Motivering
Förvaltningsreformen
Förvaltningen av Folkpensionsanstalten omorganiserades
2002. Reformen förtydligade den interna administrationen,
förvaltningsorganens ställning och handläggningen
av ärenden. De nya administrativa bestämmelserna
och rutinerna inverkar gradvis allt mer på organiseringen
av den interna verksamheten, sägs det i berättelsen. Övergången
till det nya förvaltningssystemet har förlöpt
väl, anser Folkpensionsanstaltens fullmäktige.
Detta är positivt anser utskottet och tillägger
att de organisatoriska effekterna av de nya rutinerna bör
få genomslag på alla nivåer inom förvaltningen,
inte bara inom den högsta förvaltningen. Ett viktigt
element i reformen var att genomförandet skulle generera
större öppenhet och flexibilitet och prioritera
en samarbetsinriktad förvaltning, inte bara mellan organ
utan också förvaltningsinternt.
Organisationen måste utvecklas med hänsyn till
att Folkpensionsanstalten skall tillhandahålla tjänster
i den omfattning som klienterna behöver. Arbetsbördan
kan jämnas ut mellan byråerna. Därmed är
det lättare att ha kvar servicenätet i den omfattning
som behövs samtidigt som risken för utbrändhet
för personalen blir mindre. När en del av arbetet
vid hårt belastade byråer lyfts över
på mindre belastade byråer förkortas handläggningstiderna
och förbättras kundservicen.
I takt med att Folkpensionsanstalten tar över en allt
större del av verkställigheten av en rad sociala
förmåner spelar god tillgänglighet till tjänster
en viktig roll för hur medborgarnas sociala trygghet
tillgodoses. Trots satsningarna på elektronisk kommunikation
måste tjänster finnas att tillgå i alla
regioner utan att de geografiska avstånden blir alltför
långa. Utskottet instämmer i fullmäktiges åsikt
att det bör utredas vilka möjligheter det till
exempel finns att bygga ut FPA-tjänsterna vid centralsjukhusen.
Dessutom kunde byråerna införa längre öppet-
och telefontider för att förbättra sin
service.
Det finns anledning att i högre grad sätta
fokus på personalens villkor och arbetsförhållanden,
påpekar utskottet. Tryggad tillgång till personal är
en viktig faktor för att den sociala tryggheten skall kunna
fullföljas på behörigt sätt.
Då är det viktigt att satsa på personalens
arbetsförhållanden, arbetsklimatet och rätt
dimensionering av arbetsbördan.
Finansieringen av Folkpensionsanstalten
Finansieringen av de sociala trygghetsförmåner som
handläggs av Folkpensionsanstalten har länge varit
i obalans, och obalansen har bara förvärrats,
inte minst sedan sjukförsäkringspremien för
de försäkrade sänktes. År 2002 ökade
underskottet ytterligare, särskilt i sjukförsäkringen.
I år uppgår garantibetalningarna från
Statens sjukförsäkringsfond till ungefär
640 miljoner euro. Dessutom redovisas 300 miljoner euro av momsintäkterna
till fonden. Dessa statliga betalningar motsvarar redan nu ungefär
en tredjedel av sjukförsäkringsfondens utgifter.
Utskottet upprepar här sin ståndpunkt att
finansieringen av folkpensionerna och sjukförsäkringen
måste stå på en solid grund, att finansieringen
måste vara stabil. I regeringsprogrammet åtar
sig regeringen att se över finansieringen av sjukförsäkringen
utifrån ett trepartsförfarande. Det krävs
snabba förslag om en översyn av finansieringen,
understryker utskottet. Dessutom behövs det snabbt flera
andra reformer av det finansiella ansvaret för sjukförsäkringen.
Till exempel fördelningen av ansvaret för vård
och behandling som ordnas av kommunerna men ersätts från
sjukförsäkringen måste förtydligas. Vidare
bör ersättningsreglerna för undersökningar
och vård, medicinsk utrustning och hjälpmedel
som omfattas av sjukförsäkringen ses över,
likaså ersättningsnivån för
att medborgarna skall ha tryggad tillgång till nödvändiga tjänster.
Invaliditetspensioner
Under 2002 utreddes problemet med förvägrade invaliditetspensioner
på uppdrag av fullmäktige. Utredningsgruppen klarlade
utförligt hur ansökningarna om invaliditetspension
handläggs och invaliditetsgraden bedöms samt vilka
problem det finns i handläggningsprocessen. Arbetsgruppen
har lagt fram rekommendationer för förbättringar
i preventionen av arbetsoförmåga, hanteringen
av nedsatt arbetsförmåga, bedömningen
av arbetsförmågan och ansökningsförfarandet.
Det är angeläget att social- och hälsovårdsministeriet
och pensionsanstalterna tillsammans förbättrar
hanteringen av ansökningarna om invaliditetspension med
utgångspunkt i resultaten från utredningen. Samarbetet
bör utmynna i att det tas fram gemensamma regler för bedömning
av arbetsförmågan och för hanteringen
av pensionsansökningar. Dessutom bör pensionsbesluten
motiveras bättre. Det är av största vikt
för de sökande att pensionsbesluten motiveras
tydligt och lättfattligt för att de skall ha klart
för sig vilka faktorer beslutet bygger på. Då kan
de sökande bättre bedömma om beslutet är
riktigt eller inte och om ett överklagande är nödvändigt.
I tidigare sammanhang har utskottet påpekat att lagstiftningen
om social trygghet bör förtydligas. I fjol gjordes
en del framsteg i arbetet i och med att en övergripande
reform av lagstiftningen om inkomsttrygghet vid arbetslöshet
och arbetskraftsservice antogs. Dessutom startade en reform av lagstiftningen
om sjukförsäkring och rehabilitering under året.
Arbetet med att förtydliga lagstiftningen måste
fortsätta enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet, understryker
social- och hälsovårdsutskottet. Extra viktigt är
det att gränsdragningen mellan öppen och sluten vård
läggs fast, eftersom en tydligare gränsdragning
gagnar utbetalningen av förmåner från Folkpensionsanstalten.