Motivering
Bakgrund
Alkoholkonsumtionen har på lång sikt ständigt ökat
i Finland. Det enda avbrottet i utvecklingen skedde under den ekonomiska
depressionen förra årtiondet då totalkonsumtionen
minskade med sammanlagt 10 procent 1991—1994. Men den tillfälliga
minskningen följdes av en ökning med rentav 10
procent 1995. Det berodde framför allt på att
resenärernas tidsgränser för införsel
från tredjeländer upphävdes. Konsekvensen
var att konsumtionen stabiliserades på en högre
nivå 1996—2001 än under depressionen.
Under perioden 2001—2003 började konsumtionen
stiga något, med 1,3 procent per år. År
1990 uppgick totalkonsumtionen till 8,9 liter hundraprocentig alkohol
per person och det här rekordet slogs första gången
2001 då konsumtionen var 9 liter hundraprocentig alkohol
per person. I år har konsumtionen verkat öka och
uppskattas bli 10,6 liter per invånare, alltså mer än
någonsin tidigare.
Följderna av skattesänkningen
När riksdagen beslutade sänka alkoholaccisen med
33 procent i genomsnitt uppvisade konsumtionen en svagt stigande
trend. Skattesänkningen i mars 2004 satte fart på ökningen
och konsumtionen steg med 10 procent jämfört med året innan.
Sedan dess har konsumtionen fortsatt att öka även
om farten har avtagit betydligt. Nivån är i varje
fall klart högre än tidigare. Finland finns bland
de länder som toppar statistiken över alkoholkonsumtionen
i Europa.
Sänkningen av skatten på alkoholdrycker 2004
påverkade populariteten för de olika kategorierna
av drycker. Sänkningen fokuserade nämligen på starka
alkoholdrycker. Andelen starka drycker i den statistikförda
alkoholkonsumtionen steg betydligt på ett år.
Andelen lättvin sjönk och andelen öl
förblev ungefär densamma, dvs. 46 procent. Skattesänkningen
2004 bröt den långvariga trenden där
bara konsumtionen av svaga alkoholdrycker ökade.
Alkoholkonsumtionen har traditionellt varit fördelad
bland befolkningen på så sätt att en
liten del av befolkningen dricker största delen av alkoholen.
Att totalkonsumtionen ökat med 13 procent sedan 2003 bedöms
huvudsakligen bero på att storkonsumenterna och missbrukarna
konsumerar allt mer. Konsumtionen har ökat bland kvinnor
och pensionärer. Kvinnorna konsumerar nu nästan
en tredjedel av all alkohol. Dessutom har skillnaderna
mellan könen minskat när det gäller hur
ofta man dricker sig full. Däremot märks en viss
polarisering i ungdomarnas konsumtionsvanor. Dels ökar
konsumtionen bland den femtedel som dricker mest, dels finns det
allt fler som inte just alls använder alkohol. Det betyder
att problemen koncentrerar sig till vissa grupper av unga.
Ökade alkoholskador
Alkoholskadorna står i direkt proportion till konsumtionen.
Alkoholskadorna har överlag förändrats
i vårt land till följd av de förändrade konsumtionsvanorna.
Tidigare var skador till följd av stort engångsintag
vanligare än sjukdomar som berodde på långvarig
konsumtion. Men nu har andelen kroniska alkoholskador ökat
betydligt efter att finländarnas alkoholkonsumtion i flera årtionden
hållit en i europeisk jämförelse hög
nivå. De traditionella skador som beror på kraftig
berusning har inte minskat.
Alkoholen är för närvarande en av
de viktigaste enskilda faktorer som riskerar folkhälsan. Läget
i vårt land är oroväckande därför
att alkoholproblemen ständigt ökar här
till skillnad från de flesta EU-länderna. Problemen ökar
rentav snabbare än den genomsnittliga alkoholkonsumtionen.
Den ökade konsumtionen efter 2004 har fått antalet
dödsfall på grund av alkoholsjukdomar och alkoholförgiftning
att öka dramatiskt. Den alkoholrelaterade dödligheten är
ca 6 000 personer per år. Dödsfallen i levercirros
har mer än fördubblats på 15 år
och ökade med 30 procent inom ett år efter skattesänkningen.
Dessutom förorsakar alkoholen arbetsoförmåga,
psykiska problem och andra sjukdomar, sociala problem och ekonomiska
kostnader. Alkoholskadorna för med sig stor belastning
och höga kostnader för hälso- och sjukvården.
Sjukhusvården på grund av alkoholskador ökade
klart redan under det första året efter prissänkningen.
De årliga kostnader som alkoholen orsakar samhället uppskattas
vara nära en miljard euro.
Det behövs mycket tilläggsresurser för
att behandla skadorna till följd av dagens konsumtionsnivå.
Men missbrukarna har fått sämre möjligheter
till vård och rehabilitering i takt med att efterfrågan
på tjänster ökat. Kommunerna har inte
haft råd med specialtjänster inom missbrukarvården
i tillräcklig utsträckning. Inte heller har de
kunnat tillförsäkra alkoholmissbrukare den stöd
och vård de har rätt till.
De föreslagna skattehöjningarna
Regeringen föreslår nu att accisen på alkoholdrycker
höjs med 11,5 procent i medeltal. Tyngdpunkten ska ligga
på starka alkoholdrycker. Accisen på dem ska höjas
så att den motsvarar en femtedel av den tidigare skattesänkningen.
Skattehöjningen på vin motsvarar nästan
exakt sänkningen 2004. I motiven till propositionen sägs
att den totala konsumtionen kommer att minska med ca 2,5 procent
jämfört med 2007 till följd av de här
skattesänkningarna. Den årliga konsumtionen av
hundraprocentig alkohol per person är 10,6 liter, vilket
betyder att minskningen är ca 0,26 liter.
Prognosen för den minskade totalkonsumtionen kan ses
som mycket osäker, menar social- och hälsovårdsutskottet.
Realpriset på alkoholdrycker ligger nu på den
lägsta nivån på 20 år. Realpriserna
har sjunkit ytterligare med ungefär fyra procent efter
skattesänkningen. Även om priset på starka
alkoholdrycker steg med ca 10,5 procent efter lagändringen
skulle prisstegringen inte nödvändigtvis sänka
konsumtionen i samma proportion. En del av dagens konsumtion av starka
drycker kommer troligtvis att gå över på ölet,
som kanske kommer att bli billigare.
Ölaccisen föreslås stiga med ca 3
cent per flaska eller burk. Men i början av 2008 slopas accisen
på ölburkar (ca 3 cent per burk) så ölpriset
kommer inte att stiga ens nominellt. Den slopade accisen på ölburkar
kommer dessutom i hög grad att främja priskonkurrensen
med importerat öl och därför kommer ölpriset
kanske att sjunka.
Med tanke på folkhälsan är det viktigare
att minska den totala alkoholkonsumtionen än konsumtionen
av vissa kategorier av drycker. Nästan hälften
av den konsumerade alkoholen är öl och en fjärdedel är
andra svaga alkoholdrycker. Numera händer det allt oftare
att de svaga dryckerna gör att konsumenterna blir beroende
av alkohol. Det är också de svaga dryckerna som
ger upphov till största delen av hälsoskadorna. Öl, cider
och lättvin är dessutom populära bland unga.
De alkoholpolitiska målen
År 2003 godkände regeringen alkoholprogrammet
(2004—2007), som den sittande regeringen nu fortsätter
att genomföra. Enligt regeringens principbeslut är
målet att betydligt minska de alkoholrelaterade skadorna
på barnens och familjernas välbefinnande samt
att minska riskkonsumtionen av alkoholdrycker och de skador den förorsakar.
Ett annat mål är att få den totala alkoholkonsumtionen
att börja minska i vårt land.
De föreslagna skattehöjningarna kommer knappast
att ha någon betydelse för de alkoholpolitiska
målen, menar utskottet. För att konsumtionen ska
börja minska krävs det betydligt större ändringar
i priset och tillgången på alkohol. Alkoholpriset
har fortfarande den största effekten på alkoholkonsumtionen
och -skadorna samt behovet av social- och hälsovård.
Därför bör beskattningen och priset ligga
på en nivå som inte ökar totalkonsumtionen
och som dämpar storkonsumtionen. De föreslagna
skattehöjningarna riskerar i själva verket att
sänka priset på svaga drycker, speciellt öl.
Enligt sakkunniga bör priset på alkoholdrycker
stiga med minst 20 procent för att ha någon väsentlig
social- och hälsovårdspolitisk betydelse.
Skattesänkningarna 2004 siktade på att förebygga
omfattande införsel av alkohol från utlandet,
behålla skattebasen i Finland och hindra att det skulle
uppstå en svart marknad för införsel.
Lösningen var lyckad i fråga om de här
målen. Resandeinförseln har minskat betydligt
och den svarta ekonomin i alkoholhandeln nästan försvunnit,
likaså smugglingen av större omfattning. Men ur
social- och hälsovårdspolitisk synvinkel var lösningen
inte lyckad.
Om skatterna höjdes mer än vad regeringen föreslår
skulle det visserligen finnas en ökad risk för ökad
införsel från utlandet och då skulle skatteinkomster
gå förlorade. Trots risken anser utskottet att
skatterna bör höjas mer än vad som nu
föreslås. Med dagens konsumtion går det åt oskäligt
mycket skatteinkomster till kostnaderna för alkoholskador.
Utskottet anser att skattehöjningarna bör
vara större i alla kategorier av drycker. Dessutom bör vi
genom beskattningen fortsättningsvis se till att inte realpriset
på alkohol börjar släpa efter höjningen
i den allmänna prisnivån. I varje fall bör
skattehöjningarna fortsätta under den här valperioden.
Parallellt med skattehöjningen behövs det
andra slags insatser för att dämpa konsumtionen. Några
metoder som enligt undersökningar är effektiva är
att begränsa alkoholreklamen och strängare övervaka
begränsningarna av försäljning och servering.
Andra främjande insatser är egenkontroll och ansvarsfullt
handlande av dem som bedriver detaljhandel och servering. Ansvaret
framhävs i synnerhet nu när livsmedelsaffärerna
blivit den viktigaste försäljningskanalen och
står för nästan 43 procent av all såld
alkohol. Alkobutikerna säljer knappt 42 procent av all
alkohol och bara 15,5 procent säljs via serveringen. Det är
särskilt nödvändigt att påverka
attityderna till alkohol. I internationell jämförelse lägger
den finländska dryckeskulturen nämligen tonvikten
på berusning. Dessutom tolererar vi alltför lätt
att man uppträder berusad på allmänna
platser.
Utskottet noterar slutligen beredningen av propositionerna om
alkoholaccisen. Vi har traditionellt grundat våra alkoholpolitiska
prioriteringar på uppfattningen att alkoholpolitiken har en
starkt social- och hälsovårdspolitisk karaktär och
att alkoholen är förknippad med sjukdomar och
sociala problem och har konsekvenser för den allmänna
välfärden. Utskottet ser det som viktigt att propositionerna
i fortsättningen bereds i intensivare samarbete mellan
finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet.