Allmän motivering

Föreslagna förändringar i placeringsverksamheten

Propositionen syftar till att ge pensionsanstalterna bättre placeringsmöjligheter. Därigenom ska pressen på att höja arbetspensionspremierna dämpas och investeringsriskerna bättre kunna beaktas. Genom förändringarna understryks det att styrelserna för pensionsanstalterna har ett ansvar för placeringsverksamheten samtidigt som Försäkringsinspektionens möjligheter att följa upp och övervaka investeringsrisken i arbetspensionssystemet lyfts fram.

Beräkningar vid Pensionsskyddscentralen visar att pensionspremierna med dagens utsikter kommer att höjas med 5—7 procentenheter fram till 2030. När samtliga arbetspensionsfonders investeringar uppgår till drygt 100 miljarder euro minskar trycket på att höja arbetspensionspremierna med minst två procentenheter, om investeringsintäkterna ökar med en procentenhet. Det är därför befogat att eftersträva större avkastning på investeringarna av pensionsmedel.

När förväntningarna på avkastning ökar måste investeringsriskerna stiga, det vill säga medlen måste investeras i aktier. Sett i ett längre perspektiv bakåt har aktieinvesteringar gett bättre avkastning än investeringsobjekt med mindre risker. De regler som föreslås i denna proposition och i proposition RP 77/2006 rd, som lämnats till riksdagen samtidigt, ger bättre möjligheter att satsa mer på aktieinvesteringar och riskspridning.

På grund av ändringarna i placeringsverksamheten samordnas bestämmelserna om beräkning av solvensgränsen och täckning av ansvarsskulden när det gäller arbetspensionsförsäkringsbolag, pensionskassor och pensionsstiftelser som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring, lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och sjömanspensionskassan. Den samordnade lagen förtydligar och moderniserar bestämmelserna. Det samordnade nationella regelverket innebär samtidigt att bestämmelserna om kapitaltäckning och solvens för pensionsanstalter frigörs från bestämmelserna i skade- och livförsäkringsdirektiven.

Propositionen lyfter fram arbetspensionsanstalternas skyldighet att sprida sina investeringsrisker. Utvecklingen i investeringsverksamheten beaktas i och med att de territoriella gränserna för investeringar undanröjs. Nu blir det tillåtet att investera utanför OECD. Dessutom blir pensionsanstalterna skyldiga att anmäla de faktiska riskerna med sina investeringar. Deras solvens kommer hädanefter inte att anges efter den rättsliga statusen på investeringar utan utifrån den faktiska risken. Samtidigt som begränsningarna i investeringsverksamhet försvinner genom reformen får styrelserna för pensionsanstalterna större beslutanderätt och ett större ansvar. Pensionsanstalterna blir tvungna att uppdatera riskklassificeringen. Dessutom måste de förbättra sina system för riskhantering och riskrapportering.

Propositionen är mycket viktig med avseende på ett hållbart arbetspensionssystem, framhåller utskottet. En absolut förutsättning för bättre avkastning på placeringarna av arbetspensionsmedel är att medlen kan placeras i objekt med större risker. Propositionen lyfter fram ett krav på riskspridning och en skyldighet att bedöma investeringarna efter deras faktiska risker som vägledande principer, vilket utskottet anser mycket viktigt. Både pensionsanstalterna och tillsynsmyndigheterna kommer att vara bättre underrättade om pensionsanstalternas faktiska solvens, när den nya lagstiftningen förpliktar anstalterna att uppge den faktiska risken med investeringar. Det är en faktor som måste anses vara av mycket stor betydelse för tillförlitligheten i pensionssystemet.

Vid utfrågningen av de sakkunniga nämndes det att den nya definitionen på solvensgräns ger sämre möjligheter att överföra försäkringar eftersom den nya definitionen räknar in det överförda verksamhetskapitalet. Utskottet påpekar att det faktiska solvensläget på grund av parametrarna i den nya solvensformeln måste beaktas och att de indirekta effekterna av reformen för det överförda verksamhetskapitalet beror på hur långt den befintliga riskklassificeringen ligger från de faktiska riskerna. I vilket fall som helst kommer riskklassificeringen av investeringar och solvensen framöver att motsvara den verkliga situationen. Först när man ser hur solvenssituationen ändras av den nya riskklassificeringen går det att bedöma konsekvenserna för verksamhetskapitalet vid överföringar.

Övervakning av investeringsverksamhet

De stora omställningarna är motiverade, anser utskottet. Däremot är det befogat att påminna om att riskerna med aktieinvesteringar inte minskar av att investeringarna är långsiktiga. Därför är förslagen till effektiviserad övervakning i allra högsta grad nödvändiga.

De föreslagna ändringarna understryker dels att styrelsen har ett ansvar för att övervaka att medlen investeras korrekt, dels att Försäkringsinspektionen har en viktig tillsynsfunktion. Myndigheten måste ha adekvat kompetens för att kunna bedöma investeringsrisker eftersom den i sin tillsyn ska bevaka att enskilda pensionsanstalters eller pensionssystems risker sammantaget sett inte blir för stora. Det hör till Försäkringsinspektionen att övervaka att pensionsanstalterna har adekvata resurser för placeringsverksamhet och relevanta metoder för riskbedömning samt tillfredsställande mekanismer för riskhantering i relation till sin investeringsverksamhet. Myndighetens möjligheter att tilllämpa administrativa tvångsmedel framhävs genom att bestämmelserna om tvångsmedel slås samman och gäller samtliga pensionsanstalter oavsett vilken bolagsform de har. En effektiv tillsyn kräver att Försäkringsinspektionen har tillgång till adekvat expertis i placeringsfrågor, framhåller utskottet.

Placeringsobjekt

Placeringen av arbetspensionsfondernas kapital spelar en mycket stor roll för hur vi ska klara av pensionsåtagandena de kommande decennierna. Det viktigaste med avseende på de försäkrade är att placeringsverksamheten medverkar till att minska behovet att höja arbetspensionspremierna och öka möjligheterna att fortsatt behålla pensionsnivåerna.

Inte bara placeringsverksamheten, utan också premieinkomsterna spelar en viktig roll för möjligheterna att dämpa höjningarna av pensionspremierna och säkerställa pensionsförmånerna. Premieintäkterna är stora om sysselsättningen här hemma är fortsatt hög. I sitt utlåtande tar ekonomiutskottet fram möjligheterna att i högre grad investera arbetspensionsmedel i objekt här hemma. Social- och hälsovårdsutskottet framhåller dessutom att det inte går att ha kvar ett hållbart pensionssystem utan en hög sysselsättning. I likhet med ekonomiutskottet anser social- och hälsovårdsutskottet ändå att bolagen bör få göra investeringar inom ramen för bestämmelserna om riskhantering och på bästa sätt för att generera största möjliga avkastning. Denna princip gäller både finländska och utländska placeringsobjekt.

Även om varje försäkringsanstalt själv bestämmer hur de placerar sina medel pekar ekonomiutskottet på viktiga etiska frågor i investeringsverksamheten. Placeringen av pensionsmedel rör en stor nationalegendom och det spelar en roll också i investeringsverksamheten att systemet har karaktären av socialförsäkring. Utskottet menar att det är motiverat att pensionsanstalterna bland annat tar hänsyn till hur länderna respekterar de grundläggande rättigheterna inom arbetslivet, om företagen de investerar i bedriver en ansvarsfull personalpolitik, om branschen är osedlig eller skadlig för människors hälsa osv. Utskottet framhåller därför att de företrädare för de försäkrade och försäkringstagarna som sitter i förvaltningen för arbetspensionsbolagen har ett stort ansvar för investeringsbesluten och för att medlen placeras enligt etiskt och samhällspolitiskt acceptabla principer.