Allmänt

I propositionen föreslås det att effekterna av de inkomster som påverkar bostadsbidraget enligt lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014) skärps, att stödprocenten sänks från 80 till 70 procent och att förvärvsinkomstavdraget slopas. Det föreslås att kommungrupperna i fråga om bostadsbidraget ändras i huvudstadsregionen. Dessutom ska det allmänna bostadsbidraget för ägarbostäder dras in. 

Syftet med propositionen är att dämpa de ökande bostadsbidragsutgifterna och genomföra en del av de åtgärder för att balansera upp statsfinanserna som gäller det allmänna bostadsbidraget och som anges i regeringsprogrammet för regeringen Orpo. Bostadsbidraget för ägarbostäder avskaffas, och avsikten är då att rikta bidraget till de minst bemedlade bidragstagarna med de lägsta inkomsterna. Förvärvsinkomstavdraget slopas för att öka incitamenten till heltidsarbete. Enligt propositionen (s. 22) kommer ändringarna både att stärka och att försvaga incitamenten att arbeta. De sammantagna konsekvenserna för sysselsättningen blir enligt propositionen små. 

Utgifterna för det allmänna bostadsbidraget uppgick till 1 565 miljoner euro i slutet av 2022. I juni 2023 betalades bostadsbidrag till 383 361 hushåll, av vilka 366 501 (mer än 95 %) hushåll bodde i hyresbostad och 16 860 hushåll i ägarbostad. De allmänna boendeutgifterna har ökat sedan 2015 efter totalreformen av lagen om allmänt bostadsbidrag och när de studerande började omfattas av det allmänna bostadsbidraget från ingången av 2017. Bakgrunden till de ökade utgifterna för bostadsbidraget har således varit de lagändringar som gjorts under olika regeringsperioder. Under de senaste åren har utgifterna för det allmänna bostadsbidraget dock minskat måttligt, med undantag av coronatiden, och antalet hushåll som får bostadsbidrag började minska något 2021. Enligt miljöutskottets utlåtande (MiUU 20/2023 rd) är orsakerna den starka sysselsättningsnivån under de senaste åren och det kraftiga bostadsbyggandet i tillväxtcentrum. 

Propositionen beräknas minska utgifterna för bostadsbidrag med 385 miljoner euro per år och öka utgifterna för utkomststöd med 77,2 miljoner euro på årsnivå. Kommunerna står för hälften av kostnaderna för utkomststödet. Besparingarna i bostadsbidraget genomförs stegvis, eftersom bidragsbeloppet justeras med 12 månaders mellanrum. Enligt propositionen kommer cirka hälften av konsekvenserna att förverkligas 2024 och största delen 2025. Det slopade bidraget för ägarboende inverkar fullt ut från och med den 1 september 2024. 

De föreslagna ändringarna minskar de disponibla inkomsterna för hushåll som får allmänt bostadsbidrag, eftersom hushållens övriga inkomster måste täcka en större andel av boendeutgifterna än tidigare. Hur mycket hushållens inkomster minskar beror på hushållets storlek, bostadsort, inkomstnivå och boendeutgifter. För dem som omfattas av bidraget minskar reformen bidraget med i genomsnitt 60—110 euro i månaden. Omkring 50 000 bidragstagare kommer helt och hållet att uteslutas från bidraget. Antalet mottagare av utkomststöd beräknas öka med 15 000 hushåll till följd av de föreslagna ändringarna. Propositionen bedöms inte ha några konsekvenser för hyresnivån. 

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande (GrUU 14/2023 rd, stycke 2) att bestämmelserna är relevanta i första hand med avseende på 19 § 4 mom. i grundlagen. Bestämmelsen föreskriver att det allmänna ska främja vars och ens rätt till bostad och möjligheter att själv ordna sitt boende. Bestämmelsen tryggar inte denna rätt som en subjektiv rättighet. De sociala förmånerna vid boende, alltså allmänt bostadsbidrag och bostadsbidrag för pensionstagare, är det allmännas metoder för att verkställa skyldigheten enligt grundlagen. Enligt utlåtandet (stycke 3) innehåller bestämmelsen en hänvisning till att boendet ska ordnas på eget initiativ. Enligt förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna (RP 309/1993 rd, s. 76) kan ansvaret för de grundläggande sociala rättigheterna inte enbart bäras av det allmänna. Bestämmelserna om de grundläggande fri- och rättigheterna betonar som helhet snarare samhällsmedlemmarnas aktivitet för att förverkliga de grundläggande fri- och rättigheterna. Också rätten till bostad ska i huvudsak förverkligas på individens eget initiativ. 

Behovet av att stödja boendet är inte en social risksituation enligt 19 § 2 mom. i grundlagen, står det i grundlagsutskottets utlåtande (stycke 4). Men grundlagsutskottet har ansett att bostadsbidraget är kopplat till och relevant också med avseende på den grundläggande försörjningen enligt 19 § 2 mom. och oundgänglig försörjning och omsorg enligt 19 § 1 mom. i grundlagen (GrUU 59/2016 rd, s. 2, GrUU 17/2014 rd, s. 2, och GrUU 10/2011 rd). 

Enligt utlåtandet (stycke 13) kan de föreslagna ändringarna anses vara betydande, men de blir ändå inte problematiska med avseende på 19 § 4 mom. i grundlagen när det gäller lagstiftningsordningen. 

Social- och hälsovårdsutskottet ställer sig bakom propositionens mål att balansera upp de offentliga finanserna och dämpa ökningen av utgifterna för bostadsbidraget. Utskottet tillstyrker lagförslaget. Utskottet föreslår dock att slopandet av bostadsbidraget för ägarboende flyttas fram till ingången av 2025 för att de som bor i ägarbostad ska ha tid att anpassa sin situation innan bidraget slopas. Miljöutskottet anser att målet att balansera upp de offentliga finanserna och främja sysselsättningen är ett vägande skäl för ändringar i den sociala tryggheten. 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att de föreslagna ändringarna har betydande konsekvenser för nivån på bostadsbidraget och antalet personer som omfattas av bostadsbidraget. De föreslagna ändringarna gäller hushåll med låga inkomster. Social- och hälsovårdsutskottet betonar i likhet med grundlagsutskottet vikten av att ge akt på ändringarnas konsekvenser. 

Dessutom noterar utskottet att tyngdpunkten i stödet för boende delvis kan förskjutas från primära förmåner till utkomststöd i sista hand till följd av de föreslagna ändringarna. Utskottet upprepar sin åsikt att det med tanke på det sociala trygghetssystemet som helhet och incitamenten att arbeta inte är ändamålsenligt att öka behovet av utkomststöd i sista hand genom att minska de primära förmånerna (ShUB 8/2019 rd, ShUB 30/2022 rd och ShUB 13/2023 rd). Utskottet anser det vara viktigt att den totalreform av utkomststödet som nämns i regeringsprogrammet genomförs. 

De viktigaste förslagen och deras konsekvenser

Sänkning av ersättningsprocenten från 80 till 70 procent

Enligt 7 § i lagen om allmänt bostadsbidrag kan bostadsbidrag betalas ut för hyresbostäder, bostadsrättsbostäder och ägarbostäder. Bidragsbeloppet är 80 procent av de godtagbara boendeutgifterna, men högst det lagfästa maximibeloppet med avdrag för en bassjälvriskandel. Bassjälvrisken är 42 procent av de inkomster som ska beaktas i bostadsbidraget, med avdrag för det inkomstbelopp som berättigar till fullt bidrag. 

I propositionen föreslås det att ersättningsprocenten för bostadsbidraget sänks till 70 procent av skillnaden mellan de faktiska boendeutgifterna, upp till maximibeloppet, och bassjälvrisken. Den föreslagna ändringen minskar nivån på bidraget för alla mottagare av allmänt bostadsbidrag. I och med ändringen minskar bidraget i de flesta fall med 12,5 procent. Ju mer ett hushåll får i allmänt bostadsbidrag, desto större blir effekten i euro. 

Ändring av bassjälvrisken

När beloppet på bostadsbidraget beräknas bestäms en bassjälvriskandel. På den andelen inverkar hushållets sammanlagda inkomster. För dem som har de allra lägsta inkomsterna uppstår ingen bassjälvriskandel, och den nedre gränsen beror på antalet vuxna och barn i hushållet. Utgångspunkten har varit att det för en ensamboende mottagare av arbetsmarknadsstöd inte ska uppstå någon bassjälvriskandel som påverkar bidragsbeloppet. Arbetsmarknadsstöd till ensamboende har således ansetts vara en gräns för hur stor inkomst bidragstagaren kan få utan att det påverkar det allmänna bostadsbidraget. 

När bassjälvriskandelen höjs från 42 till 50 procent, kommer bidragsnivån att bli lägre för de bidragstagare vars inkomster överskrider gränsen för bassjälvriskandelen. Ändringen av bassjälvrisken riktar bostadsbidraget tydligare än för närvarande till dem som har de allra lägsta inkomsterna. I och med de ändringar som föreslås i bassjälvriskandelen får också ensamboende mottagare av arbetsmarknadsstöd i fortsättningen en bassjälvriskandel som minskar beloppet på bostadsbidraget. Ändringen bedöms försvåra försörjningen för lågavlönade arbetstagare, särskilt i stora städer. 

Lättnader för barnfamiljer

Utskottet välkomnar att man strävar efter att lindra ändringarnas konsekvenser för barnfamiljerna genom att ändra koefficienterna för barn och vuxna vid beräkningen av bassjälvrisken. Då blir bassjälvriskandelen för barnfamiljer något mindre och minskningen av bostadsbidraget drabbar andra än barnfamiljer något mer. 

Slopat förvärvsinkomstavdrag

I propositionen föreslås det att förvärvsinkomstavdraget på 300 euro slopas från det allmänna bostadsbidraget. Förvärvsinkomstavdraget har inneburit att arbetsinkomster upp till 300 euro inte beaktas vid beräkningen av bidraget. Slopandet minskar bidragsnivån för alla bidragstagare som har arbetsinkomster som överstiger den nedre gränsen för bassjälvriskandelen. I och med ändringen minskar bidraget med i genomsnitt cirka 100 euro i månaden för bidragstagare med arbetsinkomster. Effekten blir mindre för bidragstagarna med de allra lägsta och högsta inkomsterna. 

Syftet med att slopa förvärvsinkomstavdraget är att incitamenten för att ta emot heltidsarbete ska förbättras. Samtidigt kan emellertid incitamenten att ta emot deltidsarbete, kortvariga ströjobb eller heltidsarbete med låga löner försvagas. På grund av incitament som påverkar i olika riktningar har propositionen inte bedömts ha några sysselsättningseffekter. 

Sakkunniga noterar att det inom alla branscher inte finns heltidsarbete, alternativt heltidsarbete där lönen skulle kompensera effekterna av att förvärvsinkomstavdraget slopas. Alla bidragstagares arbets- och funktionsförmåga möjliggör inte heller heltidsarbete, alternativt finns det inte extra arbete att få. Slopandet av det skyddade beloppet försämrar situationen till exempel för personer med funktionsnedsättning eller för arbetslösa som de facto är arbetsoförmögna och som inom ramen för sin funktionsförmåga kan arbeta endast ett litet antal timmar eller vars arbetsförmåga varierar. Dessutom har det påpekats att slopandet av förvärvsinkomstavdraget kan försvåra tillgången på arbetskraft inom vissa lågavlönade branscher, särskilt i städer med höga boendekostnader. 

Sammanslagning av Helsingfors och kommungrupp 2

I propositionen föreslås det att Helsingfors slås samman med kommungrupp 2, vilket leder till att de godtagbara boendeutgifterna för det allmänna bostadsbidraget i Helsingfors sjunker till samma nivå som i den övriga huvudstadsregionen. Exempelvis kommer de maximala boendeutgifterna för ensamboende i Helsingfors att sjunka från 582 till 563 euro på 2023 års nivå. För en ensamboende med boendeutgifter över maximigränsen innebär detta omkring 15 euro mindre i månaden. I flerpersonshushåll minskar bidragsbeloppet mer än så. Nästan alla som får allmänt bostadsbidrag i Helsingfors överskrider redan de nuvarande maximala boendeutgifterna. 

Enligt propositionen avviker de genomsnittliga boendeutgifterna i Helsingfors för hushåll som får allmänt bostadsbidrag inte nämnvärt från den övriga huvudstadsregionen, även om bostadshyrorna och priserna på aktiebostäder och fastigheter allmänt taget är dyrare i Helsingfors än i huvudstadsregionen i övrigt. Utskottet anser det vara viktigt att följa hur de maximala boendeutgifterna i huvudstadsregionen räcker till. 

Avskaffande av bidrag för ägarboende

Enligt propositionen betalades bostadsbidrag för boendeutgifterna för ägarbostäder till 17 000 hushåll i augusti 2023. I genomsnitt betalades cirka 242 euro i bidrag. Bidragsbeloppet till boende i ägarbostäder har ökat snabbt under den senaste tiden sannolikt på grund av att räntenivån har stigit. 

Bostadsbidraget för ägarbostäder avskaffas, och avsikten är då att rikta bidraget till de minst bemedlade bidragstagarna med de lägsta inkomsterna. Utskottet noterar dock att det också bland bidragstagare som bor i ägarbostäder finns hushåll med låga inkomster. Det är inte nödvändigtvis möjligt att realisera egendom i form av ägarbostäder, särskilt inte om det är fråga om äldre bostäder i avfolkningsregioner. Det är inte heller lika lätt i alla regioner att hitta en hyresbostad som motsvarar behoven, och särskilt på mindre orter är marknaden för hyresbostäder ofta betydligt mer begränsad. 

Utskottet fäster särskild uppmärksamhet vid situationen för barnfamiljer som bor i ägarbostäder, eftersom deras bostadsbidrag dras in helt och hållet. Fyrtio procent av de mottagare av allmänt bostadsbidrag som bor i ägarbostäder är barnfamiljer. En del av de barnfamiljer som bor i ägarbostad kan efter det att det primära stödet upphört vara berättigade till utkomststöd i sista hand. Utskottet förutsätter att propositionens konsekvenser för situationen för barnfamiljer som bor i ägarbostäder följs upp. 

Sammantagna konsekvenser av de föreslagna ändringarna

Ändringarna inverkar enligt propositionen mest på förvärvsarbetande hushåll, av vilka över en tredjedel beräknas gå miste om bostadsbidraget helt och hållet. I genomsnitt sjunker bidraget till arbetande hushåll med 133 euro i månaden. Av studerandehushållen skulle uppskattningsvis 6,5 procent av hushållen och uppskattningsvis 8 procent av de arbetslösa gå miste om stödet. Det allmänna bostadsbidraget kommer att minska med i genomsnitt 76 euro per månad för studerandehushåll och 73 euro per månad för arbetslösa hushåll. 

Granskat efter familjetyp inverkar ändringarna per hushåll mest på barnfamiljer med två föräldrar. Av dessa kommer mer än 23 procent inte längre att få bidrag, och bidragsförändringen blir i genomsnitt 140 euro i månaden. Också för barnlösa par blir förändringarna likartade: av dem går 25,5 procent miste om bidraget helt och hållet, och bidraget minskar med i genomsnitt 127 euro i månaden. Av de ensamboende kommer 11 procent att gå miste om hela bidraget, medan bidraget minskar med i genomsnitt 70 euro i månaden för bidragstagarna. För ensamföräldrar är motsvarande siffror 15 procent och 111 euro. Siffrorna gäller per hushåll, vilket innebär att ändringen ändå blir störst för ensamboende mätt i euro per person. 

Konsekvenser för barnfamiljer

Trots lättnaderna för barnfamiljer minskar propositionen barnfamiljernas disponibla inkomster. Totalt kommer ändringarna att påverka omkring 167 000 barn, av vilka cirka 107 000 bor i hushåll med en ensamstående förälder. Utskottet noterar att ändringarna i bostadsbidraget riktar sig till de barnfamiljer som redan har låga inkomster och att propositionen således bidrar till att öka fattigdomen bland barnfamiljer. Särskilt småbarnsfamiljer, flerbarnsfamiljer och hushåll med endast en vuxen löper risk för fattigdom. De olika indikatorerna på barnfamiljsfattigdom sammanfaller ofta med att föräldrarna är undersysselsatta, vilket innebär att fattigdom bland barnfamiljer kan minskas genom att stödja föräldrarnas sysselsättning. 

Liksom grundlagsutskottet påpekar social- och hälsovårdsutskottet också att propositionen inte på behörigt sätt redogör för FN:s konvention om barnets rättigheter eller dess tillsynsorgans tolkningspraxis eller ställningstaganden gällande Finland, även om det nämns (s. 26) att den föreslagna regleringen är relevant bland annat med avseende på konventionen om barnets rättigheter. FN:s kommitté för barnets rättigheter har i sina slutslutsatser (Concluding observations) tidigare (2.6.2023) uppmanat finska staten att bland annat undvika nedskärningar i de sociala förmånerna som påverkar barn som löper risk för fattigdom och utslagning. 

Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet minskar ändringarna avsevärt stödet till barnfamiljer med låga inkomster och ökar därmed antalet barnfamiljer med låga inkomster. Det är redan i dagens läge allmänt att barnfamiljer med de allra lägsta inkomsterna, särskilt ensamföräldrar, får utkomststöd, och detta innebär att utkomststödet blir allt viktigare för ekonomin i dessa hushåll, men samtidigt ändras inte de disponibla inkomsterna. 

I propositionsmotiven konstateras det att barnfamiljernas situation förbättras genom höjningar av barnbidragen. Social- och hälsovårdsutskottet välkomnar i och för sig höjningen av barnbidragen, men konstaterar att den inte riktar sig enbart till dem som de nu föreslagna ändringarna av bostadsbidraget kommer att gälla. Utskottet förutsätter att man följer upp vilka konsekvenser sänkningarna av bostadsbidraget har för barnfamiljernas försörjning och vid behov vidtar åtgärder om fattigdomen bland barnfamiljer hotar att öka i och med de föreslagna bestämmelserna. Utskottet noterar att barnfamiljsfattigdomen kan minskas genom att stödja föräldrarnas sysselsättning. 

Kvinnor och ensamföräldrar

Enligt propositionen gäller de föreslagna ändringarna i fråga om både antalet mottagare och bidragsnivå i högre grad förvärvsarbetande och ensamföräldrar än andra grupper. En klar majoritet av bidragstagarna i dessa grupper är kvinnor. I genomsnitt innebär ändringarna att det månatliga bidraget minskar med uppskattningsvis 76 euro för män och 93 euro för kvinnor. Detta beror på att deltidsarbete är vanligt bland kvinnor, att lågavlönade branscher är kvinnodominerade och att en klar majoritet av de studerande som får bostadsbidrag också är kvinnor. Däremot är majoriteten av de långtidsarbetslösa som får arbetsmarknadsstöd män. Eftersom de ändringar som föreslås i propositionen är lindrigare för arbetslösa som har den allra svagaste ställningen på arbetsmarknaden än för hushåll med viss arbetsinkomst, kommer ändringarna att kraftigare drabba just kvinnor och i synnerhet ensamföräldrar, av vilka majoriteten är kvinnor. 

Också sakkunniga har uttryckt oro över att de föreslagna ändringarna har könsrelaterade konsekvenser på grund av strukturerna på arbetsmarknaden. Inom kvinnodominerade låglönebranscher finns det inte nödvändigtvis heltidsarbete eller så kan det i praktiken vara omöjligt att utföra heltidsarbete i enföräldersfamiljer. Till exempel småbarnspedagogik dygnet runt tillhandahålls i begränsad utsträckning endast i stora städer och erbjuds inte alls små skolelever. När det gäller små barn kan det från fall till fall vara den bästa lösningen med tanke på barnets bästa och familjens vardag att föräldern arbetar deltid. 

Utskottet anser att de sysselsättningseffekter som regeringen har som mål är centrala också för att minska fattigdomen bland kvinnor och barn. Samtidigt betonar utskottet att statsrådet för att uppnå detta mål genom olika åtgärder bör främja jämställdheten i arbetslivet särskilt i fråga om lön och anställningsvillkor. Utskottet betonar dessutom att åtgärderna för att kombinera arbete och familjeliv är av stor betydelse särskilt för att förbättra situationen för ensamföräldrar. 

Studerande

De studerande är den största gruppen bidragstagare. År 2022 fick 162 527 studerandehushåll bostadsbidrag, vilket är 43 procent av alla hushåll som får bostadsbidrag. 

Överföringen av de studerande till systemet med allmänt bostadsbidrag vid ingången av 2017, då studiepenningen minskades samtidigt som studiestödet blev mer lånebetonat, har ökat bostadsbidragets betydelse för de studerandes försörjning överlag. Utkomststödet kompenserar inte bortfallet av bostadsbidrag, eftersom de studerande i regel inte har rätt till utkomststöd. Även ett studielån som inte lyfts betraktas nämligen som en del av den studerandes inkomster. I princip är det inte ändamålsenligt att de studerande uppmuntras till heltidsarbete, utan snarare bör de studerande uppmuntras att prioritera sina studier och öka sin försörjning genom deltidsarbete vid sidan av studierna om möjligt. 

Det nuvarande förmånssystemet är splittrat ur de studerandes synvinkel. Enligt regeringsprogrammet ska en totalreform av studiestödet genomföras under regeringsperioden. Syftet med reformen är att ur den studerandes synvinkel skapa en tydligare helhet för att den studerande lättare ska kunna följa sin egen inkomstnivå och utveckling. Regeringen höjer statsborgen för studielån nästa år. På detta sätt vill regeringen stödja heltidsstudier. Utskottet förutsätter att regeringen gör en samlad utredning av de studerandes förmåner och försörjning i samband med totalreformen av studiestödet och utifrån resultaten vid behov bereder förbättringar för att trygga möjligheten till heltidsstudier och hålla de studerandes skuldsättning på en skälig nivå. 

Miljöutskottet påpekar att de studerande allt oftare bor ensamma och att det inte längre är populärt att bo i delade studentbostäder eller tillsammans med kompisar. Överföringen av de studerande till det allmänna bostadsbidraget och i synnerhet det ökade utbudet av små bostäder har gjort det vanligare med ensamboende. Boendestandarden har stigit i hela samhället och också de studerande prioriterar ensamboende. 

Utskottet konstaterar att det allmänna bostadsbidraget inte är den bäst fungerande formen av bostadsbidrag för studerande, eftersom det är ett villkor till exempel då flera personer delar bostad att man har separata hyresavtal utan klausul om att hyran betalas enligt solidariskt ansvar. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer i det som miljöutskottet påpekat redan 2016 (MiUB 19/2016 rd) och 2017 (MiUB 15/2017 rd, RP 161/2017 rd) om att vid omställningar i strukturerna för stödsystemet bör fokus särskilt ligga på tydliga anvisningar om hur man kan bo i en så kallad kompisbostad utan att förlora bostadsbidraget och överväga möjligheter att tydligt motivera exempelvis studerande till kompisbostadslösningar. 

Enligt regeringsprogrammet ska det för studerande tas fram en modell som alternativ till det allmänna bostadsbidraget. Modellen ska uppmuntra till delat boende och vara ekonomiskt attraktiv. Sakkunniga har påpekat att det är svårt att fullständigt uppnå regeringsprogrammets mål om mer delat boende med nuvarande bestånd av studentbostäder. Utvidgningen av studentbostadsbeståndet kräver nybyggnad som stöds genom investeringsunderstöd för grupper med särskilda behov. De nedskärningar i investeringsunderstöden som föreslås i regeringsprogrammet fördröjer dock framskridandet av ARA-finansierade projekt. 

Sysselsättningseffekter

Propositionen bedöms inte ha några betydande effekter på sysselsättningen. I propositionen konstateras det att en sänkt bidragsnivå allmänt taget ökar i synnerhet de ekonomiska motiven att heltidsarbeta, när bidragstagarens disponibla inkomster minskar i förhållande till lönen för heltidsarbete. Men möjligheterna att arbeta deltid och incitamenten för att ta emot mycket lågavlönat heltidsarbete försvagas när inkomstgränsen för bidraget sänks. När bassjälvriskandelen höjs till 50 procent minskar nettoinkomsten av arbete, medan slopandet av förvärvsinkomstavdraget kännbart försvagar motiven att ta emot arbete, i synnerhet få månatliga arbetstimmar. 

Miljöutskottet konstaterar dock i sitt utlåtande att bostadsbidraget som en del av den sociala tryggheten försvagar incitamenten att arbeta, eftersom incitamentet att arbeta definieras som skillnaden mellan lön och social trygghet. Högre bostadsbidrag möjliggör en högre boendestandard också utan arbetsinkomster, och bostadsbidraget som en inkomstrelaterad förmån försvagar incitamentet att ta emot arbete, eftersom ökande inkomster sänker bostadsbidraget. Miljöutskottet betonar dessutom att de olika stödsystemen måste ses som en helhet med tanke på att bidragsfällorna ska minska. Bostadsbidraget försämrar inte taget för sig incitamenten att arbeta. Incitamenten uppstår som en samverkan mellan bostadsbidragssystemet, de höga boendekostnaderna, utkomstskyddet för arbetslösa, beskattningen och andra inkomstrelaterade system, såsom utkomststödet. 

Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara viktigt att följa vilka konsekvenser ändringarna i det allmänna bostadsbidraget har för incitamenten att arbeta och tillgången på arbetskraft. 

Konsekvenser för bostadsmarknaden

Sakkunniga har framfört att det allmänna bostadsbidraget på lika villkor riktar sig till personer som bor på hyra och som behöver ekonomiskt stöd. Det allmänna bostadsbidraget ändras enligt bidragstagarens inkomster, och riktas därför bättre till dem som behöver bidrag än det offentligt understödda bostadsbeståndet. 

Enligt propositionen och miljöutskottets utlåtande har de föreslagna ändringarna enligt tidigare forskningsdata sannolikt ingen inverkan på hyresnivån. Miljöutskottet fäster dock i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att bostadsmarknaden har förändrats till följd av de stigande räntorna och den allmänna prisutvecklingen. Miljöutskottet noterar att de ändringar som föreslås i propositionen tillsammans med höjningen av levnads- och boendekostnaderna kan öka behovet av att hitta en förmånligare hyresbostad eller övergå från ägarboende till hyresboende. 

Social- och hälsovårdsutskottet delar miljöutskottets oro över tillgången på hyresbostäder till överkomligt pris. Sakkunniga har också påpekat att enligt regeringsprogrammet (s. 129) är avsikten att minska produktionen av ARA-bostäder. Utskottet konstaterar att en minskad ARA-produktion under de närmaste åren ytterligare kan försämra tillgången till bostäder till överkomligt pris. Enligt regeringsprogrammet är avsikten å andra sidan att införa inkomstgränser för ARA-bostäder som bättre än tidigare kan rikta det socialt subventionerade bostadsbeståndet till hushåll med de lägsta inkomsterna. Dessutom kan nedskärningarna i det allmänna bostadsbidraget tillsammans med skärpningen av bestämmelserna om boendeutgifter i fråga om utkomststödet öka den regionala koncentrationen av ekonomisk utsatthet, det vill säga stärka den regionala differentieringen av befolkningsstrukturen enligt inkomstnivån, särskilt i de stora städerna. 

Social- och hälsovårdsutskottet noterar liksom miljöutskottet att de föreslagna nedskärningarna av bostadsbidraget tillsammans med höjningen av den allmänna kostnadsnivån kan öka risken för att de boende får betalningssvårigheter, hyresskulder och därigenom också kan bli vräkta. Miljöutskottet betonar boenderådgivningens betydelse för att förebygga sådana konsekvenser. Också de ändringar som föreslås i utkomststödet (RP 58/2023 rd) ökar behovet av boenderådgivning. Social- och hälsovårdsutskottet betonar vikten av tillräckliga resurser för den kommunala boenderådgivningen. 

Ikraftträdande

De ändringar som föreslås i bostadsbidraget avses träda i kraft den 1 april 2024. Ändringarna avses generellt träda i kraft stegvis, det vill säga allt eftersom bostadsbidraget i fråga justeras, antingen genom en periodisk justering eller när bidragstagarens förhållanden förändras. Bestämmelserna om indragning av bostadsbidrag för ägarbostäder i 7 och 9 §, 12 § 6 mom. och 52 § träder i kraft den 1 september 2024. 

För att bidragstagarna ska ha mer tid att anpassa sig till förändringarna har lagens ikraftträdande skjutits upp och det kommer att ske stegvis, står det i propositionen (s. 27). Ändringarna föreslås huvudsakligen träda i kraft den 1 april 2024 stegvis i takt med att bidraget justeras. Bostadsbidragen för ägarbostäder slopas dock på en gång den 1 september 2024. 

För att undvika att bidragstagarna drabbas oskäligt mycket ser grundlagsutskottet det i sitt utlåtande som viktigt att social- och hälsovårdsutskottet utreder om man med övergångsbestämmelser kunde dela upp ikraftträdandet så att hushåll som får kraftigt sänkt bostadsbidrag får mer tid att anpassa sig till den nya situationen. 

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att ikraftträdandebestämmelsen i lagförslaget ändras så att ikraftträdandet av ändringarna som gäller personer som bor i ägarbostäder skjuts upp från den 1 september 2024 till ingången av 2025, så att de berörda får en något längre tid att anpassa sig till ändringen. Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet berörs de som bor i ägarbostäder av de största maximala konsekvenserna. Senareläggningen leder till att besparingarna i det allmänna bostadsbidraget minskar med 11 miljoner euro 2024, samtidigt som den uppskattade ökningen av utgifterna för utkomststödet minskar med 1,5 miljoner euro. Således är nettoeffekten av ändringen av ikraftträdandebestämmelsen på statsfinanserna 9,5 miljoner euro 2024, vilket bör beaktas vid beredningen av budgetpropositionen för 2024 och i ramarna för statsfinanserna. 

Enligt uppgift från social- och hälsovårdsministeriet kräver en större gradering än vad som föreslagits till exempel utifrån bidragsbeloppet en hel del extra beredning, eftersom det då behövs ändringar i systemet för handläggning av bostadsbidrag och genomförande av ändringarna. Med tanke på genomförandet är tidtabellen redan nu exceptionellt stram och beredningen och genomförandet av en gradering eller skyddsbestämmelse som beaktar att bidraget minskar skulle äventyra ett kontrollerat genomförande av ändringarna. 

De som bor i ägarbostad kan ha lika små inkomster som de som bor i hyresbostad, och den övriga förmögenheten hos den bidragstagare som bor i hyresbostaden inverkar ändå inte på bostadsbidraget, påpekar grundlagsutskottet i sitt utlåtande. Utskottet anser att den valda regleringslösningen ur denna synvinkel inte är konsekvent eller jämlik. 

Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att det enligt regeringsprogrammet ska införas förmögenhetsprövning för det allmänna bostadsbidraget. Enligt utredning från social- och hälsovårdsministeriet är avsikten att ändringarna i hur förmögenhet beaktas ska träda i kraft under 2025. När ändringen träder i kraft elimineras den konflikt som grundlagsutskottet nämner. 

Sammantagna konsekvenser och uppföljning

Utöver de ändringar i bostadsbidraget som föreslås i denna proposition kommer bidragstagarna att beröras av andra ändringar som planeras under 2024, såsom de ändringar som föreslås i utkomstskyddet för arbetslösa (RP 73/2023 rd) och indexfrysningen av förmånerna (RP 75/2023 rd). De ändringar som föreslås i utkomstskyddet för arbetslösa och indexfrysningen av förmånerna ökar behovet av allmänt bostadsbidrag och utkomststöd i sista hand. Ändringen av bestämmelserna om boendeutgifter i fråga om utkomststödet (RP 58/2023 rd) skärper å sin sida beaktandet av boendeutgifter i utkomststödet. 

Social- och hälsovårdsministeriet har publicerat en separat utredning om de sammantagna konsekvenserna av ändringarna i utkomstskyddet för arbetslösa och indexfrysningarna av förmåner. Enligt utredningen kommer hushåll med låga inkomster att bli vanligare. I en granskning enligt typ av familj visade det sig att de klart största konsekvenserna gäller unga enpersonshushåll och unga barnlösa par. Konsekvenserna för barnfamiljer är sammantaget mindre än konsekvenserna för hushåll med barnlösa personer i arbetsför ålder. Bland ensamföräldrarna är det också en stor andel som går miste om bidrag, men det är ovanligare att de disponibla inkomsterna minskar med mer än 10 procent jämfört med hushåll med en person i arbetsför ålder. I utredningen beaktas inte de ändringar som föreslås i utkomststödet. 

Liksom grundlagsutskottet vill social- och hälsovårdsutskottet att statsrådet fäster uppmärksamhet vid bristerna i bedömningen av de sammantagna konsekvenserna av de propositioner som är under behandling i riksdagen, särskilt i fråga om konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Social- och hälsovårdsutskottet instämmer med grundlagsutskottet i att statsrådet noggrant måste följa propositionens konsekvenser särskilt med avseende på de rättigheter som tryggas i 19 § i grundlagen och vid behov vidta åtgärder för att rätta till de problem som upptäcks. Dessutom bör statsrådet följa vilka konsekvenser propositionen har för barnfamiljernas ställning, användningen av utkomststöd, bostadsmarknaden och sysselsättningen. Utskottet föreslår ett uttalande om detta. (Utskottets förslag till uttalande) 

Enligt propositionen är det nödvändigt att i efterhand följa upp och bedöma ändringarnas konsekvenser både nationellt och regionalt. Enligt propositionen kommer man framför allt att följa vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har för behovet av grundläggande utkomststöd och särskilt det behov av utkomststöd som beror på boendekostnader och likaså inverkan på barnfamiljer, barnfamiljernas ställning och barnfattigdom samt förvärvsinkomstavdragets konsekvenser för arbete på deltid, mottagande av extra arbetstimmar och anskaffning av extra inkomster samt övergång från deltidsarbete till heltidsarbete. Social- och hälsovårdsutskottet anser det vara viktigt att konsekvenserna utreds genom en uppföljningsstudie utöver den statistiska uppföljningen. Exempelvis sysselsättningsincitamenten påverkas särskilt av det ekonomiska konjunkturläget och det är således inte möjligt att direkt bedöma ändringarnas konsekvenser utifrån statistiken. Uppföljningsstudien bör också kombineras med den bedömning av konsekvenserna för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna som grundlagsutskottet förutsätter. 

Dessutom betonar utskottet att det vart fjärde år bör utredas hur väl grundtryggheten räcker till, lämpligen i en utvärderingsrapport i enlighet med 4 a § i lagen om folkpensionsindex. Vid bedömningen beaktas de förmåner som personen eller hushållet får och som verkställs av Folkpensionsanstalten samt utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (1412/1997). 

Grundtryggheten följs också upp i samband med periodisk rapportering i anknytning till människorättskonventioner. Finland har förbundit sig att iaktta både FN:s och Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter. Viktigast för den sociala tryggheten är Europarådets reviderade sociala stadga och FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I konventionerna fastställs mekanismerna för övervakning av genomförandet av dem. I praktiken sker övervakningen genom de periodiska rapporter som staterna lämnar in.