Sannfinländarna anser det motiverat att samhället stöder personer som blivit arbetslösa eller permitterade och vars utkomst har försvagats på grund av coronaepidemin samt sådana barnfamiljer för vilka epidemin har orsakat merkostnader till exempel av att barnens matutgifter har ökat i och med övergången till distansundervisning. 

Den nu aktuella propositionen har beretts i mycket brådskande takt, och under beredningen har det inte begärts utlåtanden om den eller gjorts en ändamålsenlig konsekvensbedömning. Under sakkunnigutfrågningen har bland andra Institutet för hälsa och välfärd lyft fram att den föreslagna epidemiersättningen inte på ett effektivt och heltäckande sätt riktar sig till de hushåll som drabbats ekonomiskt i form av en betydande försämring av de disponibla inkomsterna eller som orsakats betydande merkostnader på grund av epidemin. Dessutom har Institutet för hälsa och välfärd påpekat att propositionsmotiven innehåller vilseledande uppgifter om behovet av stöd, eftersom man genom kompletterande och förebyggande utkomststöd kan svara på de situationer som används som motivering till epidemiersättningen. 

Dessutom kommer endast de som får grundläggande utkomststöd att omfattas av det stöd som avses i propositionen, vilket i betydlig grad begränsar antalet mottagare. Vid sakkunnighörandena lyfte Centralförbundet för Barnskydd fram att många barnfamiljer med låga inkomster står utanför målgruppen för propositionen. Till dem som faller utom stödets räckhåll hör familjer där föräldrarna studerar eller där den huvudsakliga inkomstkällan är exempelvis föräldradagpenning eller hemvårdsstöd och familjer som fått utkomststöd under våren, men som dock inte är berättigade till ersättning enligt propositionen. 

Restriktionerna har kunnat orsaka betalnings- och försörjningssvårigheter också för andra grupper än dem som får utkomststöd. Vid sakkunnigutfrågningen lyfte Garantistiftelsen som exempel fram personer som omfattas av skuldsanering för privatpersoner och som under skuldsaneringen i regel inte är berättigade till utkomststöd. Deras inkomster har dock kunnat minska och fördröjas på grund av permitteringar och utbetalningar av arbetslöshetsersättningar, varför det kan ha blivit svårt eller omöjligt för dem att följa betalningsprogrammet. 

Sannfinländarna påpekar att enligt Institutet för hälsa och välfärd ökade antalet mottagare av arbetsmarknadsstöd med över 30 procent i mars—juli, medan antalet mottagare av utkomststöd ökade med endast 5 procent. Dessutom var så gott som 94 procent av mottagarna av utkomststöd så kallade gamla mottagare som fick utkomststöd redan innan coronakrisen började. Stödet riktar sig alltså inte huvudsakligen till hushåll där någon förlorat sitt jobb eller sina inkomster från företagsverksamhet och således har drabbats värst ekonomiskt, utan stödet riktas till hushåll som fått utkomststöd oberoende av coronaepidemin. 

Vid sakkunnigutfrågningen framförde Östra Finlands universitet att endast cirka 20 procent av mottagarna av grundläggande utkomststöd är barnfamiljer, medan hela 75 procent av mottagarna är hushåll som består av en enda person. Det föreslagna tilläggsstödet riktar sig alltså inte huvudsakligen till barnfamiljer vars matutgifter har stigit till följd av hemundervisningen, utan till hushåll med en person. Stödet har således inte någon betydande inverkan på förebyggandet av fattigdom i barnfamiljer, utan en betydande del av stödet hamnar hos personer vars utgifter inte har ökat till följd av coronaepidemin. 

Sannfinländarna anser att i stället för att tilläggsstödet riktas till hushåll som fick grundläggande utkomststöd redan innan coronaepidemin började, bör stödet riktas till hushåll vars utkomst har försvagats eller vars kostnader har ökat uttryckligen till följd av epidemin. Detta kan uppnås genom att stödet delas ut antingen till kommunerna i form av öronmärkta pengar som används för kompletterande utkomststöd uttryckligen för att ersätta kostnader som föranletts av coronaepidemin, eller alternativt genom att stödbeloppet allokeras som en epidemiersättning som betalas till mottagare av arbetsmarknadsstöd inklusive barnförhöjning. 

Sannfinländarna föreslår därför att lagförslagen i propositionen förkastas och att regeringen snabbt bereder en ny proposition där det belopp som reserverats för coronatillägget anvisas det kompletterande utkomststödet, som betalas ut av kommunerna, så att stödet riktas till dem som är i störst behov av extra stöd. Sannfinländarna påpekar också att man som grupper som behöver särskilt stöd bör beakta inte bara de barn som fått distansundervisning utan också personer som hör till riskgrupper både i fråga om ålder och hälsotillstånd och som har varit tvungna att anlita hemkörning av mat och läkemedel och vars levnadskostnader därför har stigit betydligt till följd av coronaepidemin.