Motivering

Allmänt

För det nationella elektroniska patientuppgiftssystemet har bestämmelserna i lagen om klientuppgifter om patientens samtycke till att uppgifter lämnas ut från en tjänstetillhandahållare till en annan visat sig mycket komplicerade och svåra att genomföra. Regeringen föreslår dels att systemet med patientens samtycke görs smidigare, dels att genomförandet av de riksomfattande informationssystemtjänsterna skjuts fram och den operativa styrningen flyttas från ministeriet till Institutet för hälsa och välfärd. Utskottet anser att lagförslagen är motiverade och tillstyrker dem med små ändringar som huvudsakligen beror på den proposition om certifikattjänster (RP 155/2010 rd) som riksdagen godkänt tidigare.

Samtycke till att uppgifter lämnas ut

De uppgifter som med stöd av klientuppgiftslagen skrivs in i patienthandlingarna är känsliga och sekretessbelagda. De får bara lämnas ut med patientens samtycke eller på de villkor som anges i lagen. Sekretesskyldigheten gäller också utlämnande av uppgifter från en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård till en annan. När man anlitar det nationella hälso- och sjukvårdsarkivet som innehåller alla den offentliga hälso- och sjukvårdens och merparten av den privata hälso- och sjukvårdens patientuppgifter är det viktigt att se till att uppgifterna hålls hemliga och att de lämnas ut bara när de behövs för vården av patienten.

Klientuppgiftslagens tvåstegsförfarande för att utverka patientens samtycke har visat sig besvärligt att genomföra i informationssystemen — det har till och med försvårat en god vård. Enligt den gällande lagen kan patienten ge sitt samtycke särskilt i samband med varje servicehändelse eller till att uppgifter lämnas ut om den samlade servicen som består av flera olika servicehändelser. Lagen medger samtycke till att uppgifter om den samlade servicen lämnas ut, men det har inte ansetts genomförbart för att det har visat sig besvärligt att definiera begreppet i de existerande informationssystemen. Uppgifter som omfattas av patientens samtycke definieras med hjälp av sökdata och man tror att det kan få den konsekvensen att redan utförda undersökningar upprepas i onödan. Enligt propositionen är det också ett problem att patienten inte har kunnat ge sin egen läkare eller en enhet inom primärvården sitt samtycke för en bestämd tid eller så att det gäller tills vidare.

För vården av patienten är det viktigt att alltid ha tillgång till uppgifter i realtid om patientens sjukdomar och hälsotillstånd. Förslaget om ett generellt samtycke och möjlighet för patienten att skriftligt eller via internet förbjuda utlämning av uppgifter tryggar tillgången till patientuppgifter med de begränsningar som patienten själv anger. Utskottet inskärper att patienten måste få korrekt information för att kunna bedöma vad hans eller hennes eventuella förbud betyder för den vård som ska ges.

Särskilt samtycke behövs inte till att en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård använder uppgifterna internt. Också då får bara de som deltar i vården av patienten ta del av uppgifterna. För övervakningen av hur uppgifterna används och lämnas ut och för medborgarnas förtroende är det angeläget att man med hjälp av logguppgifter efteråt kan kontrollera att patientuppgifterna har använts på ett korrekt sätt.

Den operativa styrningen

Social- och hälsovårdsministeriet har haft ansvaret för styrningen av hur de riksomfattande informationssystemtjänsterna ska genomföras, men enligt uppgift till utskottet har ministeriet inte haft vare sig resurser eller möjligheter för strategisk styrning av informationsservicetjänsterna, utan resurserna har gått till operativ styrning av utvecklingsarbetet.

Det finns mycket som talar för att den operativa styrningen flyttas över till Institutet för hälsa och välfärd, med hänsyn till de beslut om resurser som ska fattas i samband med överföringen. Det är tänkt att de personella resurserna för detta ska ökas så att institutet om ett par år har omkring 20 anställda i de här uppgifterna. Myndighetsfullmakterna för operativ ledning, typ normgivning om tekniska specifikationer, ska tydliggöras. Utskottet ser positivt på att styrningen av informationsstyrningen inom hela den offentliga förvaltningen och interoperabiliteten samtidigt främjas genom en särskild proposition (RP 246/2010 rd). Det är av största vikt att Institutet för hälsa och välfärd har ett nära samarbete med de myndigheter, kommuner och företag som är med om att genomföra informationssystemtjänsterna.

Tidsramen för de riksomfattande informationssystemtjänsterna

Det går i praktiken inte att ta i bruk det nationella elektroniska hälso- och sjukvårdsarkivet och de elektroniska recepten enligt den föreskrivna tidsplanen våren 2011. Den nya tidsram som föreslås i propositionen utgår från att de datatekniska lösningarna ska vara på plats i god tid före den utsatta tiden och att de ska kunna tas i bruk i hela landet.

Elektroniska recept testas i ett regionalt försök i Åbo sedan i våras. Enligt målen ska pilotanvändningen av det nationella hälso- och sjukvårdsarkivet kunna börja redan nästa år, då åtminstone en del av apoteken och tillhandahållarna av hälso- och sjukvårdstjänster bör kunna hantera elektroniska recept. Meningen är att en del av tjänstetillhandahållarnas klientuppgiftssystem ska införlivas med det nationella arkivet från 2012 och att det därefter stegvis ska utvidgas till hela landet.

En del tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster har varit mycket sena med att ta itu med att utveckla olika slag av patientuppgiftssystem, som är ett villkor för samgång med det nationella hälso- och sjukvårdsarkivet. Ikraftträdandet föreslås bli framskjutet och ske stegvis på grund av omläggningarna i de kommunala systemen och de nu föreslagna ändringarna i samtyckesförfarandet.

När den gällande lagen stiftades pekade social- och hälsovårdsutskottet på en rad risker och osäkerhetsfaktorer med förslagen som ställer stora krav på styrsystemet för genomförandet. Så här efteråt bedömt har en del av farhågorna vid beredningen bekräftats, vilket också revisionsutskottet och Statens revisionsverk har fäst allvarlig uppmärksamhet vid i olika sammanhang. Social- och hälsovårdsutskottet anser att den föreslagna tidsramen fortfarande är en stor utmaning men att den är möjlig om tjänsterna införs gradvis och de handlingar som ska registreras i arkivtjänsten definieras utförligare och om övriga reformer som regeringen föreslår för att systemen ska fungera bättre genomförs. Det framhåller att man måste avsätta adekvata resurser för reformen eftersom dröjsmål med genomförandet fördröjer nyttan av reformen.