Motivering
Sedan 1993 har löntargarna betalat en pensionsavgift
och en arbetslöshetsförsäkringspremie
på sin lön. De har tillsammans varierat mellan
3,2 och 6,1 procent. Den negativa effekten för inkomsterna
har årligen beaktats i dagpenningarna genom en temporär
lag om ett kalkylerat avdrag. Avdraget betyder att sjuk-, föräldra-,
rehabiliterings-, arbetslöshets- och utbildningsdagpenningen,
men också ersättningen vid alterneringsledighet
minskar. Därmed får de som inte är med
i arbetslivet sämre ekonomi.
Social- och hälsovårdsutskottet refererar
till tidigare sammanhang där utskottet har ansett att det
behövs en permanent lag om kriterierna för dagpenningarna.
Om undantagsbestämmelserna slopas blir dagpenningssystemet
genomskinligare och motsvarar behovet att förenkla och
förtydliga socialskyddssystemet.
När det procentuella avdraget försvinner, ökar
sjukförsäkringsutgifterna med cirka 56 miljoner
euro och utgifterna för arbetslöshetsersättningar,
alterneringsledighet och utbildning med ungefär 26 miljoner
euro. Utgiftsökningen kräver att sjukförsäkringsavgiften
för arbetstagarna och sjukförsäkringspremien
för de försäkrade höjs med 0,04
procentenheter och arbetslöshetsförsäkringsavgifterna
och arbetslöshetsförsäkringspremierna
med 0,02 procentenheter. Ändringen påverkar inte
statens utgifter.
Kommittén för en översyn av den sociala tryggheten
eftersträvar enligt regeringen en lösning på frågan
hur arbetspensionsförsäkringsavgiften och arbetslöshetsförsäkringspremien
för arbetstagare ska beaktas i förmånerna.
Det behövs snabbt permanenta regler som anger enligt vilka
kriterier dagpenningarna ska bestämmas, påpekar
utskottet.
Det föreslagna avdraget på 4,5 procentenheter
bygger på kalkylen att arbetspensionsavgiften stiger med
0,2 procentenheter, alltså är 4,3 procent, och
att arbetslöshetsförsäkringspremien sjunker
med 0,14 procentenheter, alltså är 0,2 procent
av lönen. Avgiften och premien är ännu inte
fastlagda och utskottet föreslår därför
att 1 § ändras. År 2009 ska högst
det sammanlagda beloppet för arbetspensionsförsäkringsavgiften
för arbetstagare under 53 år och arbetslöshetsförsäkringsavgiften
för löntagare under 53 år dras från
den arbetsinkomst, den försäkringslön
eller den förmån som dagpenningen grundar sig
på, dock högst 4,5 procent. Efter att avgifterna
fastställts ska avdragen från dagpenningarna presenteras
genom förordning från social- och hälsovårdsministeriet
med stöd av 2 §.