Allmän motivering

Europeiska unionens reviderade tillämpningsförordning om samordning av de sociala trygghetssystemen träder i kraft den 1 maj 2010. Från den dag tillämpningsförordningen träder i kraft tillämpas också det som kallas grundförordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen. I förordningarna föreskrivs om den sociala tryggheten för personer som flyttar mellan medlemsstaterna och om vilken medlemsstat eller vilka medlemsstater som ansvarar för den soicala tryggheten i enskilda fall. Bestämmelserna är direkt tillämplig lagstiftning. I propositionen föreslås en ny lag om olika socialförsäkringsinstitutioners befogenheter och uppgifter vid tillämpningen av unionens lagstiftning i Finland. I lagförslagen i propositionen ingår också nationella bestämmelser som kompletterar unionens lagstiftning.

Informationssystemet EESSI

Utskottet ser mycket positivt på att det upprättas ett gemensamt elektroniskt system för sådana personers sociala trygghetsfrågor som flyttar mellan unionens medlemsstater. Det kommer att göra behandlingen av ärenden mellan medlemsstaterna mycket smidigare. Det gemensamma informationssystemet är ett enormt projekt och det innebär att medlemsstaterna och deras socialförsäkringsinstitutioner måste integrera sina egna datatekniska system i det gemensamma systemet. I den nya lagen kommer det att föreskrivas hur det nya informationssystemet administreras, hur kostnaderna fördelas och hur informationssäkerhetsfrågor hanteras.

Unionslagstiftningen förpliktar medlemsstaterna att ha en eller flera kontaktpunkter för elektroniskt informationsutbyte. Regeringen föreslår att det ska finnas en kontaktpunkt i Finland och den ska finnas vid Folkpensionsanstalten. Det är en lämplig lösning, eftersom Folkpensionsanstalten redan har omfattande informationssystem och kompetens på hur de ska läggas upp och underhållas.

Kommissionen har ansvar för att bygga upp systemets internationella del, medan varje medlemsstat svarar för sin egen nationella del. Propositionen utgår från att den institution som har hand om den sociala tryggheten i Finland svarar för kontaktpunktens drifts-, förvaltnings- och underhållskostnader med en proportionell andel som svarar mot institutionens andel av de frågor som administreras inom systemet. Man uppskattar att 50—60 procent av frågorna kommer att höra till Folkpensionsanstalten, 30—40 procent till Pensionsskyddscentralen och resten att slås ut på Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, arbetslöshetskassorna och arbetskraftsförvaltningen.

Utskottet anser att man bör räkna in kostnaderna för att upprätta systemet i statsbudgeten och beakta de betydande investeringskostnader som Folkpensionsanstalten kommer att ha för att bygga upp systemet i omkostnadsanslaget för Fpa.

Det noterar vidare att Folkpensionsanstalten är i färd med att bygga upp rikstäckande datasystemtjänster för hälso- och sjukvården som inbegriper elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården och som kan användas för elektroniska recept. Tidsplanen för systembygget får inte äventyras och därför upprepar utskottet sitt tidigare krav på att det måste avdelas adekvata resurser för arbetet.

Tillstånd att söka vård

Det finns en unionsförordning som tillåter att man söker vård i en annan medlemsstat. Från Finland har man hittills sökt vård i andra medlemsstater bara i mycket begränsad omfattning. De som sökt vård i Finland har i regel varit utomlands permanent bosatta finska medborgare som vill få vård i det offentliga finska hälso- och sjukvårdssystemet. Men intresset för att söka vård över gränserna förväntas öka i framtiden.

Regeringen föreslår att tillstånd till vård i en annan medlemsstat ska beviljas av Folkpensionsanstalten. Folkpensionsanstalten ska begära utlåtande från en enhet för offentlig hälso- och sjukvård om möjligheten att få vård i Finland och huruvida vården omfattas av den offentliga hälso- och sjukvården. Utlåtandet är bindande när beslut om tillstånd fattas. Folkpensionsanstalten ska ge ett överklagbart beslut om betalningsförbindelse, alltså om ansökan godkänns eller avslås. Utskottet anser att en sådan koncentrerad beslutsmodell är befogad. Besluten bör fattas utifrån enhetliga kriterier för vårdtillgänglighet.

Medlemsstaternas inbördes kostnadsansvar bestäms utifrån förordningen. Den stat står för kostnaderna som är behörig när det gäller sjukvårdskostnaderna för en person. I regel är det fråga om anställningslandet. För kostnaderna för pensionärer svarar antingen den stat som betalar ut pensionen eller den stat som pensionären är bosatt i. Finlands interna kostnadsansvar förändras inte på grund av propositionen. När en person i Finland söker vård i ett annat land har hans eller hennes hemkommun ansvaret för kostnaderna. När en person utanför Finland som omfattas av Finlands kostnadsansvar söker vård — antingen i Finland eller i någon annan medlemsstat — svarar staten för kostnaderna. Om någon annan stat har ansvar för kostnaderna för en person som söker vård i Finland, debiterar Finland den staten för vården.

Övriga ändringar

I pensionslagarna föreslås mestadels tekniska ändringar. Också förslagen till ändringar i sjukförsäkringslagen och lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet kommer sig av hänvisningarna till de nuvarande förordningarna om social trygghet och är tekniska till sin natur.

I lagen om utkomstskydd för arbetslösa föreslås utöver tekniska ändringar också en bestämmelse om att den som åker till en annan medlemsstat för att söka arbete där har rätt att få arbetslöshetsdagpenning i högst tre månader. Unionens nya lagstiftning tillåter att utbetalningen av förmånen förlängs från tre till sex månader, men förlängningen är helt och hållet beroende av de nationella myndigheternas prövning. Det föreslagna tillägget till lagen om utkomstskydd för arbetslösa betyder att man i Finland genom ett nationellt beslut kan få förlängd tid för att söka arbete med stöd av arbetslöshetsdagpenning. Utskottet stöder förslaget.