Allmän motivering

Lagens syfte

Syftet med den gällande lagen, att minska rökning, föreslås bli ändrat till att användningen av tobaksvaror ska upphöra. Man ska försöka nå målet genom att unga inte alls börjar röka och de nuvarande rökarna röker mindre och slutligen slutar röka. Ett uttalat mål är enligt motiveringen också viktigt för att de som tillverkar och säljer tobaksprodukter på allt sätt ska kunna förbereda sig för att man dels kommer att effektivisera hälsoupplysningen, dels i framtiden allt mer kommer att begränsa tillverkningen, distributionen och utbudet av tobaksprodukter.

Med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande påpekar social- och hälsovårdsutskottet att man vid tillämpningen av lagen bör se till att bestämmelsen om målen inte används för att motivera tolkningar som begränsar de grundläggande fri- och rättigheterna. Det är viktigt med ett tydligt mål trots att varken de gällande bestämmelserna eller de bestämmelser som föreslås bli ändrade kommer att göra det möjligt att nå målet, nämligen att användningen av tobaksvaror ska upphöra.

Det är särskilt viktigt att motverka rökning bland unga för att rökningen ska upphöra helt och hållet. Propositionen innehåller en rad förslag som syftar till att begränsa rökning i barns och ungas uppväxtmiljö och minska förutsättningarna för att börja röka. Enligt en undersökning av ungas hälsovanor har andelen pojkar som röker i åldern 14—18 år minskat långsamt sedan 1990-talet, och rökning bland flickor är numera något vanligare än bland pojkar (19 respektive 20 procent av åldersklassen). Säljförbuden hittills bedöms mest ha bidragit till minskade tobaksköp och minskad rökning i de yngsta åldersgrupperna.

Uppskattningsvis sju procent av alla barn under 15 år utsätts för tobaksrök hemma. Barn som utsätts för tobaksrök har större risk att få infektioner i andningsvägarna såsom öroninflammation, luftrörskatarr och lunginflammation. Om föräldrarna röker ökar risken att barnet insjuknar i astma eller att deras astma blir värre. Utskottet anser det viktigt att lagförslagen siktar på att tillgodose barnens rätt till ren andningsluft bland annat hemma, i familjedagvård, på olika offentliga tillställningar och i privata bilar.

Rökning är också den viktigaste faktorn som förklarar socioekonomiska hälsoskillnader. Ungefär 30 procent av alla manliga arbetare och 19 procent av alla kvinnliga arbetare röker dagligen. Motsvarande siffror bland tjänstemän är 11 och 8 procent. Mer än 41 procent av alla yrkesstuderande och 13 procent av alla gymnasieelever röker dagligen. Utskottet anser att vi måste försöka minska hälsoskillnaderna med avseende på rökning med hjälp av tobakslagstiftning men också bland annat genom att fortsatt gradvis höja skatterna på tobak och alkohol och till exempel inom undervisningen i hälsokunskap utöka och omdirigera informationen om rökningens hälsorisker.

Begränsning av barns tillgång till tobaksvaror

Barns tillgång till tobaksvaror är för närvarande bara begränsad i försäljningen inom näringsverksamhet. Efter de föreslagna ändringarna i 10 och 11 § i tobakslagen får inte heller privatpersoner sälja, förmedla eller erbjuda tobak till minderåriga. Likaså blir det förbjudet för minderåriga att importera och inneha tobaksvaror. Motsvarande förbud i fråga om alkoholdrycker har redan tidigare lagfästs. Trots problemen med att övervaka förbuden anser utskottet att dessa har stor betydelse för utformningen av beteendenormer och uppfostran som motverkar rökning.

Innehav av tobaksvaror ska inte bli straffbart och förbudet ska inte heller övervakas av polisen. Men förbuden finns till stöd för instruktörer i skolor och andra läroanstalter, församlingar, idrottsföreningar och ungdomsarbete som ska fatta beslut om att begränsa rökning bland barn och unga.

Med tanke på tillämpningen av förbuden och straffbestämmelserna om brott mot dem ser utskottet det som nödvändigt att personalen inom detaljhandeln får tillräcklig utbildning i de krav som ställs i tobakslagstiftningen. För att gärningar som bryter mot förbuden ska vara straffbara måste de fortfarande vara uppsåtliga. Exempelvis anses en expedit inte ha handlat straffbart om han eller hon tar miste på åldern hos en kund som skickligt förfalskat sina identitetshandlingar. Näringsidkare ska också genom en plan för egenkontroll se till att tobaksvaror inte överlåts till barn. För handeln är det viktigare än straffansvaret att påföljderna också gäller detaljhandelstillståndet. Bland annat kan tillståndet återkallas. Utskottet upprepar sin ståndpunkt att straffbestämmelserna i tobakslagen med det snaraste bör harmoniseras med totalreformen av strafflagen.

Övriga begränsningar av tillgången på tobak

Försäljning av tobak från automat förbjuds med en övergångsperiod på ungefär fyra år. Förbudet försvårar inte minst för minderåriga att komma över tobak, men gör också tobaksvaror och deras varumärken mindre synliga.

Import, försäljning och annan överlåtelse i näringsverksamhet av tobak för oralt bruk, det vill säga snus, är förbjudet i dag. Enligt förslaget ska tillgången till snus begränsas så att privatpersoner får föra in högst 30 dosor (à 50 g) snus för eget bruk vid inresa från utlandet. I övrigt är det förbjudet att importera, sälja och överlåta snus.

Utskottet anser att gränserna för den tillåtna resandeinförseln av snus är höga jämfört med motsvarande gränser för införsel av cigaretter och rulltobak. Importförbudet kan försvåra övervakningen på grund av den åländska lagstiftningen, eftersom det föreslagna förbudet gäller import till Finland men inte till landskapet Åland. Rent konkret kommer betydelsen av det här missförhållandet att minska på grund av rederiernas frivilliga begränsningar av snusförsäljningen i Östersjötrafiken. Enligt utskottets uppfattning måste det bevakas att begränsningarna av snusimporten fungerar och det bör bedömas om regleringen är lämplig för att motverka en svart marknad.

Behovet av övervakning kan tänkas öka och punktskatteinkomsterna kanske minskar till följd av att importen och försäljningen av tobaksvaror begränsas, eftersom smugglingen och resandeinförseln kommer att öka. Begränsningarna av tillgången på tobak bör införas stegvis i likhet med höjningarna av punktskatterna, så att den hälsopolitiska nyttan blir större än nackdelarna på grund av resandeinförsel och smuggling.

Rökförbud

Framstegen i arbetet för att skydda befolkningen mot oavsiktlig exponering för tobaksrök har kommit gradvis. Det började med ett rökförbud 1977 i offentliga lokaler och allmänna kommunikationsmedel. Sedan 2007 ska också restauranger vara rökfria. Arbetsplatser blev i regel rökfria först för ungefär 15 år sedan. I propositionen föreslås det att förbuden ska vidgas så att de också gäller situationer där rökning inte är så vanligt men där ett förbud kan väntas bidra till att barn och andra närvarande utsätts för rök i mindre grad. Dessutom väntas förbuden minska den allmänna acceptansen av rökning.

Utskottet ställer sig helhjärtat bakom de föreslagna rökförbuden för att skydda barn mot tobaksrök i familjedagvård, i lokaler avsedda för barn på vissa inrättningar och i privata bilar när barn är närvarande. Det är viktigt att genom lagstiftning skydda barnens hälsa bland annat genom att försöka tillgodose barnens rätt till en rökfri omgivning.

Såsom grundlagsutskottet noterar är syftet med rökförbudet i familjedagvård inomhus att skydda mycket små barn mot exponering för tobaksrök. Vid bedömningen av regleringens proportionalitet bör man enligt utlåtandet fästa uppmärksamhet vid barnets ålder och det faktum att exponeringen för tobaksrök på grund av att familjedagvårdaren röker inomhus är långvarig och sker upprepade gånger. Enligt grundlagsutskottet riskeras inte den egentliga kärnan i hemfriden då man inspekterar lokaler där det utövas yrkesverksamhet. Grundlagsutskottet anser i det här fallet att skyddet för små barns välbefinnande är en godtagbar grund för att begränsa hemfriden.

Däremot anser grundlagsutskottet att det krävs grundlagsordning för att lagstifta om ett förbud mot rökning exempelvis i privata bilar i barns närvaro. Att myndigheterna skulle ingripa i sådana fall (till exempel mot rökning i privata bilar i barns närvaro) inkräktar på ett mycket påtagligt sätt i privatlivet, menar grundlagsutskottet. Eventuella inspektioner i privata bilar skulle inte längre stå i rätt proportion till syftet med åtgärden. Ett särskilt fall som behandlades var ett förbud mot rökning i husvagnar, som omfattas av hemfriden. Enligt grundlagsutskottets utlåtande befinner sig husvagnar i en sorts gråzon i det här avseendet. Grundlagsutskottet anser att syftet med bestämmelsen kan tillgodoses med lindrigare metoder än lagstiftning — nämligen hälsoupplysning och attitydfostran.

Social- och hälsovårdsutskottet framhåller att rökning i bilar också kan utsätta mycket små barn för tobaksrök. När barnen skjutsas med bil kan exponeringen vara daglig och upprepas ofta i många år. Dessutom blir barn och unga betydligt intensivare utsatta för rök när någon röker i ett så litet utrymme. Att också andra än mycket små barn kan bli lidande av rökningens skadliga verkningar gör inte rökningen mindre klandervärd, anser utskottet. Utrymmena inne i husvagnar och privata bilar kan i och för sig undantas från myndigheternas rätt att inspektera, som grundlagsutskottet behandlar i sitt utlåtande. Grundlagsutskottet anser att utrymmena inne i andra fordon måste undantas från förbudet för att lagen ska kunna stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Ståndpunkten bygger på en samlad bedömning av att bestämmelsen gör intrång på den personliga frihet som tryggas i grundlagens 7 § och det skydd för privatlivet som garanteras i grundlagens 10 §. Även om social- och hälsovårdsutskottet anser att lagförslaget är motiverat med tanke på barnens välbefinnande, föreslår utskottet med hänvisning till grundlagsutskottets utlåtande att rökförbudet i privata bilar inte omformuleras vid behandlingen av det här lagförslaget utan att det i stället stryks i 12 §.

Enligt utredning finns det undersökningsresultat som kraftigt tyder på att det är en större risk för trafiksäkerheten att föraren röker i bilen under körningen än om han eller hon till exempel talar i mobiltelefon. Därför är det viktigt att riskerna med rökning i bil uppmärksammas också ur den här synvinkeln när lagstiftningen och myndigheternas verksamhet ses över. Dessutom anser utskottet att farorna med att röka i bil bör uppmärksammas särskilt och att information i frågan bör spridas inom hälsofrämjandet och till exempel på barnrådgivningar.

Begränsningar av rökning på offentliga tillställningar och i bostadsfastigheter

Syftet med det föreslagna förbudet i 12 § 8 punkten i tobakslagen är att ingen mot sin vilja ska utsättas för tobaksrök på en offentlig tillställning eller behöva byta plats på grund av att någon annan röker. Rökförbudet ska för det första gälla läktare och skyddstak som byggts för publiken, också om de är tillfälliga. Att deltagarna vistas stillastående eller stillasittande betyder inte t.ex. att biljetter måste ha sålts för de enskilda platserna på läktaren. Det område som direkt är avsett för publiken på tillställningen är t.ex. det område dit den har tillträde framför och i omedelbar närhet av estraden. Den som ordnar tillställningen har de bästa möjligheterna att bedöma vilka områden utomhus som är avsedda för publiken som ska följa tillställningen.

Arrangören ska så som enligt 13 § i den gällande lagen också enligt lagförslaget få tillåta rökning i en del av det utrymme som är reserverat för ändamålet, om röken inte sprids till det utrymme där det är förbjudet att röka. Dessutom är det tillåtet att röka på andra platser utanför det egentliga läktarområdet. Den som ordnar tillställningen eller innehar utomhusområdet ska sätta upp anslag om rökförbud och ge t.ex. ordningsvakterna anvisningar om att ingripa om någon bryter mot förbudet.

Rökförbudet i gemensamma lokaler i bostadsfastigheter föreslås bli tydligare. Det ska gälla gemensamma och för allmänheten avsedda utrymmen som trappuppgångar och utrymmen som används gemensamt, t.ex. vindar och andra förvaringsutrymmen, klubblokaler och tvättstugor. Ett bostadsaktiebolag får dessutom förbjuda rökning på gemensamma utomhusområden som det innehar i närheten av byggnadens friskluftsintag, på lekområden för barn och på gemensamma balkonger. Utskottet anser att de föreslagna bestämmelserna är motiverade.

Utskottet framhåller att myndigheterna bör utforma sina anvisningar om rökning på offentliga tillställningar och i bostadsfastigheter så att lagen tillämpas mer samordnat och att de som ordnar tillställningar och t.ex. medlemmarna i bostadsaktiebolagens styrelser blir på det klara med vilka åtgärder de har ansvaret för när det gäller att begränsa rökning. Myndigheterna måste också tillhandahålla lättillgänglig rådgivning som behövs för att genomföra begränsningarna.

Exponering av tobaksprodukter

Tobaksreklam har varit förbjuden sedan 1977 och förbudet utvidgades till indirekt reklam och säljfrämjande 1994. Marknadsföringen av tobaksprodukter begränsas nu ytterligare genom att antalet försäljningsställen minskas där produkterna får hållas synliga. Tobaksprodukter marknadsförs genom att förpackningarnas visuella utformning förbättras och genom att de placeras ut strategiskt ut där de säljs i detaljhandeln. Därmed finns de i människornas dagliga miljö.

Utskottet anser att det föreslagna förbudet att hålla tobaksprodukter synliga är motiverat. I motiveringen står det att åtgärder som hör till kundservicen och där tobaksprodukterna tillfälligt är synliga för kunderna inte anses innebära att produkterna hålls synliga. Enligt utskottet står det klart att exemplen i motiveringen inte är uttömmande. Det finns också andra situationer där åtgärderna inte kan anses strida mot förbudet att hålla produkterna synliga. Det kan handla om att varorna läggs på hyllor eller att man gör inventeringar där tobaksprodukter tillfälligt kan bli synliga för kunderna.

Utskottet ser det som viktigt att tobaksvaror placeras ut med hänsyn till att personalen inom detaljhandeln inte ska få ergonomiska problem eller riskera att bli utsatta för våld.

I sitt utlåtande anser grundlagsutskottet att begränsningarna i marknadsföringen av tobaksprodukter verkar vara onödigt stränga. Regleringen kan bli mer proportionerlig om kunden på försäljningsstället får titta på en katalog över de tobaksvarumärken som säljs där och också får ta med sig en tryckt förteckning över tobaksprodukterna, menar grundlagsutskottet.

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att 8 § i tobakslagen ändras i det hänseendet enligt grundlagsutskottets förslag. För att de förteckningar som detaljhandeln delar ut på begäran inte ska bli ett nytt instrument för marknadsföring, ser utskottet det som motiverat att de inte får innehålla bilder utan bara namn och priser på tobaksprodukterna.

Grundlagsutskottet ser det som angeläget att förbudet att hålla tobaksprodukter synliga i tobaksaffärer mildras t.ex. så att marknadsföringen av tobaksprodukter inte får vara klart dominerande då produkterna exponeras så att de kan ses utifrån. Social- och hälsovårdsutskottet påpekar att tobaksreklam i skyltfönster har stridit mot reklamförbudet sedan 1976. Därför är det inte befogat att mildra reklamförbudet. Utskottet instämmer ändå med grundlagsutskottet i att förbudet mot tillträde för minderåriga till försäljningsstället bör strykas i bestämmelsen.

Förslagen till ändringar i läkemedelslagen

Nikotinpreparat för rökstopp är läkemedelspreparat och de får med vissa begränsningar säljas i detaljhandeln. De fanns tidigare bara att få på apoteken, men sedan 2006 har de också kunnat köpas i affärer, kiosker och servicestationer som säljer tobaksvaror och som fått tillstånd att sälja preparaten. Förslaget att utvidga försäljningen till förplägnadsrörelser syftar till att ytterligare minska skillnaden mellan tillgången på tobak och tillgången på nikotinpreparat.

Med hjälp av nikotinpreparat kan man rentav fördubbla sina chanser att lyckas sluta röka, oavsett preparattyp. Men då måste man använda preparaten rätt och ta tillräckligt stora doser under tillräckligt lång tid. Långvarig användning orsakar beroende och den som blivit beroende behöver stöd och råd för att bli kvitt beroendet. Utskottet ser det som motiverat att låta förplägnadsrörelser sälja nikotinpreparat. Men vi måste bevaka att preparaten används på behörigt sätt och allmänheten måste få mer information om hur de används rätt.

Övervakning av tobakslagen

I sitt utlåtande påpekar grundlagsutskottet att bestämmelserna om styrning och övervakning av tobakslagen blir mycket svårbegripliga och exceptionella, framför allt därför att tillämpningsområdet för rökförbuden breddas medan bestämmelserna om styrning och övervakning bara justeras en aning.

I anknytning till tillståndsplikten i detaljhandeln, som trädde i kraft i fjol, tog utskottet också upp frågan om fungerande övervakning och tillräckliga resurser (ShUB 20/2008 rd). Det hade varit motiverat att i propositionen fästa större vikt vid bedömningen av övervakningsresurserna och svårigheterna att övervaka begränsningarna. Huruvida de gällande bestämmelserna om styrning och övervakning i tobakslagen är lämpliga behöver undersökas och bedömas särskilt, också med hänsyn till de utökade begränsningarna av rökning i lagförslaget.