Regeringen fortsätter på sin obarmhärtiga nedskärningslinje, som slår allra hårdast mot vardagen för de som har de allra minsta inkomsterna. Nu vill regeringen kapa folkpensionsindex med 0,85 procent och frysa indexet på samma nivå som i år för att förverkliga sina statsfinansiella sparplaner. Neddragningarna gäller alltså de minsta förmånerna, som är bundna till folkpensionsindex. Förmånerna har sjunkit redan en gång tidigare i år, nämligen med 0,4 procent, när folkpensionsindex sjönk under noll. Dessutom kommer indexet att frysas på denna lägre nivå 2017–2019.  

Ändringarna gör avtryck på många sätt i låginkomsttagarnas liv

Indexfrysningen gäller inte bara förmånsbeloppen, utan också många andra belopp som är bundna till folkpensionsindex, bland annat inkomstgränsen för folkpension till fullt belopp och inkomstgränserna för självrisken för det allmänna bostadsbidraget och bostadsbidraget för pensionstagare. Också skatterna påverkas av nedskärningen och frysningen av folkpensionsindex, eftersom avdraget för pensionsinkomst till fullt belopp är bundet till indexet. Inkomstgränsen för när en pensionär måste betala inkomstskatt blir således lägre. Å ena sidan minskar skatteinkomsterna från skattepliktiga pensions- och förmånsinkomster med ungefär 18 miljoner euro, men å andra sidan skärps beskattningen av pensionstagare av den sänkta gränsen för avdraget för pensionsinkomst till fullt belopp. Så sammantaget sett ökar skatteinkomster med uppskattningsvis 30 miljoner euro. 

Indexfrysningen och sänkningen av folkpensionsindex har en bestående kumulativ effekt på förmånsbeloppen eftersom indexändringen inte kommer ett ersättas senare. Den förutspådda prisutvecklingen de kommande åren betyder att de normala indexhöjningarna mellan 2016 och 2019 kommer att lika på cirka 2,8 procent. Med hänsyn till sänkningen med 0,85 procent kommer förmånerna således att sjunka med ungefär 3,5 procent jämfört med vad som har varit normal utveckling. Indexsänkningen betyder också att grunddagpenningen till arbetsmarknadsstödet sjunker med 6,02 euro i månaden 2017. Det är en skillnad på 9,03 euro jämfört med indexhöjning enligt den permanenta lagstiftningen. Vidare sjunker folkpensionen med 5,45 euro i månaden, och det är en skillnad på 8,17 euro jämfört med indexhöjning enligt den permanenta lagstiftningen.  

Dessutom måste man komma ihåg att de sociala förmåner som skärs ner redan nu är låga. Redan tidigare har Europarådets utskott för sociala rättigheter påpekat att miniminivån på den sociala tryggheten är för låg i Finland. Och nu sjunker nivån ytterligare. Den sammantagna effekten av nedskärningarna är betydande i hushåll som får ett flertal förmåner. Enligt vissa beräkningar ökar ginikoefficienten av indexsänkningen, det vill säga inkomstskillnaderna stiger och fattigdomen ökar. Effekterna i hushållen med de lägsta inkomsterna dämpas dock av att indexsänkningen inte gäller grunddelen till utkomstskyddet. Å andra sidan är det uppenbart att hushållen med små inkomster blir mer beroende utkomststöd och i många fall för längre tid än normalt. Det kan i sin tur öka marginaleffekterna av de inkomstrelaterade förmånerna. 

Frysningen av och nedskärningen i index för den grundläggande tryggheten gör att de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna inte längre lika självklart kommer i första hand i relation till utkomststödet, som är den sista utvägen inom socialvården. Utgifterna för utkomststöd stiger när regeringen fryser index för de grundläggande trygghetsförmånerna och bostadsbidraget och samtidigt sänker barnbidragen. På sikt kommer de orsaksbaserade sociala trygghetsförmånerna och bostadsbidraget att förlora i betydelse och det behovsprövade och hushållsspecifika utkomststödet i stället bli viktigare för människors försörjning och boendeutgifter. 

Återigen har vi sett att det i första hand är oppositionen, forskningsinstituten, frivilligorganisationerna och riksdagens utredningstjänst som har fått stå för konsekvensbedömningarna. Regeringen däremot låter bli att bedöma hur propositionen påverkar människors möjligheter att försörja sig i vardagen. 

Folkpensionsindex ska följa prisutvecklingen

Vi förutsätter att regeringen återtar de orimligt stora nedskärningarna i de lägsta förmånerna. En indexhöjning säkerställer köpkraften och pengarna används för konsumtion samtidigt som de ger välfärd i vardagen. 

I budgetpropositionen omsätter regeringen nu ett av förslagen i rambeslutet från i våras, nämligen att skära ner alla indexbundna förmåner med 0,85 procent. I proposition RP 149/2016 rd föreslås en lag om indexjustering för 2017 av folkpensionen och vissa andra förmåner. Den innebär att folkpensionsindex inte höjs enligt den permanenta lagstiftningen, utan fryses på samma nivå som år. Därutöver sänks folkpensionsindex med 0,85 procent. Enligt propositionen ska ändringen gälla folkpensioner, garantipension och övriga förmåner som ses över enligt folkpensionsindex eller i övrigt är kopplade till folkpensionen. Bland de övriga förmånerna märks handikappförmåner, fronttillägg, grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, arbetsmarknadsstödet och barnhöjningen. Ändringen ska också gälla kriterierna förmåner bundna till folkpensionsindex och vissa belopp, bland annat gränsen för den årliga självrisken vid läkemedelsersättningar. 

Regeringens åtgärder slår alltså mot människor som redan nu har det sämst ställt i samhället. Inte nog med detta. Regeringen inför också andra nedskärningar som drabbar samma grupp. Jag anser att de sammantagna effekterna av nedskärningarna är orimligt stora och att slutresultatet pekar på bristande mänsklighet. Följaktligen kan jag inte acceptera de föreslagna åtgärderna och föreslår att lagförslagen avböjs.