Motivering

Om bakgrunden till propositionen

Partiell sjukdagpenning har funnits sedan början av 2007. Den har betalats ut som stöd till dem som börjar arbeta efter en långvarig sjukledighet och för att hjälpa dem att stanna kvar i arbetslivet. För att få partiell sjukdagpenning måste man ha varit sjukledig i minst 60 dagar.

När den partiella sjukdagpenningen infördes ansågs det motiverat att göra det i begränsad omfattning och etablera det nya systemet på arbetsplatserna. En uppföljningsstudie har gjorts om den partiella sjukdagpenningen. Förmånen har betalats till knappt 2 000 personer per år under den tid som systemet har funnits. Hittills har den mest använts av personer som varit sjuklediga på grund av psykisk ohälsa och de utgör mer än en tredjedel av alla förmånstagare. I mer än hälften av fallen har perioderna med partiell sjukdagpenning börjat först efter sjukledigheter som varat längre än 120 dagar. Tre fjärdedelar av förmånstagarna har varit kvinnor och två tredjedelar har varit över 45 år gamla.

I de övriga nordiska länderna, där sjukledigheten kan vara partiell genast efter att sjukdomen börjat, är erfarenheterna mycket likartade. Partiell sjukdagpenning används i regel som stöd för dem som börjar arbeta efter en relativt lång heltidssjukfrånvaro. I de övriga nordiska länderna anses de som får partiell sjukdagpenning inte vara arbetsoförmögna, utan arbetsförmågan fastställs i procent och motsvarande nedsättning gäller för arbetet och sjukdagpenningsbeloppet.

De föreslagna ändringarna

Nu föreslås partiell sjukdagpenning kunna beviljas genast från och med början av sjukdomstiden efter självrisktiden för sjukdagpenning. Avsikten är att partiell sjukdagpenning ska stödja dem som på eget initiativ börjar arbeta på heltid igen och hjälpa dem att hålla sig kvar i arbetet under sjukdomstiden. Utskottet välkomnar reformen.

I och med reformen framhävs företagsläkarnas roll och ansvar ytterligare. Det blir också allt viktigare med smidig samverkan mellan patienten, företagsläkaren, arbetsgivaren och Folkpensionsanstalten, eftersom besluten ska kunna fattas snabbare än tidigare.

Företagshälsovårdens expertis är viktig när det gäller att bedöma om arbetstagaren kan ha hand om en del av sina arbetsuppgifter utan att riskera sin hälsa och återhämtning. Bedömningen av arbetsförmågan ska göras av en läkare som känner till patientens arbetsförhållanden. Det är svårt för arbetsgivaren och patienten själv att objektivt fastställa den faktiska arbetsförmågan. Resultatet blir misslyckat om patienten börjar arbeta för tidigt eller utifrån en orealistisk bedömning av hälsotillståndet och då går det lätt så att sjukdomen bara drar ut på tiden.

Utskottet framhåller att en deltidssjukfrånvaro ska bygga på genuin frivillighet från arbetstagarens sida och arbetsgivarens samtycke. Deltidsarbete under sjukledighet ska alltid vara beroende av behandling och rehabilitering och inte t.ex. av orsaker som hänger samman med patientens arbetsuppgifter. Arbetstagare som konstaterats vara arbetsoförmögna ska forfarande ha rätt till full sjukdagpenning.

Utskottet understryker att deltidsarbete kräver att arbetsbördan de facto minskar, arbetstider och uppgifter läggs om och cheferna åtar sig att ta hänsyn till arbetstagarens arbetsoförmåga. Enligt lag ska arbetstiden förkortas med minst 40 och högst 60 procent och arbetsgivaren ska komma överens med arbetstagaren om den förkortade arbetstiden. Det arbete som en företagare utför i sitt eget företag ska minska på motsvarande sätt.

Möjligheterna att använda partiell sjukdagpenning ökar betydligt i och med reformen men maximitiden, 72 dagar, föreslås inte bli ändrad. Partiell sjukdagpenning är en självständig förmån som inte räknas in i maximitiden för sjukdagpenning, som är 300 dagar. Det ska nu också bli möjligt att övergå från partiell sjukdagpenning till rehabiliteringspenning utan självrisktid. Därmed avvecklas det konstgjorda hindret för att övergå från partiell sjukdagpenning till rehabilitering.

Det kommer nu att gå snabbare att klarlägga rehabiliteringsbehovet. Det ska klarläggas senast när det sammanlagda antalet sjukdagpenningsdagar och dagar med partiell sjukdagpenning överskrider 60. På så sätt blir rehabiliteringsmöjligheterna utredda när arbetsoförmågan har varat i 60 dagar oavsett om patienten har fått sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning. Utskottet framhåller att utredningarna av rehabiliteringsbehovet bör effektiviseras och innehållet i dem utvecklas.

Utveckling av systemet

Det är mycket viktigt att genom olika insatser försöka motverka arbetsoförmåga och hjälpa patienter att återfå arbetsförmågan, fortsätta arbeta och börja arbeta på nytt efter en sjukfrånvaro. Detta blir mycket enklare när villkoren för partiell sjukdagpenning utvidgas. Det finns många andra system för att minska på arbetet på grund av sjukdom för viss tid eller permanent. Som exempel kan nämnas arbetsprövning antingen genom beslut av företagshälsovården eller genom stöd av arbetspensionsanstalten, arbetsträning, utbildning till arbete och yrke samt stöd till näringar. Även delinvalidpension och ersättande arbete gör det möjligt att lättta på arbetsbördan eller minska på arbetet.

Arbetsprövningen är fortfarande mer flexibel än partiell sjukdagpenning, eftersom den gör det möjligt att gradvis öka arbetstiden och uppgifterna. Den kan därför fortfarande med fördel användas också efter korta sjukledigheter. Dessutom möjliggör den deltidsarbete hos en ny arbetsgivare.

Efter en sjukdagpenningsperiod kan det också bli aktuellt med invalidpension eller delinvalidpension enligt arbetspensionslagstiftningen. För att man ska ha rätt till delinvalidpension ska nedsättningen i arbetsförmågan bedömas. Delinvalidpension beviljas om arbetsförmågan är nedsatt med två femtedelar och full invalidpension kan betalas ut om arbetsförmågan är nedsatt med tre femtedelar.

Systemet med dagpenningar enligt sjukförsäkringslagen, partiell sjukdagpenning, Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner, rehabiliteringsförmånerna enligt arbetspensionslagstiftningen och hela systemet med invalidpension har byggts upp under olika tider som ett resultat av lagberedning och förhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna. På så sätt har man sett till att alla förmåner har ett fastställt syfte, att de är samordnade med andra förmåner och att det är klart vem som ska finansiera dem.

Under behandlingen i utskottet har behovet att eventuellt förlänga maximitiden för förmånen diskuterats. En förlängning kan komma till nytta när det rör sig om långvariga sjukdomar, t.ex. återhämtning från vissa affektiva störningar. Men partiell sjukdagpenning är en relativt ny förmån i systemet med social trygghet. När propositionen var under arbete ansågs det att man måste följa upp och utvärdera systemet för att se om det är lämpligt och att arbetsmarknadsparterna måste förhandla om hur det ska utvecklas i fortsättningen. I sin egenskap av självständig, kortvarig förmån har den partiella sjukdagpenningen kunnat anpassas till pensions- och rehabiliteringssystemet. Om den i framtiden blir en mer långvarig förmån måste det klarläggas hur den kan samordnas med de ovan angivna socialförsäkringsförmånerna. Detta har ännu inte varit möjligt eftersom systemet inte är så omfattande och inte har tillämpats så värst länge.

När systemet har byggts ut vill utskottet i varje fall att det undersöks om maximitiden för partiell sjukdagpenning kan förlängas och att behovet av lagändringar bedöms utifrån undersökningen. Utskottet föreslår ett uttalande om detta (Utskottets förslag till uttalande).