Motivering

Med hänvisning till propositionen och övrig utredning finner utskottet förslaget behövligt och lämpligt.

Flyktingkonventionen i Genève 1951 och dess tilläggsprotokoll från 1967 är folkrättsligt de viktigaste konventionerna för att definiera flyktingars rättsliga ställning. Finland gjorde 1968 sex reservationer mot vissa artiklar. Dessutom lämnade Finland en allmän reservation som gäller nordiskt samarbete och som går ut på att de särskilda förmåner som Finland beviljat eller beviljar medborgare i de nordiska länderna inte inverkar på den förmånligare behandling av ett främmande lands medborgare som enligt flyktingkonventionen ska tillerkännas flyktingar.

Enligt regeringen har det blivit aktuellt att se över Finlands reservationer på grund av reformen 1995 av de grundläggande fri- och rättigheterna hos oss, Europeiska rådet i Tammerfors 1999 och flyktingkonventionens 50-årsjubileum 2001.

Flyktingkonventionen i Genève och dess tillläggsprotokoll spelar en mycket stor roll och därför är det viktigt att Finland går in för att tilllämpa dem så fullständigt som möjligt, anser utrikesutskottet. Dessutom har Finland enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors åtagit sig att arbeta för ett europeiskt asylsystem som bygger på att flyktingkonventionen och tillläggsprotokollet ska tillämpas fullt ut och heltäckande.

Utskottet ställer sig bakom regeringens mål att Finland ska återta de reservationer mot flyktingkonventionen i Genève och tilläggsprotokollet från 1967 som inte längre svarar mot vår lagstiftning och förvaltningspraxis och som inte heller annars längre behöver hållas i kraft. Flyktingars situation skiljer sig från andra utlänningars. De behöver internationellt skydd och därför bör flyktingars särförhållanden vägas in.

Enligt förslaget kommer Finland att återta sex av totalt åtta reservationer mot olika konventioner. Reservationer som ska återtas gäller artikel 7.2 i flyktingkonventionen om undantag från villkor om ömsesidighet, artikel 8 om befrielse från undantagsåtgärder, artikel 12.1 om flyktingars personrättsliga ställning, artikel 24.1 b om arbetslagstiftning och artikel 25 om bistånd av förvaltningsmyndigheterna och artikel 28 om resedokument. Utrikesutskottet tillstyrker att reservationerna återtas på de grunder som anförs i propositionen.

Vidare föreslår regeringen att Finland fortfarande håller i kraft sin reservation mot artikel 24.3 om socialförsäkring och den allmänna reservationen på grund av det nordiska samarbetet. Med stöd av utredning anser utrikesutskottet att det fortfarande är motiverat att hålla i kraft reservationen mot artikel 24.3.

På grund av vad som framgår av regeringens proposition är det enligt utskottet också motiverat att hålla i kraft den allmänna reservationen om nordiskt samarbete. Men det anser att regeringen bör utreda om det under nuvarande förhållanden är nödvändigt och relevant att tillämpa den allmänna reservationen.

Med stöd av utredning uppmärksammar utskottet att de nordiska ländernas reservationer mot flyktingkonventionen i Genève och tilläggsprotokollet från 1967 på grund av det nordiska samarbetet skiljer sig avsevärt från varandra. Sverige är det enda land som lämnat en allmän reservation lik Finlands på grund av det nordiska samarbetet. Norge och Danmark har med åberopande av samarbetet bara lämnat en begränsad reservation mot lönad anställning enligt artikel 17 i flyktingkonventionen. Island har inte lämnat några reservationer alls. Utrikesutskottet anser att de nordiska länderna bör följa en enhetlig reservationspraxis eftersom regeringen i sin proposition motiverar behovet av en allmän reservation med flera överenskommelser som binder alla de nordiska länderna på lika villkor.

Propositionens motivering innehåller en detaljerad genomgång av de bestämmelser i Genèvekonventionen och tilläggsprotokollet från 1967 som enligt praxis i grundlagsutskottet måste anses höra till området för lagstiftningen. Utifrån utredning som lämnades till utskottet i samband med utfrågningen av sakkunniga måste också artikel 21 om bostäder och artikel 34 om naturalisation i flyktingkonventionen anses höra till området för lagstiftningen.

Enligt artikel 21 i flyktingkonventionen ska de fördragsslutande staterna vad beträffar bostäder tillerkänna flyktingar inom statens område minst lika förmånlig behandling som andra utlänningar. I 19 § 4 mom. i grundlagen sägs att det allmänna ska främja vars och ens rätt till bostad. Utskottet menar således att konventionsbestämmelsen kan anses höra till området för lagstiftningen. I artikel 34 föreskrivs om naturalisation. I Finland föreskrivs det om naturalisation och om undantag på denna punkt bl.a. i fråga om flyktingar i medborgarskapslagen (359/2003) och därmed hör konventionsbestämmelsen enligt utskottets uppfattning till området för lagstiftningen.

Enligt propositionen kommer Finland fortfarande att ha kvar ovannämnda två reservationer när de föreslagna reservationerna har återtagits. Det har framhållits för utskottet att lydelsen i föreslagna 1 § kan tolkas oriktigt så att Finlands samtliga reservationer återtas genom den föreslagna lagen. För klarhetens skull föreslår utrikesutskottet därför att 1 § kompletteras med "sådana Finland har förbundit sig till dem" för att 1 § också ska täcka in de reservationer som fortfarande förblir i kraft.