Vi instämmer i övrigt i utskottets betänkande, men anser att utskottet inte tillräckligt ingriper mot fattigdomen bland pensionärer eller tar ställning för låginkomstpensionärernas försörjning. Fattigdomen och pensionärernas låga inkomster måste identifieras, och för att stärka pensionärernas ställning krävs lösningar som tryggar en rimlig försörjning.
Pensionärernas försörjning enligt statistiken
Pensionstagarnas försörjning varierar mycket beroende på livssituation. I många fall räcker inte garantipension eller folkpension och en liten arbetspension för att säkra försörjningen, utan pensionärernas måste ta till bostadsbidrag eller rentav utkomststöd för att klara av vardagen inklusive boendeutgifter, social- och hälsovårdsutgifter och läkemedel. De låga inkomsterna är ett problem oavsett det att utvecklingen i medeltal visar att pensionärernas försörjning förbättrats under de senaste tjugo åren (Pensionsskyddscentralens publikation Eläkkeet ja eläkeläisten toimeentulo 1995—2015. Eläketurvakeskuksen tutkimuksia 1/2017). Det är en följd av de fulla intjänandetiderna under det nuvarande arbetspensionssystemet och av att tiden i arbetslivet har förlängts. Det har också att göra med att det från gruppen ålderspensionärer försvunnit personer med låga inkomster vars sammanlagda pension till större delen utgjorts av folkpension.
Sanningen om enskilda pensionärers situation finns bakom medelvärdena. År 2014 hade 12,8 procent av pensionärerna låga inkomster (gränsvärde 60 procent av medianinkomsten). Uppskattat enligt disponibel inkomst och konsumtion är det de yngsta pensionärerna som har svårast att försörja sig. År 2014 hade 34 procent av alla pensionärer som inte fyllt 55 år låga inkomster. Sett över hela kontrollperioden är låginkomsttagarna inom denna åldersklass tre gånger fler än tidigare.
Inkomstnivån bland pensionärer med låga inkomster varierar också beroende på kön, familjestorlek och ålder. Låga inkomster är betydligt vanligare bland ensamboende pensionärer än bland pensionärer med familj. Ensamboende har det också mätt enligt konsumtion sämre ställt än pensionärer med familj. År 2014 hade 27 procent av de ensamboende pensionärerna låga inkomster, medan siffran för pensionärer med familj var endast 3 procent.
Av de ensamboende pensionärerna under 55 år var hela 59 procent låginkomsttagare 2014.
Det är likaså vanligt att ensamboende över 75 år har låga inkomster. Den största gruppen låginkomsttagare bland pensionärerna utgörs av ensamboende kvinnor över 75 år.
Syftet med arbetspensionen är att den konsumtionsnivå som uppnåtts under tiden i arbete ska kunna bibehållas i rimlig grad vid pensionsövergången och under pensionstiden. Folkpensionen och garantipensionen ska trygga en minimipension för pensionstagare med låg arbetspension till följd av en kort tid i arbetslivet eller en låg inkomstnivå eller för personer som överhuvudtaget inte har rätt till arbetspension.
I takt med att pensionsinkomsterna stiger, minskar folkpensionen på så sätt att hälften av arbetspensionen dras av från full folkpension. Folkpension betalas inte om arbetspensionsinkomsten för en ensamboende överstiger 1 311 euro och för den som bor med make 1 168 euro.
I slutet av 2015 var den genomsnittliga pensionen 1 486 euro i månaden för dem som fick ålders-pension i form av arbetspension. För dem som under 2015 avgick med ålderspension var motsvarande siffra uppe 1 797 euro i månaden. De nya ålderspensionerna var 2015 således i genomsnitt cirka 300 euro högre i månaden än de sedan tidigare löpande pensionerna.
Pensionärernas försörjning i ljuset av de politiska besluten
Den dagliga försörjningen utgörs för pensionärernas del av en helhet som innefattar bland annat pensionsinkomster och andra inkomster, andra förmåner, beskattning, olika avgifter och tjänster.
År 2016 sjönk de förmåner som är bundna till folkpensionsindex med 0,4 procent till följd av att indexet sänktes. I SDP:s skuggbudget förutsattes en frysning av folkpensionsindexet för att förmånerna inte skulle sänkas. I sin budget för 2017 skar regeringen ned de förmåner som är bundna till folkpensionsindexet med ytterligare 0,85 procent och fryste indexet på den lägre nivån ända fram till 2019. SDP föreslog att också de nedskärningarna skulle återtas.
Effekterna av indexsänkningarna märks i låginkomsttagarnas vardag. Den höjning av garantipensionen på över 20 euro som gjordes förra året smälter bort på några år, och folkpensionärernas inkomst sänks med 5,45 euro i månaden år 2017.
I sin skuggbudget för 2016 föreslog SDP dessutom att pensionärer inte ska beskattas hårdare än löntagare. Enligt vårt förslag skulle pensionstagarens årsinkomst ha varit cirka 250 euro högre än i dag. Regeringen hävdade att den i beskattningen för 2017 skulle rätta till situationen för pensionärerna. Om man utgår från riksdagens utredningstjänsts beräkningar och beaktar
- förändringarna i personbeskattningen,
- förändringar i socialskyddsavgifterna,
- nedskärningen av indexbundna förmåner med 0,85 procent,
- den uppskattade höjningen av arbetspensionsindex med 0,7 procent och
- inflationsutvecklingen
ser man att köpkraften för en garantipensionstagare minskar med 2 procent, köpkraften för den som får en arbetspension på 1 000 euro minskar med 1,2 procent och köpkraften för den som får en arbetspension på 2 000 euro minskar med 0,2 procent år 2017. Regeringens åtgärder lägger köpkraften vid förra årets nivå, om arbetspensionen är 2 500 euro i månaden. Först vid högre inkomster än så börjar köpkraften stiga med tiondelar av en procent.
Åtgärder för att förbättra försörjningen för pensionärer med låga inkomster
Pensionärernas försörjning utgör ett komplex där en enskild förbättringsåtgärd inte kan rätta till varje problem. Försvagningarna och frysningarna av folkpensionsindex påverkar direkt köpkraften, eftersom förmånerna inte längre följer prisutvecklingen. Det kan inte kompenseras genom beskattningen, i synnerhet som det inte betalas skatt på de lägsta pensionerna, vilka dessutom påverkas mest av folkpensionsindexet.
Situationen för pensionärerna med de allra lägsta inkomsterna kan bäst stärkas genom en höjning av garantipensionen. Ett annat välfungerande sätt att stärka låginkomsttagarnas pensioner är att höja nivån på folkpensionerna.
Också de som bara får en låg arbetspension har det ofta ekonomiskt svårt. Samordningen av folkpension och arbetspension kunde lindras så att pensionärer med låg arbetspension får behålla en större del av folkpensionen än i dag. Vidare bör höjningen av pensionsinkomstavdragen vid beskattningen fortsätta så att köpkraften för pensionärer med låga och medelhöga inkomster stärks.
Utöver pensionsförmånerna påverkas försörjningen för pensionärer med låga och medelhöga inkomster också av de avgifter som anknyter till den utnyttjade servicen samt av övriga förmåner, däribland bostadsbidrag, läkemedelsersättningar och vårdbidrag för pensionstagare.
Bostadsbidraget för pensionstagare har stor betydelse för låginkomsttagare i städerna, där boendekostnaderna är höga. Regeringen tvingades efter påtryckningar från allmänheten hösten 2015 återta den planerade indragningen av bostadsbidraget för pensionstagare. Planen skulle ha lett till att tusentals pensionstagare hade tvingats ansöka om utkomststöd eller lämna sina hem.
Regeringen Sipilä beslutade dock frysa de maximala boendeutgifter som beaktas i bostadsbidraget. Till följd av försämringen överskrider rentav kring 55 000 pensionstagare maximiutgifterna.
Ett sätt att underlätta vardagen för låginkomsttagarpensionärer med höga hyror vore att höja de övre gränserna för utgifter som ska beaktas i bostadsbidraget. På längre sikt måste problemet med de ständigt stigande boendekostnaderna lösas genom en förnuftig bostadspolitik och planläggning.
En annan viktig fråga med hänsyn till pensionärernas försörjning är nivån på avgifterna för den service de behöver. Servicebehovet är oftast störst hos de mest utsatta pensionärerna. Det är för deras dagliga liv särskilt viktigt att de har smidig tillgång till service i rätt tid.
Skäligare avgifter för social- och hälsovårdstjänster underlättar försörjningen särskilt för pensionstagare med låga inkomster. Under förra regeringsperioden utarbetades en rapport om revidering av klientavgifterna för kommunalt ordnat serviceboende och kommunalt ordnad service i hemmet. Rapporten ger en stark grund för utvecklingen av en rättvis avgiftspolitik. Likaså bör till--ämpningen av efterskänkande och nedsättning av avgift enligt 11 § i den gällande klientavgiftslagen främjas kraftigt i kommunerna.
De kommande pensionerna är också i hög grad beroende av sysselsättningen och lönepolitiken. De pensionärer som inte får arbetspension har de allra lägsta inkomsterna. Kvinnornas pensioner är lägre än männens inte bara för att de har haft lägre lön utan också för att kvinnorna har fler avbrott i arbetslivet. Tiden i arbetslivet och det intjänade pensionsskyddet kan påverkas genom hög sysselsättning och utveckling av arbetslivet, högklassig utbildning, rättvis lönepolitik, god företagshälsovård och en jämnare fördelning av familjeledigheterna.
Avslutningsvis
Det är ett faktum att pensionärerna har låga inkomster, men saken kan åtgärdas genom politiska beslut.
Vi menar att regeringen måste upprättar ett åtgärdsprogram för att minska fattigdomen bland pensionärer och säkerställa deras försörjning. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid att stärka situationen för äldre kvinnor och dem som får låg arbetspension. Som ett led i programmet bör regeringen bland annat utreda vilka alternativ det finns för att höja folkpensionen och utveckla beskattningen samt utreda effekterna av bostadsbidraget, servicen och serviceavgifterna för pensionstagare.
Vi föreslår ett uttalande som ska vara bindande för regeringen.