Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 20 oktober 2009 en proposition med förslag till lagar om ändring av sjukförsäkringslagen, lagen om olycksfallsförsäkring och 6 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (RP 223/2009 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringsråd Esko Salo, social- och hälsovårdsministeriet
chefsplanerare Leila Terkomaa, Folkpensionsanstalten
jurist Jarmo Pätäri, Akava r.f.
expert, JK Mikko Räsänen, Finlands Näringsliv
socialpolitisk sekreterare Kaija Kallinen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
chef för juridiska ärenden Kirsi Pohjolainen, Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund
Dessutom har skriftligt utlåtande lämnats av
I propositionen föreslås ändringar i sjukförsäkringslagen, lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I lagarna föreslås bestämmelser om hur arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie inverkar på inkomstnivån och beaktas i dagpenningsbeloppet. För närvarande förskrivs det årligen genom särskilda lagar om hur arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie inverkar på dagpenningsbeloppet.
Regeringen föreslår att 60 procent av det sammanlagda beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremiedet ska dras av från de inkomster som ligger till grund för en dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen och inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och från dagpenning enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Det föreslagna avdraget inverkar på motsvarande sätt på rehabiliteringspenning enligt lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner och på alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet och på vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd.
Lagarna avses träda i kraft vid ingången av 2010.
Regeringen föreslår att sjukförsäkringslagen, lagen om olycksfallsförsäkring och lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska kompletteras med bestämmelser om hur det ska beaktas i dagpenningsbeloppet att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie sänker inkomstnivån. Propositionen bygger på ett förslag från Satakommittén till grundläggande riktlinjer för en totalreform av den sociala tryggheten.
Alltsedan 1993 man årligen genom en temporär lag om ett kalkylerat avdrag tagit hänsyn till att olika arbetstagaravgifter och arbetstagarpremier sänker inkomstnivån. Beroende på förmån har avdraget gjorts antingen på den arbetsinkomst som ligger till grund för dagpenningen eller på förmånen. Som minst har avdraget varit 1,5 och som störst 5 procent. I år har avdraget varit 4,5 procent.
Social- och hälsovårdsutskottet har upprepade gånger påpekat att det behövs permanent lagstiftning om grunderna för dagpenning. Om man avstår från undantagsbestämmelser blir hela dagpenningssystemet mer genomsebart och stämmer bättre överens med målet att förenkla och förtydliga det sociala trygghetssystemet. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget utan ändringar.
Arbetstagarnas avgifter och premier sänker inte nettoinkomsterna fullt ut, eftersom de är avdragbara i beskattningen. Avgiftsbördan är omkring 60 procent netto med inkomster på 1 875—2 917 euro i månaden och omkring 55 procent med inkomster på 3 120—5 200 euro i månaden. Därför föreslås avdraget vara 60 procent av det sammanlagda beloppet av sjukförsäkringens dagpenningspremie, arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. När avdraget en gång infördes var det hälften av det totala beloppet av avgifterna och premierna. Nästa år kommer det procentuella avdraget att vara 3,5. Regeln för att räkna ut det och det faktum att det görs permanent betyder att höjningarna av löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie, arbetspensionsförsäkringsavgift och sjukförsäkringens dagpenningspremie höjer avdraget från dagpenningen i motsvarande mån.
Det föreslagna avdraget minskar utgifterna för sjukdagpenning och föräldrapenning och rehabiliteringspenning med totalt 48 miljoner euro. Utgifterna för arbetslöshetsdagpenning och ersättningarna för alterneringsledighet minskar med totalt 75 miljoner euro på grund av avdraget. Avdragen gäller utgifterna för sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen som ska bekostas av arbetsgivarna och löntagarna.
Social- och hälsovårdsutskottet föreslår
att lagförslagen godkänns utan ändringar.
Helsingfors den 11 november 2009
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Eila Mäkipää
Genom proposition RP 223/2009 rd permanentas den särskilda lag som stiftats allt sedan 1993 för att skära i dagpenningarna från socialförsäkringen. Social- och hälsovårdsutskottet har varje gång kritiserat att lagen stiftas som ettårig eftersom det urholkar möjligheterna att uppnå syftet att stifta tydliga och genomsebara lagar. Sett ur den här synvinkeln kan alltså förslaget om en permanent lag anses vara en förbättring.
Propositionen är en förbättring jämfört med den gällande ettåriga lagen också i det avseendet att det nu ska dras av 60 procent av det sammanlagda beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie från dagpenningsförmånen enligt sjukförsäkringslagen, den inkomstrelaterad dagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och dagpenningen enligt lagen om olycksfallsförsäkring i stället för 100 procent som nu. Den här "förbättringen" urholkas av att också sjukförsäkringens dagpenningspremie nu läggs till grund för avdraget.
Ändringen har avtalats i samband med den sociala inkomstpolitiska uppgörelsen och är i princip en försämring — och här är det principen som avgör. Det är ett s.k. procentuellt avdrag som infördes av akuta sparskäl under lågkonjunkturen på 1990-talet. Skälen har för länge sedan upphört att existera. Det oaktat har man inte gjort sig av med avdraget utan fortsatt utnyttjat det som ett slags dolt avdrag som man nu vill permanenta. Avdraget har motiverats med arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift, löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie och nu senast med sjukförsäkringens dagpenningspremie. Men det saknas hållbara argument för det här slaget av "solidaritet". Enligt lag är arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie avdragbara i beskattningen. Avdragsprocenten har bestämts utifrån det sammanlagda beloppet av avgifter och premier och den har minskat socialförsäkringens dagpenningar till och med mer i relation till det bortfall i disponibla inkomster än vad beskattningen betyder för löntagaren.
De lagfästa ersättningarna från socialförsäkringen för inkomstbortfall ligger på en mycket låg nivå i Finland efter nedskärningarna på 1990-talet och någon tillräcklig förbättring har inte fåtts till stånd. Det procentuella avdraget skär på ett mycket osolidariskt sätt i inkomsterna för arbetslösa, långtidssjuka, olycksoffer och föräldralediga som vårdar barn. Enligt propositionens motivering kommer deras inkomstbortfall till följd av lagförslaget nästa år att vara sammanlagt 123 miljoner euro. Därför kan vi inte godkänna propositionen.
Vi föreslår alltså
att lagförslagen förkastas.
Det procentuella avdraget infördes av akuta sparskäl under lågkonjunkturen på 1990-talet. Avdraget har motiverats med arbetstagares pensionspremie och löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie. Och i den här propositionen nu också med sjukförsäkringens dagpenningspremie. Men dagpenning betalas ju till de försäkrade just för att de inte kan arbeta och de täcker ju inte fullt ut inkomstbortfallet.
Regeringen föreslår att det procentuella avdraget nu ska permanentas. För nästa år föreslås 3,5 procent (4,5 procent 2009).
Propositionen är en del av den sociala inkomstuppgörelsen mellan arbetsmarknadens parter. För oss är det viktigt att nivån på den sociala tryggheten förbättras och därför kan vi inte ställa oss bakom en proposition som urholkar försörjningstryggheten t.ex. för dem som varit sjuklediga en längre tid på grund av sjukdom eller olycka, föräldralediga eller alterneringslediga, dem som får vuxenutbildningsstöd eller som är arbetslösa arbetssökande.
Enligt propositionen minskar avdraget sjukförsäkringsutgifterna med 48 miljoner euro och arbetslöshetsförsäkringsutgifterna med omkring 75 miljoner euro 2010. Det är inte rättvist att den här inbesparingen tas ut hos dem som lever på sociala trygghetsförmåner.
Om man avstår från det procentuella avdraget blir det sociala trygghetssystemet enklare och klarare och över lag mer genomsebart. För att det ska vara lättare att kontrollera finansieringen av socialförsäkringen kan man avstå från avdraget stegvis, t.ex. enligt en särskilt överenskommen tidsplan. Att permanenta det procentuella avdraget är att gå i motsatt riktning.
Trots att det procentuella avdraget nästa år sjunker med en procentenhet jämfört med i år kommer den föreslagna regeln för att räkna ut avdraget och permanentningen i framtiden sannolikt att betyda att avdraget stiger samtidigt som löntagares arbetslöshetsförsäkringspremier, arbetspensionsavgifter och sjukförsäkringens dagpenningspremier stiger.
Social- och hälsovårdsutskottet har i sina betänkanden upprepade gånger yrkat på att nedskärningarna ska slopas.
Vi föreslår därför