Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 25 september 2007 en proposition med förslag till lag om beaktande av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie i fråga om vissa dagpenningar (RP 87/2007 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Virpi Korhonen, social- och hälsovårdsministeriet
avdelningschef Erkki Meriläinen, Folkpensionsanstalten
specialrådgivare Johan Åström, Finlands Näringsliv
biträdande direktör Kaija Kallinen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
jurist Heli Puura, Tjänstemannacentralorganisationen FTFC rf
I denna proposition föreslås att det stiftas en lag om beaktande av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie i fråga om vissa dagpenningar.
Enligt propositionen skall en andel som motsvarar arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie på samma sätt som under tidigare år dras av från arbetsinkomsten eller förmån som utbetalas i fråga om de dagpenningsförmåner som beräknas på basis av en persons lön. Avdraget föreslås vara 4,74 procent år 2008.
Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2008 och avses bli behandlad i samband med den. Lagen avses träda i kraft vid ingången av 2008.
Med hänvisning till propositionen och annan utredning finner utskottet propositionen saklig. Utskottet föreslår att lagförslagen godkänns med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Sedan 1993 har hos löntagarna uppburits arbetstagares pensionsavgift samt löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie till ett sammanlagt belopp som varierat mellan 3,2 och 6,1 procent. Arbetstagaravgifternas och premiernas effekt på förtjänstnivån har beaktats i samband med olika slag av dagpenningar genom ett lagfäst, kalkylerat avdrag, som varierat mellan 1,5 procent och 5 procent. Nu föreslår regeringen att det avdrag från förvärvsinkomsten som utgör grund för dagpenning ska gälla i ytterligare ett år.
Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden (senast i ShUB 41/2006 rd), där utskottet har ansett det nödvändigt att dagpenningarna fastställs på grundval av en permanent lagstiftning. Ett möjligast genomskinligt system kräver att man avstår från undantagsbestämmelser.
Avdrag från förvärvsinkomst eller förmåner med stöd av temporär lagstiftning innebär att nivån på sjuk- och föräldradagpenningen, rehabiliteringsdagpenningar samt arbetslöshetsdagpenningar sjunker och därigenom försvagar den ekonomiska situationen för dem som står utanför arbetslivet och i stället får någon av de ovan nämnda dagpenningarna. Enligt motiven till regeringens proposition skulle verkningarna, om man slopar procentavdragen, vara ca 53 miljoner euro på sjukförsäkringsutgifterna och ca 26 miljoner euro på utkomststödsutgifterna. Utgiftsökningen förutsätter att arbetsgivarnas och de försäkrades avgifter och premier höjs men den skulle inte påverka statens utgifter. En övergång till ett permanent system skulle förenkla socialskyddssystemen och förtydliga dem. Utskottet anser att man inom ramen för en total översyn av den sociala tryggheten snarast möjligt bereder permanenta bestämmelser om grunderna för dagpenningar.
Social- och hälsovårdsministeriet har fastställt arbetspensionsförsäkringsavgiften för arbetstagare som fyllt 53 år till 4,1 procent, vilket ligger 0,3 procentenheter under den uppskattning som framförs i propositionen. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår utifrån regeringens proposition RP 86/2007 rd att arbetslöshetsförsäkringsavgiften för löntagare år 2008 ska vara 0,34 procent. Avgifterna uppgår då 2008 till 4,44 procent och inte till 4,74 procent, vilket man har utgått från i regeringens proposition. Utskottet föreslår därför att 1 § i lagförslaget ändras så att det belopp som 2008 ska avdras från förvärvsinkomster eller förmåner och som läggs till grund för dagpenningar är 4,44 procent.
Med stöd av det som anförs ovan föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att lagförslaget godkänns enligt propositionen men 1 § med följande ändring:
Om det i lag eller förordning bestäms att i beloppet av dagpenning eller motsvarande förmån skall beaktas de arbetsinkomster som en person fått i ett anställnings- eller tjänsteförhållande eller den försäkringslön som avses i 72 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006), skall år 2008 från dessa arbetsinkomster eller från förmån som utbetalas avdras 4,44 procent.
_______________
Helsingfors den 30 november 2007
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Harri Sintonen
Genom regeringens proposition fortsätter man det förfarande som inleddes 1993 och som innebär att man stiftar en särlag som möjliggör sänkningar av socialförsäkringens dagpenningar. Nedskärningarna har varierat från 1,5 procent till 5 procent. Enligt propositionen ska från en förmån 2008 avdragas 4,74 procent. Förfarandet minskar möjligheterna att nå målet att lagar ska vara tydliga och genomskinliga.
Detta s.k. procentavdrag togs i bruk under recessionen i början av 1990-talet av akuta sparskäl. De skälen kan inte längre åberopas. Trots det vill man inte avstå från avdragen utan tar fortsättningsvis till dem som ett slags dolt avdrag. Dagpenningar betalas till de försäkrade uttryckligen för att de inte kan delta i arbetslivet och dagpenningen täcker inte fullt ut den förlorade arbetsinkomsten.
Avdraget motiveras med arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Det finns emellertid inga hållbara grunder för en sådan "solidaritet". De lagfästa förtjänstförlustersättningarna inom socialförsäkringen har varit låga i Finland efter de nedskärningar som gjordes på 1990-talet. Procentavdraget skär på ett synnerligen osolidariskt sätt i utkomsten för arbetslösa, långtidssjuka, dem som råkat ut för olyckor och dem som sköter sina barn under föräldraledighet. Social- och hälsovårdsutskottet har i sina betänkanden redan under det förra seklet föreslagit att man avstår från nedskärningarna. Trots det föreslår regeringen nu att en ettårig speciallag stiftas för sextonde gången i rad.
Med stöd av det som anförs ovan föreslår vi
att lagförslaget förkastas.