Motivering

Som av betänkandet framgår har det vid behandlingen av lagförslaget diskuterats livligt vilka konsekvenser lagens nya bestämmelser om tekniska åtgärder får för den kopiering för eget bruk som 12 § tillåter.

Som vi ser det är lagförslaget kraftigt vinklat till rättsinnehavarnas favör. I och med att lagen håller på tekniska skyddsåtgärder också när det gäller kringgående av tekniska åtgärder för privat bruk finns det risk för att användarnas rättigheter, som ingår såväl i upphovsrättslagen som i EU:s upphovsrättsdirektiv, de facto blir ineffektiva och mister sin betydelse. Därmed sker det en stark förskjutning i jämvikten mellan rättsinnehavare och användare till rättsinnehavarnas fördel.

Vi menar att en lagstiftning som är omöjlig att övervaka är problematisk då den inte uppmuntrar till allmän laglydnad och respekt för lagen.

Lagförslagets tolkning av EU:s upphovsrättsdirektiv är enögd. Medlemsstaterna ges ett visst mått av spelrum när det gäller att genomföra direktivet, men den möjligheten försummar lagförslaget och klämmer snarare åt användarna.

Enligt vår uppfattning ger direktivet medlemsstaterna rätt rejält med svängrum. När det gäller kopiering för privat bruk ställer direktivet som villkor att rättsinnehavaren får en skälig ersättning för det och att kopieringen inte inkräktar på rättsinnehavarens legitima intressen eller gör intrång i det normala utnyttjandet av dennes verk. Vår egen upphovsrättslag begränsar kopiering för enskilt bruk till enstaka exemplar av ett verk och tillåter inte att exemplar som framställts på detta sätt används för andra ändamål. Därutöver får rättsinnehavarna en i EU-sammanhang rundlig ersättning för privat kopiering. Vår gällande lagstiftning om privat bruk är på denna punkt förenlig med direktivet. Här ger direktivet lagstiftaren en chans att ge medborgarna rätt till kopiering för privat bruk också när verken är skyddade genom tekniska åtgärder.

Motivering

Stora utskottets uppdrag har varit att behandla upphovsrättslagstiftningen utifrån kulturutskottets betänkande. Under behandlingens lopp har det framkommit att såväl regeringens proposition som kulturutskottets betänkande i vissa fall får oskäliga konsekvenser. Bakom reformen ligger ett EU-direktiv som inte likabehandlar konsumenter och rättsinnehavare. Samma snedvridning återfinns i propositionen och i betänkandet.

Det är klart att upphovsrätten ska skyddas och piratismen stävjas men samtidigt måste konsumenterna intressen tillvaratas i skälig utsträckning för att gemene man inte ska tvingas leva under hotet av straff och ersättningsskydlighet.

Stötestenarna i propositionen och kulturutskottets betänkande är datorprogrammen och databaserna i 11 a §, konsumtionen inom gemenskapen i 19 § samt förbudet mot kringgående av tekniska åtgärder i 50 a §. Bestämmelserna om tekniskt skydd och längden på skyddet av närstående rättigheter i fråga om radio- och televisionsutsändningar är inte heller de helt lämpliga på alla punkter.

Lagförslagets 11 a § bör godkännas i den form som förkastades i voteringen i första behandlingen, alltså med struket 2 mom. Detta för att förhindra risken att det i vissa fall blir olagligt att använda Internet och att operatörerna eventuellt trängs in i ett hörn.

Vad beträffar 19 § i lagförslaget bör man noga följa om den leder till oskäliga försämringar i villkoren för en del specialaffärer som för böcker, filmer och liknande varor och om den t.ex. sätter stopp för sambeställningar av studielitteratur från länder utanför EES-området. Om det uppstår problem ska de åtgärdas omedelbart.

Statsminister Paavo Lipponens andra regering lämnade riksdagen en proposition (RP 177/2002 rd) som sedermera förföll. Enligt den lydelse 50 a § hade i den var det tillåtet att framställa ett musikstycke eller ett verk för privat bruk genom att lagra det i ett datorminne och vidare i olika format. Enligt motiven till regeringen Lipponens förslag stred detta inte mot direktivet. Den nya proposition statsminister Matti Vanhanens regering lagt fram (RP 28/2004 rd) förbjuder ett sådant förfarande med motiveringen att det strider mot direktivet. Som bevis för att förfarandet kantänka strider mot direktivet anför kulturutskottet diskussioner med EU-representanter, inte vad direktivet de facto säger.

En 50 a § lik den som ingick i regeringen Lipponens proposition bör lyftas in i lagen. Den tilllåter normalt privat bruk men legaliserar inte piratism och strider inte mot direktivet. Paragrafen nedan har samma lydelse som den 50 a § som ingick i regeringen Lipponens proposition men kompletterad med ett 2 mom. med samma lydelse som 2 mom. i regeringens Vanhanens proposition. Genom detta förfarande kommer kopiering för privat bruk att vara förenligt med allmän rättsuppfattning och gör inte användarna till lagbrytare.

Stora utskottet avfärdar de grava problemen och oskäligheterna i 50 a § med ett futtigt uttalande. De övriga problemen tar utskottet över huvudtaget ingen ställning till. Ett uttalande kan inte stå strid med lagen och det binder varken lagens tilllämpare eller domstolar. Ett uttalande räcker alltså inte till för att avhjälpa vanskligheterna i lagen. Regeringen är självfallet skyldig att ge akt på lagen också utan ett särskilt uttalande. Om paragrafen ändras på ovan föreslaget sätt blir det bättre balans mellan konsumenternas och upphovsmännens intressen. Majoriteten i stora utskottet var trots det inte beredd att godkänna mitt motiverade ändringsförslag.

När det gäller gudstjänstmusik ansluter jag mig till stora utskottets betänkande.