Motivering

Som vi i Centern ser saken innehåller redogörelsen om ramar för statsfinanserna för 2013—2016 två stora frågor för social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde som skapar osäkerhet inte minst när det gäller äldre människors och barnfamiljers välbefinnande. För det första är regeringens åtgärder för att täppa till hållbarhetsgapet och förlänga tiden i arbetslivet inte tillräckliga. För det andra ger regeringens kommunpolitik inte kommunerna en chans att ordna med hyggliga och adekvata social- och hälsovårdstjänster. Det kommer att drabba framför allt äldre som behöver vård och omsorg och inte minst de barnfamiljer som är i behov av förebyggande stöd och tjänster.

Hur social- och hälsovården ska finanseras och ordnas

Det brådskar med ny lagstiftning om hur social- och hälsovården ska ordnas och finansieras. Någon finansiell reform finns inte ens angiven för ramperioden. Ändringarna bör genomföras samtidigt. Vi behöver en totalöversyn och besluten om den måste fattas omgående. Det måste ställas upp nationella mål för social- och hälsovården fram till 2025. Centern anser att det också i framtiden ska finnas tillgång till social- och hälsovårdstjänster på tre olika nivåer. Det gäller att slå fast vilka tjänster det ska finnas lokalt, regionalt och utifrån ett bredare befolkningsunderlag. Nu måste det införas en beställar-utförarmodell som inte bara tar i anspråk offentliga tjänster utan som också utnyttjar serviceproduktionen i privat och tredje sektor. I finansieringen gäller det att tillämpa en modell som utnyttjar några få kanaler i stället för flera. Den offentliga finansieringen bör koncentreras till en regional aktör. Man måste experimentera för att nå fram till en rikstäckande lösning.

Vi måste ta hand om de äldre

Regeringen bör omgående ta itu med två viktiga frågor som ska förbättra servicen till de äldre: se till att en lag om äldreomsorg inklusive frågan om resurser blir upptagen i riksdagen och att utan vidare dröjsmål fatta beslut om att FPA tar hand om stödet för närståendevård. Med hjälp av de här lösningarna kan man minska institutionsvården i betydande grad, förbättra omsorgen och vården av äldre och garantera att närståendevårdarna behandlas lika sinsemellan.

Färre omhändertaganden, mer förebyggande insatser

Vi måste sätta stopp för och bryta den negativa trenden för barns och ungas illabefinnande. För närvarande är 17 000 barn placerade utanför hemmet. Det måste gå att prioritera förebyggande insatser framför problemorienterad verksamhet. Det förutsätter adekvata resurser för förebyggande arbete och betydligt intensivare gemensamma förvaltningsövergripande åtgärder. Särskilt viktigt är det att återinföra den kommunala hemhjälpen till barnfamiljer.

Regeringen står i begrepp att flytta över förvaltningen av förskolefostran på undervisnings- och kulturministeriet. Stödet för hemmavård av små barn är en integrerad del av vårt barnomsorgssystem. Det finns planer på att social- och hälsovårdsministeriet ska ha hand om utvecklingen av stödet. Administrativa förändringar ska inte få stå i vägen för dagvårdsbeslut som beaktar barnens intressen.

Skär inte i utvecklingspengarna

Regeringen tänker skära i de så kallade nya pengarna för kommunernas serviceproduktion trots att de finns inskrivna i regeringsprogrammet. Kommunerna ser ut att bara få 125 miljoner euro för utveckling av den lagfästa social- och hälsovårdsservicen. Den summan är tänkt att gå bl.a. till en äldreomsorgslag, service för funktionshindrade, familjevård, barnskydd, utveckling av servicestrukturen, stärkande av primärvården, elevvård och hemservice för barnfamiljer. Penningsumman är helt otillräcklig med hänsyn till behovet och inte minst de avgivna löftena.

Enligt rambeslutet ska det också skäras i finansieringen av det nationella programmet för utveckling av social- och hälsovården, Kaste II. Regeringen tänker minska anslagen med 5 miljoner euro per år från och med 2015. Det står helt i konflikt med målen för programmet.

Bättre grundtrygghet

Regeringen har trots svåra tider lovat avhålla sig från sparåtgärder i grundtrygghet och sociala förmåner. Men stick i stäv med löftena kommer barnbidragsindex att läggas på is. Skattehöjningar på annat håll ska kompenseras genom att indexjusteringar i den övriga sociala tryggheten tidigareläggs. Vi i Centern kommer att påminna regeringen om att indexjusteringarna ska göras till fullt belopp.

Det sociala trygghetssystemet behöver nödvändigt förenklas och ses över. I det sammanhanget gäller det att se till exempel på sådana basinkomstmodeller som i högre grad sporrar till arbete vid arbetslöshet. Den fortsatta översynen av hur arbete, beskattning och social trygghet ska jämkas samman ser ut att få anstå till någon gång efter ramperioden. En reform är i högsta grad påkallad i ett läge där både en adekvat grundtrygghet och chanserna att undvika marginalisering kräver åtgärder.

Bättre arbetsförmåga, längre tid i arbetslivet

I samband med rambeslutet har arbetsmarknadsorganisationerna enats om att arbetskarriärerna behöver förlängas. Med de metoder som nu står till buds kommer målet att den genomsnittliga avgångsåldern ska vara 62,4 år kring 2025 uppenbart inte att nås. Vi centerpartister menar att regeringen också genom sina egna insatser — och inte bara med hjälp av de metoder och tidsplaner som arbetsmarknadsorganisationerna kommit med — bör hitta lösningar för hur arbetsförmågan ska kunna förbättras och arbetskarriärerna förlängas.

En akut insats är en totalöversyn av rehabiliteringen. Vi anser att arbetsoförmåga kan förebyggas genom att rehabiliteringssystemen ses över. Den resurs som de partiellt arbetsföra utgör bör tas bättre till vara. Legislativa hinder måste undanröjas och attityder bearbetas mot större respekt för vars och ens arbetsinsats.

Avkastningen från Penningautomatföreningen får inte gå till att finansiera budgeten

Enligt ramredogörelsen ska omkring 10 miljoner euro av Penningautomatföreningens avkastning 2013 gå till de allmänna momenten i budgeten. Mot slutet av perioden beräknas summan vara 30 miljoner euro. Det ställer till med problem för ensamrätten till spelverksamhet om avkastningen används för något annat ändamål än vad som anges i lotterilagen. Enligt vår mening är det helt ohållbart och oacceptabelt att regeringen ens tänker sig att använda avkastningen från PAF till att finansiera budgeten. Den omöjliggör stick i stäv med sitt eget program för organisationerna i social- och hälsovårdssektorn att arbeta och främja välfärden. Och det i ett läge då organisationerna i tredje sektor kommit att spela en allt större roll både i att öka känslan av gemenskap och tillhandahålla tjänster inom många områden och regioner i syfte att stödja människors välbefinnande och möjligheter att klara av vardagen.

Motivering

De sparåtgärder som föreslås för att anpassa statsekonomin till realiteterna drabbar till största delen statsandelarna, samtidigt som kommunerna pådyvlas allt fler uppgifter. Vi Sannfinländare anser att de justerade statsfinansiella ramarna för 2013—2016 inte hjälper offentlig sektor att klara av sina åtaganden och att de på sikt inte heller ger bästa tänkbara möjligheter att trygga välfärden.

Insatser för att minska skillnaderna i hälsa mellan olika sociala klasser

Skillnaderna i hälsa mellan rika och fattiga har ökat på senare år, inte minst skillnaderna i förväntad livslängd. I sitt program utfäster sig regeringen att minska skillnaderna i hälsa, men samtidigt sätter den genom de statsfinansiella ramarna in enorma sparåtgärder på statsandelarna till kommunerna och till exempel läkemedelsersättningarna. Sådana insatser är bara ägnade att öka skillnaderna i hälsa ännu mer, för de fattigaste anlitar flitigast den offentliga hälso- och sjukvården och de minskade läkemedelsersättningarna kan bli en alltför hög tröskel för dem att köpa mediciner. Bidragen från Penningautomatföreningen till sammanslutningar och stiftelser ska också sänkas, trots att regeringen i sitt program framhåller att tredje sektor kompletterar den kommunala servicen och lovar förbättra organisationernas verksamhetsmöjligheter. Avkastningen från PAF ska enligt lotterilagen användas till att främja hälsa och socialt välbefinnande och det är precis vad Sannfinländarna kräver att den används till. Det kan inte accepteras att avkastningen från PAF styrs till de allmänna momenten i budgeten. Vi menar att resurser bör avsättas framför allt för förebyggande service och basservice, för de är ett kostnadseffektivt sätt att minska skillnaderna i hälsa. Dessutom bör åtminstone livsmedel och läkemedel undantas från höjningen av momssatsen för att mindre bemedlades välbefinnande inte ska försämras ytterligare.

Bättre villkor för barnfamiljer

Sannfinländarna godkänner inte att barnbidragsindex läggs på is. Om barnbidragsindex läggs på is ökar det fattigdomen bland barnfamiljer, för åtminstone småbarnsfamiljers köpkraft är i långa stycken beroende av den sociala tryggheten. Den relativa fattigdomen bland barnfamiljer har ökat sedan 1990-talet och rambeslutet urholkar deras situation ytterligare. Vi vill påminna om att föräldrarnas fattigdom är den största enskilda riskfaktorn när det gäller omhändertagande av småbarn. Vi anser att barnfamiljernas villkor behöver förbättras. Ensamförälderfamiljers försörjning måste uppmärksammas alldeles särskilt, för det är precis de här familjerna som löper den största risken att falla under existensminimum.

Åtgärder mot marginalisering

Det är av största vikt att familjer får stöd på ett tidigt stadium för att bryta deras eventuella marginaliseringsspiral. De statsfinansiella ramarna medger inte kommunerna tillräckliga resurser för förebyggande arbete bland barn och unga och allra minst för tidigt ingripande. Samhällsgarantin hjälper i viss mån upp läget för unga, men ännu kostnadseffektivare är det att förebygga marginalisering.

Också till exempel antalet omhändertaganden är anmärkningsvärt stort, trots att omhändertaganden borde vara den allra sista utvägen och ställer sig mycket dyra för kommunerna. Kommunerna får bidrag utifrån antalet omhändertaganden, trots att förebyggande insatser skulle löna sig bättre. Det skulle gälla att bevaka efterlevnaden av välfärdsplanerna för barn och unga och att följa upp och utvärdera behovet av finansiering och resultaten som helhet, inte splittrat över olika förvaltningar. Vi Sannfinländare ser också gärna att myndigheterna samarbetar bättre. För att främja samarbetet måste man nog se på hindren i den nuvarande lagstiftningen. Finland skulle må bra av en genuin tvärsektoriell barn- och ungdomspolitik.

Bättre vård för de äldre

Enligt regeringsprogrammet avser äldreomsorgslagen att trygga äldre personers rätt till högklassig och ändamålsenlig vård, men i lagen ska ändå inte anges hur mycket personal det får kräva. Sakkunniga hävdar att antalet utbildad personal i många fall är otillräckligt inte minst inom institutions- och hemvården. Vi kräver att resurser avsätts speciellt för att anställa behörig personal för att de äldre ska kunna garanteras högkvalitativ omsorg.När nedskärningar i kommunernas resurser hotar tillgången till tjänster måste kvaliteten på hemvården av äldre och tjänsteutbudet uppmärksammas alldeles särskilt. Vi Sannfinländare är för att stödet för närståendevård betalas ut av FPA och att grunderna för att få stöd samordnas. Gällande praxis för stödvillkoren och stödets storlek varierar oroväckande mycket från kommun till kommun med tanke på de grundläggande rättigheterna.

Förlängda arbetskarriärer och arbetstagarnas hälsotillstånd

Rambeslutet kommer med 8,3 miljoner euro per år för försöket att aktivera långtidsarbetslösa och flyttar samtidigt över ansvaret för att aktivera dem på kommunerna. Vi kräver en rapport om resultaten av försöket och dessutom en analys av kommunernas förmåga att klara av sitt nya åtagande. Vi vill också poängtera att det enligt sakkunniga finns nästan fem gånger fler arbetslösa än lediga arbetsplatser. Det som nu framför allt behövs är alltså nya arbetstillfällen, speciellt arbetstillfällen med lätt tillträde. Ändringar som görs för att förlänga arbetskarriärerna ska göras med beaktande av arbetstagarnas hälsa. Enligt OECD drabbas folk i Finland i snitt tio gånger tidigare än till exempel i Sverige av sjukdomar som begränsar funktionsförmågan. År 2011 avgick inemot 23 000 finländare med sjukpension vid 52 års ålder i snitt. Den vanligaste orsaken till sjukpension är mentala problem och sjukdomar i rörelseorganen. Vi Sannfinländare menar att det lönar sig att satsa framför allt på att förebygga sådana fall.

Tryggad regional tillgång på tjänster

När det skärs i statsandelarna till kommunerna och kommunerna samtidigt påförs nya uppgifter tvingas kommunerna i praktiken gå samman. Tvångssammanslagningar och överdriven koncentrering gör det allt svårare för kommuninvånarna att få tillgång till social- och hälsovårdstjänster. Vi Sannfinländare kan verkligen inte gå med på en sådan försämring av tjänsterna. Rambeslutet innebär att självrisken vid ersättningar för resekostnader höjs och att de som bor i glesbygden får betala oskäligt mycket för längre avstånd till följd av tjänstekoncentreringen. Vi Sannfinländare vill att öronmärkta statsandelar införs på nytt för att säkerställa att resurserna används korrekt. Vi noterar också att den statliga finansieringen av läkar- och sjukvårdshelikopterverksamheten enligt rambeslutet flyttas tillbaka till kommunerna efter en övergångsperiod. Vi kräver att kommunernas möjligheter att klara av detta nya åtagande klarläggs för att patienter fortsatt ska ha tillgång till prehospital akutsjukvård så fort som möjligt oberoende av avståndet.

Utveckling av social- och hälsovården

Vi accepterar inte att de redan nedskurna statsandelarna till kommunerna nu ska minskas med ytterligare 20 miljoner euro. Regeringen uppger att anslagen för att utveckla social- och hälsovården ska gå bland annat till äldreservice, handikappservice, familjevård, barnskydd, elevvård, hemservice för barnfamiljer, utveckling av servicestrukturen och förbättring av primärvården. Anslagen räcker ju inte till med beaktande av att det beräknas gå minst 100—200 miljoner euro enbart till att utveckla äldreomsorgen. Vi accepterar inte heller att det skärs i resurserna för hälso- och sjukvårdsenheter för forskning på universitetsnivå, för programmet Kaste eller för Institutet för hälsa och välfärd, Arbetshälsoinstitutet och kompetenscentren inom det sociala området. Det är av största vikt att forskningen kring social- och hälsovård inte körs i botten, för det är med hjälp av den som vi kan främja välbefinnandet och få fram betydelsefulla innovationer. Om vi skär i resurserna för forskning kan det i slutändan leda till att exportvärdet på finländsk medicinsk forskning och tillämpningar av den minskar.