Motivering

Utskottet konstaterar att Cotonou-avtalet är en av de viktigaste metoderna för Europeiska unionens utvecklingssamarbete och har det mest omfattande tillämpningsområdet i geografiskt avseende. Avtalet stärker det intensiva samarbetet mellan Europeiska unionen och stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som pågått redan i 25 år.

Förhandlingarna för att ersätta den s.k. fjärde Lomékonventionen, som föregick Cotonou-avtalet och undertecknades 1990 för tio år framåt, pågick från september 1998 till februari 2000. Utskottet värdesätter Finlands agerande under Cotonou-förhandlingarna under Finlands EU-ordförandeskap 1999, trots att konventionen undertecknades först under Portugals ordförandeskap.

De viktigaste förändringarna i Cotonou-avtalet i jämförelse med Lomékonventionen är enligt den utredning som utskottet har erhållit en bredare politisk dialog, utvecklingsländernas eget deltagande och en betoning av partnerskapet, reviderade bestämmelser om handeln och det ekonomiska samarbetet samt ett nytt finansieringssamarbete.

Med beaktande av avtalets centrala roll för Finlands bilaterala utvecklingssamarbetet finner utskottet det viktigt att de principer som ligger till grund för avtalet även motsvarar tyngdpunkterna även i Finlands eget utvecklingssamarbete. Det är likaså viktigt att man i ett så centralt avtal som det här är fråga om på ett heltäckande sätt beaktar de utvecklingsmål som uppställts vid FN:s konferenser under 1990-talet. Utskottet finner att Cotonou-avtalet motsvarar Finlands mål för utvecklingssamarbetet och i tillräcklig utsträckning också beaktar de utvecklingsmål som uppställts vid FN-konferenser under 1990-talet.

Utskottet understryker att ett viktigt mål både för Finlands och EU:s utvecklingssamarbete är att minska fattigdomen. Vid verkställandet av Cotonou-avtalet framgår detta även av det faktum att av de AVS-länder som är EU:s samarbetspartner hänförs 40, dvs. mer än hälften till de allra fattigaste utvecklingsländerna, dvs. till de s.k. LDC-länderna, som enligt FN:s definition sammanlagt uppgår till 49.

Utskottet anser det också vara viktigt att Cotonou-avtalet ytterligare preciserar definitionen av avtalets "väsentliga delar". Till avtalets väsentliga delar hänförs på basis av artikel 9 de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten. I punkt 3 i samma artikel konstateras att principen om sunt styrelseskick skall utgöra ett av avtalets "grundelement". I artikel 96 ingår bestämmelser om avtalsparternas förfarande vid överträdelser av avtalets väsentliga delar. Överträdelser skall i första hand biläggas genom förhandlingar, men i sista hand kan en avtalspart avbryta det avtalsenliga samarbetet. Enligt artikel 9 punkt 3 skall endast allvarliga fall av korruption betraktas som kränkning av principen om ett sunt styrelseskick.

I artikel 366 a i den gällande Lomékonventionen ingår ett förfarande som följer samma principer som förfarandet enligt artikel 96 i Cotonou-avtalet och med stöd av vilket förhandlingar om överträdelser av väsentliga delar har förts med flera AVS-länder, t.ex. Fidjiöarna, Haiti samt Elfenbenskusten. I många fall har samarbetet även avbrutits på initiativ av Europeiska unionen.

Utskottet understryker att EU bör fästa fortgående uppmärksamhet vid att avtalets väsentliga delar realiseras i partnerskapsländerna. Med tanke på de förfaranden som i avtalet betonar partnerskapet finner utskottet det viktigt att de problem som uppstår vid tillämpningen av avtalsbestämmelserna i första hand avhjälps genom förhandlingar.

Avtalets bestämmelser om handelspolitiken bereds så att de nya, med världshandelsorganisationen WTO:s regler harmoniserade bestämmelser kan tillämpas från 2008. Enligt utredning till utskottet är målet att åstadkomma regionala arrangemang som gör det möjligt att beakta varje områdes särdrag. Eftersom avtalet gäller fram till 2020 finner utskottet det motiverat att understryka betydelsen av förhandlingarna om handeln.

Enligt avtalet skall EU senast 2005 medge de minst utvecklade AVS-ländernas produkter fritt tillträde till marknaden. Genom Europeiska gemenskapens "Allt utom vapen"-förordning inledde unionen i februari i år denna process i fråga om LDC-länderna, även om tillträdet till marknaden för de minst utvecklade ländernas viktigaste produkter, dvs. bananer, ris och socker, blir verklighet först efter en relativt lång övergångstid.

Cotonou-avtalet medför också nya bestämmelser om finansieringen av AVS-EG-samarbetet i syfte att förenkla bestämmelserna om och förfarandena för finansieringen. Det praktiska genomförandet av AVS-EG-samarbetet sammanhänger med en omständighet som utskottet fäste uppmärksamhet vid i sitt betänkande om regeringens åtgärdsberättelse för 1999 (UtUB 8/2000 rd). EG:s utvecklingssamarbete blir lidande av den enorma eftersläpningen i biståndsutbetalningarna. Enligt kommissionens uppgifter är fortsättningsvis cirka 9,9 miljarder euro (cirka 59 miljarder mark) av 8:e Europeiska utvecklingsfonden oanvända, huvudsakligen till följd av krig eller konflikter i mottagarländerna. Den 9:e Europeiska utvecklingsfonden, som omfattar åren 2000—2005, föreslås uppgå till 13,5 miljarder euro (cirka 80 miljarder mark).

Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 31/2001 rd) behandlat frågor som sammanhänger med godkännandet och ikraftsättandet av avtalet med avseende på grundlagen. Enligt grundlagsutskottets utlåtande krävs riksdagens samtycke för godkännandet av Cotonou-avtalet till den del avtalet ingår i Finlands behörighet. Enligt grundlagsutskottet är riksdagens samtycke nödvändigt också för godkännandet av EU:s interna finansieringsprotokoll samt, i motsats till vad som konstateras i regeringens proposition, även för godkännandet av det interna EU-avtal som gäller åtgärder och förfaranden för verkställigheten av AVS-EG-partnerskapsavtalet. Godkännandet av dessa avtal kan enligt grundlagsutskottet ske genom enkel majoritet.

I enlighet med grundlagsutskottets utlåtande föreslår utskottet att riksdagen också godkänner det interna avtalet mellan EU-staterna om åtgärder och förfaranden för genomförande av partnerskapsavtalet. Utskottet föreslår likaså att ikraftträdelselagen kompletteras på det sätt som grundlagsutskottet rekommenderar, dvs. så att även de bestämmelser som hänför sig till det interna proceduravtalet sätts i kraft genom lag.

Slutligen fäster utskottet avseende vid en teknisk omständighet i regeringens proposition. Utskottet finner det inte motiverat att i regeringens proposition har intagits de personers namnteckningar som på EU-medlemsstaternas eller AVS-staternas vägnar har undertecknat avtalet, vissa av dem rentav flera gånger. I propositionen, som till följd av att där ingår detaljerade tull- o.dyl. förteckningar redan uppgår till drygt 500 sidor, har dessutom intagits över 50 tryckta sidor med enbart underskrifter.