Motivering

På de grunder som framgår av motiveringen till regeringens propositionen och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och ändamålsenlig. Utskottet förordar med följande anmärkningar att lagförslaget godkänns.

Utskottet konstaterar att förslaget att förenhetliga åldersgränsen för avgiftsfri tandvård och avgiftsfria läkarbesök på en hälsocentral för barn och unga till 18 år är en ändamålsenlig ändring.

Utskottet framhåller vidare att klientavgifternas andel av finansieringen av hälsovården fortfarande är större i Finland än i de flesta andra OECD-länder. Avgifterna blir betungande för dem som ofta utnyttjar servicen och som dessutom ofta har andra utgifter på grund av sjukdom eller hälsovård. Det är därför motiverat att fastställa ett tak för avgifterna och utskottet anser det motiverat att avgiftstaket inte höjs. Utskottet fäster emellertid uppmärksamhet vid att man ännu inte i tillräcklig utsträckning har utvärderat verkningarna av avgiftstaket och klientavgifterna.

I sitt svar på regeringens proposition om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (RP 77/1999 rd, RSv 107/1999 rd) förutsatte riksdagen att regeringen följer hur systemet med avgifter och avgiftstak inom social- och hälsovården utfaller i såväl positivt som negativt hänseende och vilka de social- och hälsovårdspolitiska effekterna är samt vidtar lagstiftningsåtgärder om så behövs. Utskottet förutsatte att hänsyn skulle tas till hela finansieringen av servicesystemet. Riksdagen förutsatte att regeringen senast våren 2001 lämnar en redogörelse om erfarenheterna och utvecklingsbehoven.

Utskottet konstaterar att denna utredning ännu inte har givits och påskyndar därför saken. Vidare menar utskottet att ovan nämnda frågeställningar likaså borde beaktas i det av statsrådet tillsatta nationella projektet för tryggande av hälsovården i framtiden. Utskottet understryker att frågan om klientavgifter för den offentliga hälsovården och självriskandelarna i enlighet med sjukförsäkringslagen skall granskas samtidigt för att göra det möjligt att beakta relationen mellan dem och vilken effekt de har på utnyttjandet av servicen. På grundval av det ovanstående föreslår utskottet ett uttalande i saken. (Utskottets förslag till uttalande 1)

I propositionen framhåller regeringen att avsikten är att avgifterna höjs så att det belopp som inflyter i form av dessa avgifter ökar med cirka 6 procent. I det utkast till statsrådets förordning som bifogats propositionen varierar emellertid höjningen av enskilda avgifter räknat i procent i så betydande utsträckning att de största höjningarna, dvs. grundavgiften för vård i serie, vård i hemmet och tandvård — är 18,9 procent. Enligt den utredning som givits utskottet beror variationerna i höjningarna på att man strävat efter att avrunda avgifterna till jämna euro. Utskottet anser emellertid att kravet på att avgifterna skall anges i jämna euro inte är motiverat — särskilt med beaktande av att kontantdebiteringen i praktiken kommer att minska. Utskottet har kommit fram till att höjningen särskilt av avgifterna för vård i serie och för hembesök av någon annan person än en läkare eller en tandläkare är oskälig särskilt med beaktande av den självriskandel som med stöd av sjukförsäkringen betalas för motsvarande vård. Då det gäller vård i serie kan klientens betalningsbörda lindras genom att maximiantalet avgiftsbelagda vårdtillfällen sänks. Utskottet föreslår ett uttalande i saken. (Utskottets förslag till uttalande 2)

Utskottet fäster uppmärksamhet vid att en avgift uppbärs för besök under sådan av en hälsovårdscentral ordnad jour som avses i 8 § utkastet till förordning också i de fall att hälsovårdscentralen inte gör behövliga laboratorie- och röntgenundersökningar under jouren. Detta är ett missförhållande som i framtiden bör rättas till.

Utskottet konstaterar att det belopp som månatligen skall lämnas till den person som är i långvarig anstaltsvård också efter justeringen om knappt 6 procent är litet. Utskottet anser att det månatliga belopp som klienten har till sitt förfogande i framtiden bör höjas.

I sitt svar på regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om utkomststöd (RP 134/2000 rd, RSv 112/2000 rd) förutsatte riksdagen att förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården ändras så att avgifter räknas in i avgiftstaket oavsett om klienten fått utkomststöd för att betala dem. Den som får sin utkomst av arbetsmarknadsstöd, en liten arbetslöshetsersättning eller pension och som blir intagen på sjukhus har på grund av hälsovårdsavgifter behov av och rätt till utkomststöd. Då en avgift för vilken klienten har fått utkomststöd inte räknas in i avgiftstaket är en sådan person alltid i behov av utkomststöd då han eller hon insjuknar. Av detta följer ett onödigt beroende av utkomststöd. Utskottet föreslår vidare att förordningen ändras så att utkomststöd inte utgör ett hinder för att en avgift räknas in i avgiftstaket.