Motivering

De förbättringar av utkomstskyddet som görs enligt budgetpropositionen för 2012 gäller grundskyddet och utkomststödet. De föreslagna nivåhöjningarna är välkomna, men på samma sätt som i proposition RP 69/2011 rd beaktar regeringen inte heller nu vissa av de centrala förmånerna inom grundskyddet. Inga höjningar är att vänta av minimibeloppen på rehabiliterings-, sjuk- och föräldrapenningarna, utan som orsaksbaserade förmåner är de att jämföra med grundskyddet för arbetslösa. Detta är inkonsekvent med avseende på principerna för utkomstskyddssystemet och diskriminerande mot dem som får dessa dagpenningar i förhållande till andra inom systemet.

Motivering

Grundtryggheten är summan av de former av social trygghet som människor ska komma till rätta med i livssituationer där det av olika orsaker inte är möjligt att få förvärvsinkomster. Sjukdom, ålderdom, arbetsoförmåga, arbetslöshet, barnafödslar och vårdnadshavarens död är exempel på de situationer som avses. Under de här perioderna kan man också få inkomstbundna förmåner. Grundtrygghetsbegreppet begränsar sig då till dessa förmåners minimibelopp. Grundtryggheten består av en helhet som omfattar folkpension och garantipension, hemvårdsstöd, de lägsta föräldra- och sjukvårdsdagpenningarna, stöd för vård i hemmet samt utkomstskydd för arbetslösa och arbetsmarknadsstöd. Också rehabiliteringspenning från Folkpensionsanstalten och barnbidragen kan anses ingå i helheten. Utkomststödet är den försörjningstrygghet som kommer i sista hand och kan därför inte anses vara en del av grundtryggheten. Nivån på förstahandsstöden måste ligga tillräckligt högt.

Regeringen Katainen har med stora ord sagt sig förbättra grundtryggheten men i verkligheten gäller nivåhöjningarna bara en del av grundtryggheten. Den nivåhöjning av grundtryggheten som först sades vara historisk och sedan betydande i en internationell jämförelse har visat sig gälla endast en del av den helhet som grundtryggheten utgör. Det är helt onödigt att ställa olika stödtagare mot varandra. Och det är minst sagt vilseledande att påstå sig skriva historia när nivåhöjningarna endast berör en del av grundtrygghetsförmånerna. Prislappen för hela projektet med en månatlig ökning på 100 euro per månad ser ut att bli ca 1,3 miljarder euro.

Systemet med utkomstskydd för arbetslösa innefattar tre olika former av skydd som delar in de arbetslösa i fyra kategorier. Inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa och grunddagpenning betalas till de som får behovsprövat arbetsmarknadsstöd, de som får arbetsmarknadsstöd samt de som bor i samma hushåll men som är underkastade behovsprövning. Resultatet är att arbetslöshetsförmånen för tusentals arbetslösa är noll euro. Regeringens förslag innebär inga förbättringar i detta avseende. Påståendet att regeringen genomför förbättringar för de mest utsatta håller alltså inte streck eftersom regeringens förslag innebär att de arbetslösa fortfarande behandlas på ett ojämlikt sätt. Ungefär 17 000 arbetslösa drabbas av nedskuret arbetsmarknadsstöd och vissa förlorar det helt.

Minibeloppen för sjuk- och föräldradagpenning är en väsentlig del av grundtryggheten och betalas ut till de som har de lägsta inkomsterna. De är mycket viktiga bl.a. för att minska fattigdom bland barn. Under valperioden 2007—2011 lade den centerledda regeringen fast principiellt viktiga riktlinjer för moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen samtidigt som de lägsta sjukdagpenningarna höjdes till samma nivå som arbetsmarknadsstödet. Propositionen skrotar nu denna principiellt betydelsefulla koppling.

Individuell grundtrygghet för långtidsarbetslösa och de som vill in i arbetslivet: behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet måste slopas

Arbetsmarknadsstödet är en behovsprövad förmån. Det här betyder att stödtagarens och hans eller hennes makes eller sambos inkomster reducerar arbetsmarknadsstödets belopp. Samma gäller personer som bor i samma hushåll som föräldrarna.

För en arbetssökande utan barn minskar arbetsmarknadsstödet så fort makens inkomster är större än 1 704 euro i månaden. Om maken tjänar mer än 2 786 euro i månaden betalas inget arbetsmarknadsstöd alls på grund av behovsprövningen. Inkomstgränserna är låga och blir en fälla som leder till fattigdom för dem som är beroende av denna stödform. Behovsprövningen har också den effekten att den tvingar in makar i en konfliktsituation eftersom dagpenningen för den som får arbetsmarknadsstöd sjunker i takt med att makens inkomster ökar.

Under 2010 sänkte makens inkomster arbetsmarknadsstödet för 15 689 personer och 18 697 personer fick partiellt arbetsmarknadsstöd eftersom de bodde i samma hushåll som sina föräldrar. Sammanlagt 4 631 personer som hade sökt arbetsmarknadsstöd blev helt utan, eftersom maken ansågs ha för höga inkomster.

Behovsprövningens effekter och inriktning

Behovsprövningen drabbar oftast arbetslösa kvinnor. Av de 4 631 s.k. nollavgöranden som Fpa gav 2010 gällde 3 721 kvinnor och 910 män. Nollavgörandet innebar att inget arbetsmarknadsstöd alls betalades.

Att slopa behovsprövningen och beaktandet av makars och föräldrars inkomster i fråga om arbetsmarknadsstöd skulle förenkla utkomstskyddssystemet och minska byråkratin för såväl myndigheter som klienter. Behovsprövningen ligger inte heller i linje med utkomstskyddets roll som en individuell grundläggande rättighet. Vårt system för social trygghet utgår ju från individen.

Behovsprövningen inverkar negativt på motivationen. De familjer som får arbetsmarknadsstöd får ofta samtidigt bostads- och utkomststöd. Bostadsstödet och utkomststödet är både behovsprövat och inkomstbundet. Det kan påvisas att den sammanlagda effekten av behovsprövning av flera förmåner leder till att den inkomstökning som följer på sysselsättning inte alls eller bara i liten utsträckning ökar nettoinkomsterna.

De arbetslösa är värda sin dagpenning

Den inkomstrelaterade dagpenningen består av en grunddel och en förtjänstdel. Grunddelen är lika stor som grunddagpenningen. När grunddagpenningen höjs får vi ett läge där också nivån på de inkomstrelaterade dagpenningarna stiger. Förtjänstdelen utgör 45 procent av skillnaden mellan dagslönen och grunddelen. När lönen per månad är större än 105 gånger grunddelen, är förtjänstdelen i fråga om den del av dagslönen som överskrider denna gräns 20 procent. Till följd av att grunddelen höjs kommer brytpunkten som är knuten till grunddagpenningens belopp att stiga från 2 702,70 euro till 3 295,95 euro. Den föreslagna höjningen av grunddagpenningen kommer att höja de inkomstrelaterade dagpenningarna som ligger under brytpunkten med 3,11 euro per dag. Däremot stiger dagpenningarna ovanför den nya brytpunkten med 10,00 euro per dag. Vuxenutbildningsstödet är lika stort som arbetslöshetsdagpenningen, vilket innebär att stödet stiger lika mycket som dagpenningen.

Centerns riksdagsgrupp anser det vara orättvist att de högsta inkomstrelaterade dagpenningarna stiger mest när grunddagpenningen till arbetslösa och arbetsmarknadsstödet höjs.

Dagpenningen och arbetsmarknadsstödet är indexbundna. Enligt lagförslaget i propositionen liksom i vårt parallella lagförslag ligger grunddelen fortsatt enligt 2001 års indexnivå på 26,08 euro. Enligt inkommen utredning är den korrekta nivån enligt indexnivån 26,09 euro. Utifrån 2012 års indexnivå kommer grunddagpenningen inom utkomststkyddet för arbetslösa och dagpenningen inom arbetsmarknadsstödet att vara 31,36 euro, dvs. 674,24 euro per månad.

Om det inte längre görs någon behovsprövning av arbetsmarknadsstödet med avseende på makens eller föräldrarnas inkomster blir utgifterna 45 miljoner euro högre än enligt propositionen.

Centerns riksdagsgrupp anser det vara orättvist att de som får arbetsmarknadsstöd behandlas olika.

Därför har vi i vår lagmotion LM 17/2011 rd föreslagit ändring av 7 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Höj de lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna till samma nivå som arbetsmarknadsstödet

De lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna utgör en väsentlig del av den grundläggande tryggheten, särkilt för dem som har de lägsta inkomsterna. Bland annat är de viktiga när det gäller att minska fattigdomen bland barn. Det finns ca 22 000 personer som får de lägsta dagpenningarna. Till denna grupp hör bland annat mammor och pappor som studerar, andra föräldrar i de lägsta inkomstklasserna och sjukskrivna personer.

Under valperioden 2007—2011 fattade den centerledda regeringen ett mycket viktigt principbeslut: de lägsta dagpenningarna för moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet höjdes till samma nivå som arbetsmarknadsstödet. För att denna koppling ska bestå måste de lägsta dagpenningarna inom sjukförsäkringen höjas till samma nivå som regeringen föreslår för grunddagpenningen till arbetslösa och arbetsmarknadsstödet. Om de lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna inte höjs kommer skillnaden mellan dessa dagpenningar och arbetsmarknadsstödet att bli hela 100 euro per månad nästa år. Det är med tanke på social rättvisa ohållbart att den grundläggande tryggheten för mammor, pappor och sjuka med de allra lägsta inkomsterna är sämre än för dem som får grunddagpenning för arbetslösa eller arbetsmarknadsstöd.

Dagpenningarna till arbetslösa, sjuka och föräldrar är alla indexbundna. Enligt 2012 års indexnivå kommer de sjuk- och föräldradagpenningar vi här föreslår att stiga till 26,97 euro per dag, vilket är 674,25 euro per månad. Då kommer de lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna per månad att ligga på samma nivå som grunddagpenningen till arbetslösa och arbetsmarknadsstödet. På dagsnivå kommer de lägsta sjuk- och föräldradagpenningarna att vara lägre än de 31,39 euro som utkomstskyddet för arbetslösa utgör, men det beror på att dagpenningarna betalas för sex dagar i veckan och utkomstskyddet för fem dagar i veckan. Utgifterna för dessa höjningar blir 11,3 miljoner euro för föräldradagpeningarnas del och 5,4 miljoner euro för sjukdagpenningarnas del.