Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 18 december 2001 en proposition med förslag till lagar om ändring av lagen om specialiserad sjukvård och 28 § lagen om missbrukarvård (RP 236/2001 rd) till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringssekreterare Arja Myllynpää och överinspektör Olavi Kaukonen, social- och hälsovårdsministeriet
lagstiftningsråd Outi Suviranta, justitieministeriet
överläkare Kimmo Kuoppasalmi, Folkhälsoinstitutet
överläkare Pirjo Pennanen, Rättsskyddscentralen för hälsovården
överläkare Jorma Lauharanta och biträdande överläkare Veikko Granström, Samkommunen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt
konsultativa juristen Synnöve Amberla, Finlands Kommunförbund
sakkunnigprovisor Johanna Kause, Finlands Apotekareförbund
verksamhetsledare Hannu Penttinen, Aseman Lapset ry
Dessutom har utskottet fått skriftliga utlåtanden av
Regeringen föreslår ändringar i lagen om specialiserad sjukvård och lagen om missbrukarvård. De bemyndigandebestämmelser i lagen om specialiserad sjukvård som hänför sig till den högspecialiserade sjukvården föreslås bli ändrade med anledning av grundlagen. För att rätta till vissa missförhållandena skall den paragraf i lagen om specialiserad sjukvård som avser utjämning av exceptionellt stora kostnader för enskilda patienter kompletteras så att systemet täcker in alla undersökningar och åtgärder samt all vård.
Vidare föreslås att lagen om missbrukarvård blir kompletterad med ett bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda bestämmelser genom förordning om vilken typ av vård som kan betraktas som det slag av vård godkänd av social- och hälsovårdsministeriet som avses i bestämmelserna om narkotikabrott i strafflagen och bestämmelser om när någon kan anses ha sökt sådan vård. I lagen föreslås likaså en bemyndigandebestämmelse om att social- och hälsovårdsministeriet kan utfärda bestämmelser genom förordning om ordnandet och genomförandet av medicinsk vård för narkotikaberoende personer. Bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning skall ses över med anledning av grundlagen.
De föreslagna lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt efter det att de har antagits och blivit stadfästa. Ändringen i utjämningen av exceptionellt stora kostnader för enskilda patienter avses dock träda i kraft vid ingången av året efter det då lagarna har antagits och blivit stadfästa.
Av de orsaker som framgår av propositionens motivering och med stöd av erhållen utredning finner utskottet propositionen behövlig och angelägen. Utskottet tillstyrker att den föreslagna ändringen i lagen om specialiserad sjukvård godkänns, men med följande anmärkningar och ändringsförslag.
Enligt propositionen skall beträffande lagen om specialiserad sjukvård utredas separat om det genom förordning kan utfärdas bestämmelser om en kostnadsgräns och om utjämning helt eller delvis av de kostnader som skjuter över denna gräns. Utskottet menar att det också bör utredas om staten kunde ta över en större del av ansvaret för kostnaderna för dyra behandlingar.
Utskottet påpekar att social- och hälsovårdsministeriet med hänsyn till 50 kap. 7 § strafflagen bara skall föreskriva om godkänd vård enligt lagrummet i fråga och inte om när någon kan anses ha sökt vård. Bestämmelsen i strafflagen förutsätter explicit att vården skall vara godkänd av social- och hälsovårdsministeriet och därmed är det motiverat att ge bemyndigandebestämmelsen en mera ovillkorlig formulering. Utskottet föreslår ändringar i detta syfte i bemyndigandebestämmelsen i 28 § i lagen om missbrukarvård.
Utskottet understryker att läkemedel innehållande metadon eller buprenorfin som används för att behandla opioidberoende personer fortfarande ges under kontrollerade former och att behandlingen inte bara innebär att de beroende ges läkemedel utan att vården i sin helhet förutom läkemedelsbehandling också innefattar psykosocial behandling. Förslaget att utvidga bedömningen av vårdbehovet och själva behandlingen till enheter som i detta nu bara ger fortsatt behandling bör enligt utskottets mening noggrant följas upp. Dessutom bör det ges tillräckliga garantier för att de som är beroende av narkotika får läkemedelsbehandling också i fängelseförhållanden.
I samband med behandlingen av ärendet har utskottet dryftat utdelningen av rena sprutor till dem som använder narkotika intravenöst i syfte att förhindra spridning av smittosamma sjukdomar. Utdelningen av rena sprutor kan dels förhindra spridning av smittsamma sjukdomar, dels bidra till att missbrukare knyts till servicesystemet. På författningsnivå kan verksamheten närmast hänföras till den skyldighet som förordningen om smittsamma sjukdomar föreskriver för hälsovårdsnämnden och den ansvarige läkaren vid en hälsovårdscentral att sörja för bekämpning av smittsamma sjukdomar inom hälsovårdscentralens område. Det är viktigt att verksamheten byggs ut och integreras i hälsovården för att spridning av smittsamma sjukdomar skall kunna förebyggas, framhåller utskottet. Därför bör social- och hälsovårdsministeriet reda ut om det i förordningen om smittsamma sjukdomar behövs en uttrycklig bestämmelse om utbyte av redskap för narkotikabruk eller närmare anvisningar, för att det skall bli klart att verksamheten följer bestämmelserna. Utskottet föreslår ett uttalande i saken. (Utskottets förslag till uttalande).
Med stöd av det ovan anförda föreslår social- och hälsovårdsutskottet
att det första lagförslaget godkänns utan ändringar och
att det andra lagförslaget i övrigt godkänns enligt propositionen men 28 § med följande ändringar (Utskottets ändringsförslag) och
att ett uttalande godkänns (Utskottets förslag till uttalande).
Närmare bestämmelser
(1 mom. som i RP)
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet fastställs formulären för de blanketter som skall användas för sådana beslut som avses i denna lag. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan även bestämmas om de förutsättningar under vilka vård (utesl.) betraktas som sådan i 50 kap. 7 § strafflagen (39/1889) avsedd vård som har godkänts av social- och hälsovårdsministeriet (utesl.). Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan vidare utfärdas bestämmelser om ordnandet och genomförandet av medicinsk vård för narkotikaberoende personer.
(3 mom. som i RP)
_______________
Helsingfors den 1 mars 2002
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Eila Mäkipää
biträdande sekreterare Harri Sintonen
Genom regeringens proposition blir det möjligt för narkotikaberoende att få vård också i bashälsovårdens enheter, vilket har visat sig behövligt ju bredare och djupare narkotikaproblemet har blivit. Men behandlingen av opioidberoende är mycket krävande och förutsätter stor sakkunskap. Om substitutionsbehandling sätts in på alltför lösa grunder kan det resultera i att olaglig narkotika byts ut mot laglig. Om underhålls- eller substitutionsbehandling ges på allför fria villkor kan den behandlade bli permanent beroende av narkotikasubstitutet. Dessutom finns det en betydande risk för att läkemedlen hamnar ute i gatuhandeln.
Behandlingen av narkotikaberoende bör fortfarande syfta till en total frigörelse från narkotika. Genom utbyte av smutsiga sprutor mot rena kan det förhindras att smittsamma sjukdomar sprider sig. Men rena sprutor minskar inte de egentliga hälsoproblemen med narkotika och den sociala utslagning de ger upphov till. Det strider mot lagen att använda narkotika och utdelningen av redskap för narkotikabruk skapar ett etiskt problem. Om programmen för utbytessprutor lyfts ut ur sitt sammanhang inom den målinriktade narkotikavården är det möjligt att narkotikaproblemet bara förvärras.
Med stöd av det ovan anförda föreslår vi
att följande uttalande godkänns i stället för det föreslagna uttalandet i utskottets betänkande (Reservationens förslag till uttalande).