Motivering

Allmänt

Syftet med propositionen är att eliminera de problem avseende konkurrensneutralitet och statligt stöd som kan uppstå till följd av sättet att organisera verksamheten i de fall där en kommun eller samkommun driver verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden. Enligt förslaget ska kommunen i regel bolagisera en uppgift som utförs i konkurrensläge på marknaden. Enligt programmet för statsminister Jyrki Katainens regering ska spelreglerna för den näringsverksamhet som den offentliga sektorn bedriver göras klarare. Det är meningen att en tydlig ram ska fastställas för den näringsverksamhet som kommuner, samkommuner, kommunala affärsverk och andra kommunalt ägda verksamhetsenheter bedriver och som konkurrerar med företag på marknaden. Propositionen anknyter till EU:s regelverk om den inre marknaden och kommissionens beslut om förbjudet statligt stöd. Avsikten med propositionen är inte att ingripa i sådant ansvar för att anordna tjänster som kommunen ålagts enligt någon speciallag.

Propositionen anknyter till den föreslagna ändring av konkurrenslagen (RP 40/2013 rd) som lämnats samtidigt som denna proposition. Enligt den ändringen ska Konkurrens- och konsumentverket få utvidgad behörighet att övervaka hur konkurrensneutraliteten mellan privat och offentlig verksamhet garanteras. Förslaget innebär att verket i fortsättningen kan ingripa också i hur social- och hälsovårdstjänsterna ordnas i kommunerna när det är fråga om ekonomisk verksamhet.

Bolagisering av social- och hälsovård

Enligt propositionen ska det inte anses att lagstadgade uppgifter utförs på en konkurrensutsatt marknad, om tjänsterna i fråga produceras endast för dem som kommunen ska ordna service för med stöd av lag. På den grunden faller största delen av hälso- och socialvården utanför bolagiseringsskyldigheten. Kommunen ska även fortsättningsvis kunna vara verksam på marknaden i någon mån och i sådana fall där det med stöd av lag uttryckligen är möjligt. Någon bolagiseringsskyldighet föreligger inte om uppgifterna sköts på grundval av en lagstadgad samarbetsförpliktelse (2 a §). Även om kommunen inte behöver bolagisera en uppgift som utförs på marknaden ska verksamheten prissättas på marknadsmässiga villkor.

Hälso- och sjukvårdslagen innehåller flera bestämmelser som innebär att kommunerna och samkommunerna ska komma överens om arbetsfördelning i fråga om vissa hälso- och sjukvårdstjänster (exempelvis 33, 34 och 43 §). Dessutom får patienterna från början av 2014 rätt att välja vilken behandlande hälsovårdscentral och, i förekommande fall, verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården han eller hon vill anlita (48 §). Enligt propositionsmotiven har bestämmelserna om arbetsfördelning och samarbete också relevans för tillämpningen av bolagiseringsskyldigheten. Om kommunerna eller samkommunerna deltar i ett anbudsförfarande utöver ovan nämnda avtal, är de skyldiga att bolagisera all annan verksamhet än sådan som betraktas som obetydlig.

Exempelvis i fråga om laboratorie- och bilddiagnostiktjänster som kommuner och samkommuner producerar krävs det enligt propositionsmotiven en analys av till vilka delar verksamheten baserar sig på en lagstadgad arbetsfördelning eller en arbetsfördelning som enligt lag ska avtalas och till vilka delar det är fråga om verksamhet i konkurrens på marknaden. Inom företagshälsovården kan dagens uppdelning mellan lagstadgad förebyggande hälsovård och frivillig sjukvård leda till att servicen separeras på ett icke ändamålsenligt sätt. Detta kan minska utbudet inom företagshälsovården, särskilt i små kommuner, och göra det svårare för småföretag och jordbruksföretagare att få tillgång till företagshälsovård. Sådana lösningar kan komma att inverka också på hur man i kommunerna lyckas ordna annan hälso- och sjukvård än företagshälsovård som fungerande helheter. För företagshälsovårdens kunder kan ett åtskiljande av förebyggande företagshälsovård och sjukvård innebära fördröjningar när det gäller att upptäcka arbetsrelaterade hälsorisker och att bekämpa hot mot arbetsförmågan. Ur kundens synvinkel är det dessutom oklart var gränsen går mellan förebyggande verksamhet och sjukvård.

Enligt den föreslagna 2 b § 1 mom. 2 punkten föreligger ingen bolagiseringsskyldighet om kommunen med stöd av speciallag får producera tjänster för någon annan eller delta i anbudsförfaranden. Enligt detaljmotiveringen till den bestämmelsen kan det exempelvis vara fråga om uppgifter där service som inte finns tillgänglig på marknaden ska tryggas eller när tjänster ska säkerställas och där det inte är ändamålsenligt att låta ett bolag leverera offentlig service. Det ska dock alltid i speciallagen motiveras varför undantaget är nödvändigt. Enligt motiveringen finns det för närvarande inga sådana uppgifter, men bestämmelsen behövs i framtiden när speciallagarna blir mer precisa.

Enligt utskottet uppfattning finns det åtskilliga situationer inom hälso- och sjukvården där det är ur patientens synvinkel och ekonomiskt sett är rationellt att offentliga sektorn utan att bolagisera verksamheten samarbetar genom att sälja tjänster till en annan vårdgivare inom den offentliga hälso- och sjukvården exempelvis för att förkorta vårdköerna eller på grund av var patienten är bosatt. För patientens del är det viktigaste att få behövlig och högklassig vård inom skälig tid oberoende av hur verksamheten ordnas. Enligt inkommen utredning kan skyldigheten att bolagisera minska incitamenten för kommunsektorn att bidra till utveckling av den nationella specialkompetensen inom hälso- och sjukvården, om exempelvis den specialkompetens ett sjukvårdsdistrikt har kan erbjudas landets andra sjukvårdsdistrikt bara i bolagsform.

Det sägs i propositionsmotiven att det med tanke på den föreslagna bolagiseringsskyldigheten kan bli nödvändigt att precisera lagstiftningen om social- och hälsovård. Detta bör enligt propositionen ske under den föreslagna övergångsperioden, så att kommunen i fråga om de tjänster där det finns särskild grund för kommunal produktion av tjänster ska kunna producera tjänsterna, trots att uppgiften kan vara förenad med konkurrensneutralitetsproblem. Utskottet anser det vara nödvändigt att lagstiftningen preciseras så, att kommunernas möjligheter att när de så vill ordna och producera de lagstadgade social- och hälsovårdstjänsterna som egen verksamhet eller i samarbete med andra kommuner inte försämras genom konkurrensfrämjande lagstiftning.

Övergångsperioden

Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen ska kommunerna och samkommunerna senast före utgången av 2014 överföra verksamhet som omfattas av bolagiseringsskyldigheten till ett separat företag eller annars ordna verksamheten så att den inte snedvrider konkurrensen. Precis som regeringen säger i motiveringen kan det krävas till och med lång tid för förberedelser inför bolagisering och överföring av de anställda. Utifrån erfarenheterna av bolagisering krävs det åtminstone ett år för bolagisering av verksamhet och särskilt i fråga om tjänster som flera kommuner producerar i samverkan har bolagiseringen kunnat ta ända upp till tre år. Därför föreslog den beredande arbetsgruppen en övergångsperiod på tre år.

Utskottet anser att kommunerna inte haft möjlighet att i tillräcklig utsträckning förbereda sig på att verkställa lagen, vilket sammanhänger med att arbetsgruppens förslag delvis fått ett blandat mottagande. Bedömningen av om övergångsperioden är tillräcklig måste dessutom ske med beaktande av att de betydande förändringarna i kommunstrukturen och social- och hälsovården kommer att kräva mycket omfattande förberedelser inom kommunsektorn de närmaste åren. Det är viktigt att utvecklingen av social- och hälsovården sker integrerat, menar utskottet. Övergångstiden på ett år enligt propositionen är kort, menar utskottet, som därför föreslår att den förlängs till utgången av 2016, precis som regeringen föreslår i fråga om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning (numera arbetskraftsutbildning).

Personalens pensionsskydd

De kommunalt anställda som är berättigade till tilläggspension kan få sämre pensionsskydd till följd av en bolagisering. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att trygga pensionsskyddet på det sätt som föreslås i ikraftträdandebestämmelsen oavsett om pensionen för de anställda som överförs ordnas genom den kommunala pensionsanstalten Keva eller genom pensionsförsäkringar för den privata sektorn.