Motivering

Biomedicinkonventionen och dess tilläggsprotokoll hör till de konventioner som kommit till i samråd mellan Europarådets 47 medlemsstater och som började beredas för inemot 20 år sedan. Av de skandinaviska länderna har Island, Danmark och Norge ratificerat konventionen, men bland de stora EU-länderna har till exempel Storbritannien, Tyskland och Frankrike ännu inte undertecknat den. Biomedicinkonventionen och dess tilläggsprotokoll ställer vissa minimivillkor för de konventionsslutande staterna, men på nationell nivå är det möjligt att föreskriva om ett bredare skydd än konventionsförpliktelserna ger. Social- och hälsovårdsutskottet ser det som mycket viktigt att konventionen på ett balanserat sätt beaktar skyddet av de mänskliga rättigheterna och människans värdighet inom biomedicin och anknytande forskning. Analogt bör också den ökade biomedicinska kunskapen och förändringarna i den vägas in när lagstiftningen utvecklas.

Konventionen om biomedicin avser att skydda individens rättigheter i ett läge där den biomedicinska tekniken utvecklas i snabb takt och det också finns risk för missbruk. Finland har aktivt medverkat i beredningen av avtalssystemet inom Europarådet och den nationella lagstiftningen om biomedicin har under beredningens gång ändrats i överensstämmelse med konventionens bestämmelser. Konventionen har haft den största effekten på lagarna om medicinsk forskning, medicinsk användning av organ och vävnader av mänskligt ursprung, assisterad befruktning och patientens ställning och rättigheter. Så ingår till exempel bestämmelser som förbjuder kloning, alltså att man skapar en människa som är genetiskt identisk med en annan, i forskningslagen och lagen om assisterad befruktning. I strafflagen har nyligen intagits straffbestämmelser bland annat om olagliga ingrepp i embryon eller genom (RP 156/2008 rd).

Enligt propositionen och det som utskottet erfarit harmonierar Finlands lagstiftning i det stora hela med förpliktelserna i konventionen och tilläggsprotokollen och för att sätta i kraft konventionen behöver bara genetiskt arv och funktionsnedsättning tas in som diskrimineringsgrunder i strafflagen. I konventionen ingår ändå vissa bestämmelser som det inte finns särskilda nationella bestämmelser om i Finland och som blir direkt tillämpliga i avsaknad av speciallagstiftning. Så får till exempel enligt konventionen prediktiva genetiska test bara utföras för hälso- och sjukvårdsändamål eller i samband med vetenskaplig forskning som är förenad med detta ändamål. Utskottet konstaterar att det i förekommande fall kan bli aktuellt med ytterligare nationell lagstiftning för att komplettera konventionen.

Artikel 11 i konventionen förbjuder all slags diskriminering av en person på grundval av genetiskt arv. I den gällande strafflagen nämns hälsotillståndet som en förbjuden diskrimineringsgrund men det täcker inte in sådana genetiska egenskaper som inte har samband till exempel med en framtida sjukdom eller risk för sjukdom. På grund av kravet på exakthet som finns inbyggt i den straffrättsliga legalitetsprincipen är det på sin plats att ändra straffbestämmelsen om diskriminering och diskriminering i arbetslivet i strafflagen så att den också täcker in diskriminering på grundval av genetiskt arv. Utskottet inskärper också att Finland har undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som förutsätter att den nationella lagstiftningen preciseras för att konventionen ska kunna ratificeras utan reservationer (ShUU 3/2007 rd).

Tilläggsprotokollet om transplantation av organ och vävnader utvidgar och kompletterar konventionens tillämpningsområde genom att ange och trygga såväl donatorers som mottagares rättigheter. En central princip i såväl konventionen som finländsk lagstiftning är att verksamheten inte får syfta till ekonomisk vinning. Det konstateras i tilläggsprotokollet att det behövs fler organ- och vävnadsdonationer med hänsyn till bristen på organ och vävnader för transplantation. Enligt artikel 19 i tilläggsprotokollet ska parterna vidta alla lämpliga åtgärder för att främja donation av organ och vävnader. Utskottet framhåller att det också i Finland behövs mer information till allmänheten och yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om transplantation av organ och vävnader och att det bör bedömas hur systemet med organtransplantationer ska kunna utvecklas för att öka tillgången till organ och vävnader.

Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande att formuleringen i godkännandeklämmen i propositionen bör ses över för att det ska framgå att riksdagen godkänner tilläggsprotokollet mot kloning i dess helhet. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att formuleringen i klämmen ändras enligt grundlagsutskottets utlåtande.

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår likaså enligt grundlagsutskottets utlåtande att ikraftträdandebestämmelsen i lagförslag 2 ändras till den normala formen där datum för ikraftträdandet kompletteras först när lagen ska stadfästas.