Motivering
Det är viktigt att åstadkomma en lagstiftning
om assisterad befruktning, som stödjer familjer som lider
av barnlöshet och tryggar rättigheterna för de
barn som blivit till med hjälp av assisterad befruktning.
Propositionen fyller inte dessa krav. Mina synpunkter som avviker
från social- och hälsovårdsutskottets
utlåtande gäller behandling som ges kvinnopar
och ensamstående kvinnor, användning av donerade
könsceller vid assisterad befruktning samt behandling av
människoembryon.
Det område som behandlas i propositionen är etiskt
sett mycket känsligt och berör flera grundläggande
mänskliga värderingar. Hur embryona behandlas
vid assisterad befruktning är helt beroende av när
människolivet anses börja. Regleringen av behandling
som får ges vid barnlöshet avslöjar att
det finns olika uppfattningar om familjen, moderskapet, faderskapet
och barnens rättigheter. En bra utgångspunkt är
att medicinska problem sköts med hjälp av läkarvetenskap. Läkarvetenskapen
skapar metoder för behandling av infertilitet, men besvarar
inte frågan om vilka värderingar som skall vara
utgångspunkten för behandlingen.
Den medicinska teknologin gör det möjligt för
människan att fortplanta sig fritt från sitt traditionella
sexuella beteende. Assisterad befruktning bör dock endast
tillåtas på medicinska grunder för att
par som lider av ofrivillig barnlöshet skall få behandling.
Därför bör behandling inte ges kvinnopar
eller ensamstående kvinnor, som är barnlösa
till följd av sin livssituation. Enligt min åsikt
borde assisterad befruktning vara tillåten bara för äkta
par, eftersom familjer där föräldrarna är
gifta utgör den grundläggande enheten i samhället
och därför är den bästa utgångspunkten
för att skaffa barn.
Strävan har varit att konsekvent utveckla lagstiftningen
i den riktningen att varje barn skall ha en far. Den etiska utgångspunkten
för lagen om assisterad befruktning bör också vara
att respektera barnets rätt till både
en mor och en far. Samhället har utvecklats i den riktningen
att det finns fler faderlösa barn än tidigare,
men denna utvecklingsriktning kan inte anses vara positiv och bör
inte främjas genom lag. Professor i barnpsykiatri Tuula
Tamminen, som utskottet hört som sakkunnig, konstaterade
att det vid lagstiftningen inte räcker att något
av alternativen inte medför skada för barnet.
Barnets rättigheter måste också beaktas.
Inte heller detta räcker till, utan man måste
söka en lösning som framför allt är
till fördel för barnet. Både modern och
fadern har sina egna viktiga uppgifter i de olika skedena i barnets
tillväxt och utveckling. Könsskillnaderna ger
upphov till skillnader i föräldrarnas psykiska
och sociala karaktär och växelverkan med barnet.
Både ett flick- och ett pojkbarn behöver en möjlighet
att identifiera sig med en kvinna och en man. Det kränker
barnets mänskliga rättigheter om det stiftas en
lag som tillåter att det föds barn som från
början är helt faderlösa.
Det är bra att utskottet fäste uppmärksamhet vid
hur gammalt barnet skall vara för att ha rätt att
få kännedom om sitt ursprung i fall där
donatorn har gett sitt samtycke till att hans faderskap kan fastställas.
Barnets rätt att få kännedom om sina
biologiska föräldrar skulle förverkligas
bäst om bara parets egna könsceller och embryon
användes vid assisterad befruktning. Även Kyrkostyrelsen
var inne på denna linje i sitt utlåtande om beredningen
av lagen om assisterad befruktning. Det är viktigt att
personen får kännedom om sin biologiska förälder.
Att arvsmassan är densamma är inte betydelselöst
i familjeförhållanden och mänsklig kultur.
Föräldraskapet är biologiskt, socialt
och juridiskt. Barnets juridiska och sociala ställning är
klarast och tryggast då han eller hon är det biologiska
barnet till föräldrar som är gifta med
varandra. I lagstiftningen är det viktigt att prioritera
barnets, den svagaste partens, fördel. Om det blir tillåtet
att använda donerade celler, borde åldersgränsen
för donationer höjas och äggcellsdonationer
som medför hälsorisker borde tillåtas
bara om donatorn har fött barn.
Embryot är en mänsklig individ
Assisterad befruktning är förknippad med etiska problem
som gäller människolivets början. Ur biologisk
synvinkel får människolivet sin början
vid befruktningen. Efter befruktningen kommer det inte någon
avgörande vändpunkt i individens utveckling, där
embryot eller fostret kunde anses ha blivit människa. Varje
befruktad äggcell, zygot, är genetiskt sett en
unik mänsklig individ. Därefter sker utvecklingen
som en fortgående process fram till födelsen och ända till
vuxen ålder.
Vid assisterad befruktning borde bara det antal embryon skapas
som man har för avsikt att föra in i kvinnan för
att åstadkomma en graviditet. Ett människoembryo
som blivit till genom konstgjord befruktning bör behandlas
med människovärdig respekt. Vid provrörsbefruktning uppkommer
nuförtiden överflödiga embryon, som inte
förs in i livmodern och som senare används som
forskningsmaterial för nyttobruk eller förstörs.
Utgångspunkten för medicinsk forskning och behandling
borde vara att människolivet respekteras i alla situationer
och också embryon som kommit till genom konstgjord befruktning
behandlas med människovärdig respekt. Då bara
det behövliga antalet embryon skapas, uppkommer inget etiskt
problem till följd av att de måste förstöras.
Min ståndpunkt är att embryon inte skall få sorteras
ut på några grunder som helst vid assisterad befruktning.
Den etiska utgångspunkten för embryodiagnostik är
att embryona sorteras enligt individuella egenskaper. Då ges
till exempel utvecklingsstörda inte rätt att leva
och samtidigt visar man att bara friska barn är välkomna i
detta samhälle. Den mänskliga individens liv börjar
vid befruktningen, och då embryon sorteras är
det inte längre bara egenskaper som sorteras, utan individer.
Det urval som inverkar på barnets hälsa borde
begränsas till könsceller och möjligheten
att välja ut embryon borde uteslutas.
De paragrafändringar som jag föreslår
i min avvikande mening förutsätter att också de
andra paragraferna ändras. Huvudprincipen borde alltigenom
vara respekten för de befintliga människoembryona
och de människoembryon som bildas efter att lagen trätt
i kraft samt barnens rätt till båda föräldrarna.