslagen
            ses över och att personkorten på byggarbetsplatserna
            förses med skattenummer.
         
         
         Statsminister Katainens regering har fullföljt riksdagens
            ställningstagande om bekämpning av svart ekonomi
            utgående från sitt program. Ändringarna
            gällande byggverksamhet i beställaransvarslagen
            och bestämmelserna om skattenummer inom byggbranschen trädde
            i kraft den 1 september i fjol. Dessutom har riksdagen godkänt
            en proposition om kontrollen över anställningsfrågor
            och skattekontrollen inom byggbranschen (RP 92/2012
               rd — FiUB 6/2013 rd). Den
            introducerar ett förfarande för månatlig
            anmälan av arbetstagare och entreprenader på byggarbetsplatser
            som gör övervakningen effektivare.
         
         
         Det är viktigt att dokumentationen av hur byggena framskrider
            blir noggrannare, menar utskottet. Det är bra att man skapar
            ett förfarande med byggjournal där man i realtid
            kan se vem som har gjort vad och hur i de olika faserna. Journalanteckningarna
            bör kompletteras med t.ex. foton. Fotografering är
            ett enkelt och tydligt verifieringssätt. Också dokumentationen
            i inspektionsprotokollet måste bli tydligare och de gjorda
            anteckningarnas tillförlitlighet styrkas. Dessutom bör
            det t.ex. finnas en skylt som visar vem som varit huvudplanerare,
            huvudentreprenör och övervakare.
         
         
         Det har setts som ett problem att garantitiden för
            byggfel är så kort. Enligt de allmänna
            villkoren för byggnadsentreprenader (YSE 1998) svarar entreprenören
            för sin prestations kontraktsenlighet under garantitiden,
            vars längd är två år, om inte
            annat bestäms i kontraktshandlingarna. Entreprenören
            bär ansvar också efter garantitiden för
            sådana fel som beställaren kan visa beror på entreprenörens
            grova försumlighet eller icke fullföljd prestation
            eller är en följd av väsentlig försummelse
            av överenskommen kvalitetskontroll, och som beställaren
            rimligtvis inte har kunnat observera vid mottagningsbesiktningen
            eller under garantitiden. Detta ansvar upphör tio år
            efter att byggnaden tagits emot eller, om mottagningsbesiktning
            inte förrättats, den dag då byggnaden
            tagits i bruk
         
         
         Tvistemål om fukt- och mögelproblem
         
         Utskottet välkomnar allt som görs för
            att minska antalet tvistemål om fukt- och mögelproblem och
            för att bl.a. förbättra skyddet för
            parterna i bostadstransaktioner. Årligen väcks
            talan i hundratals tvistemål av detta slag och antalet
            har möjligen ökat. En del av tvistemålen
            behandlas i domstol, en del i konsumenttvistenämnden. Tvistemålen är
            ofta komplicerade, dyra och räcker länge. Samtidigt
            som de blir en allt större arbetsbelastning för
            myndigheterna, orsakar de dem som köpt en mögelbostad
            stora mänskliga och ekonomiska problem.
         
         
         Utskottet understryker att konditionsbesiktningen av byggnader
            måste förbättras med det snaraste och
            kompetenskraven för besiktare ses över. Just nu
            saknas kompetenskrav och vem som helst får utföra
            konditionsbesiktningar. Problemet är att besiktarna inte
            tillräckligt bra upptäcker befintliga fukt- och
            mögelskador och att konditionsbesiktningsrapporterna inte öppnar sig
            för konsumenterna. Transaktionsparterna kan ha olika uppfattningar
            om vem som senare ska åtgärda risker som upptäckts
            vid besiktningen. I tvistemål kallar vardera parten vanligen som
            vittne sin egen tekniska expert eller rentav flera experter som
            kan ha diametralt olika uppfattningar om behovet av och kostnaderna
            för reparationen.
         
         
         Utskottet omfattar de riktlinjer som dras upp i den rapport
            som projektet för trygghet vid bostadsköp utmynnade
            i (december 2012). Det här var ett stort projekt som genomfördes
            i anknytning till Fukt- och mögeltalkot. Framför
            allt vill man öka parternas vilja, förmåga
            och möjligheter att bedöma vilken byggnadens kondition
            faktiskt är och bereda sig på eventuella framtida problem.
         
         
         Bättre energiprestanda
         
         Utskottets bedömning är att åtgärderna
            för att förbättra energiprestandan har ökat
            risken för fukt- och mögelskador. Utskottet vill
            lyfta fram resultaten av en stor undersökning, Frame, som blev
            klar i slutet av 2012. Enligt undersökningen försämrar
            klimatförändringen och en ökad värmeisolering
            den fukttekniska funktionen hos många av de klimatskal
            som utformats med dagens metoder. Risken för fukt i konstruktionerna ökar
            när risken för fel vid planering och byggande
            blir större och det saknas erfarenhetsbaserade kunskaper
            om hur strukturerna fungerar. Det behövs mycket utbildning
            om detta inom byggbranschen.
         
         
         Framöver är det viktigt att i forskningen
            och utvecklingen kring lågenergilösningar av olika typ
            också ta fasta på att det i nyuppförda
            hus inte uppstår fukt- och mögelskador som orsakar
            hälsoproblem. Utskottet ser med oro på experternas uppfattning
            att den snabba tidsplanen för att förbättra
            energiprestandan har gjort att det blivit allt vanligare med experimentbyggande
            och otestade strukturlösningar och att vi i Finland bygger
            lågenergihus med metoder som i Sverige har orsakat mögelskador.
            Med det senare exemplet avses att man använder sig av putsade
            ytterväggar med träregelstomme utan luftspa#60;
            det här har eventuellt skett i tusentals byggnader i Finland.
            Behöriga statliga myndigheter måste med det snaraste
            utreda hälsoriskerna med den metoden och i förekommande
            fall vidta behövliga åtgärder, menar
            utskottet.
         
         
         Man ska inte använda produkter eller metoder vars hälsoeffekter
            man inte har adekvata bevis för, understryker
            utskottet. Det är viktigt att inte upprepa misstagen från
            1960—1980-talen, dvs. att förekomsten av fukt-
            och mögelskador ökar för att nya innovationer
            inte testats tillräckligt.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder
               för att förbättra villkoren för
               forskning och utveckling inom byggbranschen för att man
               i beslutsfattandet ska ta större hänsyn till den
               stora roll byggnader spelar för människornas välbefinnande
               och samhällsekonomin. Utskottet vill fästa
            uppmärksamheten vid hur lite pengar miljöministeriet
            har för forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ministeriets
            anslag för forskning inom byggbranschen har under de senaste åren
            främst använts för utredningar och projekt som
            varit nödvändiga för att utveckla lagstiftningen.
            Forsknings- och utvecklingsprojekten har därför
            varit få, med undantag för det särfinansierade
            Fukt- och mögeltalkot samt vissa projekt för bättre
            energiprestanda i byggnader.
         
         
         Fastighetsskötsel, underhåll och reparationer
            i rätt tid 
         
         
         Underhåll och reparationer av fastigheter
         
         Utskottet bedömer att dels bristande fastighetsskötsel
            och underhåll, dels alltför sena reparationer
            av dåliga fastigheter är en av de största
            orsakerna till fukt- och mögelproblemen. Bevakningen och
            bedömningen av byggnadsbeståndets skick måste
            bli avgjort bättre. Det är viktigt att reparationsbehov
            vid olika tidpunkter upptäcks och att vi satsar mer på underhålls-
            och reparationskulturen. Vidare behövs det nya modeller
            för att verifiera försummelser i underhåll
            och reparationer. Detta är viktigt för att man
            ska få fram de ansvariga och få dem att ta konsekvenserna
            av skadorna.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen initierar en översyn
               av styrningen och rådgivningen i byggfrågor, eftersom
               det nuvarande styrsystemet inte fungerar. Resultatet bör
               vara ett centraliserat statligt styr- och rådgivningssystem
               för fukthantering under byggnadens livscykel och i byggfasen.
               Av de nuvarande myndigheterna kunde uppgiften lämpligen
               anförtros exempelvis Finansierings- och utvecklingscentralen
               för boendet eller någon av närings-,
               trafik- och miljöcentralerna. Enligt mögelrapporten
            finns det i dagsläget ingen myndighet med ansvar för
            styrning och rådgivning under byggnaders livscykel. Vi saknar
            alltså styrning i syfte att förlänga
            fastigheters livstid. Dessutom är livscykelstyrningen otydlig
            på regional och kommunal nivå. I detta läge
            ser utskottet inget behov av att inrätta en särskild
            byggnadsmyndighet.
         
         
         När styrningen ses över bör det samtidigt
            utredas om metoderna för att förbättra
            energiprestanda kan kombineras bättre med åtgärderna
            för att förbättra inomhusluften vid exempelvis
            byggnadssaneringar och vid utfärdande av energicertifikat.
            I det sammanhanget bör man också fundera om det
            vore motiverat att koncentrera både energifrågor
            och åtgärder för inomhusluften till samma
            organisation. Trots att statliga myndigheter och bland annat bygg-
            och fastighetsorganisationer har tagit fram ett flertal hjälpmedel
            och det finns en uppsjö av anvisningar och annat material
            på området, är det fortfarande en allmän
            uppfattning att det brister i kunskapsunderlaget och kompetensen,
            påpekar utskottet. Detta är ingen god grund att
            bygga metodisk fastighetsskötsel och metodiskt underhåll på eller
            att försöka förbättra standarden
            och höja respekten för branscherna.
         
         
         Utskottet anser att det måste till snabba åtgärder
            för att förbättra hanteringen av byggnaders livscykel,
            eftersom en stor del av vårt byggnadsbestånd är
            i den åldern att saneringar är aktuella och det
            eftersatta underhållet är omfattande på grund
            av försummelserna. Uppgifter från Statistikcentralen
            (databasen Stat Fin; Byggnadsbeståndet 2010) visar att
            32 procent av byggnadsbeståndet är från
            tiden före 1970. Vidare är 36 procent av de fristående
            småhusen, 52 procent av undervisningsbyggnaderna och 40
            procent av vårdinrättningarna byggda före
            1970. Ungefär hälften av höghusen med
            lägenheter är uppförda på 1960—1980-talen.
         
         
         Fastigheternas ägare har ett ansvar för att
            fastighetsskötsel, underhåll och reparationer
            görs i rätt tid, påpekar utskottet. Det
            stora behovet av att förbättra underhållet är
            ett tecken på att ägarna inte i tillräckligt
            stor omfattning är medvetna om sin plikt enligt 166 § i
            MBL att ta hand om byggnader och omgivning och att ingen tillsyn utövats över
            plikten. Vad beträffar exempelvis försummelser
            av underhåll och reparation av offentliga lokaler bör
            möjligheten att införa sanktioner övervägas.
         
         
         Det är viktigt, menar utskottet, att noggrannare ge
            akt på i vilket skick t.ex. daghem och skolor är.
            En stor del av kommunerna rapporteras försumma den lagfästa
            bevakningen av att skolorna är hälsosamma.  Enligt
            17 § i hälso- och sjukvårdslagen ska
            kommunerna främja en sund och trygg studiemiljö på läroanstalterna
            i kommunen och främja välbefinnandet bland de
            studerande samt följa upp detta med tre års mellanrum.
            Uppgifter som Institutet för hälsa och välfärd
            samlade in våren 2012 ger vid handen att drygt en tredjedel
            av kommunerna eller samarbetsområdena inte fullföljer
            sina skyldigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen
            när det gäller grundskolor och gymnasier och närapå hälften när
            det gäller yrkesläroanstalter.  Enligt statsrådets
            förordning om rådgivningsverksamhet, skol- och
            studerandehälsovård samt förebyggande
            mun- och tandvård för barn och unga ()
            ska en undersökning av om skolan och studiemiljön är
            sund och trygg göras i samarbete med läroanstalten
            och dess elever eller studerande, skol- eller studerandehälsovården, hälsovårdsinspektören,
            personalens företagshälsovård och arbetarskyddspersonalen
            samt vid behov med andra sakkunniga. Arbetet för att avhjälpa
            de brister som konstaterats vid undersökningen ska följas
            upp årligen. Information till utskottet gör gällande
            att en del av kommunerna inte undersöker att skolorna är
            hälsosamma och trygga på det sätt förordningen
            förutsätter.
         
         
         Bruks- och underhållsanvisningen, det vill säga
            serviceboken, enligt 66 § i markanvändnings- och
            byggförordningen är ett viktigt verktyg i hanteringen
            av byggnaders livscykel. Den kunde utnyttjas betydligt bättre
            om uppgifterna i den ges vidare till dem som använder byggnaden.
            Mögelrapporten visar att underhåll och reparationer
            behöver dokumenteras bättre, eftersom en del av
            uppgifterna saknas eller är bristfälliga när
            det är dags för besiktningar eller undersökningar.
         
         
         Det är av stor vikt att förutsättningarna
            för fastighetsskötsel, underhåll och
            reparationer i rätt tid inte äventyras till följd
            av sparbeting. Inte minst kommunerna har tagit det dåliga
            ekonomiska läget som förevändning för
            att skjuta upp reparationer. Det måste skapas bättre
            möjligheter för att bedöma livscykelkostnaderna
            för fastigheter och för att gardera sig för
            kostnaderna. Vidare måste ägarna bli bättre
            informerade om vilka ekonomiska konsekvenser det har att försumma
            underhåll och reparationer.
         
         
         Utskottet menar att kommunernas mycket stora eftersatta underhåll
            kan fås under kontroll med metodiskt och konsekvent arbete
            för att förbättra lokalerna. Det kräver
            att de gör en bedömning av byggnadernas skick
            och sitt framtida lokalbehov och fokuserar mindre på reparationer och
            mer på proaktivt underhåll. En rapport som gjordes
            i samband med Fukt- och mögeltalkot 2011 ger vid handen
            att proaktivt underhåll av kommunala fastigheter är
            ungefär 30 procent billigare än försenade
            reparationer.
         
         
         Utskottet välkomnar det kommande lokalstrategiarbetet
            i kommunerna som startar våren 2013. Principen är
            att strategiarbetet alltid ska utgå från kommunernas
            egna målbilder, visioner och strategier. De leder vidare
            till politiska riktlinjer för ägande, servicebehov,
            markanvändning och näringar. Därför
            får kommunerna en fastighetsstrategi som bland annat lägger
            fast en lokalstrategi anpassad till servicebehovet. För strategin
            behöver kommunerna uppgifter om lokaler, byggnaders värde
            och skick och ett saneringsprogram. Dessutom bör strategin
            uppdateras årligen, exempelvis i samband med budgetberedningen.
            Små kommuner kan slå samman sina fastighetsstrategier
            och lokalstrategier.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen informera
               kommunerna om den uttalade principen i riksdagens biträdande
               justitieombudsman beslut (dnr 2822/4/10) att det
               ekonomiska läget i kommunerna inte avlyfter det allmänna
               ansvaret för att skydda arbetskraften, främja
               befolkningens hälsa eller se till att eleverna har en säker
               studiemiljö.
            
         
         
         När kommunerna åtgärder sitt eftersatta
            underhåll bör de ta fasta på beprövade
            metoder. Utskottet vill här peka på avtalet om
            en sammanslagning av Jyväskylä stad, Jyväskylä landskommun
            och Korpilahti kommun, som innehåller målet att
            de kommunala byggnaderna ska bli hälsosamma och säkra.
            För att sanera kommunala byggnader (bl.a. skolor och social-
            och hälsovårdsbyggnader) tog kommunerna ett långfristigt
            banklån för att åtgärda det
            eftersatta underhållet. Saneringsbehovet bedöms
            utifrån en omfattande serviceutredning där de
            befintliga lokalernas skick och läge och kommunernas kommande
            funktionella lokalbehov inventerades. Erfarenheterna var positiva.
            De kommunala byggnaderna är i bättre skick och
            exempelvis hälsoriskerna med fukt- och mögelskador
            har minskat. Fastighets- och inomhusluftgruppen i Jyväskylä stad
            bedömer att metoden också har varit ekonomiskt
            motiverad. De funktionella och hälsomässiga skadorna
            av inomhusluften hade varit betydligt större än
            räntekostnaderna för de nuvarande metoderna.
         
         
         Underhåll och användning av byggnader
         
         En av orsakerna till fukt- och mögelskadorna är att
            underhållet är bristfälligt och att byggnader används
            fel. Utskottet noterar med oro att det påstås
            att det ofta brister i byggnadsunderhållet. Bland annat
            bristande kompetens och sparbeting nämns som orsaker. Utskottet
            anser det viktigt att tjänsteleverantörerna inom
            fastighetsskötsel och byggnadsunderhåll får
            bättre kunskaper om friska hus och att det fokuseras mer
            på att byggnader används rätt.
         
         
         Vidare är det motiverat att besiktningar och kontroller
            av installationer och automationer samt andra riskfyllda funktioner
            i byggnader blir bättre. Olika typer av installationer
            (bl.a. uppvärmningssystem, vatten och avlopp, ventilation
            och luftkonditionering) orsakar fuktskador direkt, exempelvis rörläckage,
            eller indirekt, exempelvis otillräcklig ventilation. Installationsproblem
            beror vanligen på fel i konstruktionen, monteringen, underhållet
            och användningen av anläggningar. Dessutom byts
            systemen ofta ut för sent. Framförhållning
            i service och underhåll av installationsteknik är
            av stor betydelse, likaså att systemen byts ut i rätt
            tid.
         
         
         Olika typer av rörläckage (läckage
            och stopp i avlopp och läckage från diskmaskiner)
            står för en betydande del av fuktskadorna. Mögelrapporten
            visar att läckageskadorna och ersättningarna för
            dem började öka på 1980-talet. År
            1990 var det cirka 27 000 läckageskador (företag,
            sammanslutningar och hushåll) och ersättningarna för
            dem uppgick till ungefär 50 miljoner euro. Tjugo år
            senare, 2010, var läckageskadorna omkring 40 000
            och ersättningarna uppe i cirka 150 miljoner euro. Det är
            viktigt att  läckageskadorna minskar snabbt.
         
         
         Dessutom är det viktigt för inomhusluften
            att ventilationen fungerar. Det är oroväckande
            att underhåll och rengöring av ventilationssystemen är
            oklanderliga i bara 5—10 procent av fallen, enligt mögelrapporten.
            Vissa undersökningar pekar på att brister i ventilationen är
            den största orsaken till problem med inomhusluften. Enligt
            uppgifter till utskottet fungerar ventilationen bättre
            i Sverige sedan besiktningar blev obligatoriska.
         
         
         Det är angeläget att energisparåtgärderna
            i fortsättningen inte ökar hälsoriskerna.
            Det är oroväckande att ventilationen i lokaler
            som daghem, skolor, hälsovårdscentraler och ålderdomshem är
            påslagen kortare tid och att rumstemperaturen har sänkts
            för att minska energiförbrukningen. Inomhusluften
            har försämrats på grund av felaktig ventilation
            samtidigt som de anställda och andra som vistas i lokalerna
            har blivit sjuka. Dessutom finns det uppgifter som tyder på att
            kostnaderna för reparationer och hälsoproblem är
            mångfalt högre än besparingarna vid energisparåtgärder.
         
         
         Var finns orsakerna till hälsoproblem?
         
         Lokalisering av skador samt metoder
         
         Det brister i metoderna vid fall av misstänkta hälsoproblem.
            Bland annat ägarna och företrädare för
            arbetsgivarna förhalar åtgärderna. Det är också oklart
            om deras åtgärder är relevanta och riktiga.
            Miljöministeriet och social- och hälsovårdsministeriet
            bör se till att ägarna och andra som är
            med och utreder hälsoproblem får bättre kompetens
            och verksamhetsbetingelser. Det behövs en samordnad modell
            för att hantera problem i inomhusmiljön och omsätta
            god praxis i åtgärder.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen omedelbart
               reagerar och går ut bl.a. med anvisningar och information
               om god praxis för att den tid människor exponeras
               för fukt- och mögelskador i hus ska bli så kort
               som möjligt. Utskottet vill påpeka att det
            kan dröja länge innan misstanken om hälsoproblem
            konkretiseras i sanering. De utdragna undersökningarna
            av skador och osäkerheten kring hälsoproblem kan
            i sig göra att undersökningarna startar sent.
            Processen kan bli utdragen på grund av långvariga
            förberedelser för saneringar eller svårigheter
            att hitta ersättningslokaler. Utskottet noterar med oro
            att också myndigheterna anses förhala nödvändiga åtgärder.
            Det här har underminerat allmänhetens myndighetstilltro.
         
         
         Saneringarna av fukt- och mögelskador i byggnadsbeståndet
            försvåras i hög grad av att det inte
            går att lokalisera orsakerna till hälsoskador
            tillräckligt bra. Metoderna har varit så bristfälliga
            och otydliga att de till stor del har satt käppar i hjulen
            för försöken att minska hälsoskadorna
            och sätta in nya åtgärder. Metoderna
            för att söka orsakerna till hälsoproblem
            p.g.a. utsatta hus lämpar sig inte för att bedöma
            hälsoskadorna eftersom resultaten är otillförlitliga
            och tvetydiga. De bristande undersökningarna av riskutsatta
            konstruktioner (t.ex. konstruktioner öppnas inte tillräckligt
            mycket) och andra feltolkade undersökningsresultat har
            också lett till fel slutsatser om behövliga åtgärder.
            Utskottet menar att påståendena om att åtgärder
            som vidtagits inte alltid har varit hälsomässigt
            korrekta måste tas på allvar. Lokalerna används
            fortfarande trots hälsoriskerna och hälsoolägenheterna har
            rentav ökat i lokaler som klassats som gångbara.
         
         
         Det är angeläget att miljöministeriet
            och social- och hälsovårdsministeriet blir bättre
            på att informera ägarna, de som beställer
            skadeutredningar och allmänheten om vilka metoder som tillämpas
            för att lokalisera orsakerna till hälsoproblem
            och bland annat upplysa om att tolkningar utifrån riktvärden är
            otillförlitliga.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder
               för att tillvägagångssätten
               och metoderna för att klarlägga fukt- och mögelskador
               ska bli tillförlitligare. Det vore viktigt att ministerier,
            universitet, forskningsinstitut och branschföretag samarbetade
            mer för att ta fram nya undersökningsmetoder som
            snabbare och mer tillförlitligt bestämmer upphovet
            till symtomen och för att medverka till att de rätta
            besluten fattas. Dessutom ska metoderna vara lätta att
            tolka och kostnadsmässigt vara anpassade till nyttan. Det är
            av största vikt att bevaka vad som händer inom
            området på det internationella planet. En av de
            framtida utmaningarna är att ta fram ett kunskapsunderlag
            för att hus med varierande skador ska kunna klassificeras
            visavi hälsoriskerna. Vidare behöver vi tekniska
            lösningar och kontroll- och mätapparatur som upptäcker
            fukt- och mögelskador lätttare.
         
         
         Här kan projektet TOXTEST nämnas. Det arbetar
            med en metod för att analysera toxiciteten i stoftprov
            från inomhusluften. Projektet har pågått
            i tre år och resultaten visar att mätningar av den
            totala toxiciteten i damm i rum inte med säkerhet kan identifiera
            eller klassificera den typen av fuktskadade hus som människor
            får besvär av. De motsägelsefulla uppfattningarna bland
            experter i mikrobiologi och toxikologi om vad som är bra
            metoder gör det svårare att förbättra
            och använda metoderna. Utskottet ser det som motiverat
            att åsiktsmotsättningarna i Finland utreds av
            utländska experter.
         
         
         
            I samband med den pågående översynen
               av hälsoskyddslagen och anvisningarna om boendehälsa
               bör man gå in för att förbättra
               metoderna för att upptäcka orsakerna till hälsoproblem och
               tydliggöra användningen av riktvärden. Dessutom
            måste den tio år gamla anvisningen om hälsosam
            boendemiljö uppdateras och anpassas till nuläget.
            Anvisningen blir mer förpliktande om den ändras
            till förordning. Utskottet påpekar att 32 § i
            hälsoskyddslagen föreskriver att social- och hälsovårdsministeriet
            på sanitära grunder genom förordning
            kan utfärda närmare bestämmelser om fysikaliska,
            kemiska och biologiska faktorer i bostäder och andra vistelseutrymmen.
            Vidare bör miljöministeriet uppdatera sina miljöguider
            från 1997 om undersökning och reparation av fukt-
            och mögelskadade hus (Ympäristöopas 28
            och 29). Samtidigt är det bäst att kontrollera
            att handböckerna ger tillräckligt exakta och lätttillgängliga
            råd om hantering av fukt- och mögelproblem.
         
         
         Myndigheternas verksamhet och utomstående experter
         
         De kommunala hälsoskyddsmyndigheternas expertis och
            verksamhet spelar en stor roll när fukt- och mögelskador
            utreds och nya åtgärder vidtas. Årligen
            handlägger myndigheterna 4 000—6 000
            fall av tillsyn över de sanitära förhållandena
            i bostäder och andra vistelseutrymmen. Det är
            viktigt att de kommunala hälsovårdsinspektörerna
            får bättre expertis för att kunna handla
            så professionellt som möjligt vid misstanke om
            hälsoskador. Utskottet välkomnar att fukt- och
            mögeltalkot har lagt upp anvisningar för hälsovårdsinspektörer
            för hur latenta fuktskador ska utredas.
         
         
         För att minska arbetsbördan för de
            kommunala hälsoskyddsmyndigheterna ändrades hälsoskyddslagen
            2001. I och med ändringen har de rätt att anlita
            utomstående experter för att utreda sanitära
            olägenheter i bostäder och andra vistelseutrymmen.
            Deras erfarenheter av utomstående experter utreddes 2002
            och 2009. År 2002 hade 20 procent och 2009 hade 40 procent
            av tillsynsenheterna anlitat utomstående experter. Som orsaker
            uppgavs att tjänstemännen hade för lite arbetstid
            för att utreda sanitära olägenheter och att
            det inte fanns nödvändig expertis. Dessutom hade
            enheterna bara utrustning för enkla mätningar.
            Det förekommer ofta att kommunerna av brist på resurser
            eller expertis inte kan bedöma hur kvalificerade utomstående
            experter är och hur tillförlitliga undersökningsmetoder
            som tilllämpas, visar utredningar.
         
         
         Det är av största vikt att utomstående
            experter anlitas med eftertanke och att till buds stående
            resurser beaktas. Experterna kan ha bredare kunskaper och större
            erfarenhet än de kommunala hälsoskyddsmyndigheterna.
            En risk är det dock att expertisen i kommunerna krymper
            och förutsättningarna för att bedöma
            experternas kompetens och metodernas tillförlitlighet försämras.
         
         
         Åtgärdsprogrammet för mögeltalkot
            visar att de som undersöker skador tekniskt överlag
            har dåliga kunskaper och att de dessutom är av
            olika åsikt. Ofta blir inte den egentliga orsaken eller alla
            orsaker till dålig inomhusluft utredda, eftersom den som
            utreder, beställaren eller bådadera saknar kunskap.
            Det finns många olika utredningsmetoder och modeller på marknaden
            och beställaren har därför svårt
            att avgöra vilka undersökningar som behövs.
            Utskottet känner en viss oro för att en del av
            metoderna på marknaden är bristfälligt
            testade och att man inte har kunskap att tolka resultaten. De som
            i kommunerna undersöker skador måste övervakas
            bättre i fortsättningen, anser utskottet och menar
            att de berörda ministerier bör medverka till att
            det ges tillförlitlig information om effekterna av utrednings-
            och verksamhetsmetoderna. Uppdaterad information om bästa
            tillgängliga metoder måste finnas tillgängliga
            för alla parter. Dessutom måste ett eventuellt
            inrättande av ett nationellt register för resultaten
            av skadeundersökningar och anknytande åtgärder övervägas.
         
         
         Det är angeläget att hålla ett öga
            på kvalitet och brister på de laboratorier som
            gör analyserna. Enligt uppgifter till utskottet görs
            mikrobanalyser på många laboratorier
            i Finland, men med mycket varierande kompetens och metodik. Ett
            problem är, menar utskottet, att en del av laboratorierna
            drar slutsatser av mätresultaten utan att känna
            till stället och tidigare observationer.
         
         
         Efter misstanke om sanitära olägenheter på grund
            av skador kan dels ägare, användare och företag
            inom branschen, dels många andra (bl.a. primärvård,
            kommunala hälsoskyddsmyndigheter, företagshälsovård,
            skolhälsovård, arbetarskyddsmyndigheter, sociala
            myndigheter, byggnadstillsyn, frivilligorganisationer) vara involverade.
            Följaktligen är det angeläget att ta
            vara på deras multiprofessionella kompetens och att förbättra
            samarbetet och informationsutbytet. Det skulle finnas bättre
            möjligheter att lösa och få bukt med
            problemen med inomhusluften om exempelvis primärvård,
            specialiserad sjukvård, kommunal hälsoövervakning,
            kommunala myndigheter och verksamhetsställen (bl.a. skolor och
            daghem), företagshälsovård och skolhälsovård
            samarbetar och utbyter information i större omfattning.
            Det är också av stor vikt att ta vara på den
            goda fackkunskapen inom frivilligorganisationerna.
         
         
         Vidare bör man fundera om vi sammantaget sett har kontroll över
            frågorna kring inomhusluften i hela processen och om befogenhetsfördelningen är
            tydlig. Så räcker exempelvis de kommunala hälsoskyddsmyndigheternas
            befogenheter och expertis inte till för att bedöma
            männi-skors symtom och övervaka de reparationer
            som görs för att undanröja hälsoskador.
            Den kommunala byggnadstillsynen anser att hälsoskyddsövervakningen
            har större expertis i fukt- och mögelfrågor
            och att hälsoskyddslagstiftningen ger bättre möjligheter
            att ta till åtgärder i frågorna, visar
            en utredning inom ramen för mögeltalkot som blev
            klar i slutet 2011. Hälsoövervakningen upplever
            i sin tur att den hade nytta av större kunskaper i byggnadstillsyn.
            Utredningen visar också att information om reparationer
            till följd av sanitära olägenheter sällan
            kommer till byggnadstillsynens kännedom.
         
         
         Ett flertal kommuner (ca 70 %) har inrättat
            arbetsgrupper för inomhusluften och de är en bra möjlighet
            att etablera samarbete. De många problemen med att utreda
            misstankar om hälsoproblem på grund av fukt- och
            mögelskador och svårigheterna att vidta nödvändiga åtgärder
            visar att arbetsgrupperna behöver satsa mer på sin verksamhet.
            Utskottet finner det särskilt oroväckande att
            den allmänna debatten om mögelfrågan är
            så lam och informationen så passiv. Enligt en
            enkät i november-december i fjol har nästan en
            tredjedel av lärarna förbjudits av sin arbetsgivare,
            skriftligt eller muntligt, att berätta för föräldrarna
            eller massmedierna om förhållandena på daghemmet
            eller i skolan. Förbudet gällde framför
            allt problem med inneluften. Enkäten besvarades av 585
            lärare runtom i landet.
         
         
         Det är angeläget att man snabbt får
            bukt med fukt- och mögelskadorna på arbetsplatser.
            De anställdas symtom och besvär tas inte alltid
            på tillräckligt stort allvar, anser utskottet. Åtgärder förhalas
            och många åtgärder har varit otillräckliga.
            Oklarheterna och de divergerande tolkningarna av orsakerna till
            symtomen och besvären inkräktar på arbetsinsatsen
            och gör att arbetsklimatet är infekterat.
         
         
         Ett av problemen är att arbetarskyddsmyndigheterna
            inte får tillräckligt heltäckande information
            om den hälsorisk som inomhusluften innebär via
            informationen om yrkessjukdomar eller misstanke om yrkessjukdom.
            Det beror på att regionförvaltningsverken bara
            får information om en del av fallen. Lagen om tillsynen över
            arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen
            () föreskriver (46 §)
            att en läkare utan dröjsmål och utan
            hinder av sekretessbestämmelserna ska anmäla till
            regionförvaltningsverket, om han eller hon med fog misstänker
            en yrkessjukdom enligt yrkessjukdomslagen ().
         
         
         Utskottet menar att de berörda ministerierna bör överväga
            att omorganisera och centralisera frågorna om friska och
            sjuka hus. Rådgivningen i frågor kring inomhusluften
            har länge varit bristfällig och utspridd, vilket
            har lett till dagens otillfredsställande läge.
            Det behövs fortfarande mycket information. A och O är
            att organisera rådgivningen så att den är
            tillräckligt omfattande, sakkunnig, aktuell och samordnad
            i hela landet. I dag är vi fortfarand långt från
            den situationen, menar utskottet.
         
         
         Det är inte uteslutet att regionförvaltningen får
            fler experter när rådgivningen om byggnaders livscykel
            och friska hus omorganiseras. Däremot kan bättre
            resultat uppnås med specialisering. Det vore betydligt
            lättare att specialisera sig om kommunala myndigheter hade
            bättre förutsättningar att ge handledning
            och rådgivning. Exempelvis varje samarbetsområde
            kunde ha minst en tjänsteman specialiserad på byggnadsrelaterad
            ohälsa.
         
         
         Också rådgivnings- och informationskampanjer är
            bra tillfällen att förbättra kunskapen
            om inomhusluften. I det hänseendet har fukt- och mögeltalkot
            utfört ett värdefullt arbete.
         
         
         Sanering av fukt- och mögelskador
         
         Kvaliteten på mögelsaningar
         
         
            Utskottet förutsätter att kvaliteten på saneringen
               av fukt- och mögelskador blir betydligt bättre. Saneringarna
            har inte bara uteblivit eller satts in för sent. Dessutom
            har de misslyckats i alltför många fall. Vidare
            finns det uppenbara brister i kompetensen och saneringsprocesserna.
            Det är inte bara en gång som utskottet fått
            kännedom om fall där hälsoproblemen inte
            har minskat efter reparationer. I stället har det blivit
            fler reparationer. De misslyckade reparationerna har medfört
            en hel del extra kostnader och utsatt människorna i lokalerna
            för ännu större hälsorisker.
         
         
         Utskottets bedömning är att åtgärderna
            för att höja kvaliteten på saneringarna
            de senaste decennierna har misslyckats. Saneringarnas stora samhällsekonomiska
            betydelse har inte vägts in i tillräckligt hög
            grad i författningar, föreskrifter, satsningar,
            kompetenskrav eller myndighetsverksamhet.
         
         
         Studier, utredningar och utskottets utfrågningar har
            pekat på ett otal exempel på bristfälliga
            saneringar. Och det är oroväckande att det förefaller
            vara så svårt att få till stånd
            förbättringar. Det har bland annat kommit fram
            att man vid saneringar alltför ofta använder metoder
            och material för nybyggnation trots att det är
            känt att de kan medföra problem. Ett stort problem är
            att husen förses med olämpliga tekniska system
            och främmande material i samband med saneringar. Dessutom ökar
            risken för att misslyckas av att de som utför
            arbetet inte har erfarenhet av saneringsprojekt. Misslyckandena
            och deras orsaker och följder bör utredas närmare,
            anser utskottet.
         
         
         Misslyckade fukt- och mögelsaneringar förekommer
            i alla typer av hus, oavsett användningsändamål
            och ägarstruktur, bedömer utskottet. Ett flertal
            utredningar och analyser pekar på misslyckanden och orsakerna
            till dem vid saneringar av kommunala byggnader. En utredning från sommaren
            2011 inom ramen för mögeltalkot visar att det
            finns problem i alla etapper vid saneringar av kommunala byggnader.
            Resultaten av skadeutredningar och besiktningar förmedlas inte
            i tillräckligt hög grad till de som projekterar och
            genomför saneringar, och ofta repareras bara en del av
            de skadade konstruktionerna. Utredningen visar också att
            kostnadsramen och tidsplanen inte håller och att planerna
            inte tar hänsyn till vare sig tidigare reparationer eller
            lokalernas funktion.
         
         
         Utskottet noterar med oro att myndigheterna inte motiverar sina
            beslut om saneringsbehov på samma sätt, det saknas
            med andra ord ett gemensamt förfarande. När det
            gäller symtomenkäter av olika slag är
            det angeläget att förbättra deras innehåll
            och tillförlitlighet och tydligare tala om vilken tyngd
            resultaten kan tillmätas.
         
         
         De misslyckade reparationerna av skador beror till stor del
            på bristande kompetens, brist på kunnigt fackfolk
            och svårigheten att veta vem som är expert. Behörighetsregistren är
            behäftade med brister och yrkesbeteckningarna är många,
            vilket gör det svårt att hitta de verkliga experterna.
            En grov uppskattning ger vid handen att det behövs tusentals
            experter på friska hus, personer som besiktar hus, saneringsplanerare
            och arbetsledare eller övervakare inom loppet av fem år.
            Dessutom behövs det betydligt fler som utför reparationerna.
         
         
         Det brådskar med att höja kompetensen i saneringar
            av fukt- och mögelskadade hus. För att reparationerna
            ska lyckas behövs det specialkompetens och multidisciplinärt
            samarbete. Det är ingen lätt match att snabbt
            höja kompetensen eftersom det grovt taget redan nu finns
            omkring 25 000 byggarbetare årligen som uteslutande är sysselsatta
            med att reparera fuktskador. Enligt en expertbedömning
            arbetar 100 000 personer årligen med sanering
            av hus. Utbildningsbehovet ökar också av att många
            inom branschen snart är i pensionsåldern.
         
         
         Kunskapsunderlaget om dels fungerande metoder och arbetssätt,
            dels hälsoeffekter av fukt- och mögelsanerade
            hus måste enligt utskottets mening förbättras.
            Det bådar inte gott att vissa metoder ifrågasätts
            eller misstänks rentav öka hälsoriskerna
            (t.ex. mögelbekämpningsmedel).
         
         
         Det är av största vikt att planerna och kostnadskalkylerna
            för fukt- och mögelsaneringar är noggranna
            och bygger på faktiska, förväntade kostnader.
            Otillräckliga förstudier och underbudgeterade
            saneringar är den vanligaste orsaken till att reparationer
            av offentliga byggnader med dålig inomhusluft misslyckas.
            Följaktligen är det A och O att kunskapsunderlaget
            om kostnaderna för att sanera och bygga nytt förbättras, eftersom
            det kan bli dyrare att sanera gammalt än att bygga nytt.
            Så är det exempelvis inte alltid vettigt eller överlag
            möjligt att uppfylla de nyaste energikraven i gamla hus.
         
         
         Sanering av kulturhistoriska byggnader
         
         Rent allmänt kulturmärks byggnader genom planläggning
            enligt MBL som kommunerna och samkommunerna har ansvaret för.
            Byggnader skyddas också på grundval av speciallagstiftning,
            bland annat lagen om skyddande av byggnadsarvet ().
            Experter från museiverket och byggnadsforskare vid landskapsmuseerna
            ger varje år anvisningar och råd om reparation
            av flera tusen kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Museiverket övervakar
            företrädesvis restaureringar av nationellt värdefulla
            byggnader.
         
         
         Reparationer av kulturhistoriska byggnader är ett stort
            och svårt arbete som kräver specialkompetens.
            Risker uppstår inte bara till följd av inkompetens
            utan också till följd av alltför snäva tidsplaner.
            En annan bidragande orsak är att man vid reparationer av
            kulturhistoriska byggnader ofta använder lösningar
            och material avsedda för nybyggnation och de kan därför
            ställa till med oförutsedda problem i gamla hus.
            Självfallet kan det bli kvar riskfyllda konstruktioner
            trots reparationer. Också kostnaderna för att
            reparera kulturhistoriska byggnader kan skjuta i höjden.
            Det behövs enligt utskottet en samlad nationell kartläggning
            av skyddskriterier, reparationsbehov och reparationsmöjligheter
            för vårt nyare byggnadsbestånd (t.ex.
            hus byggda på 1960-talet och senare).
         
         
         Större satsningar på utbildning och kompetens
         
         Det stora projektet för utbildning och kompetens inom
            ramen för fukt- och mögeltalkot är mycket
            välkommet, understryker utskottet. Projektet tar sikte
            på att få bukt med ett flertal av de problem som
            lyfts fram i mögelrapporten och utskottets utfrågning
            av de sakkunniga. Det eftersatta underhållet kommer att
            minska markant, likaså hälsopåverkan
            till följd av fukt- och mögelskador, om projektförslagen
            kan genomföras. Utskottet understryker att de berörda
            ministerierna bör backa upp förslagen. Slutrapporten
            blev klar våren 2013 (Terveiden talojen erikoisjoukot,
            kosteus- ja homevaurio- sekä muiden sisäilmaongelmien
            asiantuntijoiden koulutuksen ja pätevöitymisen
            kehittäminen ja synkronointi). I två år
            var experter från drygt hundra områden involverade
            i projektet.
         
         
         Det har lagts upp en utbildnings- och kompetensplan för
            alla som är involverade i fukt- och mögelsaneringar.
            Utskottet välkomnar att projektet riktar in sig på större
            yrkesskicklighet och kompetens för exakt de aktörer
            som är viktiga för att reparationer ska utfalla
            väl, det vill säga de som utför husbesiktningar,
            planerar reparationer, leder arbetet och övervakar processerna.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att man i den pågående beredningen
               av ändringar i MBL och byggbestämmelsesamlingen även
               inkluderar tydliga kompetenskrav för byggbranschen, eftersom dessa
               tillför branschen större kunskap och ökar antalet
               kvalificerade specialister. Kraven bör dessutom samstämma
               med  lagstiftningen om hälsoskydd och arbetarskydd. De
            nya expertkompetenserna kan också införlivas i
            villkoren för att få statligt stöd. Tidigare
            har utbildningen av specialister på reparationer av fuktskador
            bestått av frivillig kompetenshöjande utbildning och
            avgiftsbelagd kompletteringsutbildning. Det har dock inte gett tillräckligt
            många kvalificerade specialister för detta omfattande
            fackområde. Dessutom har utbildningen varit oenhetlig och överlappande.
         
         
         Den nödvändiga utbildningen kan vara förlagd
            till flera skolor, men kompetensmålen och modulerna ska
            vara gemensamma. Planen i projektet räknar med att bestående
            utbildningsprogram läggs upp under en övergångsperiod.
            Samtidigt kommer folk i byggbranschen att få fortbildning
            inom områdena husbesiktning och sanering.
         
         
         Utskottet anser att det är viktigt att det avsätts tillräckligt
            stora resurser för att utveckla, organisera och genomföra
            utbildningen. Vidare behövs det en nätverkande
            enhet för utveckling och organisation. Den ska vara nära
            knuten till de yrkesinstitut, vuxenutbildningsanstalter, yrkeshögskolor
            och universitet som står för utbildningen och även
            samarbeta med organisationer och industri inom branschen. Projektet
            räknar med att det under en femårsperiod behövs 50 miljoner
            euro för att organisera, planera och genomföra
            utbildningen.
         
         
         Statligt stöd för sanering av kommunala byggnader
         
         I avsaknad av uppföljningsdata har utskottet haft svårt
            att bilda sig en sammantagen uppfattning om hur stort det statliga
            stödet varit för sanering av fukt- och mögelskadade
            hus. Enligt mögelrapporten har ca 50 miljoner euro avsatts årligen inom
            statsförvaltningen för reparation av offentliga
            byggnader. Kalkylen grundar sig på anslag och understöd
            som beviljats inom undervisnings- och kulturministeriets och social-
            och hälsovårdsministeriets förvaltningsområden
            för anläggningskostnader för kommunala
            byggnader.
         
         
         Det är viktigt, menar utskottet, att respektive ministerier
            och kommuner tillsammans tar fram sådana kostnadseffektiva
            lösningar på fukt- och mögelproblemet
            som på lång sikt inte ökar, utan tvärtom
            minskar kommunernas och statens kostnader. För att klara
            av situationen och det eftersatta underhållet tror utskottet
            att kommunerna behöver mer stöd från
            staten, men stödvillkoren måste ses över.
         
         
         Enligt mögelutredningen får de statliga stöden
            inte gå till sådana som försummat sin
            reparationsskyldighet och upprepade gånger senarelagt ombyggnader. Utskottet
               förutsätter att regeringen vidtar åtgärder
               för att ändra villkoren för statliga
               stöd så att de styr och uppmuntrar kommunerna
               till att systematiskt och proaktivt underhålla sina byggnader
               och reparera dem vid rätt tid under deras livscykel. Dessutom
               bör regeringen undersöka om stödfrågorna
               kunde koncentreras till en enda myndighet. Det kunde vara farligt
            för de kommunala byggnaderna om det statliga stödet
            för reparationer plötsligt stryps eller förenas
            med strängare sanktioner, menar utskottet. Men det statliga
            stödet bör efter en lämplig övergångsperiod
            endast användas för att tillgodose ett systematiskt
            och långsiktigt lokalbehov hos kommunerna. För
            att få stödet måste kommunen ha kartlagt
            byggnadsbeståndets skick och behov av reparationer och
            lagt upp en lokalstrategi innehållande en bedömning av
            framtida servicebehov och funktioner plus lokalbehov.
         
         
         Också problemen i det nuvarande systemet ger anledning
            att ändra stödvillkoren: statligt stöd
            har använts för misslyckade saneringar och reparationer
            har fördröjts i väntan på statligt stöd.
            För första gången fanns det en särskild
            bedömningsgrupp som klarlade om det statliga stöd
            som beviljades i 2012 års första tilläggsbudget
            fördelats på lämpligt sätt.
            Gruppen konstaterade att kommunernas ansökningar ofta varit ofullständiga.
            Efter begäran om ytterligare information kunde det t.ex.
            hända att reparationsmetoden blev en helt annan. Kommunerna
            hade inte kartlagt byggnadernas skick på förhand
            och tog itu med det först när det blev aktuellt
            med stöd. Tidigare har statligt stöd inte villkorats med
            byggkvalitet, påpekar utskottet. Experter hävdar
            att bidrag också beviljats dåligt förberedda
            projekt som misslyckats och dragit med sig extrakostnader för
            sökanden då nya reparationer har måst
            göras. Också enligt motiveringspromemorian till
            statsrådets principbeslut den 10 maj 2010 kan statliga
            pengar gå, och har veterligen gått, till objekt
            där inomhusklimatproblemen fortsatt trots saneringar.
         
         
         De behöriga ministerierna måste skärpa
            förutsättningarna för statligt stöd
            för att man med noggrannare metoder och större
            expertis ska kunna bekräfta att behov av reparation föreligger
            och att reparationen utfallit till belåtenhet. Därför
            måste stödvillkoren skärpas, kommunernas
            bidragsansökningar bli bättre och villkorsuppfyllelsen
            verifieras. Kruxet med det nuvarande stödsystemet har också varit
            att det inte funnits tillräckligt med byggexperter att
            tillgå i prövningen av ansökan om och
            fördelning av stödet. Utskottet förutsätter
               att det statliga stödet för saneringsprojekt återkrävs
               på grund av villkorsbrott, om saneringen misslyckas.
            
         
         
         Utskottet kräver ett mer systematiskt och långsiktigt
            statligt stöd för sanering av kommunala byggnader.
            Nu har oförutsedda ändringar och de korta och
            växlande ansökningstiderna gjort det svårare
            att bereda projekten och göra reparationerna på ett
            förnuftigt sätt. Det strama tidsschemat har försvårat
            beredningen särskilt i de kommuner där projekten
            helt varit beroende av hur mycket staten bidrar med. När
            saneringarna har beretts i all hast har det kunnat hända
            att man reparerat hus som kommunen inte behöver längre
            fram t.ex. på grund av omläggningar i skolnätet
            eller nya lokalbehov inom social- och hälsovården.
            Betalningen av det statliga stödet måste i framtiden
            grunda sig på en sammantagen bedömning av reparationsbehoven.
         
         
         Ramfinanseringen för reparation av kommunala byggnader
            har varit ryckig och inte gett bästa möjliga resultat.
            Som exempel kan tas ändringar i det statliga stödet
            för läroanstaltsbyggen. Undervisnings- och kulturministeriet
            beredde finansieringsplanen för anläggningsprojekt
            inom den allmänbildande utbildningen 2012—2015
            utifrån den årliga bevillningsfullmakt på 36
            miljoner euro enligt statsrådets rambeslut den 23 mars
            2011, närings-, trafik- och miljöcentralernas
            förslag och landskapsförbundens prioritetslistor.
            Efter riksdagsvalet kom den nya regeringen i sitt program överens
            om nya sparbeting; bl.a. ska anslagen för skolbyggen skäras
            ner med 20,3 miljoner euro fram till 2015. I de ramar regeringen
            lade fram den 5 oktober 2011 ströks några projekt
            varje år i finansieringsplanen och en del projekt delades
            upp när alla inte fick plats under de år finansieringsplanen
            täcker. Det resulterade i en bevillningsfullmakten på futtiga
            8 miljoner euro i 2012 års budget mot att statsunderstöden
            för 2012 års projekt i finansieringsplanen hade
            varit i runt tal 34,3 miljoner euro. Dessutom fanns 1,7
            miljoner euro reserverade för justeringar i kostnadskalkylerna.
            Budgetanslagen var 28 miljoner euro mindre än i den föregående
            finansieringsplanen. I en tilläggsbudget våren
            2012 avsattes sedan 20 miljoner euro för saneringar med
            start 2012 av fukt- och mögelskadade skolor. Kommunerna tvingades
            inom en mycket kort tid ansöka om pengar för att
            kunna sanera fukt- och mögelangripna  skolor.
         
         
         Riksdagen förutsatte i ett uttalande till budgetpropositionen
            för 2013 (RSk 36/2012 rd) att regeringen
            tryggar en tillräcklig statlig finansieringsandel med sikte
            på eliminering av skolbyggnadernas ökande reparationsskuld
            och mögelproblem inom ett helhetsprogram.
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen utarbetar en
               långsiktig plan för sanering av daghem, skolor
               och social- och hälsovårdsbyggnader och för åtgärdande
               av sanitära olägenheter i dem. Ett större
               statligt stöd än nu betalas för att genomföra
               planen. Den plan som undervisnings- och kulturministeriet,
            social- och hälsovårdsministeriet och Kommunförbundet
            tog fram i slutet av 2011 är en bra plattform att utgå från.
            Där föreslås det att man under de närmaste
            tio åren avsätter ett anslag på 100 miljoner
            euro årligen för fukt- och mögelsaneringar
            i skolor och social- och hälsovårdsbyggnader.
            Kommunförbundet föreslog i anpassningsprogrammet
            för den kommunala ekonomin 2014—2017, som publicerades
            den 8 februari i år, att staten årligen beviljar 200
            miljoner euro för ombyggnader och fukt- och mögelsaneringar
            i kommunala byggnader. Stödet ska främst gå till
            reparationer av skolor och social- och hälsovårdens
            byggnader.
         
         
         Kulturutskottet konstaterar i sitt utlåtande till revisionsutskottet
            (KuUU 14/2012 rd) att behovet av renovering
            av skolor är mångfaldigt jämfört
            med det staten har att ge till anläggningskostnader. Enligt
            utredning till kulturutskottet finns det eftersatt underhåll
            av skolbyggnader för upp till 2,9 miljarder euro. Att åtgärda
            situationen inom loppet av tio år kräver investeringar på 440
            miljoner euro per år. Utan dessa investeringar fortgår
            mögelproblemet.
         
         
         Behandling och stöd för dem som fått
            symtom eller insjuknat
         
         
         
            Utskottet förutsätter att regeringen vidtar åtgärder
               för att människor som fått symtom eller
               insjuknat på grund av dåligt inomhusklimat ska
               få bättre undersökningar, vård
               och myndighetsstöd. Alla som lider av ohälsa måste
               få komma till behövliga undersökningar
               och bli hjälpta, oavsett om de jobbar eller inte och var
               i Finland de än bor. Även i det fall att osäkerhet
               råder om den medicinska orsaken till symtomen eller sjukdomen
               gäller det att på alla tänkbara sätt
               försäkra sig om att patienten får så god
               vård som möjligt. Vid intressekonflikt väger
            patientens vårdbehov tyngre än en exakt klinisk
            diagnos för symtom och sjukdom.
         
         
         I takt med att nya studier ger ny kunskap om faktorer som ligger
            bakom symtom och ohälsa är det angeläget
            att social- och hälsovårdsministeriet anstränger
            sig för att förbättra läkarnas
            och vårdarnas kompetens. Den till läkare riktade
            s.k. Majvik II-rekommendationen om undersökning av fuktrelaterade
            hälsoproblem uppdaterades av experter på området
            2006 men har inte nått ut till hela läkarkåren.
            Det är viktigt, menar utskottet, att statliga myndigheter
            i samråd med branschexperter uppdaterar rekommendationen.
            Forskarnas och läkarkårens divergerande åsikter
            om problemets allvar och orsakerna till hälsoproblemen är
            ett exempel på hur förvirrande situationen är
            just nu.
         
         
         Alla som lider av ohälsa måste få bli
            undersökta och få vård, oavsett om de
            jobbar eller inte och var i Finland de än bor. Utskottet är
            bekymrat över påståendena att det inte
            finns instrument för att mäta hur många
            barn som har symtom och hur allvarliga symtomen är eller
            att det bara är personer med yrkessjudomar eller personer
            som fått kallelse till yrkessjukdomsundersökningar
            som blir ordentligt undersökta.
         
         
         I mögelrapporten ingår många bra
            förslag till hur de som insjuknat hemma eller på jobbet
            till följd av fukt- och mögelskador kunde få bättre undersökningar,
            vård och social- och försäkringsskydd.
            Det handlar bl.a. om att se över undersökningspraxis
            för yrkessjukdomar och arbetsrelaterade sjukdomar samt
            att utveckla försäkringssystemet och förbättra
            rehabiliteringsersättningarna med tanke på personen
            som inte har en yrkessjukdom utan någon annan sjukdom eller
            nedsatt arbetsförmåga.
         
         
         Under expertutfrågningen framhölls det att många
            upplever undersökningarna av yrkessjukdom som problematiska
            visavi möjligheten att få komma på undersökning,
            undersökningens kvalitet, beslutet och den utdragna besvärsprocessen.
            En del undersökta får inte diagonsen yrkessjukdom
            trots att symtomen uppstått i arbete i en fuktskadad byggnad.
            Om skadan är allvarlig i lokalen där personen
            arbetar och personens arbetsförmåga är
            nedsatt på grund av exponeringssymtom och han eller hon
            inte kan anvisas ett ersättande arbetsställe på sin
            arbetsplats, är det viktigt att komma på något
            sätt att hjälpa honom eller henne att återfå sin
            arbetsförmåga genom rehabilitering eller andra
            arrangemang.
         
         
         Det är angeläget att de insjuknade får
            hjälp av de kommunala myndigheterna att klara vardagen
            och att de har tillgång till konkret hjälp och stöd
            på nära håll. Att bli sjuk kan i värsta
            fall innebära att man inte bara förlorar sin hälsa
            utan också drabbas av andra lidanden och ekonomiska förluster,
            t.ex. förlorar sitt jobb och sin bostad, i fråga
            om barn tvingas byta dagis och skola och inte kan leva ett normalt
            socialt liv. Ovissheten i kombination med inadekvat vård
            och stöd gör det svårt att orka och får
            de insjuknade och deras närstående att känna
            sig ännu mer beklämda. Det gäller för
            behöriga ministerier att i samråd med kommunerna öka
            och förbättra de kommunala myndigheternas sakkunskap
            och samarbete och möjligheterna att hjälpa genom socialt
            arbete.
         
         
         Utskottet understryker att ansvarsmyndigheterna måste
            upplysa och informera allmänheten om vad man just nu vet
            om fukt- och mögelrelaterade hälsoproblem och
            orsakerna till dem. Lika viktigt är det att berätta
            vad som fortfarande är oklart och vad man inte känner
            till. Det faktum att frågan varit oklar så länge
            och att människor är villrådiga är
            ett tecken på dålig förvaltning och en
            okontrollerad situation.
         
         
         Utskottet anser att myndigheterna inte varit tillräckligt
            angelägna om att ta reda på hur s.k. miljööverkänsliga
            personer har det och förbättra situationen för
            dem. Bedömningen av hur antalet sådana personer ökat
            väcker oro hos utskottet. Problemet är att man
            just inte alls vet vad hypersensitiviteten beror på och
            att hälsovårdspersonalen inte fått några
            anvisningar om hur dessa personer ska undersökas och behandlas.
            Symtomen är i högsta grad individuella och kan
            sällan beläggas medicinskt.
         
         
         För att personer med symtom ska kunna få stöd
            och hjälp i framtiden, är det viktigt att få mer
            information om hur miljööverkänslighet uppstår
            och hur den kan förebyggas och behandlas. De som insjuknat
            har ansett att avsaknaden av diagnosnummer försvårat
            deras liv avsevärt och hindrat dem från att få nödvändigt
            stöd.
         
         
         Utskottet noterar med tillfredsställelse att social-
            och hälsovårdsverket upprättat en samarbetsnät
            kring frågan om miljööverkänslighet. Syftet
            med nätverket är att få fram vad ministeriet
            och dess förvaltningsområde anser om överkänslighet
            som upplevs bero på faktorer i miljön. Nätverket
            kartlägger bl.a. hur allmän uppfattningen om att
            vara miljööverkänslig är och hur
            ofta denna överkänslighet begränsar individens
            handlingsförmåga väsentligt. Vidare diskuterar
            nätverket vilka åtgärder som förebygger och
            botar upplevda symtom på miljööverkänslighet,
            hur patienter bättre kunde undersökas med avseende
            på miljööverkänslighet, hur många
            som medverkar i organiserade nätverk för miljööverkänsliga
            personer och vilken diagnoskod enligt WHO:s sjukdomsklassifikation ICD
            andra länder använder för miljööverkänslighet.