Social- och hälsovårdsutskottet ser positivt på propositionen och dess mål. Utskottet anser att propositionen stärker basservicen och förbättrar jämlikheten i tillgången till tjänster. De nuvarande maximitiderna för att få icke-brådskande vård är enligt utskottet för långa med tanke på undersökning i tid samt förebyggande och tidig vård och rehabilitering. Fördröjd tillgång till vård kan försämra patientens hälsotillstånd och leda till ett större servicebehov än vård och rehabilitering i god​ tid. Samtidigt kan det öka vårdkostnaderna för patienten och samhället.

Ett lyckat genomförande av de skärpta maximitiderna för tillgång till öppen sjukvård inom primärvården förutsätter obestridligen mer permanent läkararbetskraft och vårdpersonal. Utöver rekryteringen av personal måste behovet av extra personal enligt utskottet tillgodoses genom permanenta ändringar i verksamhetssätten inom primärvården, eftersom det inte finns enkla och snabba lösningar för att förbättra tillgången på personal inom primärvården. Både staten och välfärdsområdena måste vidta flera målmedvetna åtgärder för att öka personalstyrkan.

Utskottet anser det viktigt att utnyttja både offentlig och privat tjänsteproduktion för att nå propositionens mål och avveckla vårdköerna. Dessutom bör användningen av servicesedlar främja tillgången till tjänster och kontinuiteten i vården. Utskottet betonar också vikten av samarbete med organisationer när det gäller att förbättra tillgången till vård och utveckla vårdhelheterna.

Utskottet anser det vara viktigt med åtgärder som stärker kontinuiteten i vårdrelationen inom primärvårdens öppenvård genom att införa en modell med egenläkare och egenvårdare eller en familjeläkare eller genom att utvidga användningen av dem. ​

Enligt utskottet är det nödvändigt att välfärdsområdenas finansiering i budgetpropositionen för 2023 (RP 154/2022 rd) ökas på grund av propositionen om maximitider för tillgång till vård. Utskottet konstaterar att en korrigering av den mångåriga resursbristen inom primärvården ökar kostnaderna på kort sikt, men genom den kan man utöver tillgången till tjänster också påverka vårdens kvalitet och genomslag samt de totala kostnaderna för social- och hälsovården. Utskottet anser det viktigt att välfärdsområdena anvisas tilläggsresurser enligt budgeten på ett sätt som påverkar primärvården och förbättrar tillgången till och kontinuiteten i vården. ​

Inom mentalvårdstjänsterna är det enligt utskottet viktigt att snabbt få vård, eftersom fördröjd vård leder till att symtomen försvåras och funktionsförmågan försämras. Snabbare tillgång till vård kan enligt utskottet i hög grad förebygga kroniska sjukdomar och långvariga negativa effekter, såsom arbetsoförmåga.

Utskottet anser att den modell som föreslås i propositionen är motiverad, enligt vilken maximitiderna för tillgång till vård gäller alla sjukdomar på lika villkor. Utskottet betonar att de maximitider för tillgång till vård som föreslås i propositionen ska iakttas också när ansökan om vård gäller psykiska problem. Propositionen skärper således maximitiden för att få vård inom vården av psykisk hälsa på motsvarande sätt som vid andra sjukdomar från tre månader till sju dygn.

Tillräcklig personal för att tillhandahålla mentalvårdstjänster enligt behov måste säkerställas genom ett mångsidigt urval av metoder, konstaterar utskottet.

Utskottet anser dessutom att det är viktigt att utreda behoven att precisera definitionerna av olika psykosociala metoder och kortpsykoterapi, bedöma användningen och verkställandet av dessa behandlingsformer och vid behov vidta åtgärder för att trygga tillgången till dessa behandlingsformer.

Social- och hälsovårdsutskottet har beslutat sammanslå medborgarinitiativet MI 10/2019 rd om den så kallade terapigarantin med lagmotionerna LM 75/2020 rd och LM 45/2021 rd samt åtgärdsmotionerna AM 106/2020 rd och AM 142/2020 rd​. Utskottet föreslår att de förkastas, eftersom den modell som föreslås i propositionen är ändamålsenlig.