Allmän motivering

Institutet för hälsa och välfärd och tillgången till vaccin

Enligt propositionen ska Folkhälsoinstitutet (från den 1 januari 2009 Institutet för hälsa och välfärd) se till att vacciner, antikroppar och undersökningsämnen som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet, som bestämts vara obligatoriska eller som används för vaccinering av beväringar, finns tillgängliga. I den nuvarande lagstiftningen åläggs Folkhälsoinstitutet att sörja för att vacciner, antikroppar och undersökningsämnen som behövs för att förebygga smittsamma sjukdomar, av vilket slag de än är, finns tillgängliga. Utskottet anser det befogat att skyldigheten inskränks.

Det har påpekats för utskottet att det vore motiverat att Institutet för hälsa och välfärd även skulle se till att det finns tillgång till vacciner och ämnen som används mot några andra sällsynta eller farliga sjukdomar. Hit hör bl.a. pandemivacciner samt vacciner och antikroppar mot rabies. Eftersom dessa vacciner och ämnen sällan blir aktuella, blir det dyrare att skaffa dem till varje sjukhusapotek, om det inte ligger i importörernas kommersiella intresse att hålla dem tillgängliga. Utskottet föreslår för tydlighetens skull att den föreslagna 9 a § ändras så att det är Institutet för hälsa och välfärd som ska sörja för att sådana i förordning närmare angivna vacciner och ämnen finns tillgängliga.

Anmälningar om smittsamma sjukdomar

En läkare eller en tandläkare som misstänker eller konstaterar en allmänfarlig eller anmälningspliktig smittsam sjukdom är enligt den föreslagna 23 § fortsatt skyldig att göra en anmälan om detta. Alla anmälningar ska enligt förslaget sändas direkt till Institutet för hälsa och välfärd utan att gå via en hälsovårdscentral eller ett sjukvårdsdistrikt. I och med att anmälningarna går direkt till Institutet för hälsa och välfärd blir sjukvårdsdistriktens regionala register över smittsamma sjukdomar överflödiga.

Institutet för hälsa och välfärd föreslås få rätt att lämna ut identifieringsuppgifter även om hiv-fall ur riksregistret över smittsamma sjukdomar till den läkare vid sjukvårdsdistriktet som ansvarar för smittsamma sjukdomar, men inte till hälsovårdscentraler. Enligt den gällande förordningen om smittsamma sjukdomar får identifieringsuppgifter om hiv-fall inte lämnas ut ur Folkhälsoinstitutets register. Det gör det svårare inom sjukvårdsdistrikten att upptäcka när infektionen börjar sprida sig epidemiartat och vidta behöriga åtgärder för att spåra smittan, undersöka de smittade och hänvisa dem till vård. Utskottet anser det föreslagna anmälningsförfarandet vara ändamålsenligt. Dessutom är det befogat att man med stöd av 23 § genom förordning kan föreskriva att identifieringsuppgifter om en viss sjukdom inte lämnas ut till en hälsovårdscentral, om de insjuknades privatliv behöver skyddas.

Regionala register över bärare av mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel

Den läkare som vid sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar får enligt 23 b § 3 mom. i lagförslaget trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter om en patient ur det regionala registret över bärare av mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel till en annan verksamhetsenhet inom samma specialupptagningsområde. Uppgifter får lämnas ut bara när det är nödvändigt för att hindra en epidemi att sprida sig. Patientströmmen mellan sjukhusen i ett universitetssjukvårdsdistrikt och sjukvårdsdistrikten inom det är stor. Därför är det viktigt att det mottagande sjukhuset redan vid inskrivningen med säkerhet kan identifiera en patient som bär eller har burit på en synnerligen resistent bakterie. Enligt den gällande 23 b § får uppgifter lämnas ut bara till den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvård där patienten vårdas, vilket kan försena åtgärderna för att förhindra att bakterien sprider sig. Specialupptagningsområdet har åtminstone hittills ansetts räcka för att täcka behovet av uppgifter, då den behandlande verksamhetsenheten i varje händelse har rätt att få dem.

Researrangörer

Researrangörerna föreslås få samma skyldighet som flygbolagen att trots sekretessbestämmelserna lämna ut uppgifter om passagerare utan ersättning till Institutet för hälsa och välfärd. Uppgifter får lämnas ut bara om det är nödvändigt för att hindra att en smittsam sjukdom som utgör ett allvarligt hot mot befolkningens hälsa sprids eller för att skydda passagernas egen hälsa. Researrangörernas skyldighet sträcker sig bara till uppgifter som de har vetskap om och som behövs för att nå en passagerare. Researrangörerna och alla andra som är anmälningsskyldiga med stöd av bestämmelsen behöver lämna ut uppgifter bara när Institutet för hälsa och välfärd ber om det.