1.1  Kommissionens förslag till ändring av lagstiftningen om värdepapperisering

Europeiska kommissionen lade den 17 juni 2025 fram två lagstiftningsförslag till översyn av regelverket om värdepapperisering. Förslagen utgör en del av en bredare process för att utveckla kapitalmarknaden inom EU. 

Det första förslaget gäller en ändring av förordningen (EU) nr 2017/2402 (nedan EU:s värdepapperiseringsförordning ). Förordningen är EU:s allmänna rättsliga regler för värdepapperisering och innefattar bestämmelser om enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS). Förordningen definierar förutsättningarna för när ett värdepapperiserat skuldinstrument kan få STS-status. I förordningen föreskrivs dessutom om vissa kriterier för syntetisk värdepapperisering. I kommissionens förslag ingår bland annat förslag till lättnader i fråga om krav på due diligence ( tillbörlig aktsamhet ) och transparens, precisering av STS-kraven samt till harmonisering av tillsynen. Syftet är bland annat att genom att lätta på den administrativa bördan eliminera hinder för att investera i värdepapperiserade instrument och att göra STS-kriterierna mer flexibla för att på så sätt främja en diversifiering av riskdelningarrangemang och värdepapperisering av små och medelstora företags kreditportföljer.  

Det andra förslaget gäller ändring av förordning (EU) nr 575/2013 (nedan EU:s kapitalkravsförordning ). När det gäller värdepapperisering föreskriver EU:s kapitalkravsförordning om de krav som ställs på kreditinstitut, till den del de hänför sig till att genomföra värdepapperiseringsarrangemang och investeringar i värdepapperiserade instrument eller till att uppta dem i balansräkningen. Det föreslås att tillsynskraven i anslutning till värdepapperisering sänks så att kraven i högre grad skulle vara riskbaserade och mindre konservativa. Syftet är att undanröja onödiga hinder för utnyttjande av värdepapperisering som ett instrument i kreditinstitutens riskhantering och att effektiviseras kapitalanvändningen.  

Förslagen avser såväl fysisk värdepapperisering, där en kreditportfölj lämnas utanför ett kreditinstituts eller någon annan kreditgivares balans och utifrån det emitteras skuldinstrument ( true sale-värdepapperisering ), som syntetisk värdepapperisering och andra syntetiska risköverföringsarrangemang, där ett kreditinstitut överför en kreditrisk t.ex. genom säkerheter eller derivater utan att fordringarna lämnas utanför balansen. I vartdera fallet är syftet att möjliggöra risköverföring och en sänkning av kapitalkraven genom balanshantering men med olika tekniska medel.  

I förslaget till översyn ingår också en ändring av kommissionens delegerade förordning om likviditetskrav för kreditinstitut, vars utkast offentliggjordes av kommissionen den 17 juni 2025. Förslagen till ändringar av kommissionens delegerade förordning om tillsynsregler för försäkringsbolag ska offentliggöras i ett senare skede som en del av ett bredare paket som rör slutförandet av Solvens II. 

1.2  Regleringen av värdepapperisering och den senaste tidens utveckling

Sedan den globala finanskrisen 2008 har det skett en omfattande översyn av regleringen av värdepapperisering såväl på internationell som på EU-nivå. Osunda och med avseende på riskhantering bristfälliga värdepapperiseringsarrangemnag var en central delfaktor som ledde till finanskrisens uppkomst. Syftet med de lagstiftningsreformer som gjorts efter krisen har varit att öka transparensen på värdepapperiseringsmarknaderna, förbättra investerarskyddet, stärka den finansiella stabiliteten och minska incitamenten för överföring av s.k. skräpkrediter till marknaden till ett pris som inte återspeglar inneboende risker samt att stärka tillsynen.  

På internationell nivå har utvecklingen av lagstiftningen särskilt styrts av Finansiella stabilitetsrådet ( Financial Stability Board , FSB), Internationella organisationen för värdepapperstillsyn ( Internationel Organization of Securities Commissions , IOSCO) och Baselkommittén för banktillsyn, som verkar i anslutning till Banken för internationell betalningsutjämning. År 2012 offentliggjorde Finansiella stabilitetsrådet rekommendationer om reglering och tillsyn av värdepapperisering. Under 2012 utfärdade IOSCO rekommendationer om bibehållande av riskretention ( minimum risk retention ) och om upplysningsplikt för att förbättra investerarskyddet.  

Baselkommittén för banktillsyn offentliggjorde 2014 nya standarder för bankernas tillsynskrav för värdepapperiseringsrelaterad verksamhet. År 2018 offentliggjorde kommittén en preciserad standard för STC ( simple, transparent and comparable ) om kapitalkrav för värdepapperiseringar.  

År 2017 antog Europeiska unionen värdepapperiseringsförordningen (EU) 2017/2402, som trädde i kraft den 1 januari 2019. Genom förordningen skapades enhetliga rättsliga ramar för genomförandet av standardiserad värdepapperisering inom EU ( simple, transparent and standardised , dvs. STS). År 2021 utvidgades STS-ramen till att omfatta också syntetiska värdepapperiseringar i balansräkningen som en del av återhämtningspaketet för kapitalmarknaderna ( Capital Markets Recovery Package ). Den EU-baserade regleringen bygger till stor del på Internationella stabilitetsrådets, IOSCO:s och Baselkommitténs för banktillsyn rekommendationer.  

1.3  Bedömningar av regleringen av värdepapperisering och behovet av översyn

Många olika organ, t.ex. Internationella stabilitetsrådet och europeiska finansiella tillsynsmyndigheter har under de senaste åren kommit med bedömningar av den nuvarande värdepapperiseringsregleringens effektivitet och behovet av ändringar av den.  

Den reglering av värdepapperisering som lanserades efter finanskrisen har huvudsakligen ansetts nödvändig som en faktor som säkerställer den finansiella stabiliteten och förtroendet för marknaderna, samtidigt som vissa behov av ändringar och utveckling av värdepapperiseringsmarknadens potential har identifierats. Behovet av ändringar gäller särskilt lättnader i de administrativa bördorna. Också den ökade riskbaserade regleringen av tillsynskraven för bankerna och ändringarna av likviditetsregleringen har till vissa delar fått bifall. De ändringsbehov som finansinspektionsmyndigheterna har fört fram i synnerhet när det gäller tillsynskraven är mer moderata än kommissionens och finansieringsbranschens förslag.  

Värdepapperisering är till sin natur över lag ett komplicerat finansieringsarrangemang med kopplingar till ett flertal marknadsaktörer och olika typer av risker, såväl på systemnivå som vid enskilda transaktioner. Detta regleringen och riskhanteringen när det gäller värdepapperiseringen mångdimensionell. I regleringslösningarna understryks på motsvarande sätt beaktandet av ett vidare sammanhang med utgångspunkt i den finansiella stabiliteten. Under den senaste tiden har exempelvis de ökande systemrisker som är förknippade med syntetiska risköverföringsarrangemang fått allt mer uppmärksamhet. 

Relevanta bedömningar av finansiella tillsynsmyndigheter och internationella organisationer 

Finansiella stabilitetsrådet ( Financial Stability Board , FSB) publicerade i januari 2025 en utvärderingsrapport (2025). Evaluation of the Effects of the G20 Financial Regulatory Reforms on Securitisation: som granskar verkningarna av de lagreformer om värdepapperisering som genomförts i G20-länderna efter finanskrisen. Stabilitetsrådet anser att de lagstiftningsåtgärder som införts sedan finanskrisen 2008 som helhet betraktat avsevärt har ökat stabiliteten på värdepapperiseringsmarknaderna. Men i rapporten identifieras också vissa utvecklingsbehov. Enligt stabilitetsrådet kan det vara motiverat att finjustera de rättsliga ramarna, men det måste ske under stabila förhållanden och med bibehållet förtroende hos marknadsaktörerna.  

I juli 2022 offentliggjorde Europeiska systemrisknämnden (ESRB) sin första omfattande rapport European Systemic Risk Board, July 2022. Monitoring systemic risks in the EU securitization market. om systemrisker på EU:s värdepapperiseringsmarknad. Rapporten har utarbetats med stöd av ESRB:s mandat för makrotillsyn och koncentrerar sig på fysisk ( true sale ) värdepapperisering av bostadskrediter. ESRB lyfter fram att det regelverk som införts efter finanskrisen har stärkt stabiliteten på marknaderna. Även om ESRB inte tills vidare har identifierat några betydande systemrisker i samband med värdepapperisering av bostadskrediter påpekar man ändå i rapporten att marknaden är koncentrerad till ett fåtal europeiska banker. ESRB identifierar i sin rapport potentiella svårforcerbara hinder i synnerhet när det gäller monitorering av risker i samband med andra värdepapperiseringstransaktioner än bostadskrediter. Därför rekommenderar ESRB att man utvecklar uppföljningen och rapporteringen av systemrisker i anslutning till värdepapperisering, så att man i ett så tidigt skede som möjligt kan ingripa mot begynnande hot mot den finansiella stabiliteten.  

Europeiska bankmyndighetens rapport från 2020 om betydande risköverföring EBA Report on significant risk transfer in securitisation under articles 244(6) and 245(6) of the capital requirements regulation. EBA/Rep/2020/32. ( Significant Risk Transfer , SRT) innehåller en omfattande analys av de nuvarande rättsliga ramarnas funktionalitet samt detaljerade rekommendationer för dess harmonisering och utveckling.  

De europeiska finansiella tillsynsmyndigheternas (Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) gemensamma kommitté ( Joint Committee of the ESAs ) gav i december 2022 ett yttrande till kommissionen om behovet av ändringar i regleringen av tillsynskraven i samband med värdepapperisering. Joint Committee advice on the review of the securitisation prudential framework (2022). I yttrandet utvärderar kommittén hur det nuvarande regelverket fungerar och föreslår riktade rekommendationer. Den gemensamma kommittén anser att ändringar i regleringen av tillsyns- och likviditetskraven för banker inte är relevanta drivande faktorer för att stimulera värdepapperiseringsmarknaden. De ändringar som gäller regleringen av riskbaserad strategi och kapitaltäckning anser den gemensamma kommittén vara motiverade, i synnerhet i fråga om betydande risköverföringar (SRT). Till övriga delar kräver en ändring av regleringen i riktning mot en mera riskbaserad strategi att aspekterna på den finansiella stabiliteten beaktas noggrant. Den gemensamma kommittén föreslår inga ändringar i likviditetsregleringen.  

Under 2025 lade den gemensamma kommittén dessutom fram en rapport för kommissionen om om hur EU:s värdepapperiseringsförordning fungerar och vilka ändringsbehov som föreligger Joint Committee Report on the implementation and functioning of the Securitisation Regulation (Article 44). Final report. JC 2025 14. . Enligt den gemensamma kommittén har värdepapperiseringsförordningen stärkt marknadsstabiliteten och investerarskyddet, men de rättsliga ramarna bör förbättras för att effektivare stödja tillväxten på marknaderna. I rapporten föreslås det att tillämpningen av förordningen kunde kopplas till att minst en part ska vara etablerad i EU. Detta skulle öka rättssäkerheten och harmonisera tillsynspraxis. Skyldigheter avseende due diligence för institutionella investerare föreslås vara av mer praktisk natur och ligga i linje med proportionalitetsprincipen. Investerarna bör kunna få upplysningar i en sådan form som gör det möjligt för dem att effektivt utvärdera riskerna. Parterna på försäljningssidan bör vara skyldiga att lämna upplysningar under transaktionens hela livscykel. I rapporten rekommenderas också förenklade rapporteringsmallar för offentliga värdepapperiseringar, standardisering av data och tillgång till aggregerade uppgifter för specifika egendomskategorier. För små rapporteringsskyldiga föreslås riktade undantag för att minska på den administrativa bördan. Gemensamma kommittén anser att en förenkling av lagstiftningen och ökad proportionalitet kan bidra till en tillväxt på värdepapperiseringsmarknaden samtidigt som investerarskyddet och den finansiella stabiliteten bevaras.  

Under den senaste tiden har alltmer uppmärksamhet ägnats de ökande systemrisker som är förknippade med syntetiska värdepapperiseringar och risköverföringsarrangemang. Europeiska bankmyndigheten har i en rapport som offentliggjordes i slutet av juni Risk assessment report of the European Banking Authority. 2025 lyft fram att bankerna i allt större utsträckning använder sig av syntetiska risköverföringsarrangemang som ett instrument för balanshantering. Banksektorn kan ingå risköverföringsarrangemang med sina associerade fondbaserade aktörer samtidigt som de beviljar dem kredit. Detta utgör i fråga om risker som formellt förts över från banksektorn en rundgång, där riskerna de facto återförs till banksektorn. Europeiska bankmyndigheten har också påpekat det faktum att syntetiska risköverföringsarrangemang har begränsad varaktighet, varvid överföringen av förlustrisken och därmed även effekten av lättnader i tillsynen upphör, till skillnad från vad som är fallet med traditionellt genomförd värdepapperisering ( true sale ). Också Internationella valutafonden (IMF) har i gjort samma iakttagelse om risker i sin halvårsrapport om den finansiella stabiliteten i oktober 2024. International Monetary Fund: 

Europeiska kommissionens rapporter 

Enligt kommissionens rapport från 2022 Report from the Commission to the European Parliament and the Council on the functioning of the hade EU:s värdepapperiseringsreglering förbättrat marknadernas transparens, investerarskydd och riskhantering, men hade inte på önskat sätt lyckats blåsa nytt liv i värdepapperiseringsmarknaden. I rapporten bedömdes flera utvecklingsbehov inom värdepapperiseringsregleringen, såsom rapporteringskrav och krav på due diligence, tillsynskrav, reglering av värdepapperisering av privata placeringar (av typen s.k. private placement ) och proportionerlig reglering. Kommissionen ansåg då att förenkling av kraven, tillsynsregler, regleringen av privata transaktioner, värdepapperisering som stödjer en hållbar finansiering och konsekvensen i tillsynen behöver utvärderas ytterligare. Syftet var att skapa en sådan effektivare och konkurrenskraftigare värdepapperiseringsmarknad för EU som stödjer finansieringen av den reala ekonomin och målen för en kapitalmarknadsunion.  

I slutet av 2024 genomförde kommissionen ett brett offentligt samråd Targeted consultation on the functioning of the EU securitisation framework 2024 - European Commission. om värdepapperiseringsförordningens funktion och behovet av ändringar av regleringen. Undersökningen var öppen för alla marknadsaktörer på värdepapperiseringsmarknaden (t.ex. kreditinstitut, institutionella investerare och kreditvärderingsinstitut) samt myndigheter. Utifrån återkopplingen . Återkopplingssammandraget innehåller ingen närmare specificering enligt typen av intressegrupp. Factual summary report of the targeted consultation on the functioning of the EU securitisation kan den slutsatsen dras att EU:s gällande värdepapperiseringsreglering förmått stärka marknadsstabiliteten och investerarskyddet, men den har också visat sig vara alltför komplex och begränsande, särskilt för mindre operatörer. Intressegrupperna välkomnade tydligheten i STS-ramen och de gemensamma transparenskraven, men som brister nämndes bland annat den betungande rapporteringsskyldigheter, stelheten i kraven på due diligence och den knappa proportionaliteten i lagstiftningen. Ett flertal respondenter ansåg att den nuvarande regleringen inte tar tillräcklig hänsyn till riskrelaterade och strukturella skillnader i värdepapperiseringen, vilket försvagar marknadernas funktion och konkurrenskraft. Identifierade ändringsbehov var bland annat förenkling av regleringen, lättare krav på due diligence och transparens, utvidgning av STS-behörigheten och harmonisering av tillsynen. Dessutom påtalades behovet av att utveckla EU:s värdepapperiseringsplattform ( platform ) och främja gränsöverskridande värdepapperisering.  

1.4  Värdepapperisering som en del av utvecklingen av EU:s kapitalmarknader

Främjandet av värdepapperisering har vid flera tillfällen betraktats som en viktig del av åtgärderna för att utveckla såväl EU:s kapitalmarknader som spar- och investeringsunionen (SIU). Denna problematik har beskrivits närmare i statsrådet E-utredningar E 44/2024 rd och E 34/2025 rd .  

3.1  Föreslagna ändringar av EU:s värdepapperiseringsförordning ((EU) 2017/2402)

Definitioner av offentlig och privat värdepapperisering . Det föreslås att definitioner av offentlig och privat värdepapperisering läggs till definitionerna i förordningens artikel 2. Definitionerna syftar till att inrikta regleringen så att en mer exakt och detaljerad reglering skulle lämpa sig för offentliga värdepapperiseringar som är utformade för en bredare investerarbas, medan privata värdepapperiseringar som är avsedda för en mindre investerargrupp ska följa en mindre betungande lagstiftning. En transaktion ska betraktas som en offentlig värdepapperisering när för värdepapperen upprättas ett prospekt, de upptas till handel på reglerade marknader eller de erbjuds investerare på icke-förhandlingsbara villkor. En transaktion som inte uppfyller något av de ovanstående kriterierna ska däremot betraktas som privat värdepapperisering.  

Lättare krav på due diligence . Det föreslås att artikel 5 i förordningen ändras så att kraven på due diligence för institutionella investerare lättas. Lättnaderna ska i synnerhet gälla situationer där den säljande parten är en av EU övervakad aktör. Investerare ska inte längre särskilt behöva säkerställa att EU-övervakade emittenter har uppfyllt de lagfästa STS-kraven. Dessutom ska riskbedömningskraven förenklas och investeraren ska endast behöva bedöma de strukturella egenskaper som väsentligt påverkar instrumentens riskprofil. Enligt en ny punkt 4 a ska kraven på due diligence inte vara tillämpliga om värdepapperiseringen är fullständigt och oåterkalleligt garanterad av en multilateral utvecklingsbank eller ett offentligt samfund. Lättnaderna uppvägs av att punkt 5 i artikeln om delegering av due diligence föreslås bli ändrad så att delegeringen av due diligence till en annan institutionell investerare inte med avvikelse från den gällande bestämmelsen längre ska befria delegeraren från det rättsliga ansvaret.  

Avvikelser från kravet på bibehållande av risk ( minimum risk retention ). Det föreslås att artikel 6 i förordningen ändras så att kravet på bibehållande av risk inte ska tillämpas på sådana värdepapperiseringar som är förenade med i artikeln närmare definierade säkerheter som ställs av ett offentligt samfund.  

Lättnader i kraven på rapportering och offentliggö rande. De ändringar som föreslås i artikel 7 innebär lättnader i kraven på rapportering. När det gäller värdepapperiserade företagscertifikat (ABCP) och vid värdepapperisering av effektivt diversifierade kreditportföljer ska det framöver krävas rapportering på aggregerad nivå om den kreditportfölj som ligger till grund för instrumentet, i stället för den nuvarande kreditvisa rapporteringen. Det föreslås vidare att en separat och förenklad rapporteringsmall för privata värdepapperiseringar införs, som ska fokusera på tillsynsmyndigheternas behov. En gemensam kommitté för finansinspektionsmyndigheter under ledning av Europeiska bankmyndigheten (beträffande kommittén se närmare nedan om de ändringar som föreslås i artikel 29) ska ges befogenhet att utarbeta tekniska standarder för tillsyn och genomförande för att precisera rapporteringskraven. Artiklarna 10 och 17 i förordningen ska ändras i enlighet med detta så måttuppgifter om privata värdepapperiseringar ska lämnas in till registren, men skyldigheten i fråga om dem att offentliggöra ska frångås. Skyldigheten enligt artikel 22.4 i förordningen att offentliggöra uppgifter om miljöpåverkan i samband med bostadslån och fordonslåns föreslås förenklad så att den nuvarande månatliga eller kvartalsvisa rapporteringen ersätts med information av mer allmän karaktär.  

Lån till små och medelstora företag och arrangemang kring kreditriskskydd utan säkerhet . Det föreslås att artiklarna 20.8, 24.15 och 26 b.8 ändras så att en värdepapperisering ska anses uppfylla STS-kriterierna om minst 70 procent av de värdepapperiserade krediterna är företagskrediter till små och medelstora företag. Kravet är för närvarande 100 procent. Artikel 26 e 8 föreslås bli kompletterad med en bestämmelse om att även vissa av försäkringsbolag utan säkerheter beviljade kreditförsäkringar eller andra säkringsarrangemang ska kunna uppfylla STS-kraven, vilket ska göra det möjligt för försäkringssektorn att i större utsträckning vara med på marknaden genom riskdelning. När det gäller STS-godkända kreditriskskyddsarrangemang ska försäkringsbolaget uppfylla de tillsyns- och diversifieringskriterier som anges i de föreslagna artiklarna 26 c och 26 e.  

Tillsyn över de aktörer som kontrollerar kraven . Det föreslås att artikel 28 i förordningen ändras så att den tredje part som kontrollerar efterlevnaden av STS-kraven ( third party verifiers ) framöver ska vara licensierade. Det föreslås också att behöriga myndigheter som utövar tillsyn över värdepapperisering ska övervaka dessa aktörers verksamhet.  

Tillsyn . Det föreslås att artikel 29 i förordningen kompletteras med en ny punkt 4 a, enligt vilken ECB ska övervaka att aktörerna inom kreditinstitutssektorn uppfyller STS-kraven i de fall där ett kreditinstitut står under direkt tillsyn av den gemensamma tillsynsmekanismen och i andra fall av nationella behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna. Till artikel 30 i förordningen föreslås en ny punkt 1a för att klargöra tillsynsmyndigheternas befogenheter vid tillsynen över samtliga parter i värdepapperiseringsarrangemang. Det föreslås att artikel 36 i förordningen ändras i syfte att inrätta en ny värdepapperiseringskommitté under den gemensamma kommittén för de europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna (Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Kommitténs ständiga ordförande föreslås vara Europeiska bankmyndigheten, som också ska ansvara för sekretariatsuppgifterna. Kommitténs uppgift ska vara att främja en enhetlig tillsynspraxis för värdepapperisering inom EU, utveckla gemensamma tillsynsförfaranden samt utnämna en ansvarig tillsynsmyndighet för gränsöverskridande värdepapperiseringstransaktioner.  

Påföljder . Artikel 32 i förordningen föreslås bli ändrad så att underlåtelse att följa kraven på due diligence för institutionella investerare ska kunna leda till administrativa påföljder.  

Uppföljning och utvärdering . Det föreslås att artikel 44 i förordningen ändras så att den regelbundna rapportering som de europeiska tillsynsmyndigheterna vart tredje år ska offentliggöra om värdepapperiseringensregleringens funktion också ska täcka in värdepapperiseringens verkningar på EU:s företagsfinansiering och ekonomi. Klausulen i artikel 46 om översyn föreslås bli ersatt av en helt ny översynssklausul, enligt vilken kommissionen inom fem år efter att förordningen har trätt i kraft ska utvärdera hur den fungerar och lämna en rapport om saken till parlamentet och rådet. I rapporten ska kommissionen beakta rapporten från Europeiska tillsynsmyndigheten. Rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av hur värdepapperiseringsregleringen fungerar, bland annat ur den reala ekonomins perspektiv inbegripet finansieringen av små och medelstora företag, med avseende på den finansiella stabiliteten, huruvida det ska vara motiverat att överväga likvärdighet i regleringen för värdepapperiseringsarrangemang i tredjeländer när den motsvarar STS-värdepapperisering i EU och huruvida kraven på insyn i miljöpåverkan vid värdepapperisering av bostads- och fordonsfinansiering bör utvidgas till att omfatta också värdepapperisering av andra typer av kreditfordringar. När så är lämpligt bör kommissionen lämna förslag till översyn av regleringen.  

3.2  Förslag till ändringar i EU:s kapitalkravsförordning ((EU) nr 575/2013)

Det föreslås ändringar särskilt på fyra centrala områden för kapitalkrav: lägsta riskviktsnivåer, kalibrering av faktor P, en ny resilient värdepapperiseringspositionskategori samt ramverket för betydande risköverföring (SRT). Dessutom innehåller förslaget ett antal tekniska förtydliganden och preciseringar.  

Riskvikter för värdepapperiseringspositioner . Det föreslås att artiklarna 259, 260, 261 och 262 i förordningen ändras så att de nuvarande miniminivåerna för riskvikter ( risk weight floors, dvs.10 procent för STS-instrument och 15 procent för andra instrument) sänks och att man möjliggör ett mer individualiserat fastställande av riskvikter med hjälp av en ny beräkningsmodell. Den föreslagna modellen för riskviktsberäkning ska ta hänsyn till den genomsnittliga risknivån för de värdepapperiserade posterna och möjliggöra lägre kapitalkrav för lågriskposter. Skillnaden mellan STS och icke-STS instrument ska fortsättningsvis bibehållas genom en särskild skalningskoefficient. De föreslagna miniminivåerna för riskvikter föreslås vara 5 procent för STS-instrument och 10–12 procent för icke-STS-instrument, beroende på om positionen uppfyller kriterierna för en resilient värdepapperiseringsposition (se närmare nedan).  

Ändring av faktor P . När det gäller faktor P ( p factor ) föreslås i förordningens artikel 259 och artikel 261 en ändring för att justera faktor P eller beräkningen av med den sammanhängande värden, så den enligt kommissionens uppfattning bättre avspeglar instrumentets riskkänslighet och dess andra egenskaper. Förslaget ska innebära att faktor P sänks i synnerhet för seniora STS-positioner. Faktor P är en del av formeln för beräkning av värdet på värdepapperiserade positioners riskvikter och avspeglar värdepapperiseringens icke-neutralitet, dvs. att det kapitalbasbelopp som krävs för de värdepapperiserade posterna är högre än för motsvarande poster som ingår i kreditinstitutets egen balansräkning utan att någon värdepapperisering sker.  

En ny och lättare regleringskategori för resilienta värdepapperiseringspositioner . Det föreslås att en ny kategori av resilienta värdepapperiseringspositioner införs och att den definieras i artikel 243 i förordningen. Om villkoren för en resilient värdepapperiseringsposition är uppfyllda kan kreditinstitutet tillämpa en lägre riskvikt för den positionen. En senior position anses resilient om den uppfyller vissa godtagbarhetskriterier, såsom diversifieringskrav för en värdepapperiserad kreditportfölj (bl.a. när en enskild gäldenärs andel uppgår till högst 2 procent av kreditportföljen), villkor som rör kreditskyddets kvalitet (t.ex. statlig garanti eller andra säkerheter av hög kvalitet) och ett tillräckligt tjockt lager av underpositioner som inkluderar positioner som i första hand bär kreditrisken i den värdepapperiserade kreditportföljen och därmed skyddar seniora positionerna från eventuella förluster. För dessa seniora positioner som uppfyller kriterierna för resilienta värdepapperiseringspositioner kan ges lägre riskvikter och en lägre faktor P tillämpas. Kriterierna skiljer sig från STS-kriterierna genom att också icke-STS-värdepapperiseringar får klassificeras som resilienta värdepapperiseringspositioner under förutsättning att villkoren är uppfyllda. För icke-STS-värdepapperiseringstransaktioner kan lättare tillsynskrav endast utnyttjas av ett kreditinstitut som behåller en resilient senior position när en värdepapperiseringstransaktion genomförs, eller av ett kreditinstitut som sponsrar en transaktion, men inte av ett externt kreditinstitut som investerar i positionen.  

Översyn av regleringen av betydande risköverföringar (SRT) . Regleringen av betydande risköverföring ( significant risk transfer , SRT) föreslås bli reviderad i förordningens artiklar 244 och 245. Regleringen om betydande risköverföring fastställer kriterier för när en risk ska anses på ett tillräckligt effektivt sätt ha överförts från kreditinstitutet, antingen fysiskt ( true sale ) eller genom syntetisk värdepapperisering för att kreditinstitutet ska kunna beakta arrangemanget vid beräkningen av kapitalkraven som ett riskreducerande element. Nuvarande mekaniska tester avses bli ersatta med en principbaserad metod ( Principle-Based Approach , PBA) som ska kräva att minst 50 procent av de oförutsedda förlusterna måste överföras till tredje part. Kreditgivaren för den värdepapperiserade kreditportföljen bör tillställa tillsynsmyndigheten en självutvärdering ( self-assessment ), som inbegriper en kassaflödesanalys och en motivering till att risköverföringen ska vara betydande också i stressituationer. I förslaget föreskrivs också att EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn (RTS) för att ytterligare definiera testets tillämpning, strukturella krav och principer för tillsynsprocessen. Nuvarande praxis med tillstånd från tillsynsmyndigheten som ett villkor för betydande risköverföring ska enligt förslaget slopas helt och ersättas av ovannämnda självutvärdering och kompletterande tillsyn. Samtidigt föreslås preciserade bestämmelser om att i tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter ska ingå en möjlighet att kräva en högre risköverföringsnivå eller att avvisa registreringen av risköverföring när så krävs på grund av transaktionens struktur eller nivån på bankens interna riskhanteringssystem.  

Uppföljning och utvärdering . Det föreslås att artikel 506 d ersätts med en helt ny artikel som ålägger kommissionen att fyra år efter dess tillämpningsdatum bedöma hur det nya lagstiftningspaketet fungerar och, i förekommande fall, lägga fram lagstiftningsförslag. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska Europeiska bankmyndigheten två år efter det att förordningen har trätt i kraft lägga fram en rapport om marknadsutvecklingen inom värdepapperisering och särskilt om bankernas roll som originatorer och investerare.  

3.3  Planerade ändringar i kommissionens delegerade förordning om likviditetskrav för kreditinstitut

Tekniska kriterier för kreditinstitutens likviditetskrav fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61. De delegerade befogenheterna grundar sig på artiklarna 460 och 462 i EU:s kapitalkravsförordning. I den delegerade förordningen föreskrivs bland annat om när och på vilka villkor vissa värdepapper och andra instrument kan räknas som kreditinstitutets likvida tillgångar i syfte att uppfylla likviditetskraven och ett hur stort antal sådana likvida instrument kreditinstitutet måste inneha.  

I allmänna ordalag avser kommissionen att ändra den delegerade förordningen så att värdepapperiseringsrelaterade skuldinstrument i större utsträckning ska kunna ingå bland instrument som uppfyller likviditetskraven. Dessutom ska den delegerade förordningen ändras tekniskt för att reflektera de ändringar som föreslås i EU:s värdepapperiseringsförordning och EU:s kapitalkravsförordning. 

Enligt den gällande delegerade förordningen är värdepapperiserade skuldinstrument som uppfyller likviditetskraven endast instrument med det högsta kreditbetyget (CQS1 motsvarande kreditkvalitetssteg AAA). Enligt det utkast som kommissionen offentliggjort ska också värdepapperiseringar av klass CQS2–CQS4 (motsvarande kvalitetsstegen AA+ till AA-) återigen vara godtagbara för att täcka likviditetskraven, såsom före den ändring av regleringen som gjordes 2022. För att täcka likviditetskraven ska framöver också värdepapperiserade skuldinstrument som kategoriserats som klass CQS5–CQS7 (motsvarande kvalitetsstegen A+ till A-). 

Enligt utkastet ska stegvisa klipp införas i fråga om emissioners marknadsvärde, instrumentens kreditbetyg baserat på deras kreditklassificering samt övriga egenskaper. För resilienta värdepapperiseringspositioner som uppfyller tilläggskriterierna enligt utkastet till förordning (bland annat minimiemission på 250 miljoner euro) ska ett klipp på 15 procent tillämpas. På värdepapperiseringar som klassificerats som CQS1–CQS4 ska tillämpas ett klipp på 25 procent och på kategorin CQS5–CQS7 ett klipp på 50 procent ( haircut ).  

Kommissionen planerar att slopa det gällande genomsnittliga löptidskravet på fem år. Detta ska göra det möjligt att inkludera mer långfristiga värdepapperiseringar, såsom värdepapperiserade skuldinstrument med säkerhet i bostadskrediter (RMBS) i likviditetsbufferten. Det genomsnittliga löptidskravet är inte baserat på Baselstandarderna.  

Dessutom ska Europeiska bankmyndigheten åläggas att övervaka de värdepapperiserade skuldinstrumentens marknadslikviditet, särskilt i fråga om STS-instrument, utifrån den reala ekonomins perspektiv. EBA ska vart fjärde år rapportera till kommissionen om sina observationer.  

Ändringarna av den delegerade förordningen ska enligt planerna antas efter det att Europaparlamentet och rådet har antagit ändringarna i EU:s värdepapperiseringsförordning och EU:s kapitalkravsförordning. Avsikten är att förordningen ska börja tillämpas samtidigt som de andra författningar som ingår i paketet.  

Kommissionen anordnade mellan den 17 juni och den 17 juli 2025 ett offentligt samråd ( have your say ) om utkastet till delegerad förordning.  

5.1  Kommissionens konsekvensbedömning

Konsekvenser för kreditinstitutens verksamhet 

De föreslagna ändringarna i fråga om kapitalkraven och likviditetsregleringen för värdepapperiseringar ska enligt kommissionen minska kreditinstitutens regleringsbörda och förbättra deras möjligheter att utnyttja värdepapperisering för att hantera tillsynskrav och likviditet. Enligt kommissionen har det nuvarande regelverket varit alltför försiktigt i förhållande till de faktiska riskerna på EU:s värdepapperiseringsmarknad, vilket har begränsat marknadstillväxten och kreditinstitutens deltagande på marknaden.  

Kommissionen anser att de föreslagna ändringarna ska minska kapitalkraven för sådana kreditinstitut som utnyttjar värdepapperisering som en del av sin balanshantering. Kommissionen motiverar ändringarna med att de främjar en riskbaserad strategi. De förslag som främjar en mer riskbaserad metod ska, med vissa smärre undantag, minska kapitalkraven på kreditinstituten. De ändringar som ökar den riskbaserade metoden är i huvudsak till sin natur sådana att de lättar på kapitalkraven. 

Enligt kommissionen är antalet värdepapperiserade skuldinstrument i kreditinstitutens likviditetsbuffert fortfarande lågt: I december 2020 var siffran 23,6 miljarder euro (0,21 procent av bufferten) och i december 2024 redan 47,5 miljarder euro (0,38 procent av bufferten). I EU uppfylls likviditetstäckningskvoten (LCR) till i genomsnitt 169 procent (minimikravet är 100 procent), så kreditinstituten har inte haft behov av att utöka sina instrument för sin likviditetshantering med värdepapperiserade skuldinstrument. Kommissionen anser att de föreslagna ändringarna av regelverket för värdepapperiserade skuldinstrument i räkning mot en mer gynnsam likviditetsbehandling ska kunna öka intresset för att aktivare använda dem som ett verktyg för likviditetshantering.  

Kommissionens konsekvensbedömning innehåller inga kvantitativa modelleringar eller konsekvensberäkningar t.ex. när det gäller en minskning av kapitalkraven, utan grundar sig till stor del på en kvalitativ bedömning. Kommissionen gör t.ex. inga uppskattningar av i vilken utsträckning de föreslagna ändringarna ska innebära att kreditinstitutens balansräkning kunde frigöras för annan utlåning eller i vilken mån kreditinstituten ska kunna tänkas öka sin utlåning till den reala ekonomin som en följd av de föreslagna ändringarna. Kommissionen har inte heller bedömt effekten av kapitalkravslättnaderna på den finansiella stabiliteten. 

Konsekvenserna för värdepappersmarknaderna 

Kommissionen anser att de föreslagna ändringarna av värdepapperiseringsregleringen ska underlätta den administrativa bördan för investerare och emittenter, vilket förbättrar värdepapperiseringsmarknadens funktion och attraktionskraft. Enligt kommissionen har det nuvarande regelverket varit alltför detaljerat och betungande, särskilt när det gäller transparens och due diligence, vilket har ökat transaktionskostnaderna och begränsat marknadsdeltagandet. 

Enligt kommissionens konsekvensbedömning har de lagfästa operativa kostnaderna varit betydande för hela marknaden. De föreslagna lättnaderna, särskilt när det gäller enklare krav på due diligence och lättare rapporteringskrav, beräknas leda till besparingar på upp till cirka 310 miljoner euro totalt på årsbasis. Detta kan sänka tröskeln för att gå in på marknaden, särskilt för nya eller mindre investerare, och öka mångfalden av investerare.  

Den föreslagna enklare rapporteringsramen för privata värdepapperiseringar bedöms vara lättare i administrativt hänseende jämfört med den rapporteringsram som tillämpas vid offentlig värdepapperisering. Det föreslås lättnader i rapporteringskraven för offentliga värdepapperiseringar, bland annat genom att antalet obligatoriska datafält reduceras med minst 35 procent. Kreditportföljer med ett kortsiktigt och mycket diversifierat innehåll (t.ex. kreditkortsfordringar) ska inte längre redovisas enligt enskilda lånedata, vilket ska minska rapporteringskostnaderna men utan att ha någon betydande inverkan på informationen till investerarna, anser kommissionen.  

De föreslagna ändringarna ska kunna förbättra transparensen och effektiviteten på marknaden. Från investerarnas synpunkt ska en proportionerlig och förtydligad reglering kunna underlätta riskbedömning och beslutsfattande, vilket kunde öka investeringsviljan, särskilt för STS-värdepapperiseringar. Samtidigt ska tillsynsmyndigheterna ha möjlighet att få tillgång till relevanta data, vilket stödjer en stabil utveckling av marknaderna. 

Inverkan på den reala ekonomin 

Enligt kommissionen ska det föreslagna regleringspaketet kunna få positiva indirekta effekter på den reala ekonomin, särskilt genom ökad kreditgivning och investeringstillväxt. En enklare och proportionerligare reglering förbättrar kreditinstitutens och försäkringsbolagens möjligheter att utnyttja värdepapperisering för att hantera risker i balansräkningen och frigöra kapital. Frigjort kapital kan omdirigeras för ny utlåning till hushåll och företag, inklusive små och medelstora företag, vilket kunde förbättra tillgången till finansiering och främja ekonomisk tillväxt.  

Kommissionen gör den bedömningen att lagändringarna indirekt kan främja finansieringen av små och medelstora företag då användningen av värdepapperisering ökar och transaktionskostnaderna minskar. Förslaget ska bland annat minska homogenitetskraven för STS-värdepapperiseringar så att minst en andel om 70 procent av sådana lån framöver ska räcka till för att uppfylla kravet. Detta ska kunna underlätta värdepapperisering av krediter till små och medelstora företag och därmed förbättra dessa företags tillgång till marknadsbaserad finansiering.  

Enligt konsekvensbedömningen kan ändringarna också stödja investeringar i infrastruktur och grön omställning, då värdepapperisering ska kunna kanaliseras till långsiktig finansiering av storskaliga projekt. Även om kommissionen inte föreslår kvantifierade uppskattningar av till exempel ökad finansiering i den reala ekonomin eller i investeringar, anser kommissionen att lättnaderna i regleringen kan förbättra det finansiella systemets effektivitet och riskdiversifiering, vilket skapar förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt.  

Kommissionen understryker att effekterna på den reala ekonomin ska ha en indirekt karaktär och vara beroende av marknadsaktörernas aktivitet. Enbart regeländringar räcker inte för att stimulera marknaden utan det krävs också egna insatser från sektorns sida, såsom standardisering och samarbete. Kommissionen gör inga uppskattningar av effekterna på t.ex. BNP, sysselsättning eller investeringsgrad, men anser att de föreslagna åtgärderna på långsikt kommer att stödja EU:s konkurrenskraft och en hållbar ekonomi. 

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet 

De föreslagna ändringarna ska påverka flera offentliga myndigheter, särskilt de behöriga tillsynsmyndigheterna samt de europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna (Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Effekterna ska gälla både genomförandet av regleringen och tillsynsprocesserna.  

Enligt kommissionen ska en reform av regleringen av betydande risköverföring kräva att tillsynsmyndigheterna inför nya utvärderingsförfaranden. Det nya principbaserade SRT-testet ska ersätta tidigare mekaniska tester och åtföljas av ett krav på att ett kreditinstitut ska göra en självutvärdering som bland annat omfattar en kassaflödesanalys och en bedömning av risköverföringens hållbarhet i stressituationer. Detta ökar tillsynsmyndigheternas uppgifter särskilt för att säkerställa utvärderingarnas kvalitet och enhetlighet men ökar samtidigt flexibiliteten vid övervakningen av kriterierna.  

I förslaget ges Europeiska bankmyndigheten en mer central roll vid koordineringen av tillsynen. EBA föreslås vara permanent ordförande och sekretariat i den gemensamma kommittén för EU:s tillsynsmyndigheter för värdepapperisering ( Joint Committee Securitisation Committee ), vars uppgift bland annat är att utarbeta riktlinjer för gemensam tillsynspraxis, utveckla rapporteringsmallar och följa marknadsutvecklingen. EBA ska också ha i uppdrag att utveckla nya tekniska standarder för tillsyn (RTS) bland annat i fråga om SRT-testets detaljer, strukturella egenskaper, principerna för tillsynsprocessen.  

Av de nationella tillsynsmyndigheterna och ECB kräver förslagen bland annat att man omfattar nya tillsynskriterier och tillsynsförfaranden, särskilt när det gäller bedömning av de flexiblare och mer komplexa kriterierna för betydande risköverföring (SRT), resilienta värdepapperiseringar och STS-behörighet.  

Förslagen innebär att tillsynsmyndigheternas uppgifter ökar särskilt i begynnelseskedet, men på lång sikt ska de kunna öka effektiviteten i tillsynen, minska inkonsekvenserna i tillsynspraxis och göra tillsynen mer flexibel. Effekterna på EU;s budget av förordningen om ändring av EU:s värdepapperiseringsförordning kommer till följd av Europeiska bankmyndighetens ökade uppgifter vara begränsade. Enligt kommissionens bedömning ökar finansieringsandelen med 0,175 miljoner euro netto för år 2027. Förordningen om ändring av EU:s kapitalkravsförordning ska däremot inte ha några effekter på EU:s budget.  

5.2  Direkta nationella konsekvenser

Konsekvenser för myndigheternas verksamhet 

Som en följd av de föreslagna ändringarna av EU:s värdepapperiseringsförordning kommer de tredje parter som ska bedöma om STS-kraven uppfylls framöver att stå under nationella finansiella tillsynsmyndigheters tillsyn. Än så länge finns det inget som tyder på att sådana aktörer kommer att stå under Finansinspektionens tillsyn i Finland. Kommissionens uppskattningar av de allmänna konsekvenserna för myndigheternas verksamhet beskrivs ovan i punkt 5.1. 

Konsekvenser för lagstiftningen i Finland 

De föreslagna ändringarna genomförs på förordningsnivå och blir därför direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna. I artikel 32 i värdepapperiseringsförordningen föreskrivs om medlemsstaternas skyldighet att föreskriva lämpliga administrativa sanktioner för handlingar eller underlåtenheter som anges i den nämnda artikeln. Det föreslås att ett nytt kriterium för påförande av administrativa sanktioner läggs till grund för institutionella investerares underlåtenhet att följa artikel 5 i förordningen om due diligence. Ett nationellt genomförande av ändringen ska kräva smärre ändringar i lagen om Finansinspektionen.