Motivering
FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio +20) är
en fortsättning på toppmötet om hållbar
utveckling (Johannesburg 2002) och de tidigare utvecklings- och
miljökonferenserna. Förväntningarna är
stora på att konferensen ska leverera metoder för
att lösa globala problem. Två av konferensen huvudteman är
grön ekonomi inom ramen för hållbar utveckling
och fattigdomsbekämpning.
Enligt utredningen har Finland ända sedan förberedelserna
körde igång ansett det viktigt att agera så att
konferensen lyckas politiskt i den meningen att man når
en överenskommelse om integrerat förverkligande
av hållbar utveckling där ekonomisk, social och
miljömässig utveckling knyts samman. Utskottet
anser att de här dimensionerna absolut måste integreras.
Människors välfärd och hälsa
kommer i allt väsentligt att bero på i vilken
utsträckning man nationellt och internationellt lyckas
mildra klimatförändringarna, stävja överkonsumtionen
av naturresurser och hindra ojämlikheten att öka. Utskottet
håller med regeringen om att slutresultatet från
Riokonferensen bör vara en politisk deklaration som är
så koncis, konkret och lösningsfokuserad som möjligt
och som gäller hur hållbar utveckling kan förverkligas
bättre.
Om vi vill nå en hållbar utveckling måste
vi minska fattigdomen och öka välfärden,
understryker utskottet. I praktiken är det omöjligt
att få den materiella förbrukning som tär
på naturresurserna att minska väsentligt om man
inte samtidigt minskar fattigdomen och ojämlikheten.
Viktiga frågor för den sociala utvecklingen är bl.a.
strukturerna på den grundläggande tryggheten,
jämställdhet, möjligheter till utbildning
och rätt till primärvård. När
det gäller hälso- och sjukvården i u-länder är
det angeläget att förbättra mödravården
och den reproduktiva hälsan samt åtgärda
vatten- och sanitetsproblem.
U-landsmedborgarnas rätt till människovärdigt
arbete är ett vitalt inslag i arbetet på att minska
fattigdom och stärka en socialt hållbar välfärd
i hela världen. Konkurrensförmågan och välfärden
förbättras också i utvecklade länder, om
kravet på människovärdigt arbete och
andra sociala kostnader inkluderas i priset på varor och tjänster.
Som det påpekas i utredningen måste man gynna
socialt och miljömässigt hållbara lösningar
för att den ekonomiska utvecklingen ska vara hållbar.
För att hållbarhetstänket ska vinna ett brett
genomslag behövs större medkänsla men också större
kunskap och förståelse för vilka konsekvenser
våra konsumtionsval har för fördelningen
av och tillgången till de allt knappare resurserna. Naturresurserna
kan utnyttjas och välfärden fördelas
på ett hållbart sätt, men då måste
strukturerna ses över, fattigdomen minskas och ett ekologiskt
utnyttjande av naturresurserna också ses som en ekonomisk
möjlighet.