Motivering

Det grundläggande syftet med statsandelssystemet är att hjälpa kommunerna att klara av sina lagfästa uppgifter. Under årtiondenas lopp har en ur grundlagen härledd princip om finansieringsansvar utkristalliserat sig. Den innebär att staten förväntas bära ansvaret för finansieringen av de tjänster som kommunerna satts att organisera.

Regeringen fortsätter att bryta ner finansieringsbasen för den kommunala servicen. Statsandelen för basservicen föreslås bli sänkt från 29,57 till 25,42 procent. Detta sker i ett läge då man, i strid med tidigare löften, ökar kommunernas förpliktelser genom lagstiftning. Samtidigt underdimensionerar regeringen statsandelarna till kommunerna. Det är omöjligt att utan tillräckliga resurser verkställa socialvårdslagen eller svara på det ökade behovet av dagvård som följer av den obligatoriska kvoteringen av stödet för hemvård.

Regeringen är i färd med att omintetgöra kommunernas ekonomiska möjligheter att förse människor med viktig basservice. När dessutom ekonomin överlag försämras är det städer och kommuner, oavsett storlek eller geografiskt läge, som sitter i knipa. I praktiken låter staten de kommunala beslutsfattarna ta de tråkiga besluten. Detta är en följd av regeringens misslyckade ekonomiska politik och oförmåga att fatta beslut.

Under den pågående valperioden har statsandelssystemets bärande principer blivit allt oklarare. Regeringens sparbeslut när det gäller att finansiera den kommunala servicen är ca 1,5 miljarder jämfört med 2011 års nivå. Allt sammantaget har regeringen fattat nedskärningsbeslut som gäller statsandelarna fram till 2017 till ett belopp på cirka 7 miljarder euro.

Regeringen har valt momentet för statsandelar för basservice till primärt objekt för sin nedskärningspolitik. Till dags dato har nästan 40 procent av regeringens sparbeslut drabbat kommunernas statsandelar, alltså pengar för lagfäst kommunal service. Regeringen har i vissa andra fall återtagit sina sparbeslut men för kommunerna ser verkligheten krassare ut. Är man en kommun med organiseringsansvar eller en kommunbo i behov av offentlig service kan man inte tala om ansvar utan om ansvarslöshet.

Regeringen har i sina sparbeslut gällande pengar till den kommunala servicen inte tagit någon som helt notis om utsikterna för de närmaste åren inom social- och hälsovården eller om den avmattade skatteinkomstökningen till följd av ett sämre sysselsättningsläge. Enligt det basserviceprogram för 2015—2018 som gavs offentlighet på våren kommer enbart det ökade behovet av basservice för den åldrande befolkningen samt utgifterna för befolkningsökningen att kräva 1,2 miljarder euro mer för finansieringen av social- och hälsovården. Statsandelsreduceringen tvingar kommunerna att spara. Sparåtgärderna drabbade under den senaste recessionen uttryckligen de preventiva socialvårdstjänsterna. Det här tar sig fortfarande uttryck i att människor mår dåligt.

Miljardnedskärningarna i statsandelarna sätter ökande press på varenda kommun att höja kommunalskatten kraftigt, ta mera lån och dra ner på serviceutbudet. Basservicens finansieringsbas håller på att vittra samman. Läget i kommunerna börjar vara sådant att kommunalskatten inte längre kan höjas samtidigt som man försöker spara genom att permittera vårdpersonalen. I sista hand är det de som behöver kommunala tjänster som får ta smällen. Det ser inte bättre ut än att det är nästa regering som får röja upp i ruinerna.

Som kompensation för de alltför stora neddragningarna har regeringen erbjudit kommunerna luddiga gallringar i kommunernas förpliktelser. Beredningen av besluten med anledning av regeringens strukturpolitiska program och i synnerhet genomförandet av programmet är på hälft. Förväntningarna och löftena om gallring bland kommunernas förpliktelser har visat sig vara tomt prat. Man försöker nå målet på en miljard euro genom att med stöd av den nya äldreomsorgslagen satsa mindre på anstaltsvård, vilket är positivt, och på att försöka hålla kostnaderna i styr genom diverse utgiftsregler.

Sättet att producera och finansiera tjänster kräver absolut en omstrukturering. Den ekonomiska misären sätter extra press på att åstadkomma reformer. Regeringens kortsiktiga kommunpolitik i kombination med oförmågan att fatta beslut gör att basservicen försämras i allt snabbare takt. Kommunerna står rådvilla och det nödvändiga utvecklingsarbetet inom många områden står helt still. Kommunerna måste få arbetsro.

Vi anser att förvaltningsutskottet i sitt betänkande ska komma fram till att de förslagna försämringarna i kommunernas statsandelar förkastas.

Motivering

Kommuninvånarna har i lag tillförsäkrats basservice. Nivån på servicen har försämrats bland annat på grund av regeringens dåliga ekonomiska politik. Statsandelarna skärs ständigt ner och kommunerna, som redan nu är i en svår ekonomiskt situation får det allt svårare att trygga servicen till invånarna.

För att basservicen ska tryggas krävs det dels en lyckad ekonomisk politik, dels att kommunernas lagfästa uppgifter reduceras till vissa delar. Men på den punkten har regeringen misslyckats och de sparmål, en miljard euro, man hade tänkt sig för kommunerna kommer inte att nås utan stannar vid ungefär en halv miljard.

Staten lappar ihop sin ekonomi på kommunernas bekostnad

År 2010 var statsandelsprocenten för basservice 34,08 procent. Andelen har sjunkit år för år och ligger enligt planerna på 25,42 procent 2015. Staten och kommunerna har det knappt ekonomiskt men problemen kan inte lösas så att man i allt större utsträckning överför ansvaret från staten till kommunerna. De minskade statsandelarna skapar ett tryck på kommunerna som ansvarar för många lagfästa serviceformer och gör det allt svårare för dem att trygga invånarnas välfärd. Beslutet att sänka statsandelarna flyttar bara över ansvaret på de kommunala beslutsfattarna.

Det finns inga grunder för att slopa den behovsprövade statsandelen

Det finns inga grunder för att inte höja den behovsprövade statsandelen. Statsandelen är avsedd för att stödja kommuner i tillfälligt ekonomiskt trångmål så att de ska klara av sina serviceåtaganden. Det framgår inte av propositionen hur det går med den lagfästa servicen till invånarna om det inte längre blir möjligt att bevilja kommuner av prövning beroende förhöjd statsandel.

Ingen har utrett konsekvenserna för servicen till invånarna

Konsekvensbedömningen är över lag bristfällig och tyder på svag lagberedning. Av konsekvensbedömningen framgår t.ex. inte hur förslagen påverkar kommunernas möjlighet att trygga den lagfästa servicen till invånarna. Därför går det inte heller att uppskatta de negativa konsekvenserna av den sänkta statsandelsprocenten för servicen till medborgarna.

Många kommuner har redan länge kämpat med krympande ekonomiska resurser och de minskade statsandelarna kommer inte att underlätta den kampen. Kommunerna satsar ofta på preventiva serviceformer, dvs. exakt den service som det är rationellt att finansiera för att undvika senare och dyrare kostnadsposter. De som har det sämst ställt i samhället är beroende av de offentliga tjänsterna.Den här propositionen bidrar inte till att minska skillnaderna i hälsa och inte sänker den heller kostnaderna för hälso- och sjukvården. Det är ingen ansvarsfull politik utan ansvarsflykt att skära i statsandelarna för basservicen.

Motivering

I utskottets utlåtande framställs synnerligen förtjänstfullt och brett vilka problem och svårigheter som följer av att statsandelarna till kommunerna minskas på det sätt som föreslås i regeringens proposition. Däremot anförs det inte en endaste hållbar grund för att sänka statsandelarna.

Av detta följer att förslaget att minska statsandelarna till kommunerna bör förkastas.

Motivering

Den grundläggande tanken bakom systemet med statsandelar är att trygga lagfäst basservice till kommuninvånarna. Det hör ytterst till staten att se till att kommunerna klarar av sin uppgift. Minskningarna i statsandelarna är betydande och de försvagar kommunernas möjligheter att sköta basservicen, dvs. högkvalitativ grundläggande utbildning och omfattande social- och hälsovårdstjänster. Nedskärningarna försämrar kommunernas möjligheter att ordna viktig preventiv service.

Staten har för avsikt att minska statsandelarna samtidigt som kommunerna får fler uppgifter 2015. Regeringens strukturpolitiska program för att minska kommunernas uppgifter och förpliktelser har blivit på hälft. Regeringen har kommit överens om att gallra i uppgifterna men beredningen av strukturpolitiska beslut är långsam och verkställigheten haltar.

Avdraget av klientavgifterna inom social- och hälsovården från statsandelarna försämrar kommunernas finansieringsbas. Kommunerna har stora ekonomiska problem till följd av arbetslösheten samtidigt som den åldrande befolkningen medför större kostnader för social- och hälsovården. Konsekvensbedömningen i propositionen är bristfällig och regeringen har inte i tillräcklig omfattning prövat effekterna av de minskade statsandelarna. Finansieringsgapet i statsfinanserna kan inte krympas genom att minska anslagen för basservice och allra minst genom att avreglera miljöskyddet.