Allmänt

Utskottet noterar med stor tillfredsställelse att regeringen föreslår att kostnader som arbetsgivare orsakas av föräldraskap ska jämnas ut mellan arbetsgivarna. Enligt förslaget ska arbetsgivaren till en anställd som blir moderskapsledig få en engångsersättning på 2 500 euro, om de i lagförslaget angivna villkor som gäller anställningsförhållandet och lönebetalningen är uppfyllda.  

Utskottet understryker att syftet med reformen framför allt är att se till att betalningsbördan är mer jämnt fördelad mellan arbetsgivare i mans- respektive kvinnodominerade branscher när det gäller kostnaderna för föräldraskap och att på så sätt bidra till att stödja Finlands konkurrenskraft när sysselsättning och tillväxt inom kvinnodominerade företag främjas. Reformen eftersträvar inte en jämnare fördelning av föräldraledigheten mellan föräldrarna, ett mål som enligt utskottets uppfattning måste främjas genom annan lagstiftning för att ge kvinnor mer jämlika förutsättningar när det gäller att få arbete.  

Arbetsgivarnas ansvar för kostnaderna för föräldraskap

Arbetsgivarna orsakas kostnader för föräldraskap baserat antingen på lag eller på arbets- och tjänstekollektivavtal. Största delen av kostnaderna baserar sig på arbets- och tjänstekollektivavtal. Arbetsgivarnas åligganden har uppstått i samband med olika förhandlingsomgångar som en del av löneuppgörelserna. Därför har man ansett det berättigat att kompensera arbetsgivarna endast för kostnader orsakade av lagstadgade åligganden. En sådan är semesterlön med bikostnader som intjänas under perioden för föräldradagpenning. För den kompenseras arbetsgivaren till fullt belopp. Detta lagstadgade semesterintjänande under tiden för familjeledighet har under innevarande år förkortats till sex månader, vilket i fortsättningen reducerar ersättningen till arbetsgivarna. Enligt flera arbets- och tjänstekollektivavtal fortsätter semesterintjänandet under tiden för föräldraledighet längre. 

För moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledighet betalar arbetsgivarna lön under den tid som avtalas i de olika branschernas kollektivavtal. Under tiden för löneutbetalningen betalas arbetsgivaren moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning ur sjukförsäkringens arbetsinkomstförsäkring. Beloppet bestäms enligt den lediga arbetstagarens inkomster och utgör i genomsnitt kompensation för 70 procent av lönen. Moderskapsdagpenning betalas dock förhöjd för de tre första månaderna och dess belopp är 90 procent av lönen, varvid arbetsgivarens andel blir 10 procent. Inom de flesta branscher är den avlönade tiden dock avtalad till 72 dagar och då stannar ersättningen för den överskjutande delen vid 70 procent.  

Utbetalning av semesterpenning som intjänas under semestern baserar sig på kollektivavtal och används inte i alla branscher. Arbetsgivaren får således ingen kompensation för den semesterpenning som intjänas under tiden för familjeledighet eftersom den är baserad på kollektivavtal. 

Arbetsgivarna ansvarar dels för den ovan beskrivna lönedelen och semesterpenningen, dels för kostnader orsakade av moderskapet, särskilt under tiden för sjukskrivning relaterad till graviditeten och ledighet för vård av sjukt barn. Likaså orsakas arbetsgivaren indirekta kostnader för rekrytering och introduktion av en nyanställd eller en vikarie. 

Ersättning för kostnader för familjeledighet

Storleken på betalningsbördan för en anställds moderskap varierar mellan arbetsgivarna beroende på vilket kollektivavtal den berörda branschen följer. Därför är det inte lätt att bestämma den exakt rätta summan för ersättningen. Propositionen har gått in för en engångsersättning på 2 500 euro som ska utgöra kompensation för arbetsgivarens kostnader för sjukledigheter under graviditeten, semesterpenningar under moderskapsledigheten och lönekostnader när en anställd är ledig för vård av sjukt barn. Skyldigheten att betala semesterpenning eller lön för vård av sjukt barn gäller inte nödvändigtvis den arbetsgivare som får ersättningen, om moderns anställning efter föräldraledigheten inte fortsätter hos samma arbetsgivare. Utskottet ser det ändå som ändamålsenligt att stödet uttryckligen kopplas till det att moderskapsledigheten inleds. Arbetsgivaren orsakas redan då kostnader bland annat för rekrytering och introduktion av en ny arbetstagare.  

Utskottet anser att stödets betydelse är särskilt stor för småföretagare inom servicebranscher. De sysselsätter många kvinnor i fertil ålder och drabbas mer av betalningsbördan av kostnaderna för moderskap än mansdominerade branscher. Stödets existens kan vara av avgörande betydelse när arbetsgivaren överväger att nyanställa. 

Avsikten med reformen är enligt propositionsmotiven att stödja uppkomsten av stadigvarande och fortlöpande arbetsförhållanden. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att ett villkor som innebär att arbetstagaren måste återgå i arbete hos samma arbetsgivare för att ersättningen ska utbetalas bättre skulle bidra till uppkomsten av fasta och fortlöpande anställningar för kvinnor. Utskottet påpekar också att arbetsgivare till kvinnor i deltidsarbete inte kommer att få ersättning eftersom lagen endast kommer att tillämpas på de arbetstagare vars arbetstid är minst 80 procent av den ordinarie arbetstiden för en heltidsanställd i branschen. Social- och hälsovårdsutskottet anser att det är berättigat att hysa oro över unga kvinnors visstids- och deltidsanställningar. Det är emellertid ändå av betydelse, menar utskottet, att det trots bristerna i lagförslaget nu sker ett framsteg i att jämna ut arbetsgivarnas kostnader för familjeledigheter mellan mansdominerade och kvinnodominerade branscher. 

Finansieringen av reformen

I propositionen bedöms det att cirka 30 000 arbetsgivare per år kommer att få ersättning. Kostnaderna för ersättningen till arbetsgivarna för familjeledigheterna blir således 75 miljoner euro. Reformen finansieras med sjukförsäkringens arbetsinkomstförsäkring. Arbetsinkomstförsäkringen finansieras till två tredjedelar av arbetsgivarna, till en knapp tredjedel av arbetstagarna och till cirka fem procent av staten. Den tilläggsfinansiering som förslaget kräver betalas enbart av arbetsgivarna. År 2017 kommer reformen att höja arbetsgivares sjukförsäkringsavgift med 0,06 procentenheter och från och med 2018 med 0,1 procentenheter.  

Utskottet noterar att propositionen skapar ett nytt element i finansieringen av sjukförsäkringen och att det i motsats till målet att förenkla systemet komplicerar finansieringssystemet ytterligare. Likaså är ersättningen för sådana kostnader för familjeledigheter som berör på föräldraskap en ny förmån i sjukförsäkringssystemet. Praxis för att ansöka om och betala ersättning bör därför vid verkställandet göras så enkel som möjligt. 

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet fäster i sitt utlåtande uppmärksamhet också vid ensamföretagarnas situation. Enligt statistikcentralen är för närvarande cirka 70 000 kvinnor verksamma som ensamföretagare. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet lyfter fram att ensamföretagare inte har några anställda och att de i egenskap av företagare inte är berättigade till engångsersättning för egen föräldraledighet, fastän de deltar i finansieringen av systemet. Social- och hälsovårdsutskottet konstaterar att ensamföretagare inte medverkar till att finansiera systemet eftersom de inte är arbetsgivare. Som ovan konstaterades finansieras systemet genom en höjning av arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift, vars belopp bestäms utifrån den betalade lönesumman. Utskottet ser det som viktigt att man i fortsättningen försöker finna lösningar som förbättrar ensamföretagarnas möjligheter att ta ut föräldraledighet. 

Avslutningsvis

I Finland är det fortfarande främst kvinnor som utnyttjar föräldraledighet. Trots att allt fler män är faderskapslediga, är andelen fäder som tar ut föräldraledighet fortfarande relativt liten. Det inverkar starkt inte bara på kvinnors sysselsättning men också på familjernas vardag. En jämnare fördelning av familjeledigheter mellan kvinnor och män skulle förbättra kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt skulle det stärka fädernas delaktighet i vården och uppfostran av barnet redan i den tidiga barndomen. Utskottet anser att man med fördel kan se över om systemet med familjeledighet behöver reformeras.