2.1.1  EU-lagstiftningen och EU-domstolens rättspraxis

Fågeldirektivet

Fågeldirektivet behandlar bevarandet av samtliga fågelarter som naturligt förekommer i Europa. Det omfattar skydd, skötsel, förvaltning och kontroll av dessa arter. Dessutom fastställer direktivet regler för exploatering av dem. Enligt artikel 2 i fågeldirektivet ska medlemsstaterna, med beaktande även av ekonomiska krav och rekreationsbehov, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bibehålla populationen av de fågelarter som avses i artikel 1 på en nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, eller för att återupprätta populationen av dessa arter till denna nivå. Målnivån för fågelpopulationerna framgår indirekt av skäl 10 i fågeldirektivet, i vilket det när det gäller tillåtande av jakt hänvisas till en tillfredsställande nivå för populationerna. I fågeldirektivet definieras inte denna tillfredsställande nivå mer exakt. 

Det generella utgångsläget för fågeldirektivet är skydd av samtliga fåglar. Mer exakta bestämmelser utfärdas om de fågelarter som listas i bilagorna till direktivet, som exempelvis arter som får jagas i alla medlemsstater (bilaga II A) och arter som får jagas i vissa medlemsstater (bilaga II B). 

Enligt artikel 5 i fågeldirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att införa ett system, där bland annat avsiktligt dödande eller jagande av dessa fåglar (understycke a), avsiktligt förstörande eller skadande av bon och ägg (understycke b) samt avsiktligt störande av dessa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv (understycke d) ska förbjudas. Medlemsstaterna ska införa ett generellt system för skydd av samtliga fågelarter. I Finland finns det bestämmelser om fridlysning av fågelarter i 8 kap. i naturvårdslagen till den del som fågelarterna inte omfattas av tillämpningsområdet för 5 § i jaktlagen. I jaktlagen finns det bestämmelser om genomförandet av fågeldirektivet med avseende på viltfågelarter och icke fredade fågelarter.  

I artikel 9 i fågeldirektivet föreskrivs undantagsförfaranden, med stöd av vilka det är möjligt att även frångå förbudet i artikel 5 när villkoren uppfylls. Dessa grunder är bland annat hänsyn till människors hälsa och säkerhet samt förhindrande av allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske och vatten.  

Utöver det generella system för skydd av fågelarter som föreskrivs i artikel 5 i fågeldirektivet innehåller fågeldirektivet även bestämmelser om skydd för vissa arters livsmiljöer. Enligt artikel 4 i direktivet ska särskilda åtgärder för bevarande av livsmiljön för de arter som anges i bilaga I vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer. Därmed omfattas ett mindre antal fågelarter av skyddet för livsmiljöer. Skyldigheterna som rör skydd för livsmiljöer i artikel 4 i fågeldirektivet har i enlighet med artikel 7 i rådets direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (92/43/EEG, nedan habitatdirektivet) ersatts med skyldigheterna i styckena 2, 3 och 4 i artikel 6, det vill säga med bestämmelser om nätet Natura 2000.  

Utöver fågeldirektivet är habitatdirektivet en viktig EU-rättsakt om naturvård. Habitatdirektivet innehåller inga bestämmelser om ett generellt system för skydd för alla arter, utan ett strikt system för skydd för vissa arter. Enligt artikel 12 i habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4 a, med förbud mot bland annat allt avsiktligt fångande eller dödande av exemplar av dessa arter i naturen (understycke a) och avsiktligt störande av dessa arter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttnings perioder (understycke b). Till skillnad från i fågeldirektivet hänvisas det i habitatdirektivet när det gäller ett skyddssystem uttryckligen till ett strikt skyddssystem, vilket gäller de arter som anges i bilaga 4. I artikel 12 d föreskrivs ett strikt skydd mot skadande eller förstöring av parningsplatser eller rastplatser för sådana djurarter av gemenskapsintresse som kräver strikt skydd. Ett motsvarande förbud saknas i artikel 5 i fågeldirektivet.  

Habitatdirektivet, som utfärdades 13 år efter fågeldirektivet, avviker från fågeldirektivet även på så sätt att habitatdirektivet innehåller bestämmelser om en gynnsam bevarandestatus för djur- och växtarter. Enligt artikel 2.2 i habitatdirektivet ska åtgärderna syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse. Enligt definitionen i artikel 1 avses med en arts bevarandestatus summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. Enligt definitionen i direktivet är en arts bevarandestatus gynnsam om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö och artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid och det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt.  

I habitatdirektivet finns det vidare bestämmelser om det omfattande nätet Natura 2000, vilket enligt det som konstateras ovan även tillämpas på livsmiljöerna för de fågelarter som anges i bilaga I i fågeldirektivet. 

EU-domstolens avgörande i målet Voore Mets och Lemeks Põlva

EU-domstolen gav den 1 augusti 2025 ett avgörande (Voore Mets och Lemeks Põlva, C-784/23, nedan Voore Mets-avgörandet) om fågeldirektivet och avverkning under häckningstid. Målet gällde en begäran om förhandsavgörande som Estlands högsta domstol Riigikohus framställt till EU-domstolen. I avgörandet preciseras tolkningen av artikel 5 i EU:s fågeldirektiv, i synnerhet med avseende på den avsiktlighet som avses i artikeln samt avverkning under häckningstid. Beaktansvärt är att inget yttrats om begreppet avsiktlighet i fågeldirektivet uttryckligen i rättspraxis innan EU-domstolens avgörande.  

Den första frågan i begäran om förhandsavgörande och EU-domstolens svar på den gäller tolkningen av artikel 5 i allmänhet och i samband med dem specificeras ingen verksamhet och inga sektorexempel uttryckligen. För det första bekräftas med avgörandet att de förbud som föreskrivs i artikel 5 i fågeldirektivet tillämpas på alla fågelarter. I punkt 45 i avgörandet konstateras att förbuden i artikel 5 är tillämpliga på samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium på vilket fördragen tillämpas. Tillämpningen av dessa förbud är således inte begränsad till vissa specifika fågelarter eller arter som är hotade på någon nivå eller som har en långsiktigt vikande populationstrend. Detta anvisades redan tidigare i EU-domstolens avgörande i målet Skydda Skogen (dom av den 4 mars 2021, Föreningen Skydda Skogen, de förenade målen C‑473/19 och C‑474/19, EU:C:2021:166). Detta kan bedömas bidra till att stärka karaktären som ett generellt system som uttryckligen gäller alla arter för det skyddssystem som anges i artikel 5 i fågeldirektivet. 

För det andra innehåller Voore Mets-avgörandet riktlinjer om avsiktlighet. Med avseende på det hänvisas det i punkt 46 i avgörandet till Skydda Skogen-avgörandet I punkt 47 i avgörandet konstateras dessutom att begreppet avsiktlighet i artikel 5 ska tolkas på samma sätt som domstolens tolkning av detta begrepp inom ramen för artikel 12 i habitatdirektivet. Enligt punkt 49 i avgörandet är förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet inte endast tillämpliga på mänsklig verksamhet som syftar till att fånga, döda och störa fåglar eller förstöra eller skada deras bon eller ägg, utan även på mänsklig verksamhet som, där ett sådant syfte inte är uppenbart, innebär ett godtagande av risken att fåglar fångas, dödas eller störs eller att deras bon och ägg förstörs eller skadas. 

I avgörandet preciseras det inte att avsiktlighet i samband med behandlingen av den första frågan i begäran om förhandsavgörande hänför sig till någon viss verksamhet eller sektor. Därmed kan definitionen av avsiktlighet anses gälla all sådan mänsklig verksamhet vars syfte inte är till exempel dödande eller förstörande, men vilken innebär ett godtagande av denna risk. Det är möjligt att förstå sådan verksamhet mycket brett.  

För det tredje bedöms i avgörandet, med avseende på den första frågan i begäran om förhandsavgörande, tillämpningen av förbudet mot avsiktlig störning som föreskrivs i artikel 5 d i fågeldirektivet. I punkt 50 i avgörandet konstateras att förbudet tillämpas i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med fågeldirektivet. Å andra sidan konstateras också att det inte föreskrivs något om villkoret när det gäller förbuden i artikel 5 a och b. I punkt 51 i avgörandet konstateras mer exakt vad som avses med syftet. I fråga om det hänvisas det till artiklarna 1 och 2 i direktivet samt skäl 3, 5, 7, 8 och 10 i direktivet. När det gäller syftet och fågelpopulationernas nivå hänvisas det i avgörandet till en tillfredsställande nivå för fågelpopulationerna. Enligt punkt 51 i avgörandet ska tillägget ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med [fågeldirektivet]” i artikel 5 d i direktivet således, ”mot bakgrund av dessa bestämmelser, tolkas så, att störningar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioden, ska förbjudas i den mån de har en betydande inverkan på målet att bibehålla populationen av nämnda fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå”. Därmed tillämpas förbudet mot störning inte i andra fall.  

Den andra och den tredje frågan i begäran om förhandsavgörande behandlade EU-domstolen tillsammans, och de gäller artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet samt avverkning. Frågorna handlade om huruvida artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet ska tolkas så att när det baserat på vetenskapliga uppgifter om olika fåglar och observationer av dem kan anses att det i en skog, i vilken det planeras en fullständig avverkning av träden (kalhuggning) eller en delvis avverkning av träden (gallring), häckar cirka tio fågelpar per hektar och det inte har visats att det inom avverkningsområdet häckar fågelarter vars skyddsnivå är ogynnsam, omfattas ett genomförande av denna avverkning under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod av tillämpningsområdet för förbuden i bestämmelsen. 

I punkt 60 i avgörandet anser EU-domstolen att när det finns cirka tio häckande fågelpar per hektar i en skog som ska avverkas, innebär den omständigheten att kalhuggning och gallring genomförs där under fåglarnas häcknings- och uppfödningsperiod att risken godtas för att fåglar dödas eller störs under denna period eller att deras bon eller ägg förstörs eller skadas. EU-domstolen anser att de avverkningsåtgärder som avses i avgörandet omfattas av tillämpningsområdet för förbuden i artikel 5 a och b i fågeldirektivet och – såvida störningen har en betydande inverkan på målet att bibehålla populationen av nämnda fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå – av tillämpningsområdet för förbudet i artikel 5 d. I frågorna 2 och 3 i begäran om förhandsavgörande hänvisades det till en skog i vilken det baserat på vetenskapliga uppgifter om fåglarna och observationer av dem kan bedömas att det i skogen häckar cirka 10 fågelpar per hektar. EU-domstolen besvarar endast de frågor som ställts och har formulerat svaret så att det gäller en skog i vilken det häckar cirka 10 fågelpar per hektar. Baserat på EU-domstolens avgörande kan inga slutsatser dras om hur bestämmelsen ska tolkas i en situation där det i skogen häckar färre än tio fågelpar per hektar. 

I punkt 61 i avgörandet hänvisas det till försiktighetsprincipen i artikel 191.2 FEUF och görs konstateranden om bedömningen av antaler fåglar. Enligt EU-domstolen framstår det ”inte vara omotiverat att grunda konstaterandet angående förekomsten av ett visst antal häckande fågelpar per hektar på vetenskapliga uppgifter och observationer av olika fåglar […] såsom […] på skogens typ och ålder samt på det förhållandet att ett antal exemplar identifierats vid en kontroll på de berörda skiftena”. EU-domstolen preciserar dock inte hur typen av skog eller åldern på skogen ska bedömas eller vad som i praktiken avses med besök i området. I sitt avgörande gör EU-domstolen inte skillnad på genomförande av kalhuggning och gallring i tolkningen av artikel 5 i direktivet, utan behandlar dem tillsammans, trots att frågorna i begäran om förhandsavgörande, förutom den första frågan, var ställda separat för kalhuggning och gallring.  

EU-domstolens övriga rättspraxis

Innan Voore Mets-avgörandet har EU-domstolen tagit ställning till avsiktligheten när det gäller tillämpningsområdet för habitatdirektivet. Avsiktligheten har bedömts i ett mål om störning av havssköldpaddor från 2002 (dom av den 30 januari 2002, kommissionen mot Grekland, C-103/00, ECLI:EU:C:2002:60). EU-domstolen konstaterade att det är ostridigt att mopedtrafik på en parningsstrand för havssköldpaddan Caretta caretta bland annat på grund av bullret kan störa denna art under äggläggningen, utvecklingsperioden, äggkläckningen och de unga sköldpaddornas förflyttning mot havet. Samtidigt konstaterade EU-domstolen att det dessutom har visat sig att förekomsten av båtar i närheten av parningsstränderna kan utgöra en fara för individernas liv och fysiska hälsa (punkt 34). Havsområdet i Gerakas och Daphni hade klassificerats som absolut skyddsområde och försetts med särskilda markeringar (punkt 35). EU-domstolen ansåg att mopedtrafiken på sandstranden öster om Laganas och förekomsten av trampbåtar och småbåtar inom havsområdet i Gerakas och Daphni utgör avsiktliga handlingar som kan störa den berörda arten under parningsperioden i den mening som avses i artikel 12.1 b i direktivet (punkt 36).  

Samtidigt har avsiktligheten som avses i habitatdirektivet bedömts i ett mål om uttrar från 2006 (dom av den 18 maj 2006, kommissionen mot Spanien, C-221/04, ECLI:EU:C:2006:329). EU-domstolen ansåg att tillåtandet av användning av bromsförsedda snaror som är farliga för uttrar vid rävjakt inom flera privata jaktområden inte utgjorde avsiktligt fångande av uttrar. EU-domstolen (punkt 71–73) menar följande: ”För att kravet på avsiktlighet i artikel 12.1 a i direktivet skall anses uppfyllt krävs att personen i fråga har velat fånga eller döda ett exemplar av en skyddad djurart, eller åtminstone godtagit risken för en sådan fångst eller ett sådant dödande. Det framgår emellertid att det omtvistade tillståndet avser rävjakt. Följaktligen är inte avsikten med tillståndet i sig att tillåta fångst av utter. […] förekomsten av utter i det berörda området [har] inte formellt […] fastställts, vilket innebär att det inte heller är bevisat att de spanska myndigheterna, genom att utfärda det omtvistade tillståndet för rävjakt, var medvetna om att de därigenom riskerade att utsätta uttern för fara.” I målet var det därmed inte fråga om en medveten risk för att en individ av arten kan dö.  

Avsiktligheten i habitatdirektivet behandlades även i ett fall som hänförde sig till bedrivande av skogsbruk i Sverige (dom av den 4 mars 2021, Föreningen Skydda Skogen, de förenade målen C‑473/19 och C‑474/19, EU:C:2021:166). När det gäller habitatdirektivet konstaterade EU-domstolen att artikel 12.1 a–c i habitatdirektivet ska tolkas dels så att den utgör hinder för en nationell praxis enligt vilken förbuden i bestämmelsen i fråga, för det fall mänsklig verksamhet såsom skogsbruksåtgärder eller markexploatering uppenbart har ett annat syfte än att döda eller störa djurarter, endast är tillämpliga om det finns en risk för att berörda arters bevarandestatus påverkas negativt, dels huruvida skyddet enligt bestämmelsen i fråga upphör att gälla för arter som har uppnått gynnsam bevarandestatus. När det gäller fågeldirektivet konstaterade EU-domstolen i samma avgörande att artikel 5 i fågeldirektivet ska tolkas så att den utgör hinder för en nationell praxis, enligt vilken förbuden i bestämmelsen i fråga endast omfattar sådana arter som är förtecknade i bilaga I till direktivet eller är hotade på någon nivå eller har en långsiktigt vikande populationstrend (punkt 1 i domslutet).  

Enligt avgörandet har även en förebyggande strategi betydelse när det gäller bedrivandet av skogsbruk. I punkt 77 i avgörandet konstateras att det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida skogsbruksåtgärder, såsom dem som är aktuella i de nationella målen, grundar sig på en förebyggande strategi som tar i beaktande behovet att bevara de berörda arterna och huruvida åtgärderna planerats och kommer att utföras på ett sätt som inte åsidosätter förbuden i artikel 12.1 a–c i livsmiljödirektivet, med hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag i enlighet med vad som framgår av artikel 2.3 i samma direktiv.  

I februari 2026 gav EU-domstolen ett avgörande som gäller förbudet mot avsiktlig störning i fågeldirektivet (dom av den 26 februari 2026, VIRUS m.fl., C 131/24, ECLI:EU:C:2026:109). Beslutet gällde en österrikisk domstols begäran om förhandsavgörande och målet hänförde sig till ett projekt för byggande av en landsväg. EU-domstolen betonade bland annat lämpliga förebyggande åtgärder. Samtidigt tog den ställning till hur den betydande inverkan på fågelpopulationernas status som utgör en förutsättning för tillämpning av förbudet mot avsiktlig störning i artikel 5 d i fågeldirektivet ska bedömas. EU-domstolen ansåg att störning av individer inte utgör sådan betydande inverkan som förutsätts för tillämpning av förbudet, förutom om störningen drabbar individer av en art vars population numerärt är så liten att störningen av individer bidrar till att äventyra bevarandet av arten. 

I sin dom av den 2 mars 2023 i ett mål om underlåtelse att uppfylla sina skyldigheter som medlemsstat (dom av den 2 mars 2023, kommissionen mot Polen, C-432/21, ECLI:EU:C:2023:169) har EU-domstolen hänvisat till fågeldirektivet och bland annat artikel 5 i det. ”Domstolen har framhållit att de hotade livsmiljöerna och arterna utgör en del av Europeiska unionens naturarv, vilket innebär att det såsom gemensamt ansvar åligger samtliga medlemsstater att vidta bevarandeåtgärder. Domstolen har därför preciserat att medlemsstaterna, inom ramen för detta direktiv, vilket innehåller komplicerade och tekniska bestämmelser på miljörättsområdet, särskilt är skyldiga att se till att den lagstiftning som de antar för att införliva direktivet är klar och precis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 2012, kommissionen/Polen, C‑46/11, ej publicerad, EU:C:2012:146, punkterna 26 och 27 och där angiven rättspraxis). Vidare, vad gäller fågeldirektivet har domstolen slagit fast att de villkor som ska vara uppfyllda för att medlemsstaterna ska få göra undantag från förbuden i detta direktiv ska återges i nationella bestämmelser som är tillräckligt klara och precisa, eftersom det är särskilt viktigt att införlivandet är korrekt på ett område där medlemsstaterna har anförtrotts att förvalta det gemensamma arvet för respektive territorium (dom av den 26 januari 2012, kommissionen/Polen, C‑192/11, ej publicerad, EU:C:2012:44, punkt 56)” (punkt 68–70 och 72–73). 

2.1.2  Nationell lagstiftning och rättspraxis

Skogslagen

Skogslagen (1093/1996) trädde i kraft i början av 1997. I skogslagen finns det bestämmelser om skötseln och användningen av skog inom områden som utgör skogsbruksmark. Enligt 1 § i lagen är syftet att främja en i ekonomiskt, ekologiskt och socialt hänseende hållbar skötsel och användning av skogarna så att skogarna uthålligt ger en god avkastning samtidigt som deras biologiska mångfald bevaras. Skogslagen ställer minimikrav för skötseln och användningen av skogarna när det gäller bland annat drivning, skogsförnyelse och tryggande av skogsnaturens mångfald. 

Enligt 2 § 2 mom. i skogslagen ska vid skötseln och användningen av skog utöver skogslagen iakttas vad som föreskrivs i 1, 4, 5 och 13–16 § i lagen om fornminnen (295/1963), i 4, 16, 70, 73, 74, 76–79, 81–83, 85, 104, 124, 125 och 127 § samt 5–7 och 10 kap. i naturvårdslagen samt i någon annan lag. 

I 3 kap. i skogslagen finns det bestämmelser om tryggande av skogsnaturens mångfald. Kapitlet innehåller bestämmelser om bevarande av mångfalden och om särskilt viktiga livsmiljöer. I 10 § 2 mom. i lagen räknas särdragen för dessa områden upp. I 10 a och 10 b § i lagen föreskrivs vilka åtgärder som får vidtas i dessa områden. Bestämmelserna om särskilt viktiga livsmiljöer bidrar även till att trygga fåglarnas häckning, eftersom bland annat döda och murkna träd ska bevaras i särskilt viktiga livsmiljöer. Dessa träd är även viktiga för fåglarnas häckning, och i regel tillåts inte sådana skogsbruksåtgärder i dessa livsmiljöer som kan leda till att bon tar skada.  

Finlands skogscentral övervakar att skogslagen följs, vilket föreskrivs i 25 § 1 mom. i skogslagen. Inför en avverkning ska en anmälan om användning av skog lämnas in till skogscentralen, vilket föreskrivs i 14 § i skogslagen. Anmälan om användning av skog ska lämnas in senast tio dagar och tidigast tre år innan avverkningen inleds. Mer exakta bestämmelser om innehållet i anmälan om användning av skog finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning om anmälan om användning av skog (1320/2013). I 18 § i skogslagen finns bestämmelser om sanktioner till följd av brott mot skogslagen. Bestämmelser om straff för skogsbrott finns i 48 a kap. 3 § strafflagen (39/1889). I 18 § 2 mom. i skogslagen finns bestämmelser om straff för en skogsförseelse.  

Naturvårdslagen

Den nya naturvårdslagen trädde i kraft den 1 juni 2023. Syftet med naturvårdslagen är bland annat att bibehålla den biologiska mångfalden, värna naturens skönhet och landskapets värde samt stödja hållbart nyttjande av naturtillgångarna och av naturmiljön. Naturvårdslagen tillämpas på skyddet och vården av naturen och landskapet.  

De bestämmelser i naturvårdslagen som hänför sig till fridlysning av arter gäller även områden som brukas, såsom skogsbruksområden. På det sätt som konstaterats ovan innehåller skogslagen en hänvisningsbestämmelse till de bestämmelser i naturvårdslagen som enligt 2 § 2 mom. i skogslagen utöver skogslagen ska iakttas vid skötsel och användning av skog. Enligt hänvisningsbestämmelsen är dessa bland annat 70, 73, 74, 76–79, 81–83 och 85 § i kapitlet om artskydd. 

I 8 kap. i naturvårdslagen finns bestämmelser om artskydd. Enligt 68 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap., med undantag för fåglar, på de vilda och de icke fredade fåglar som nämns i 5 § i jaktlagen. Enligt 69 § i lagen är de fåglar och däggdjur samt kräldjur och groddjur som omfattas av tillämpningsområdet för 8 kap. fridlysta.  

I 70 § i lagen föreskrivs förbud som gäller fridlysta djurarter, genom vilka förbuden i artikel 5 i fågeldirektivet och artikel 12 i habitatdirektivet genomförs på nationell nivå. Enligt 70 § 1 mom. i lagen är det i fråga om fridlysta djurarter förbjudet att 1) avsiktligt döda eller fånga individer, 2) ta bon samt ägg och individer i andra utvecklingsstadier eller att flytta dem till en annan plats eller på annat sätt avsiktligt skada dem, 3) avsiktligt störa individer, i synnerhet under förökningstiden, på viktiga rastplatser under flyttningen eller på platser som annars är viktiga under deras livscykel. Enligt 70 § 3 mom. i naturvårdslagen är det utanför förökningstiden endast förbjudet att skada ett bo om det är fråga om ett av djuret byggt bo som djuret använder upprepade gånger. 

I regeringens proposition 76/2022 konstateras att innehållet för fridlysningen av djurarter motsvarar det som föreskrevs i 39 § i naturvårdslagen vid tidpunkten för stiftandet av bestämmelsen. I fråga om förbudet mot att avsiktligt döda och störa individer av arter föreslogs det att bestämmelsen i stor utsträckning förblir oförändrad. Det föreslogs inga andra ändringar jämfört med den gällande bestämmelsen än att förbudet mot att avsiktligt skada djurbon förtydligas och att det till paragrafen fogas en möjlighet att flytta eller döda en huggorm som finns på ett gårdsområde eller som annars utgör en fara för människor eller husdjur (RP 76/2022 rd, s. 216). 

Det föreslogs att det, enligt 1 mom. 1 punkten i paragrafen på samma sätt som enligt gällande lag, är förbjudet att avsiktligt döda eller fånga individer av fridlysta djurarter. I regeringens proposition konstateras att förbudet endast gäller avsiktlig verksamhet. Enligt propositionen har ”begreppet avsiktlighet och tolkningen av det […] behandlats till exempel i kommissionens riktlinjer för tolkning av habitatdirektivet (Förvaltning av Natura 2000-områden). Bestämmelserna i artikel 6 i habitatdirektivet 92/43/EEG) och i Europeiska unionens domstols rättspraxis. Eftersom bestämmelsen i naturvårdslagen har utformats så att den uppfyller kraven i artikel 12.1 a–c i habitatdirektivet och artikel 5 i fågeldirektivet, har riktlinjerna för tolkningen och EU-domstolens rättspraxis (t.ex. C-103/00, C-221/04 och de förenade målen C-473/19 och C-474/19) betydelse för tolkningen av avsiktlighet. Även i högsta förvaltningsdomstolens avgöranden (till exempel HFD 2015:124) har förutsättningarna för avsiktlighet bedömts.” 

När det gäller förbudet mot störning konstateras i propositionen att det enligt 1 mom. 3 punkten också i allmänhet är förbjudet att avsiktligt störa djur. Enligt regeringens proposition preciseras det i paragrafen att förbudet att störa djur gäller i synnerhet under sådana tider då de negativa effekterna av störningar kan vara av avsevärd betydelse. Bestämmelsens ordalydelse var förenlig med den gällande bestämmelsen. Enligt propositionen har bestämmelsen utformats så att den uppfyller kraven i artikel 12.1 a–c i habitatdirektivet och artikel 5 i fågeldirektivet. I regeringens proposition hänvisades till den exakta ordalydelsen i artikel 5 i fågeldirektivet, enligt vilken det är förbjudet att avsiktligt störa fåglar, särskilt under deras häcknings- och uppfödningsperiod, i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med direktivet i fråga (RP 76/2022 rd, s. 216). 

Med avseende på bedrivande av skogsbruk är det centralt att det i propositionen konstateras att ”syftet med till exempel bedrivande av jord- och skogsbruk, utnyttjande av andra naturresurser eller byggande […] inte [är] att störa eller döda fridlysta arter eller att skada fåglarnas bon och ägg. Vid bedömningen av förbudet mot störande beaktas arten av den störande verksamheten. För beaktandet av naturvärden från fall till fall bland annat som stöd för skogsbruket har det utarbetats anvisningar för aktörerna inom branschen, genom vilka fågelbeståndet i ekonomiskogar kan beaktas i samband med skogsvården.” (RP 76/2022 rd, s. 216).  

Med den lag som trädde i kraft den 1 juli 2024 (422/2024, RP 41/2024 rd) ändrades 70 § i naturvårdslagen med avseende på verkställandet av punkt 2 i artikel 16 b i Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av energi från förnybara energikällor (EU) 2023/2413 (nedan RED III-direktivet). Enligt nya 5 mom. i 70 § i lagen ska det inte betraktas som avsiktligt att en individ av en fridlyst art dör eller störs vid uppförandet och driften av sådana produktionsanläggningar för förnybar energi som avses i 3 § 5 mom. i lagen om tillståndsförfaranden och vissa andra administrativa förfaranden i samband med produktionsanläggningar för förnybar energi, om det under uppförandet och driften har vidtagits lämpliga skyddsåtgärder i syfte att förhindra att fridlysta arter dör och förhindra störningar av fridlysta arter.  

En reglering som också har betydelse för skyddet för fåglar är 73 § i naturvårdslagen, vilken innehåller bestämmelser om skydd av stora rovfåglars boträd. Enligt 1 mom. i paragrafen ska boträd för kungsörn, havsörn, större skrikörn, mindre skrikörn eller fiskgjuse, där boet används upprepade gånger och är klart synligt, vara fridlysta. Vidare enligt 2 mom. i paragrafen ska uppgifter om platser för de boträd som avses i 1 mom. registreras ett datasystem för naturvården. Den bestämmelsen var även tidigare i kraft, i naturvårdslagen från 1996. Bestämmelsen var en del av den dåvarande bestämmelsen om fridlysning av djurarter i 39 § och flyttades vid lagreformen till en egen paragraf. Samtidigt preciserades ordalydelsen i paragrafen så att de stora rovfåglarna specificeras och det förtydligas att boträden ska användas upprepade gånger. I regeringens proposition konstateras att eftersom bona är stora är de i praktiken oftast också klart synliga. Stora rovfåglar har vanligen reservbon som de använder upprepade gånger, men inte med en regelbunden årsrytm. Registrerad information om var de stora rovfåglarnas boträd finns används i stor omfattning bland annat inom skogsbruk (RP 76/2022 rd, s. 218–219). 

I 82 § i naturvårdslagen föreskrivs ett allmänt undantag från bestämmelserna om fridlysning av djur- och växtarter i 70 och 74 §. Enligt paragrafen får ett område användas för jord- och skogsbruk eller byggnadsverksamhet, och byggnader och anordningar användas i enlighet med deras ändamål. Då ska skador på eller störande av fridlysta djur och växter dock undvikas, om detta är möjligt utan avsevärda merkostnader. I 2 mom. i paragrafen anges att undantaget inte gäller fågelarter eller i 78 § avsedda arter som kräver strikt skydd. 

I 83 § i lagen föreskrivs om Tillstånds- och tillsynsverkets befogenheter att bevilja tillstånd till undantag från fridlysningsbestämmelserna. Villkoret i 1 mom. i paragrafen gäller alla arter. Enligt det kan tillstånd till undantag från bestämmelserna i 70, 73, 74, 77, 78 och 79 § beviljas, om detta inte försvårar bibehållandet eller uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för arten. I 2 och 3 mom. i paragrafen föreskrivs särskilda förutsättningar för undantag för fågelarter och de arter som kräver strikt skydd som avses i 78 §. I fråga om fågelarter är en förutsättning för undantag utöver vad som anges i 1 mom. att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget behövs 1) för att skydda djur eller växter, 2) för att trygga människors hälsa, flygsäkerheten eller den allmänna säkerheten i övrigt, 3) för att förhindra allvarlig skada på gröda, husdjur, skog, fiskerinäring eller vatten, 4) för forsknings- och utbildningsändamål, för återinplantering eller återinförsel eller för den uppfödning som krävs för detta. 

Jaktlagen

Jaktlagen innehåller bestämmelser om skyldigheterna i artikel 5 i fågeldirektivet när det gäller viltfåglar och icke fredade fåglar. I skogslagen och med stöd av den utfärdas bestämmelser om specifika fredningstider för fåglarna. Enligt 37 § 1 mom. i jaktlagen ska en viltart fredas för en bestämd tid eller tills vidare om det behövs för att bevara ett viltbestånd eller trygga en störningsfri fortplantning inom viltbeståndet i fråga. Bestämmelser om vilka viltarter som ska fredas och om fredningstiderna utfärdas genom förordning av statsrådet. Vidare föreskrivs i momentet att vilt inte får jagas eller skadas under fredningstiden, och inte heller spel, häckning eller ungar störas. Bestämmelser om icke fredade fåglar finns däremot i 50 § 2 mom. i jaktlagen och statsrådets förordning som utfärdats med stöd av den. Bestämmelser om brott mot jaktlagen utfärdas i 75 §. Enligt 1 mom. i paragrafen ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar vilt eller stör spel, häckning eller ungar under den fredningstid som anges i en förordning som givits med stöd av 37 § 1 mom., om inte strängare straff för gärningen bestäms någon annanstans i lag, för brott mot bestämmelserna i jaktlagen dömas till böter. Med stöd av 75 § 1 mom. gäller det samma den som olovligen fångar eller dödar ett icke fredat djur i strid med bestämmelserna i en förordning som utfärdats med stöd av 50 §.  

Rätten att få uppgifter

Enligt 120 § 2 mom. i naturvårdslagen har registerförarna samt Finlands skogscentral, kommunerna och landskapsförbunden, Finlands viltcentral och Säkerhets- och kemikalieverket trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få de uppgifter ur datasystemet för naturvården som är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som föreskrivits för dem. Enligt förarbetet till lagen främjas genom bestämmelsen utnyttjandet av naturinformation i myndigheternas beslutsfattande och säkerställs tillgången till och användningen av information i synnerhet vid de myndigheter som fattar betydande beslut som påverkar den biologiska mångfalden. I förarbetet till lagen nämns som exempel på sådana uppgifter nämns i förarbetet till lagen uppgifter om naturskyddsområden och förekomster av naturtyper som avgränsats genom beslut av närings-, trafik- och miljöcentralen eller om föröknings- och rastplatser för arter och uppgifter om avtal och beslut som ingåtts med stöd av naturvårdslagen, inklusive namnet på den person som ett beslut gäller eller vem som är part i ett avtal (RP 76/2022 rd, s. 262).  

En del av Finlands skogscentrals offentliga förvaltningsuppgifter är de uppgifter som föreskrivs i lagen om Finlands skogscentrals system för skoglig information (419/2011), nedan skogsinformationslagen. Lagens förhållande till den övriga lagstiftningen föreskrivs i 1 § i lagen. Bland annat innehåller lagen bestämmelser om beslut till enskilda om att öppna en digital tjänst och ett tekniskt gränssnitt. Dessa så kallade registreringsbeslut hänför sig till de elektroniska tjänster som skogscentralen tillhandahåller, med hjälp av serviceproducenter inom skogssektorn kan kontrollera uppgifter om sina kunders skogar. I skogscentralens elektroniska tjänst kan offentliga personuppgifter lämnas ut till utomstående upprepat när vissa villkor uppfylls.  

Nationell rättspraxis

I sitt avgörande HFD 2015:124 har högsta förvaltningsdomstolen bedömt bland annat avsiktligheten i artikel 5 i fågeldirektivet. Avgörandet gällde placeringen av ett torvproduktionsområde i närheten av boträd för kungsörn, som är en art som enligt 47 § i naturvårdslagen från 1996 kräver särskilt skydd. Kungsörnen är en av de stora rovfåglar vars boträd fridlystes i naturvårdslagen från 1996. Den störning som produktionen totalt förorsakade bedömdes leda till att arten skulle komma att försvinna från området. Verksamheten skulle följaktligen betraktas som sådan avsiktlig störning av fridlyst art som är förbjuden i den gällande naturvårdslagen. När det gäller avsiktlighet konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att det i den gällande naturvårdslagen inte mer exakt definierades vad som avses med avsiktlig störning i 39 § 1 mom. 3 punkten i lagen. Ett undantag från förbudet mot avsiktlig störning är den användning av ett område för jord- och skogsbruk eller byggnadsverksamhet, och användning av byggnader och anordningar i enlighet med deras ändamål som avses i 48 § 1 mom. i lagen. Torvproduktion nämns inte som ett undantag i bestämmelsen. Vidare konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att förbudet mot avsiktlig störning av fåglar är baserat på artikel 5.1 d i fågeldirektivet. Ett motsvarande förbud mot störning finns i artikel 12.1 b i habitatdirektivet 92/43/EEG. I Finland hade de nämnda punkterna i vardera direktivet verkställts genom 39 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen från 1996. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att anvisningarna och rättspraxis för den nämnda punkten i habitatdirektivet därför även kunde beaktas i tolkningen av den aktuella punkten i fågeldirektivet. 

2.1.3  Bedömning av den gällande lagstiftningen

EU-domstolen har inte haft någon rättspraxis för tillämpningen av artikel 5 i fågeldirektivet på skogsbruk. Detta ändrades dock när EU-domstolen den 1 augusti 2025 gav sitt avgörande i målet Voore Mets. Där konstateras att förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet även är tillämpliga på mänsklig verksamhet som inte uppenbart syftar till att fånga, döda och störa fåglar eller förstöra eller skada deras bon eller ägg, men som ändå innebär ett godtagande av denna risk. I avgörandet ansågs vidare att den avverkning som togs upp i frågorna i begäran om förhandsavgörande omfattades av tillämpningsområdet för förbuden i artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet.  

I och med det nya rättsfallet är rättsläget för bedrivandet av skogsbruk på nationell nivå i viss mån oklart. Oklarheten gäller i synnerhet hur 70 § i naturvårdslagen, som gäller genomförandet av artikel 5 i fågeldirektivet när det gäller arter som omfattas av tillämpningsområdet för naturvårdslagen, i praktiken ska tillämpas i samband med bedrivande av skogsbruk. I Voore Mets-avgörandet understryks att tillämpningen av förbudet mot störning i artikel 5 d kommer med förutsättningar som i praktiken innebär att tillämpningen är flexibel. Motsvarande flexibilitet finns inte när det gäller det avsiktliga dödande av fåglar och skadande av bon som avses i artikel 5 a och b. Det kan innebära att det vid bedrivande av skogsbruk är uttryckligen förhindrandet av skadande av bon som särskilt ska beaktas, eftersom förbudet omfattar alla fågelarter, oavsett status för beståndet. I domen konstateras inte att fågeldirektivet innebär att avverkning ska förbjudas under fåglarnas häckningstid. Domen ska tolkas med hänsyn till avgörandet om avsiktlighet i habitatdirektivet i målet kommissionen mot Spanien C-221/04, som det hänvisas till i domen, i vilket EU-domstolen ansåg att när det inte har bevisats att arten (utter) finns i det aktuella området, har det inte heller bevisats att de spanska myndigheterna var medvetena om att de äventyrade utterns existens när de beviljade tillstånd för rävjakt. Enligt EU-domstolens avgörande är det inte fråga om så kallat strikt ansvar, vilket inte förutsätter något slags vållande eller försummelse. Avsiktlig omedvetenhet, det vill säga försummelse av den avsiktliga utredningsplikten, innebär däremot inte befrielse från tillämpningen av förbuden. I Voore Mets-avgörandet hänvisar EU-domstolen till antalet fågelpar inom området och bedömer lämpliga metoder för att reda ut antalet fåglar, det vill säga precisera verksamhetsutövarens skyldighet att vara medveten.  

I princip ska direktivet som regleringsinstrument med avseende på det resultat som ska uppnås vara bindande för medlemsstaterna, men ska överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförande (FEUF artikel 288 tredje stycket). Fågeldirektivet är ett direktiv som utgör minimireglering, varför fågeldirektivet innehåller nationellt handlingsutrymme och det är möjligt att på nationell nivå även utfärda bestämmelser som är strängare än miniminivån, vilket konstateras i artikel 14 i fågeldirektivet. I vilket fall som helst är syftet med direktiven inte att de ska tillämpas som sådana i medlemsstaterna, utan de kräver särskild implementering på nationell nivå.  

Det är ändamålsenligt att den nationella lagstiftningen görs tydligare och exaktare, så att det säkerställs att metoderna för avverkning och övrigt bedrivande av skogsbruk i Finland överensstämmer med kraven i fågeldirektivet. Det finns bestämmelser om skötsel och användning av skog i skogslagen, varför det är lämpligt att den nationella regleringen för beaktande av fåglar som gäller skötsel och användning av skog ingår i skogslagen. I praktiken behöver skogslagen innehålla bestämmelser om vilka inskränkningar och skyldigheter som ska iakttas vid bedrivande av skogsbruk, så att det överensstämmer med kraven i fågeldirektivet och inte utgör avsiktligt brott mot förbuden i 70 § i naturvårdslagen eller brott mot 37 § 1 mom. eller 50 § 2 mom. i jaktlagen eller de skyldigheter som utfärdats med stöd av den. Sådan ny reglering kan fogas till 3 kap. i skogslagen, vilket innehåller bestämmelser om tryggande av skogsnaturens mångfald.  

I 70 § i naturvårdslagen finns inga bestämmelser om villkor som hänför sig till tillämpningen av förbudet mot störning i led d i fågeldirektivet (”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv”). Därmed är den gällande nationella regleringen striktare än ordalydelsen i fågeldirektivet förutsätter. I sig är detta tillåtet när det gäller genomförandet av EU-lagstiftningen, eftersom det är fråga om en minimireglering.  

Bestämmelser om ett förbud mot avsiktlig störning i naturvårdslagen som är striktare än ordalydelsen i fågeldirektivet har gällt sedan 1996 på det nationella planet. Ett förbud mot avsiktlig störning av häckning är ett viktigt sätt att trygga fågelarternas förutsättningar att föröka sig. Genom bestämmelserna tryggas samtidigt rast för fågelarterna och även deras möjligheter att hitta föda.  

Enligt det som konstateras ovan blev ordalydelsen ”i den mån dessa störningar inte saknar betydelse för att uppnå syftet med detta direktiv” i fågeldirektivet tydligare genom följande i Voore Mets-avgörandet: ”mot bakgrund av dessa bestämmelser, tolkas så, att störningar, särskilt under häcknings- och uppfödningsperioden, ska förbjudas i den mån de har en betydande inverkan på målet att bibehålla populationen av nämnda fågelarter på en tillfredsställande nivå, eller att återställa populationen till en sådan nivå” (punkt 51). 

Begreppet tillfredsställande nivå som EU-domstolen använder om fågelpopulationer används inte i artiklarna i fågeldirektivet, utan i artikel 2 i fågeldirektivet förutsätts att populationen av fågelarterna bibehålls på en nivå som svarar särskilt mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov, med beaktande även av ekonomiska krav och rekreationsbehov. Enligt 1 § 2 mom. i naturvårdslagen ska naturvården, för att förverkliga de syften som avses i 1 mom., det vill säga bland annat tryggande av den biologiska mångfalden, utformas så att en bevarandestatus som är gynnsam för landets naturtyper och vilda arter kan uppnås och bibehållas. Enligt 3 § i naturvårdslagen avses med gynnsam bevarandestatus för en art att arten på lång sikt kommer att förbli livskraftig i sin naturliga livsmiljö. Enligt det som ovan konstaterats är en förutsättning för undantag från skyddet för arter, alltså även fågelarter, enligt 83 § 1 mom. att undantaget inte försvårar bibehållandet eller uppnåendet av en gynnsam bevarandestatus för arten.  

Rödlistning är en vetenskaplig metod som används för att bedöma huruvida definitionen för en gynnsam bevarandestatus i naturvårdslagen uppfylls. I Finland bedöms arters bevarandestatus regelbundet genom att iaktta Internationella naturskyddförbundet IUCN:s kategorier och krav för rödlistning samt tillämpningsanvisningarna för dem. IUCN:s rödlistning är en enhetlig metod för att klassificera hur pass hotade arter är och deras risk att dö ut. Kriterierna går ut på att granska artens populationer och deras utveckling i förhållande till artens livscykel (längden för en generation). Hotade är alla arter som klassas som akut hotade (CR), starkt hotade (EN) och sårbara (VU). Klassificeringen av en art som hotad baserar sig på kvantitativa kriterier som är framtagna för att återspegla olika graders risk för utdöende. Om ett enda kriterium inte uppfylls för de hotade kategorierna (VU–CR) är arten nära hotad (NT) eller livskraftig (LC). Om bedömningen trots försök inte leder till någon klar kategori kan arten klassas under kunskapsbrist (DD). I regeringens proposition om naturvårdslagen från 2022 konstateras att ”[a]rternas hotkategorier bestäms utifrån bedömningskriterier och gränsvärdena för dem. Ramen för bedömningen innehåller fem olika kriterier och underkriterier. Enligt IUCN:s anvisningar ska arten uppfylla minst ett kriterium för att klassificeras som utrotningshotad. De fem kriterier som används är a) en minskning av populationsstorleken, b) ett litet geografiskt utbredningsområde eller en liten förekomstarea samt fragmentering, fortgående minskning eller extrema fluktuationer, c) en liten populationsstorlek och fortgående minskning, fragmentering eller extrema fluktuationer, d) en mycket liten populationsstorlek eller mycket begränsad förekomst, och e) en kvantitativ analys som visar en risk för utdöende.” (RP 76/2022 rd, s. 219). 

I praktiken har rödlistningen stor betydelse för innehållet i lagstiftningen. Enligt 75 § i naturvårdslagen får det genom förordning av statsrådet föreskrivas att en sådan vild art som enligt den nationella hotbedömningen av arter som förekommer i Finland är utsatt för minst en hög risk för att försvinna från naturen ska fastställas som en hotad art. Risken för försvinnande bedöms utifrån bästa tillgängliga information om storlek, förändringar, splittring och fortgående tillbakagång när det gäller artens population eller utbrednings- och förekomstområde eller utifrån en kvantitativ analys av risken för försvinnande. Enligt 2 mom. ska miljöministeriet utifrån den senaste nationella hotbedömningen av arter som förekommer i Finland senast inom två år från det att bedömningen blivit färdig utarbeta ett förslag till ändring av förordningen så att den hålls aktuell. I regeringens proposition konstateras att risken för att en art som klassats som hotad dör ut är hög på det sätt som avses i bestämmelsen (RP 76/2022 rd, s. 219). Om en art baserat på rödlistningen har definierats som åtminstone sårbar (VU), är artens skyddsnivå inte tillfredsställande.  

Störning av en djurart är en helhet som består av verksamheten och dess konsekvenser, och störning är därmed särskilt svårt att bedöma. Verksamhet som inte orsakar störningar för en djurart strider inte mot förbudet mot störning. Den artspecifika känsligheten när det gäller störningar varierar och vissa djurarters populationer har kunnat anpassa sig till exempelvis även anmärkningsvärt buller, såsom försvarsmaktens skjutövningar med skarp ammunition. Störning kan däremot ha mycket betydande följder, i synnerhet under djurarternas parningstid, eftersom det kan avbryta en fågelindivids ruvning eller matande av ungarna och därmed leda till att ungarna dör. Övergången från oskadlig störning till indirekt orsakande av att ungar dör är glidande och beror på arten och förhållandena. Misslyckad förökning för hotade djurarter och djurarter som förökar sig långsamt är i princip en betydande skadlig konsekvens för skyddsnivån för djurarten. 

I närmare tre årtionden har den gällande lagstiftningen förbjudit avsiktlig störning av individer av djurarter utan ett undantag som beviljats av naturvårdsmyndigheten, det vill säga verksamhet vars uttryckliga syfte är att störa individer av en djurart samt verksamhet som ofrånkomligen innebär störning av individer av arter och i synnerhet häckningsfriden. Till exempel att klättra upp till ett bo för en individ av en fågelart för att installera en bokamera, fotografera eller ringmärka ungar bidrar till att störa häckningen. Det sistnämnda kräver dessutom naturligtvis ett undantag från förbudet mot att ta individer. För sådan verksamhet ska undantag ansökas, vilket beviljas om förutsättningarna i lagen uppfylls. 

Aktuell information om skogsresurser ger ett bra utgångsläge för att planera och genomföra skötsel och avverkning effektivt och vid rätt tidpunkt samtidigt som skogarnas mångfald beaktas. Samtidigt är det viktigt att aktörerna inom skogssektorn har olika inskränkningar av skogsanvändning i såväl planerings- som genomförandefasen. 

2.2.1  Fågelfaunans status och faktorer som påverkar den

I Finland häckar 244 fågelarter regelbundet Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, J.-P. (red.) 2019: Webbtjänsten för Rödlistan. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral. https://punainenkirja.laji.fi/sv. Under de senaste tio åren har över 250 fågelarter häckat i Finland. Den rapportering som avses i habitatdirektivet och fågeldirektivet omfattar de 255 fågelarter som skyddas av fågeldirektivet. Enligt resultatet av rapporteringen (2019–2024) häckar nu för tiden cirka 46,7 miljoner fågelpar i Finland. Det är 2,7 miljoner par (sex procent) mindre än i den tidigare rapporteringen Lehikoinen, A., Mikola, A., Below, A., Jaatinen, K., Laaksonen, T., Lehtiniemi, T., Mikkola-Roos, M., Pessa, J., Rajasärkkä, A., Rusanen, P., Sirkiä, P., Tikkanen, H. & Valkama, J. 2025: Suomen lintujen pesimäkantojen koot ja viimeaikaiset kannanmuutokset. – Linnut-vuosikirja 2024: 16–25.. Jämfört med den tidigare rapporteringen (2013–2018) bedömdes 62 av fågelarterna ha ökat i antal, 80 arter bedömdes ha minskat i antal och 96 arter bedömdes ha hållits på samma nivå Naturhistoriska centralmuseet (14.5.2025). 50 vuotta ja 62 000 lintulaskentakilometriä kertovat muutokset linnustossa. Meddelande.Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors universitet.. 

De tolv häckande fågelarter med flest individer, ordnade enligt antalet par i medelpopulationen var bofink, lövsångare, trädpiplärka, talgoxe, rödhake, grönsiska, björktrast, rödvingetrast, bergfink, grå flugsnappare, kungsfågel och taltrast. Dessa arters antal par utgör nästan 60 procent av alla de häckande paren Lehikoinen, A., Mikola, A., Below, A., Jaatinen, K., Laaksonen, T., Lehtiniemi, T., Mikkola-Roos, M., Pessa, J., Rajasärkkä, A., Rusanen, P., Sirkiä, P., Tikkanen, H. & Valkama, J. 2025: Suomen lintujen pesimäkantojen koot ja viimeaikaiset kannanmuutokset. – Linnut-vuosikirja 2024: 16–25.. 

De fågelarter som häckar i Finland kan delas in i elva grupper baserat på häckningsmiljö. Grupperna är vanliga skogsfåglar, barrskogsfåglar, gammelskogsfåglar, lövskogsfåglar, buskfåglar, åkerfåglar, myrfåglar, fjällfåglar, skärgårdsfåglar, fåglar vid karga insjöar och våtmarksfåglar. Fågelarterna i de fyra förstnämnda fågelgrupperna häckar i skogliga miljöer och deras antal par utgör nästan 3/4 alla fågelpar som häckar i Finland Väisänen, R. A., Lammi, E. & Koskimies, P. (1998). Muuttuva pesimälinnusto. Otava. Helsingfors.. 

Populationerna för de häckande vanliga skogsfåglarna har med nittio procents säkerhet förbättrats med minst 3 procent sedan övergången mellan 1970- och 80-talet, men det är också möjligt att förbättringen har varit större än så. Utvecklingen under 2000-talet har varit någorlunda stabil. Utvecklingen för enskilda arter varierar dock. De stannfåglar som föredrar barrträdsdominerade, mogna skogar har till stor del minskat, men de flesta flyttfåglarnas populationer har vuxit. De sydliga arterna har dragit nytta av det varmare klimatet Luonnontila.fi 

Orrfåglarna har räknats systematiskt i Finland sedan 1960-talet. Antalet tjäder, orre och på vissa ställen järpe minskade märkbart från 1960-talet till 1980-talet. Den huvudsakliga orsaken till att orrfåglarna minskade från nivån på 1960-talet anses vara de direkta och indirekta konsekvenserna av skogsbruket. Orrfåglarnas populationer har dock sett en positiv utveckling sedan 1980-talet. Ändringen förklaras delvis av det ökade antalet naturskyddsområden och ändringar i behandlingen av ekonomiskogar under de senaste årtiondena Jord- och skogsbruksministeriet (2014). Suomen metsäkanalintukantojen hoito-suunnitelma. Jord- och skogsbruksministeriets publikationer 2014:4. Helsingfors.. 

Rödlistning av fåglar

Den senaste rödlistningen gjordes 2019. Av de 246 fågelarter som bedömdes i rödlistningen bedömdes 86 fågelarter som hotade (sårbara (VU), starkt hotade (EN) eller akut hotade (CR)), vilket utgör 35 procent av alla fågelarter. Elva av våra fågelarter som framför allt lever i skog (13 procent) är hotade arter Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (red.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Helsingfors. 704 s. och av alla de hotade fågelarterna är 19 procent sådana som lever i skogliga livsmiljöer. Åtta av de arter som framför allt lever i skogsmiljö är nära hotade, det vill säga i närheten av den nedre gränsen för att räknas som hotade. Av ugglorna utgör de hotade arterna 22,2 procent, av hökfåglarna (vilket inkluderar örnar) utgör de 77,8 procent. 

De vanligaste kända orsakerna till att fåglar är hotade är ändringar som hänför sig till jordbruket (förändrade åkermarker och igenvuxna strandängar i och med minskat bete) och skogsbruket (åtgärder för föryngring och vård, färre gamla skogar och mindre död ved), populationsstorlek, jakt och hot utomlands. För arter med låg täthet är en liten populationsstorlek en betydande orsak till att de är hotade. För 30 arter är den främsta orsaken till att de är hotade okänd Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (red.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Helsingfors. 704 s.. 

Tabell 1. Hotade fågelarter som lever i skogsmiljöer, VU – sårbar, EN – starkt hotad, CR – akut hotad. Suomen lajien uhanalaisuus 2019. 

Övergripande bild av konsekvenserna av människans verksamhet för fågelpopulationerna

Konsekvenserna av människans verksamhet för fågelpopulationerna är omfattande och hänför sig till flera typer av samhällelig verksamhet. Klimatförändringens konsekvenser för väderförhållandena och fåglarnas livsmiljöer samt förändringar i fåglarnas livsmiljöer till följd av markanvändning påverkar fågelpopulationerna inom såväl deras häcknings- och övervintringsområden som deras rastplatser under flyttning. Människans verksamhet ökar dödligheten för fågelindivider genom till exempel trafiken, byggande, jakt, invasiva främmande rovdjur och störning under häckningstiden. Förändringar utanför Finland är en faktor som har betydande konsekvenser för fågelpopulationerna i Finland. Till exempel utgörs en framtida hotfaktor för 40 procent av de hotade arterna av förändringar i livsmiljöerna inom fåglarnas övervintringsområden eller på deras rastplatser under flyttning utanför Finlands gränser. 

Hur känslig en enskild population av en art är för människans aktivitet beror på många biologiska och ekologiska delfaktorer. Arter som är känsligare för mänsklig påverkan som leder till en tillbakagång för populationen utgörs exempelvis av arter som är specialiserade när det gäller krav på livsmiljön och föda samt arter av stora fåglar, såsom rovfåglar, vilka får ett relativt lågt antal ungar under sin livstid och vilkas population av naturen eller på grund av påverkan genom mänsklig verksamhet är liten. 

De viktigaste förändringarna när det gäller markanvändning är det minskade antalet åkerfåglar på grund av effektiviseringen av jordbruket under framför allt 1970–1980-talet, det minskade antalet arter som föredrar mognare skogar samt det minskade antalet myrfåglar till följd av uppdikning av myrar Naturhistoriska centralmuseet (14.5.2025). 50 vuotta ja 62 000 lintulaskentakilometriä kertovat muutokset linnustossa. Meddelande. Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors universitet.. Myrfåglarnas tillbakagång är förknippad med det minskade antalet häckningsmiljöer på myrarna och deras försämrade kvalitet. I jordbruksmiljöer är orsakerna till tillbakagång effektiviserat jordbruk, i synnerhet färre diken, vägrenar och betande boskap samt användningen av kemiska bekämpningsmedel. Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (red.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Helsingfors. 704 

Läget för fåglarnas livsmiljöer kan förbättras och fåglarnas dödlighet minskas genom skydds- och restaureringsåtgärder. Flera fågelarter svarar rätt bra på restaurering och har rätt stor potential när det gäller större populationer i framtiden. Dessa arters populationer har inte minskat särskilt kraftigt och exempelvis klimatförändringen försvagar sannolikt inte deras populationer. Populationerna för tre fågelarter har vuxit snabbt i synnerhet under 2000-talet. Gärdsmyg, svarthätta och gransångare drar nytta både av åtgärder för att restaurera livsmiljöer och av det varmare klimatet. Sämst potential för ökade populationer har de fågelarter som har minskat radikalt och/eller vars utbredningsområdes södra gräns sannolikt förflyttas norrut på grund av klimatförändringen. Sådana arter är talltita, lappmes, tofsmes och lavskrika. Auvinen, A.-P., Lehikoinen, A., Sirkiä, P., Jukarainen, A., Kahilainen, A., Lindén, A., Mikkola-Roos, M., Piha, M., Pessa, J., Krüger, H., Holopainen, S., Alhainen, M. & Below, A. 2023: Kuinka paljon lintukantoja voidaan elvyttää? – Linnut-vuosikirja 2022: 132–139. 

Faktorer som i rödlistningen av arter har identifierats som de främsta när det gäller en försämrad status för populationer av hotade fågelarter som lever i skogliga livsmiljöer är färre gamla skogar, mindre död ved, jakt samt förändringar i livsmiljöer utanför Finland. Var och en av dessa faktorer är en förstahands- eller andrahandsfaktor som påverkar rödlistningen för 27 procent av arterna. Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (red.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Helsingfors. 704 I praktiken kan en arts försvagade population oftast inte förklaras med en enskild faktor, utan den beror ofta på flera samtida faktorer som inte är direkt förknippade med människans verksamhet. Müller M.M. (2024). Miksi hömö- ja töyhtötiainen ovat vähentyneet Suomessa? Metsätieteen aikakauskirja 2024-23002. Översikt. 19 s. .https://doi.org/10.14214/ma.23002 

Enligt den nyaste bedömningen förstörs något fler än hundratusen fågelbon vid avverkning varje år Lehikoinen, A. 2026. Lintujen pesien tuhoutuminen pesimäaikaisissa hakkuissa. Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors universitet.. Magnituden av antalet förstörda bona uppgår därmed till cirka 0,3 procent av antalet fågelpar som häckar i Finland. Ingen motsvarande bedömning av andra åtgärder för skötsel och användning av skog finns att tillgå. Deras betydelse kan dock antas vara avsevärt mindre än avverkningens, eftersom de utförs på en mindre areal årligen. Skogsbruksåtgärder som hänför sig till skötsel och användning av skog behandlas närmare i kapitel 2.2.2. 

Dödlighetens påverkan på fågelpopulationerna

Flera bedömningar har gjorts av fåglars dödlighet till följd av krockar, och de skiljer sig i viss mån avsevärt från varandra. Ingen referentgranskad forskningsbaserad information om den årliga mängden dödsfall till följd av krockar i Finland finns att tillgå och de siffror som presenteras baserar sig på expertbedömningar samt generaliseringar som gjorts av små material. Enligt den nyaste bedömningen orsakar krockar åtminstone 12,6 miljoner fågeldödsfall per år i Finland Laitinen, A., Salmela, A. & Vähätalo, A. V. 2022: Lintujen ikkunakuolleisuus Suomessa. – Linnut-vuosikirja 2021: 144–151.. Enligt bedömningen sker den mest betydande delen av krockningsdödsfallen i Finland till följd av krockningar med byggnader (8–20 miljoner). Tidigare hade Koistinen Koistinen, J. 2004: Tuulivoimaloiden linnustovaikutukset. – Suomen ympäristö 721. Miljöministeriet. Avdelningen för områdesanvändning., i sin specifikation av vindkraftverkens konsekvenser för fågelfaunan, bedömt att byggnader orsakar 500 000 fågeldödsfall per år i Finland. Laitinen et al. bedömer att antalet är klart större än så, mer än tio gånger större. De granskade fågeldödligheten till följd av krockar med fönster på basis av ett väldigt litet material och resultatet har generaliserats så att det gäller hela landet genom en enkel matematisk analys. Den näststörsta orsaken till dödsfall är trafiken, vilken bedöms vara orsak till fler än fyra miljoner fågeldödsfall till följd av krockar årligen. I medeltal har 1 070 000 fåglar per år dött av jakt under åren 2018–2020 Naturresursinstitutet (2022). Metsästys 2021. Statistik. Naturresursinstitutet.. Enligt Naturresursinstitutets statistik fångades sammanlagt cirka 575 000 fåglar 2024 Naturresursinstitutet (2025). Metsästys 2024. Statistikpublikation.. Antalet fångade fåglar varierar stort från år till år. 

Även invasiva främmande rovdjur som släppts ut i naturen av människan orsakar dödlighet för fåglarna. Mink och mårdhund har identifierats som en av de främsta orsakerna till tillbakagången för många sjöfågelarter som lever i skärgården och i inlandet. Mink och mårdhund jagar effektivt fågelägg, fågelungar och vuxna fåglar, i synnerhet under häckningstiden. Jakten är i synnerhet riktad mot arter som häckar på marken och inom strandzoner, såsom sjöfåglar och vadare, vilket försämrar häckningsresultatet och kan ha en förödande effekt för lokala populationer. Det finns ingen bedömning av antalet fåglar som dödas av mink och mårdhund, men årligen jagas 40 000–50 000 minkar och 140 000–150 000 mårdhundar i Finland Vieraslajit.fi (2025). Vieraspedot: minkki ja supikoira. Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral.. Uppföljning av konsekvenserna för åtgärder för att avlägsna invasiva främmande rovdjur har visat att fågelpopulationerna kan hämta sig snabbt när trycket från de invasiva främmande arterna minskar. 

Frigående huskatter och förvildade kattpopulationer dödar fåglar och bidrar till misslyckad häckning i framför allt tätorter och stugområden. På sin webbplats berättar miljöorganisationen Birdlife att Finlands 700 000 katter dödar minst 3,1 miljoner fåglar om året BirdLife Suomi (2025). Kissa ja linnut. www.birdlife.fi.. 

Det finns bristfällig information om hur dödligheten för fågelindivider ökar årligen till följd av människan direkta eller indirekta verksamhet. I ljuset av de publicerade expertbedömningarna ser det ut att handla om åtminstone flera miljoner fågelindivider per år. Om de bedömningar som presenterats pekar i rätt riktning, kan det handla om mer än tio miljoner döda fågelindivider årligen till följd av trafiken, krockar med byggnader, jakt, invasiva främmande rovdjur och katter. Endast när det gäller viltarter finns det relativt tillförlitlig information om dödligheten till följd av jakt.  

Det finns inga bedömningar att tillgå när det gäller dödlighetens konsekvenser för enskilda arter. Till exempel i rödlistningen av arter nämns inte krockningsdödsfall som en anledning till att en art är hotad eller som en hotfaktor. När det gäller det uppnående av en tillfredsställande status för populationerna som är målet med fågeldirektivet är dödligheten på grund av människans verksamhet dock sannolikt en betydande faktor utöver de förändrade livsmiljöerna. Minskad dödlighet för vuxna fåglar kan vara ett mer effektivt sätt att påverka fågelpopulationernas status än fler lyckade häckningar Nousiainen, I., Bosco, L., Lehikoinen, P. m.fl. 2025. Adult survival has a stronger role than productivity in the annual population change of European songbirds. Oecologia 207, 173 (2025). https://doi.org/10.1007/s00442-025-05810-4. 

2.2.2  Konsekvenser av skogsbruksåtgärder under häckningstid för fåglarna

De åtgärder för skötsel och användning av skog som är mest betydande när det gäller fågelfaunan är avverkning, markberedning och plantering efter föryngringsavverkning, vård av plantbestånd, skogsgödsling, byggande och iståndsättning av skogsvägar och iståndsättning av diken. Eftersom artikel 5 a, b och d i fågeldirektivet är begränsade till dödande av fågelindivider, skadande av bon och störning som orsakar avsevärda konsekvenser för målen i direktivet, är det inte ändamålsenligt att bedöma skogsbruksåtgärder med avseende på konsekvenser för livsmiljöerna. Den viktigaste direkta konsekvensen av skogsbruksåtgärder hänför sig till genomförande av förbudet mot att förstöra bon samt lyckad häckning för vissa arter som är känsliga för störning. Dessa arter som är känsliga för störning är vanligen stora rovfåglar som inleder sin häckning tidigt på vårvintern och som har lång ruvnings- och uppfödningstid. Genomförande av förbudet mot dödande i samband med skogsbruksåtgärder hänför sig i första hand till genomförandet av förbudet mot skadande av bon samt ungar som inte kan flyga, eftersom skogsbruksåtgärder knappt alls ger upphov till att vuxna fåglar dör. Av de hotade fågelarterna som lever i skogsmiljöer har jakt eller störning nämnts som en av anledningarna till att kungsörn, berguv, större skrikörn och turturduva är hotade eller som en hotfaktor till att de ska bli hotade. Av de nämnda arterna har häckande fågelpar av större skrikörn och turturduva dock knappt alls observerats i Finland under de senaste åren.  

Avverkning

Tidpunkten för skogsbruksåtgärder bestäms av naturförhållandena och växtperiodens faser, och för avverkning av efterfrågan på rundvirke i den träförädlande industrin. I en stor del av skogarna är avverkning på grund av jordmånens svaga bärighet endast möjlig när marken är frusen. Därför utförs en betydande del av avverkningen på vintern, när avverkning kan utföras i alla skogar. Avverkningen minskar avsevärt på våren under några veckor av tjällossning, när markytans bärighet är som svagast och skogsvägarnas skick gör det svårt att transportera träd från vägrenslager till fabriker. Längden och tidpunkten för tjällossningen varierar från år till år beroende på väderförhållandena och det geografiska läget. Tjällossning förekommer också då och då på hösten, vilket även påverkar drivningsförhållandena. De allt varmare vintrarna på grund av klimatförändringen har minskat den tid som kan användas för drivning i synnerhet i Södra Finland, där tiden som marken är frusen på vintern har förkortats avsevärt. I praktiken utförs drivning i nuläget till störst del sett till volym under vintermånaderna inom ramen för den utrustning och personal som är tillgänglig, och det är inte möjligt att i någon stor utsträckning öka mängden avverkning genom maskiner som anskaffats för verksamhet året runt och personal som sysselsätts året runt. Tjällossningen sker ofta samtidigt som fåglarnas häckningstid april–maj, vilket på ett naturligt sätt minskar mängden avverkning under fåglarnas häckningstid (Figur 1). Å andra sidan pågår fåglarnas häckningstid ännu i juni–juli, när drivningen inte begränsas av väderförhållandena. I juli minskas drivningen av semestern. I nuläget kan en mängd virke som motsvarar industrins virkesanvändning förvaras under tjällossningen, men ett längre avbrott i drivningen kan leda till en nedmontering av produktionen på anläggningar som använder virke och som är planerade för verksamhet året runt. Under 2015–2025 utfördes avverkning, enligt Finlands skogscentrals statistik över planerad avverkning, på ett område av i medeltal cirka 669 000 hektar per år, varav föryngringsavverkning utfördes på cirka 164 000 hektar, beståndsvårdande avverkning på cirka 492 000 hektar och övrig avverkning på cirka 12 000 hektar.  

Figur 1: Den månatliga variationen för avverkningsvolym 2022–2024 i förhållande till den viktigaste häckningstiden FOS: Naturresursinstitutet, Avvarkningsvolymen av marknadsvirke 

Vid föryngringsavverkning som omfattas av beståndsvård trädskiktsvis avlägsnas största delen av trädbeståndet, och ofta lämnas enstaka naturvårdsträd eller grupper av naturvårdsträd inom området. Enligt Finlands skogscentrals rapporter över naturkvaliteten har i medeltal 20 naturvårdsträd per hektar lämnats de senaste åren Finlands skogscentral, Luontolaatuarviointi, rapporten PowerBI. Föryngringsavverkning görs i mogna skogar där träden har börjat växa långsammare och de träd som ska avverkas till största delen har uppnått måtten för timmer. Vid avverkning för kontinuerlig beståndsvård, vilket är ett alternativ till föryngringsavverkning, utförs avverkning regelbundet genom att framför allt avlägsna de grövsta trädindividerna som duger till sågvirke och/eller att skapa små luckor i området som får plantuppslag naturligt. Majoriteten av skogarna odlas enligt principen för beståndsvård trädskiktsvis, vilket innebär att två eller tre gallringar för att avlägsna en del av trädbeståndet utförs inom området innan en föryngringsavverkning. Kontinuerlig beståndsvård är inte mer allmänt än så eftersom det begränsas av skogarnas olika utgångslägen. Sådana skogar som redan har underväxt eller redan består av olika strukturer är bäst lämpade för kontinuerlig beståndsvård. Det är även väsentligt att marken lätt kan få plantuppslag och att naturligt plantuppslag lyckas, utan vilket kontinuerlig beståndsvård inte är möjlig. 

Fåglarnas häckning behöver beaktas vid all avverkning, oberoende av avverkningssätt. Bon kan förstöras när träd i vilka det pågår häckning fälls vid avverkning, så det är särskilt viktigt att identifiera boträd vid avverkning där en stor del av träden fälls. Bon kan även förstöras i samband med förhandsröjning av trädbestånd med liten diameter som utförs innan avverkning. Bon på marken kan förstöras när maskiner rör sig i området och en maskin kan köra över ett bo på marken. Häckningen kan även misslyckas om ruvningen eller matningen av kläckta ungar avbryts under avverkning under för lång tid eller om honan överger boet. Flest fågelbon finns i gamla, grova träd som ger skydd. Särskilt viktiga är stora aspar, skadade träd med hål samt stående och liggande död ved, vilka även utgör viktiga källor till föda för vissa fågelarter. 

Markberedning, sådd och plantering

Syftet med markberedning är att främja plantuppslag på området och förbättra växtförhållandena för de plantor som uppstår. Markberedning kan endast utföras när marken är snöfri eller ofrusen. Eftersom markberedning måste utföras innan plantor planteras utförs en stor del av markberedningen på våren eller i början av sommaren, delvis under fåglarnas häckningstid. Å andra sidan avgränsas markberedningens konsekvenser för fåglarna till vissa fåglar som häckar på marken i öppna områden och vissa fågelarter vars häckning kan påverkas avsevärt av kortvarig rörelse eller kortvarigt buller. Markberedning utförs på i medeltal 93 000 hektar årligen. 

Sådd och plantering inom markberedda områden sker oftast i början av sommaren. Maskinsådd av tall sker vanligen i samband med markberedning i början av sommaren. Beroende på trädart och typ av planta utförs plantering i maj–september, dock framför allt i maj–juli. En liten mängd plantor planteras även i augusti–september. På planteringsområdena, som vanligen är öppna platser som skapades genom förra årets drivning, kan exempelvis orrfåglar häcka, men bona är lätta att upptäcka under planteringen och därmed kan planteraren undvika bona. Majoriteten av plantorna planteras av människor.  

Vård av plantbestånd

Syftet med vård av plantbestånd är att säkerställa en gynnsam utveckling och tillväxt för trädindivider som odlats eller vuxit fram naturligt i förhållande till konkurrerande plantmaterial. Arbetsslagen inom vården av plantbestånd omfattar gräsröjning, slyröjning och gallring av plantbeståndet. Gräsröjning går ut på att markvegetation som kväver plantorna avlägsnas runt plantorna. Slyröjning går vanligen ut på att sly av lövträd avlägsnas, vilket minskar tillväxten för planterade plantor eller barrträdsplantor som vuxit fram naturligt och minskar sannolikheten att de klarar sig. Gallring av plantbeståndet går ut på att tätheten för det odlade trädbeståndet och förhållandet mellan trädarterna regleras i enlighet med målet. Gallringen utförs kvalitativt för att gynna de bästa och välvuxna träden. Vanligen utförs vård av plantbestånd som människoverk och med röjsåg. Behovet av gräsröjning och slyröjning beror bland annat på hur bördig växtplatsen är. I plantor häckar vanligen små fåglar som gör bon i gräs, tuvor och skyddande snår. Fåglarna försöker gömma bona från naturliga rovdjur, vilket gör det svårt att upptäcka bona. Vid vård av plantbestånd som utförs under häckningstid kan oavsiktligt förstörande av bon undvikas genom att låta bli att röja skyddade platser och lövträdsdominerade snår vid vattendrag på stränder, eftersom fåglarna föredrar sådana vid häckningen. Vård av plantbestånd kan även orsaka buller, vilket kan störa häckningen för vissa arter som är känsliga för buller. Vård av plantbestånd kan inte endast utföras på vintern, eftersom snön hindrar arbetet och den stora arealen av plantbestånd som ska vårdas och mängden tillgänglig arbetskraft begränsar möjligheterna att flytta arbetet så att det helt utförs utanför häckningstiden. Årligen utförs vård av plantbestånd på en areal av i medeltal 130 000 hektar. 

Övriga skogsbruksåtgärder

Årligen gödslas i medeltal totalt 68 000 hektar skog. En del av gödslingen utförs genom helikopterspridning. Askgödsling i form av markspridning som görs med skogstraktor kan även utföras på vintern. En del av vitaliseringsgödslingen av mineraljordar utförs av människor. En betydande del av gödslingen utförs utanför häckningstiden. Gödsling har sannolikt få konsekvenser för fåglarnas häckning och de är eventuellt begränsade till enskilda situationer där ett bo på marken inte upptäcks och ligger längs maskinens rutt. 

Under de senaste åren har i medeltal 2 900 kilometer skogsdikning utförts. De utförs framför allt på gamla, tidigare uppdikade torvmarker, där ett gammalt igenvuxet dike rensas. Eftersom åtgärden huvudsakligen utförs vid gamla diken, har skogsdikning generellt inga direkta konsekvenser för fåglarnas häckning. Det är möjligt att störning uppstår i situationer där verksamheten utförs i närheten av bon till arter som är känsliga för störning under deras häckningstid. 

I sin helhet bedöms skogsvägsnätet vara 125 000–160 000 kilometer, och i princip anläggs inga nya skogsvägar. Underhållet av skogsvägarna omfattar regelbunden slåtter av sly samt sladdning och grusning av vägytan. Vid en grundlig förbättring av skogsvägar formas vägkroppen om, sidoslänter och diken rensas från växtlighet och vägen får ett nytt lager grus eller kross. Underhåll av vägarna utförs årligen och en grundlig förbättring sker vanligen med över 20 års mellanrum. Årligen förbättras 1 600 kilometer skogsväg grundligt per år. Eftersom det anläggs väldigt få nya skogsvägar, hänför sig konsekvenserna för fågelfaunan i första hand till underhåll och grundliga förbättringar av vägarna. De mest betydande konsekvenserna hänför sig till eventuella fågelindivider som häckar på vägslänter, eftersom de kan påverkas av slåtter och grundliga förbättringar. Konsekvenserna minskas av att de vanligen utförs i slutet av sommaren.  

Hyggesbränning innebär kontrollerad bränning av hyggesavfall och markvegetation, det vill säga terräng. Hyggesbränning kan utföras i samband med skogsföryngring eller som en separat åtgärd med syftet att förbättra resultatet av föryngringen och tillväxten för trädbeståndet. Hyggesbränning kan även användas som en naturvårdsmetod för att skapa livsmiljöer för organismer som är beroende av bränder. Typiska objekt för naturvårdande hyggesbränning är solexponerade sluttningar i åsskogar, i vilka hyggesbränning används för att upprätthålla levnadsförhållandena för åsskogsarterna. Allmänt taget är hyggesbränning särskilt viktigt för de fåtaliga och hotade arterna samt arter som minskat i antal och som är anpassade för att leva av bränd jord samt träd- och bastmaterial som är förkolnat eller annars brandskadat. Naturvårdande hyggesbränning kan även utföras genom att bränna grupper av naturvårdsträd som lämnats på föryngringsytor. Av fåglarna är det framför allt hackspettar som gynnas av ett rikligt bestånd av naturvårdsträd och bränning. Den bästa tidpunkten för hyggesbränning är i början eller slutet av sommaren när terrängen är torr. I medeltal utförs hyggesbränning på en areal av 900 hektar årligen. Eftersom få hyggesbränningar utförs per år, är även deras konsekvenser för fågelfaunan små. Syftet med restaurering är att återställa ekosystemens naturliga funktioner och strukturdrag, vilka beror på egenskaperna för varje ekosystem som restaureras. Ofta gör restaurering även området lämpligare för fåglars häckning på lång sikt och restaurering kan även utföras med beaktande av vissa fågelarters krav på livsmiljön för att stärka fågelpopulationerna. Trots att restaurering i princip kan anses främja skyddet för fågelpopulationerna, kan själva restaureringsarbetet orsaka att bon som byggts under häckningstiden förstörs eller att häckningen störs, eftersom restaureringsarbete ofta utförs med maskin och kan innebära att träd fälls. Hittills har restaurering utförts på en areal av några tiotusentals hektar, framför allt i naturskyddsområden. Framöver kommer genomförandet av förordningen om restaurering av natur EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2024/1991 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869. sannolikt att öka den nuvarande årliga restaureringsarealen avsevärt. 

2.2.3  Tillsyn och myndighetssamarbete

Anmälan om användning av skog

Med hjälp av anmälningar om användning av skog övervakas att skogslagen iakttas och anmälningarna kan även användas för att säkerställa att planerade avverkningar inte bryter mot naturvårdslagen, vattenlagen (578/2011), lagen om fornminnen eller föreskrifterna om general- och detaljplaner i lagen om områdesanvändning (132/1999). Enligt 14 § i skogslagen ska en anmälan om användning av skog för ett område som omfattas av tillämpningsområdet för skogslagen lämnas in om beståndsvårdande avverkning, förnyelseavverkning, avverkning till följd av skogsskada och annan avverkning samt om behandling av särskilt viktiga livsmiljöer som avses i 10 § 2 mom.  

Skogslagen tillämpas på skötseln och användningen av skog inom områden som utgör skogsbruksmark. Skogslagen tillämpas inte på till exempel naturskyddsområden, områden som i en plan anvisats som skyddsområden, detaljplaneområden, med undantag för områden som har anvisats för jord- och skogsbruk samt områden som omfattas av en generalplan med rättsverkningar, med undantag för områden som har anvisats för jord- och skogsbruk eller rekreation. En anmälan om användning av skog behöver inte göras om avverkning i kantzoner till kraftledningar och järnvägslinjer, avverkning vid dikes-, vattenlednings- eller avloppslinjer och avverkning i liten omfattning vid väglinjer, kraftledningar eller andra motsvarande linjer. En anmälan om användning av skog behöver inte heller göras om exempelvis vård av plantbestånd och gödsling eller andra sådana vårdande åtgärder som inte innefattar avverkning. En anmälan om användning av skog ska lämnas in senast tio dagar och tidigast tre år innan avverkning eller en annan åtgärd inleds. Skogscentralen kan på ansökan bevilja undantag från den ovan nämnda tidsfristen. De anmälningar som lämnas in till skogscentralen utarbetas och lämnas vanligen in av en aktör som befullmäktigats av skogsägaren, till exempel en skogsvårdsförening eller ett företag som köper virke. 

Finlands skogscentral granskar alla inkommande anmälningar om användning av skog automatiskt med en administrativ granskning genom att jämföra uppgifterna i anmälan med de uppgifter om inskränkningar av skogsbruksåtgärder som finns i skogscentralens skogsdatasystem. 

Enligt 7 a § i skogslagen ska Skogscentralen omedelbart underrätta markägaren och sådana representanter för markägaren och innehavare av avverkningsrätt som den känner till, om den har fått in en anmälan om användning av skog som gäller ett behandlingsområde där eller i vars närhet det finns eller som berörs av ett beslut om en i naturvårdslagen avsedd förekomst av en art som kräver särskilt skydd. 

Utbyte av myndighetsuppgifter och tillsyn av iakttagandet av naturvårdslagen

Utöver skogscentralens anmälningsskyldighet i enlighet med 7 a § i skogslagen har närings-, trafik- och miljöcentralerna, vilka fram till slutet av 2025 utgjorde tillsynsmyndighet för naturvården, tillsammans med Finlands skogscentral kommit överens om ett förfarande, enligt vilket skogscentralen underrättar markägaren, innehavare av avverkningsrätt som den känner till och i vissa fall tillsynsmyndigheten för naturvården (Tillstånds- och tillsynsverket från och med den 1 januari 2026) ifall en anmälan om användning av skog som den mottagit ligger vid eller i närheten av en art som observerats för skogscentralen i datasystemet för naturvårdslagen. År 2025 omfattade förfarandet totalt 2 557 växt- och djurarter, av vilka 23 var fågelarter. År 2025 låg en anmälan om användning av skog vid eller i närheten av en förekomst av en växt- eller djurart som observerats för skogscentralen 5 232 gånger, av vilka 2 296 anmälningar gällde fåglar. Förfarandet omfattar bland annat örn, havsörn, större skrikörn och fiskgjuse, vars boträd är skyddade enligt 73 § i naturvårdslagen. 

Totalt inkom 136 448 anmälningar om användning av skog under 2025 Finlands miljöcentral 2026. Planerade avverkningar. https://www.metsakeskus.fi/sv/skogs-och-naturinformation/information-om-anvandning-av-skog/planerade-avverkningar, så de anmälningar som gällde förekomst av en fågelart som observerats i datasystemet för naturvårdslagen och som omfattas av förfarandet var relativt sett väldigt få jämfört med det totala antalet anmälningar. Antalet anmälningar som gällde fågelförekomster förklaras av att de arter som omfattas av förfarandet är fåtaliga och mängden information om deras häckning är också begränsad. Förfarandet har dock en beaktansvärd betydelse för skyddet för de arter som omfattas av förfarandet, eftersom det med hjälp av förfarandet kan säkerställas att avverkning inte leder till att bon oavsiktligt skadas på grund av omedvetenhet eller orsakar avsiktlig störning för fåglarna i fråga. 

Vid behov förhandlar naturvårdsmyndigheterna med markägaren och/eller innehavaren av avverkningsrätt om på vilket sätt iakttagandet av bestämmelserna i naturvårdslagen beaktas vid avverkning. Vid behov kan naturvårdsmyndigheten för att trygga naturvärden i sista hand använda de tvångsmedel som föreskrivs i 126 § i naturvårdslagen för att förhindra lagstridig verksamhet. 

Handläggning av undantagstillstånd i enlighet med naturvårdslagen

Fram till den 31 december 2025 har Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland varit den myndighet som har behörighet att avgöra alla tillståndsuppgifter som gäller de fåglar som avses i 83 § i naturvårdslagen med stöd av lagen om närings-, trafik- och miljöcentralerna samt om närings-, trafik- och miljöcentralernas utvecklings- och förvaltningscenter (897/2009) och 5 § 1 mom. 8 punkten i statsrådets förordning om närings-, trafik och miljöcentralerna (1373/2018). Från och med den 1 januari 2026 handläggs ansökningar om undantagstillstånd av den behöriga myndigheten Tillstånds- och tillsynsverket. 

Under 2025 avgjorde Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland 168 tillståndsärenden som gällde fågelarter i enlighet med 83 § naturvårdslagen (se tabell 2). För en stor del av dem förutsattes undantag från flera av bestämmelserna om fridlysning av djurarter, det vill säga från förbudet mot såväl störning som tagande eller till och med dödande. Undantag som endast gäller störning beviljades i 50 fall, det vill säga i en knapp tredjedel av alla undantagsärenden. Sådana har beviljats för genomförande av projekt för förnybar energi (3), fördrivning av fågelindivider av både hälsomässiga skäl (5) och för att undvika svåra skador på grödor (26), fotografering av fåglars häckning för antingen forskning (13) eller undervisning (2) och utförande av vårdande åtgärder för naturtypen (1).  

Tabell 2. Ärenden om undantagstillstånd som avgjorts enligt 83 § i naturvårdslagen under 2025. 

När naturvårdsmyndigheten beviljar undantagstillstånd bedöms huruvida villkoren för beviljande av undantagstillstånd uppfylls och vanligen ställs villkor genom vilka störning av individer kan undvikas eller minimeras så att det blir möjligt att undvika sådan misslyckad häckning som har betydelse för huruvida artens skyddsnivå kan bevaras eller uppnås. Till exempel i ett undantagstillstånd för fotografering av fiskgjusens häckning (VARELY/8019/2025) förutsattes att kameran installeras och avlägsnas utanför fiskgjusens häckningstid. I tillståndet preciserades tiden. Dessutom förutsattes att utrustningen utan fördröjning ska avlägsnas ifall det upptäcks att fotograferingen stör häckningen avsevärt samt att utrustning och instrument ska placeras i terrängen på så sätt att de inte lockar utomstående människor att komma i närheten av boet. Fotograferingsvinklarna ska begränsas så att platsen inte kan identifieras eller på annat sätt blir offentlig. När det gäller till exempel undantagstillstånd som beviljas för fördrivning av individer av arten vitkindad gås för att undvika svåra skador på grödor bedöms samtidigt konsekvenserna av ett beviljat undantag för artens möjligheter till rast och att hitta föda under flyttningen, men även för undvikandet och minimeringen av andra fågelarters häckning och störning av den.  

Det är skäl att uppmärksamma att fyra av ansökningarna om undantag gällde verksamhet vars främsta syfte var genomförande av ett projekt för ekonomisk verksamhet, närmare bestämt byggande av och verksamhet på en anläggning för syntetisk metanol, produktion av vindkraft och byggande av en anläggning för e-metan samt skogsbruksåtgärder under en fågelarts (fiskgjuse) häckningstid. De tre förstnämnda projekten ansågs uppfylla villkoret för människors hälsa och säkerhet. Undantag beviljades inte för det sistnämnda syftet (VARELY/4683/2025, den 28 juli 2025) eftersom ansökningen, enligt motiveringen till beslutet, inte uppfyllde villkoren i 83 § i naturvårdslagen. Ansökningen hade motiverats med säkerhetsrisker som hänför sig till att tidpunkten för avverkning var på hösten. Dessa säkerhetsrisker omfattade arbetarskydd samt transport av bränsle och andra kemikalier. Detta ansågs inte uppfylla villkoret för människors hälsa och säkerhet. I beslutet ansågs dessutom att det, med beaktande av längden på avverkningen, 1–2 veckor, är möjligt att planera och fördela arbetet enligt väderprognoserna till tidpunkter då väderförhållandena inte orsakar säkerhetsrisker för genomförandet av avverkningen, vilket uppenbarligen innebär att inte heller villkoret för brist på alternativ uppfylldes.  

2.2.4  Praxis för att beakta fågelfaunan inom skogsbruket

Inom skogssektorn används omfattande rekommendationer och anvisningar för att beakta fågelfaunan vid skogsbruksåtgärder. Dessa är guiden Metsänkäsittely ja linnusto, rekommendationerna för skogsvård och Forststyrelsens miljöguide. Också för skogscertifikatet FSC krävs att fågelfaunans häckningstid beaktas vid skogsvårdsåtgärder. 

I alla ovan nämnda anvisningar och rekommendationer för skogssektorn finns det detaljerade anvisningar om rovfåglars bon. Anvisningarna gäller utförande av skogsvårdsåtgärder i närheten av bona. Guiden Metsänkäsittely ja linnusto, skogsvårdsrekommendationerna och FSC-standarden innefattar åtgärdsanvisningar som är bundna till häckningstiden och ett visst avstånd till bon. I Forststyrelsens miljöguide finns, utöver dessa, preciserade skyddszoner för bon för vissa rovfåglar, inom vilka alla åtgärder är förbjudna oavsett tidpunkt. Enligt PEFC-standarden ska rovfåglars boträd lämnas som naturvårdsträd. 

Guiden Metsänkäsittely ja linnusto

Metsätehos guide Metsänkäsittely ja linnusto Https://www.metsateho.fi/metsankasittely-ja-linnusto/ innehåller anvisningar och rekommendationer som bland annat styr skogsplanering, beståndsvårdande avverkning, föryngringsavverkning, röjning, markberedning och vård av plantbestånd. Guiden innehåller anvisningar för begränsning av olika skogsbruksåtgärder antingen tidsmässigt eller geografiskt samt för ökade strukturdrag som är viktiga för fågelfaunan. Guiden innehåller även specifika anvisningar för olika arter och artgrupper, vilka gäller rovfåglar, hålbyggare, tjäder och lavskrika. Anvisningarna omfattar såväl ökade strukturdrag som är viktiga för dessa arter som vissa åtgärdsbegränsningar. När det gäller begränsning av skogsbruksåtgärder är det centrala i guiden rekommendationerna för fåglarnas häckningstid. Enligt guiden ska beståndsvårdande avverkning och föryngringsavverkning undvikas under fåglarnas häckningstid från den 15 april till den 15 juli (i Norra Finland från den 1 maj till den 31 juli) i bördiga lövträdsdominerade skogar, kärr och strandskogar samt inom viktiga fågelområden och i närheten av våtmarker med fåglar (inte närmare än 50 meter). Med bördig skog avses lundar, lundartade och friska moskogar eller torvmoar som till bördigheten är motsvarande. Avverkning riktas därmed i mån av möjlighet till torra och torrare moar, där antalet arter och individer är mindre än i de bördiga skogstyperna. Enligt anvisningarna ska bland annat tjäder och berguv beaktas i kargare skogstyper under fåglarnas häckningstid. På identifierade och fungerande spelplatser för tjäder ska avverkning undvikas från den 15 mars till den 20 maj (i Norra Finland från den 1 april till den 20 maj). I guiden rekommenderas dessutom att drivning av energived och markberedning undviks under fåglarnas häckningstid från den 1 maj till den 30 juni.  

Enligt guiden ska avverkning och maskinella skogsbruksåtgärder undvikas i närheten av stora rovfåglar, vissa hökfåglar och ugglor samt häckningsplatser för berguv under arternas häckningstider. I guiden definieras egna häckningstider och skyddsavstånd från bon för kungsörn, havsörn, fiskgjuse, ormvråk, duvhök, bivråk, berguv, sparvuggla och pärluggla. Tidpunkterna och det rekommenderade avståndet från bon varierar beroende på art. Beroende på arten, den planerade åtgärden och dess tidpunkt varierar avståndet mellan 25 och 1 000 meter. Tidpunkterna infaller huvudsakligen mellan den 1 maj och den 31 augusti, och utöver arten kan de påverkas av boets geografiska plats. Till exempel har kungsörn olika häckningstider, i och med att den i Södra Finland pågår från den 1 februari till den 31 juli och i Norra Finland från den 15 februari till den 31 juli Anvisningar för skogsbruksåtgärder i närheten av ett kungsörnsbo https://www.metsakeskus.fi/sites/default/files/document/metsankasittely-ohje-maakotkapesan-lahistolla.pdf.. Utöver rekommendationer för beaktande av häckningstiden innehåller guiden rekommendationer för exempelvis begränsning av avverkning utanför häckningstid till åtminstone 50 meter från ett bo när det gäller stora rovfåglar. 

Enligt Metsätehos utredning som baserar sig på skördardata från 2022–2024 utfördes avverkningar i bördiga lövträdsdominerade skogar och kärr under häckningstiden på en area av i medeltal cirka 7 300 hektar, vilket utgör mindre än 8 procent av den årliga avverkningsarealen för bördiga lövträdsdominerade skogar och kärr, så rekommendationerna i guiden kan anses ha en betydande styrande påverkan. I utredningen definierades häckningstiden, i enlighet med Metsätehos guide Metsänkäsittely ja linnusto, som från den 15 april till den 15 juli i Södra Finland och från den 1 maj till den 31 juli i Norra Finland. https://www.metsateho.fi/hakkuiden-ajallinen-vaihtelu-ja-kohdentuminen-hakkuukonetiedon-perusteella-pesimaaikaisten-hakkuiden-nakokulmasta/ 

Rekommendationer för god skogsvård

Skogsvårdsrekommendationerna utgör en helhet vars syfte är en övergripande hållbar vård och användning av skog. Skogsvårdsrekommendationerna innehåller naturvårdsåtgärder för att förbättra levnadsförhållandena för fågelfaunan och lindra skogsvårdens negativa konsekvenser för fågelfaunan. Strukturdrag som enligt rekommendationerna är viktiga, såsom skyddszoner, snår, stående och liggande död ved, andelen lövträd samt konstgjorda högstubbar främjar bevarandet av häckningsfriden och tryggandet av en varierande fauna genom att erbjuda fåglar såväl skydd som föda. Skogsvårdsrekommendationerna innehåller dessutom en lista över fåglar som ska beaktas särskilt och som är hotade (vitryggig hackspett, sparvuggla, berguv, tofsmed, talltita, järpe och ripa) och nära hotade (pärluggla, lappmes och lavskrika) skogsfåglar och hålbyggare. https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/lajien-turvaaminen-metsankasittelyssa 

Forststyrelsens miljöguide

Forststyrelsen Skogsbruk Ab:s miljöguide Thomssen, P-M., Ahokumpu, M., Hokkanen, R., Nurmi, A., och Siirtola, P. (red.) 2025: Metsähallitus Metsätalous Oy:n ympäristöopas. är en skogsvårdshandbok för vård och användning av statens mångbruksskogar. Enligt guiden är rovfåglar en av de artgrupper som ska beaktas vid vård av mångbruksskogarna och i den anges artspecifika anvisningar för åtgärder som utförs runt bon. Miljöguiden innehåller även anvisningar för att beakta orrfåglar. Orrfåglarnas häckningstid beaktas vid markberedning och bon som hittats skyddas i samband med beredningen. Målet är att avverkningsrester inom föregående års avverkningsområden samlas in först efter midsommar på grund av orrfåglarnas häckning. Om detta inte är möjligt försöker man lokalisera bon innan avverkningen inleds. 

Anvisningarna i miljöguiden för att beakta fågelfaunan motsvarar till betydande del anvisningarna i Metsätehos guide Metsänkäsittely ja linnusto. Avverkning ska undvikas under den viktigaste häckningstiden i maj–juni inom bördiga och lövträdsdominerade områden, i strandskogar och i kärr. Utöver rovfåglarna i guiden Metsänkäsittely ja linnusto innehåller miljöguiden egna anvisningar för hur man ska agera i närheten av bon för mindre skrikörn, större skrikörn, pilgrimsfalk och jaktfalk. Guiderna skiljer sig från varandra i någon mån även när det gäller häckningstider. I miljöguiden är häckningstiderna för kungsörn, havsörn och fiskgjuse 0,5–2 månader längre.  

Skogscertifiering

Skogscertifiering är ett system som, baserat på oberoende bedömning, säkerställer att skogsvård och virkesanskaffning utförs på ett hållbart sätt. I Finland används certifieringssystemen FSC och PEFC. Av skogarna i Finland är cirka tolv procent FSC-certifierade och över 80 procent PEFC-certifierade. FSC-standarden för skogsvård innehåller begränsningar av avverkningen under fåglarnas häckningstid. I bördiga lövträdsdominerade skogar (lundar, lundartade, friska moskogar och torvmoar som till bördigheten är motsvarande), kärr och skyddszoner vid vattendrag i Södra Finland utförs inga avverkningar mellan den 1 maj och den 30 juni, och de undviks mellan den 15 april och den 30 april samt mellan den 1 juli och den 15 juli. I Norra Finland utförs inga avverkningar mellan den 15 maj och den 15 juli, och de undviks mellan den 1 maj och den 14 maj samt mellan den 16 juli och den 31 juli. Enligt standarden utförs dessutom inga avverkningar inom internationellt sett viktiga fågelområden i Finland (IBA-objekt) mellan den 15 april och den 31 juli. Dessutom utförs inga avverkningar i närheten av (närmare än 50 meter) våtmarker med fåglar (låga sjöar, tjärnar, havsvikar och strandängar) som är internationellt, nationellt och regionalt sett viktiga fågelområden (IBA-, FINIBA- och MAALI-områden) i Finland mellan den 15 april och den 31 juli. I standarderna för båda certifieringarna beaktas även strukturdrag som är viktiga för fågelfaunan och som ska bevaras i samband med skogsbruksåtgärder. Sådana är bland annat storvuxna aspar, hålträd, döda träd och viltsnår. Finlands FSC-standard FSC-STD-FIN-02-2023 FI, Metsien kestävän hoidon ja käytön vaatimukset PEFC FI 1002:2024 

4.2.1  Allmänt om bedömningen av konsekvenserna

De väsentliga konsekvenserna av regeringspropositionen gäller ekonomin och företag samt miljön och den biologiska mångfalden. I konsekvensbedömningen har i synnerhet dessa väsentliga typer av konsekvenser granskats. I viss mån har propositionen även konsekvenser för skogscentralen som utför myndighetsuppgifter. De väsentligaste ekonomiska konsekvenserna gäller drivning och transport samt anskaffningen av virke och industriell verksamhet som använder virke. De ekonomiska konsekvenserna av propositionen bedöms jämfört med nuläget när det gäller hushåll, företag, den offentliga ekonomin och samhällsekonomin. När det gäller miljökonsekvenser har propositionen i synnerhet konsekvenser för fåglar.  

Propositionens konsekvenser har bedömts med avseende på både drivning och annan skogsbruksverksamhet, eftersom de föreslagna ändringarna i skogslagen omfattar mer än enbart drivning. Övriga sektorer som omfattar skogsbruksåtgärder är exempelvis byggande och upprätthållande av trafikleder Trafikledsverket 2025. Puuston poisto ja linnut., byggande och upprätthållande av elnät Fingrid 2025. Lintujen pesintäaikaisen kasvustonkäsittelyn merkitys ja lintujen suojelun toimintatavat kantaverkkoyhtiössä. samt på ett mer omfattande plan funktioner inom energisektorn Energiateollisuus 2025. Lintujen pesintä ja energiasektorin toiminnot..  

De viktigaste informationskällorna som använts för konsekvensbedömningen av propositionen är Naturresursinstitutets utredning om konsekvensen av avverkning för skogssektorns verksamhet Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet., Metsäteho Oy:s utredning om den tidsmässiga variationen och inriktningen för avverkning baserat på skördardata Metsäteho Oy 2025. Hakkuiden ajallinen vaihtelu ja kohdentuminen hakkuukonetiedon perusteella – Pesimäaikaisten hakkuiden näkökulmasta. Metsätehos resultatpresentation 16/2025. https://www.metsateho.fi/wp-content/uploads/Tuloskalvosarja-2025-16-hakkuiden-ajallinen-vaihtelu-ja-kohdentuminen-hakkuukonetiedon-perusteella.pdf, Finlands skogscentrals utredning om tidpunkter och inriktning för avverkning Finlands skogscentral 2025. Hakkuiden ajankohdan ja kohdistumisen analysointi 15.12.2025. och den utredning som Naturhistoriska centralmuseet, som ägs av Helsingfors universitet, tagit fram om konsekvensen av avverkning för förstörelsen av bon Lehikoinen, A. 2026. Lintujen pesien tuhoutuminen pesimäaikaisissa hakkuissa. Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors universitet.. Det arbete som utförts av den nationella arbetsgruppen som tillsatts av jord- och skogsbruksministeriet för konsekvensbedömning av avverkning som sker under häckningsperioder har likaså varit till stöd för konsekvensbedömningen. Dessutom har konsekvenserna av utkastet till regeringens proposition bedömts som ett tjänsteuppdrag i samband med lagberedningen genom att utnyttja bland annat statistiska uppgifter, bedömningar av huruvida arter är hotade, myndighetsbeslut som överlämnats till miljöministeriet och befintliga undersökningar och utredningar.  

4.2.2  Ekonomiska konsekvenser

Allmänt om bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna

De största ekonomiska konsekvenserna av skyldigheterna att beakta fåglarna för skogsbruket uppstår ifall skyldigheterna föreskrivs i så omfattande grad att fullgörandet av skyldigheterna minskar den totala användningen av virke. Eftersom en betydande del av de träd som avverkas i Finland används för beredning av exportprodukter, reglerar volymen av virkesanvändningen den kostnadsmässiga konkurrenskraften för företag som verkar i Finland i förhållande till de främsta konkurrensländerna. Den minskade virkesanvändningen till följd av den relativt försämrade konkurrensställningen har å sin sida betydande konsekvenser för privatpersoners och sammanslutningars inkomster från virkesförsäljning, finansieringen av den offentliga ekonomin genom skatteinkomster, sysselsättningen och de regionala ekonomierna i områden som är beroende av skogsbruk, i synnerhet Östra Finland och Norra Finland. Den kostnadsmässiga konkurrenskraften påverkas avsevärt av kostnaderna för anskaffning av virke, vilka omfattar drivning och transportkostnader, kostnader för vinterförvar, värdeminskningar för gagnvirke, terminalkostnader och kostnader för kapital som är bundet till lager. 

Målet med ändringen i 82 § i naturvårdslagen är att precisera tillämpningen av förbudet mot avsiktlig störning av fåglar så att störningsförbudets omfattning inte i själva verket ändras jämfört med den situation som föregick Voore Mets-avgörandet. I praktiken har motsvarande undvikande av störning redan iakttagits på rekommendation av skogsbruket, i synnerhet när det gäller beaktande av häckningen för vissa arter som är fåtaliga och känsliga för störning, så ändringen i naturvårdslagen bedöms inte ha några ekonomiska konsekvenser.  

De privata hushållens ställning

I Finland uppgår antalet privatpersoner som äger skog till över 600 000. År 2024 fick privatpersoner över 3 miljarder euro i bruttorotprisinkomster Naturresursinstitutet 2025. Statistikdatabas. Tabell: Bruttorotprisinkomster (1 000 euro) per ägargrupp, råvirkessortiment och landskap. https://statdb.luke.fi/PxWeb/pxweb/sv/LUKE/LUKE__met/. Trots att skogarna i de flesta fall inte utgör den huvudsakliga inkomstkällan i hushållen, är inkomsten från skogsbruket betydande för en stor del av hushållen till följd av skogsägarstrukturen. Av skogsarealen ägs över 60 procent av privatpersoner. 

Inkomstbildningen påverkas avsevärt av prisutvecklingen för det råvirke som säljs, och prisutvecklingen regleras av den totala volymen för virkesanvändningen och värdet på förädlade träprodukter. Eftersom en betydande del av produkterna exporteras, påverkas virkesanvändningens volym avsevärt av den finländska skogsindustrins relativa konkurrensställning på den internationella marknaden. Som helhet förmodas inte virkesanvändningen minska till följd av den föreslagna lagstiftningsändringen, varför propositionen inte avsevärt bedöms påverka försäljningspriset för virke och därmed hushållens inkomster från virkeshandel. 

Eftersom det tre månader långa förbud mot drivning av vissa objekt under fåglars häckningstid som föreslås i propositionen gäller små objekt, vilka det är möjligt att avverka utanför häckningstid trots propositionen, bedöms inte propositionen generellt innebära avsevärda konsekvenser för enskilda skogsfastighetsägare eller hushåll. Ekonomiska konsekvenser kan uppkomma av att försäljningspriset för virke som avverkats under den tid på våren som förbudet omfattar är högre än för virke som avverkats vid en annan tidpunkt. Därmed minskas intäkterna från virkesförsäljning i någon mån av att avverkningen inom dessa områden flyttas. Dessutom bedöms det att den inskränkning av avlägsnande av stora aspar, hålträd och stående död ved från föregående trädgeneration i samband med avverkning som utförs under häckningstid är småskalig för enskilda markägare, eftersom deras ekonomiska eller övriga bruksvärde är lågt och avlägsnande av dem inte begränsas utanför häckningstiden. 

Utöver den begränsning som gäller fåglars häckningstid bidrar de föreslagna ändringarna i skogslagen till att öka skyldigheterna att bedöma fågelfaunan inom ett område som ska behandlas före behandlingsåtgärder utförs. Skyldigheten gäller året om för alla skogsskötsels- och avverkningsåtgärder som hänför sig till skötsel och användning av skog och dess syfte är att säkerställa att åtgärder utförs utan att bryta mot förbuden i artikel 5 i fågeldirektivet. De mest betydande skogsskötselsåtgärderna är vård av plantbestånd, markberedning och sådd eller plantering efter föryngringsavverkning och skogsgödsling. Till skötsel och användning av skog räknas även skapande och upprätthållande av skogsvägar och iståndsättning av skogsdiken. I de flesta fallen köper markägarna de tjänster för planering och genomförande som behövs av företag eller skogsvårdsföreningar som tillhandahåller dem, varför bedömningsskyldigheten i de flesta fallen gäller dessa aktörer i stället för markägarna. Den bedömning som krävs bedöms inte avsevärt öka kostnaderna för planering av avverknings- eller skogsskötselsåtgärder, eftersom bedömningar kan utföras med hjälp av uppgifter i datasystem och kompletteras med uppgifter som samlas in i terrängen i samband med planeringen av åtgärden. Propositionen bedöms därmed inte ha några betydande konsekvenser för kostnaderna för att utföra skogsskötselsarbeten, eftersom propositionen inte ger upphov till skyldigheter som skapar nya tilläggskostnader för utförande av skogsskötselsarbeten, och det i princip inte är möjligt att flytta arbetena till höst- eller vintersäsongen. Förbuden i naturvårdslagen har redan tidigare tillämpats med samma innehåll på skötsel och användning av skog. Det är till exempel förbjudet att köra på ett bo som används eller fälla ett träd som observeras ha ett bo som används. Därmed bedöms propositionen inte som helhet minska lönsamheten för eller nettoinkomsterna från skogsägande, varför propositionen bedöms ha små konsekvenser för hushållens ställning.  

Konsekvenser för anskaffningen av virke och industriell verksamhet som använder virke

Propositionens förbud mot avverkning av kärr, bördiga lövträdsdominerade skogar och skyddszoner vid vattendrag under de vanliga fåglarnas häckningstid bedöms öka de totala kostnaderna för anskaffning av virke något. Baserat på en bedömning av tidpunkten för Finlands skogscentrals avverkning Finlands skogscentral 2025. Hakkuiden ajankohdan ja kohdistumisen analysointi 15.12.2025. har Naturresursinstitutet bedömt att avverkningsbegränsningen i fråga ökar de totala kostnaderna för anskaffning av virke med mindre än 3 procent, i och med att mängden virke som avverkas inom områdena i fråga utgör mindre än 2 procent av mängden virke som används inom industrin Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet.. När det gäller hela Finland utgjorde arealen av de avverkningar av kärr och bördiga lövträdsdominerade skogar som utfördes under häckningstid under åren 2022–2024 1,15 procent av hela den genomsnittliga årliga avverkningsarealen, och under samma period utgjorde träd som avverkats inom skyddszoner vid vattendrag 0,05 procent av det virke som används inom industrin årligen Metsäteho Oy 2025. Hakkuiden ajallinen vaihtelu ja kohdentuminen hakkuukonetiedon perusteella – Pesimäaikaisten hakkuiden näkökulmasta. Metsätehos resultatpresentation 16/2025. https://www.metsateho.fi/wp-content/uploads/Tuloskalvosarja-2025-16-hakkuiden-ajallinen-vaihtelu-ja-kohdentuminen-hakkuukonetiedon-perusteella.pdf. Totalt sett bedöms propositionens konsekvenser på kostnaderna för anskaffningen av virke och tillgången på virke inte på ett avsevärt sätt minska lönsamheten eller konkurrenskraften för skogsbruket eller industrin som är baserad på virksanvändning. 

Regeringens proposition ställer en skyldighet för avverkare av skog att göra en bedömning av behandlingsområdets fågelfauna utifrån skogens typ, ålder och annan tillgänglig information. På basis av bedömningen ska avverkaren vidta lämpliga förebyggande åtgärder för att förhindra att individer av en fågelart dör, att de utsätts för störning och att fågelbon tar skada. I anslutning till andra åtgärder som hänför sig till skötsel och användning av skog ska den som vidtar en åtgärd likaså göra en bedömning av behandlingsområdets fågelfauna och vidta lämpliga förebyggande åtgärder för beaktande av fågelfaunan. Vid avverkning gäller bedömningsskyldigheten avverkaren, vilket enligt 2 a § 7 punkten i skogslagen avser markägaren eller, när avverkningsrätten har överlåtits till någon annan, den som innehar rätten. I de flesta fall överlåter markägaren avverkningsrätten till virkesköparen, som därmed omfattas av bedömningsskyldigheten. Bedömningen kan inkorporeras i de nuvarande arbetsskedena för planering och genomförande, och sådana nuvarande datasystem som används inom yrkesverksamhet i vilka det redan i nuläget lagras uppgifter om fåglar och uppgifter som är nödvändiga för att beakta dem kan utnyttjas för bedömningen. Det väsentliga i bedömningen är att beaktandet av fåglar på ett övergripande sätt ingår i de system för verksamhetsstyrning som används vid yrkesmässig avverkning och i företags interna anvisningar för avverkning. Eftersom de föreslagna planeringsmetoder som iakttas vid avverkning och som ingår i förhandsbedömningen redan har ingått i de rekommendationer som på ett omfattande sätt iakttas vid flera företags verksamhet och i kriterierna för skogscertifiering, bedöms propositionen inte ge upphov till betydande tilläggskostnader eller administrativ börda när det gäller anskaffningen av virke. 

Konsekvenser för drivning och transport

Enligt den utredning av Naturresursinstitutet som det hänvisas till ovan kan regeringens proposition genomföras när det gäller utrustnings- och transportbehov samt logistik för anskaffning av virke med förhållandevis små ändringar. Propositionen ökar dock i någon mån säsongsföretagandet och behovet av säsongsutrustning och säsongsförare Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet.. Kostnaderna för avverkning och transport ökar dock med mindre än två procent på grund av behovet av tilläggsutrustning och arbetskraft för avverkning och transport. 

Konsekvenser för den offentliga ekonomin

Hela skogssektorns värdekedja har stor påverkan på den offentliga ekonomin. Dess skatteutfall var cirka 3,8 miljarder euro 2021 EY Advisory Oy 2023. Skogsindustrins ekonomiska konsekvenser i Finland. https://assets-global.website-files.com/5f44f62ce4d302179b465b3a/65435941df02a2aa725fd654_Mets%C3%A4teollisuuden%20taloudelliset%20vaikutukset%20Suomessa.pdf. Av dem utgjorde skatter och bikostnader som betalades av arbetstagare 1 109,7 miljoner euro, bikostnader som betalades av arbetsgivare 770,7 miljoner euro, inkomstskatter från sammanslutningar 672,3 miljoner euro, kapitalinkomstskatten från skogsbruket 400,9 miljoner euro, mervärdesskatten 369,1 miljoner euro och energi- och bränsleskatten 228,5 miljoner euro. Dessutom utgjorde övriga skatter och betalningar totalt 256,9 miljoner euro. Regeringens proposition bedöms inte ha några betydande konsekvenser för skatteutfallet från skogssektorn, och därmed inte heller för finansieringsbasen för den offentliga ekonomin.  

Regeringens proposition bedöms ha få konsekvenser för kostnaderna för tillsynen av skogslagen och naturvårdslagen. Den föreslagna skyldigheten för skogscentralen att omedelbart underrätta markägare, representanter för markägare som de känner till och innehavare av avverkningsrätt ifall skogscentralen har mottagit en anmälan om användning av skog vars behandlingsområde omfattar eller ligger i närheten av ett sådant område som avses i föreslagna 10 c § 2 mom. eller anmälan gäller ett sådant område, bedöms i viss mån ge upphov till engångskostnader för ändring av informationssystem samt fasta utgifter till följd av sändande av anmälningar.  

De föreslagna ändringarna binder i någon mån skogscentralens tillsyns- och förvaltningsresurser för tillsyn av skogslagen. Ändringarna bedöms dock inte innebära att skogscentralen behöver större personalresurser, utan resursfördelningen kan skötas genom att omfördela de befintliga personalresurserna. Omfördelningen av skogscentralens tillsynsresurser hänför sig i det närmaste till granskning av tidpunkter för avverkning och terränginspektioner i anslutning till genomförd avverkning. Inspektionerna i fråga föreslås ingå i de årliga målen för skogscentralens tillsyn av skogslagen, vilka ställs upp årligen genom en inspektionsföreskrift av jord- och skogsbruksministeriet. 

Propositionen bedöms ha enbart få konsekvenser för resursbehoven för Tillstånds- och tillsynsverket, som kontrollerar att naturvårdslagen iakttas, eftersom syftet med propositionen inte är att utöka tillämpningsområdet för förbuden i naturvårdslagen jämfört med nuläget. Till följd av de föreslagna ändringarna i skogslagen kan vissa fall som ger upphov till misstanke om brott mot förbuden i 70 § i naturvårdslagen sannolikt observeras i samband med skogscentralens tillsyn. Dessa överförs för fortsatt beredning till Tillstånds- och tillsynsverket, som kontrollerar att naturvårdslagen iakttas.  

För skogscentralen uppstår engångskostnader av att elektroniska system och tekniska gränssnitt behöver ändras för utlämnande av sekretessbelagda artuppgifter.  

Konsekvenser för samhällsekonomin

Skogssektorn har stor betydelse för den finländska samhällsekonomin. År 2024 uppgick mervärdet från skogssektorn till 8,2 miljarder euro och den var den överlägset största enskilda sektorn inom hela bioekonomisektorn. År 2024 sysselsatte skogssektorn 57 900 personer, vilket motsvarar ungefär en femtedel av alla som sysselsattes av bioekonomisektorn. Värdet på exporten från bioekonomin utgjorde 2023 en fjärdedel av värdet på hela exporten, av vilken skogssektorn utgjorde två tredjedelar Naturresursinstitutet 2025. Statistik. Biotalous lukuina. https://www.luke.fi/fi/tilastot/indikaattorit/biotalouslukuina/.. Med beaktande av det ovan nämnda kan förändringar i förhållandena för skogssektorn därmed allmänt taget bedömas ha betydande konsekvenser för samhällsekonomin, oavsett om konsekvenserna mäts genom mervärde, avkastning, sysselsättning, investeringar eller export. 

Eftersom konsekvenserna av de föreslagna inskränkningarna av drivning under den allmänna häckningstiden för kostnader, anskaffning av råvaror inom skogsindustrin och lönsamheten för skogsbruket bedöms vara så få att de inte försämrar de övergripande förhållandena för skogsbruket, bedöms inte propositionen ha några betydande konsekvenser för samhällsekonomin. Konsekvenserna av förslaget bedöms vara få även eftersom den föreslagna avverkningsbegränsningen under häckningstiden endast gäller en liten del av den avverkning av trädbestånd som hänför sig till väghållning och byggande av elnät och förslaget inte innebär att nya begränsningar av röjning av växtlighet eller buskar när det gäller verksamheten i fråga fogas till regleringen. 

4.2.3  Miljökonsekvenser

Konsekvenser för mångfalden

Under de senaste åren har avverkningar gjorts på i medeltal 3,5 procent av skogsarealen. Andelen föryngringsavverkning har varit 0,8 procent beståndsvårdande avverkningar 2,7 procent. Av dessa har vidare 16 procent utförts under häckningstid, enligt Metsätehos utredning Metsäteho 2025. Hakkuiden ajallinen vaihtelu ja kohdentuminen hakkuukonetiedon perusteella – Pesimäaikaisten hakkuiden näkökulmasta.. I praktiken avverkades i medeltal 0,6 procent av skogsarealen under den allmänna häckningstiden för fåglar. I medeltal häckar två fågelpar per hektar i den finländska skogen, antalet varierar mellan ett och fyra fågelpar per hektar Virkkala, R. 2004. Bird species dynamics in a managed southern boreal forest in Finland. Forest Ecology and Management 195 (2004) 151–163.. Flest fågelpar häckar i bördiga lövträdsdominerade skogar och minst i talldominerade skogar som utgör näringsfattiga växtplatser Lehikoinen, A., Sirkiä, P., & Tirri, I.-S. 2017. Yleisten metsälintujen runsaus suhteessa elinympäristöjen piirteisiin. Linnut-vuosikirja, 2016, 54‒67. Yleisten metsälintujen runsaus suhteessa elinympäristöjen piirteisiin.. 

I den undersökning som publicerades 1999 och som är baserad på linjeberäkningsmaterial bedömdes föryngringsavverkning under häckningstiden leda till att 35 000 bon förstörs årligen Oksanen 1999. Uudistushakkuiden linnustovaikutukset. Diplomarbete. Tekniska högskolan., vilket till antalet motsvarar ungefär 0,1 procent av de 36 miljoner fågelpar som på den tiden häckade i Finland Arbetsgruppen för avverkningar sommartid 2000. Arbetsgruppens promemoria JSM 2000:8.. Enligt Naturhistoriska centralmuseets uppdaterade bedömning förstörs för närvarande totalt 121 000–128 000 bon Lehikoinen, A. 2026. Lintujen pesien tuhoutuminen pesimäaikaisissa hakkuissa. Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors universitet. årligen till följd av föryngringsavverkning och beståndsvårdande avverkning, vilket sett till antalet motsvarar ungefär 0,3 procent av de 46,7 miljoner fågelpar som häckar i Finland. Baserat på den nya utredningen ser det totala antalet bon som förstörs vid föryngringsavverkning och beståndsvårdande avverkning inte ut att ha ändrats avsevärt i förhållande till antalet häckande fåglar under de senaste 25 åren, trots att det årliga antalet avverkningar har ökat. 

Antalet bon som förstörs i samband med avverkning beror på den areal som årligen avverkas under häckningstiden, fågeltätheten inom de områden som avverkas, kvaliteten på avverkningen och hur fågelbon identifieras och beaktas vid avverkningen. Syftet med det föreslagna tidsbundna förbudet mot avverkning av bördiga lövträdsdominerade skogar och kärr är att minska förstöringen av bon och störning som leder till misslyckad häckning genom att helt förbjuda avverkning inom de områden som har den tätaste fågelfaunan. Eftersom avverkning inom områdena med den tätaste fågelfaunan undviks effektivt redan i nuläget Finlands skogscentral 2025 och Metsäteho 2025., bedöms förslaget inte till den delen ha någon avsevärd påverkan på huruvida fåglarnas häckning lyckas jämfört med nuläget.  

Den tidsbestämda skyldigheten att lämna stora aspar, hålträd och stående död ved från föregående trädgeneration som föreslås i regeringens proposition och som gäller alla skogar bedöms ha betydande konsekvenser när det gäller undvikande av att bon förstörs, eftersom fåglar ofta bygger bon i dem. Asp är det vanligaste hålträdsslaget för hackspettar och i hålen som hackspettar gör häckar även andra fågelarter. Hackspettar gör fler hål i levande träd än i döda, medan mesar framför allt gräver hål i döda träd. Pakkala, T., Peltonen, A., Lindberg, H. m.fl. The intensity of forest management affects the nest cavity production of woodpeckers and tits in mature boreal forests. Eur J Forest Res 143, 617–634 (2024). https://doi.org/10.1007/s10342-023-01645-x Förslaget har därmed en särskilt stor positiv konsekvens för häckningen för hålbyggare. Även om skyldigheten enbart gäller skogsavverkning under fåglarnas allmänna häckningstid, bedöms den öka det permanenta bevarandet av strukturdrag i skogarna som är viktiga för fågelfaunan och därmed öka skogarnas lämplighet för häckning. Åtgärder som främjar en större mängd död ved ökar generellt mångfalden i ekonomiskogarna, eftersom död ved är en viktig resurs för många, ofta fåtaliga, organismer. Även asp ökar mångfalden i ekonomiskogarna. En asp kan utnyttjas av cirka 1 000 följearter i de olika faserna av dess livscykel. Av dessa arter, som omfattar insekter, svampar, lavar, fåglar och däggdjur, är cirka 200 anpassade till att leva av asp. Forskning har visat att arter som tidigare varit nära hotade har blivit livskraftiga igen i och med att aspar inte har omfattats av åtgärder för skogsskötsel. Rassi, P., Hyvärinen, E., Juslén, A. & Mannerkoski, I. (red.) 2010: Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2010. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral, Helsingfors. 685 s. 

Det bör dock uppmärksammas att en del av fåglarna häckar på land och att det hör till deras naturliga beteende att försöka gömma sina bon, varför det i praktiken inte är möjligt att upptäcka alla bon, i synnerhet inte de vanligaste småfåglarnas bon. Sett ur den synvinkeln definieras i propositionen de effektivaste genomförbara åtgärderna för att minska sannolikheten att bon förstörs, även om möjligheten att bon förstörs, ungar dör eller störning inträffar som leder till att häckningen misslyckas inte kan elimineras helt i samband med åtgärder som hänför sig till skötsel eller användning av skog eller mänsklig verksamhet generellt.  

Förslaget beräknas inte ha betydande konsekvenser för de nuvarande fågelpopulationerna generellt, eftersom fågelpopulationerna bedöms påverkas mer av framför allt omfattningen av och kvaliteten på den livsmiljö som fåglarna behöver i olika skeden av deras livscykel än av avverkningar under häckningstiden Carrillo-Rubio, E., Kéry, M., Morreale, S., Sullivan, P., Gardner, B.,Cooch, E., & Lassoie, J. 2014. Use Of Multispecies Occupancy Models To Evaluate The Response Of Bird Communities To Forest Degradation Associated With Logging. Conservation Biology, 28(4). 1034–1044. och även annan mänsklig verksamhet som ger upphov till att fåglar dör. Enligt den nyaste bedömningen dödas minst 8 miljoner fåglar årligen av enbart krockar med byggnader Laitinen, A., Salmela, A.,Vähätalo, A. Lintujen ikkunakuolleisuus Suomessa. Linnut vuosikirja 2021. BirdLife Suomi. och näst flest fåglar bedöms dö i trafiken, fler än 4 miljoner individer Manneri 2002. Trafikdödligheten bland små och medelstora ryggradsdjur i Finland. Tiehallinto. http://www.doria.fi/handle/10024/139093. Enbart antalet fågeldödsfall som orsakas av de ovan nämnda anledningarna motsvarar en fjärdedel av antalet fågelpar som häckar i Finland och är ungefär hundra gånger större än antalet bon som förstörs under häckningstiden. Baserat på det som presenterats ovan är det mycket ineffektivt i förhållande till det totala antalet häckande fågelindivider och den totala dödligheten som orsakas av mänsklig verksamhet att förbjuda all avverkning under häckningstiden, och sättet att säkerställa skydd och reglering av fågelpopulationen i enlighet med målet i direktivet har omfattande negativa konsekvenser för samhällets funktion.  

I stället för att påverka bibehållandet av statusen för fågelpopulationen bedöms regeringens proposition ha mest positiva konsekvenser för bevarandet av bon för fågelindivider som under häckningstiden häckar inom de områden som skogsbruksåtgärden gäller samt för lyckad häckning. Syftet med de föreslagna åtgärderna är att fåglarnas häckning ska beaktas vid planeringen och utförandet av avverkning och andra åtgärder för skötsel och användning av skog på så sätt att man försöker identifiera och registrera platser för fågelbon målmedvetet i syfte att undvika att de skadas. Förslaget innebär dessutom en skyldighet att lämna träd som ofta används för häckning vid avverkning som utförs under häckningstiden, oavsett om bon observeras i dem eller ej. Skyldigheten gör att möjligheten att bon som inte upptäckts oavsiktligen förstörs minskar betydligt.  

Ändringarna i skogslagen och naturvårdslagen bedöms ha positiva konsekvenser för skyddet av fågelarter som räknas som stora rovfåglar eller omfattas av andra förfaranden, eftersom deras identifierade bon redan i nuläget omfattas av informationsutbytet mellan Finlands skogscentral och Tillstånds- och tillsynsverket. Förfarandet har säkerställt att skogsägare och sådana innehavare av avverkningsrätt som det finns information om senast i samband med att anmälan om användning av skog lämnats in har fått anvisningar för avverkningen. När de anvisningarna iakttas är det möjligt att undvika sådan störning som leder till misslyckad häckning för identifierade stora rovfåglar, men även vissa andra fåtaliga fågelarter som förökar sig långsamt. Uppgifter om läget för rovfåglars bon har vanligen omfattats av bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), nedan offentlighetslagen, och uppgifter om rovfåglar har fåtts först efter att anmälan om användning av skog har lämnats in. De nya bestämmelserna om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter om fågelarter främjar utnyttjandet av uppgifterna redan i planeringsfasen för en avverkning, varvid rovfåglars bon och förhindrande av störning redan i utgångsläget kan beaktas bättre jämfört med i en situation där uppgifterna fås först efter att avverkningen inletts. Flera rovfågelarter är känsliga för störning, varför utnyttjande av uppgifter om rovfåglars bon är viktigt även vid planeringen av åtgärder som rör skötsel och användning av skog. De nya föreslagna bestämmelserna om utlämnande av uppgifter förbättrar tillgången till artuppgifter och utnyttjandet av dem, i synnerhet vid planering av sådana åtgärder för skötsel och användning av skog som inte omfattas av förfarandet för anmälan om användning av skog. Detta har positiva konsekvenser för i synnerhet bevarandet av arter som är känsliga för störning.  

Genom den obligatoriska förhandsbedömning och de andra åtgärder som hänför sig till skötsel och användning av skog vilken enligt förslaget ska genomföras innan avverkning säkerställs att fågelfaunan inom området beaktas på lämpligt sätt och att genomförandet av åtgärder planeras med skyldigheterna för skydd för fågelfaunan i beaktande. Eftersom skyldigheten gäller all skötsel och användning av skog har den även mer omfattande betydelse vid beaktandet av fågelfaunan som häckar i skogliga livsmiljöer vid mänsklig verksamhet som hänför sig till skogsbruk. Det är allmänt känt att de häckande fåglarnas täthet och därmed omfattningen för de eventuella konsekvenserna av skogsavverkning varierar beroende på i vilken slags livsmiljö avverkningen utförs. Det föreslagna förbudet som gäller vissa områden med stort fågelbestånd under de vanliga fåglarnas häckning kan effektivt minska möjligheten att fågelbon förstörs. Likaså bedöms skyldigheten att lämna kvar vissa levande och döda träd vid avverkning som utförs under häckningstiden vara en betydande åtgärd när det gäller skyddet för fågelfaunan. Den kan även ha andra positiva konsekvenser för mångfalden.  

Den föreslagna ändringen som begränsar förbudet mot avsiktlig störning av fågelarter i 82 § i naturvårdslagen har i viss mån konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det faktum att förbudet mot störning framöver huvudsakligen inte gäller andra än hotade och fåtaliga fågelarter till den delen som störningen sker som en bieffekt av jord- och skogsbruk eller som en följd av normal användning av anordningar eller byggnader kan anses vara en försvagande konsekvens. Fram till Voore Mets-avgörandet har detta varit den rådande tolkningspraxisen, såvida störning inte sker avsiktligt utan det har varit fråga om oavsiktlig störning. Den tydligare bestämmelsen kan i själva verket i någon mån anses förbättra ställningen för de hotade fågelarterna, eftersom – och givetvis med beaktande av att anvisningarna för beaktande av fåglar inom skogsbruket hittills har styrt dem som frivilligt agerar ansvarsfullt och att skogscertifiering även har krävt att vissa arter beaktas – det framöver står klart att störning av häckningen för hotade och fåtaliga fågelarter är entydigt förbjudet. Enligt den förvaltningspraxis som varit rådande hittills har det anvisats att skogsavverkning baserat på störning av fåglarnas häckning ska begränsas framför allt i sådana situationer där det har varit fråga om till exempel ett identifierat rovfågelsbo.  

Enligt förslaget gäller begränsningen av avsiktlig störning av fågelarter i synnerhet även jordbruk, byggnadsverksamhet och byggnader och anordningar som används i enlighet med deras ändamål. Till den delen bedöms förslaget inte orsaka någon ändring av hur lagen har tillämpats innan Voore Mets-avgörandet. 

Utnyttjandet av naturresurser

Med naturresurser avses allt som finns i naturen och som människan kan utnyttja som ämne eller energi. Naturresurserna kan indelas i icke-förnybara och förnybara naturresurser. Förnybara naturresurser är till exempel biomassa och grundvatten. Biomassan är den viktigaste av de förnybara naturresurser som skogarna tillhandahåller, under 2024 drevs totalt 73,8 miljoner kubikmeter rundvirke i skogarna, av vilket andelen brännved och virke för husbehov var 6,8 miljoner kubikmeter Finlands officiella statistik (FOS): Virkesuttag och virkesförrådets avgång per område 2024 [webbpublikation]. Naturresursinstitutet. [Hämtad 27.12.2025].https://www.luke.fi/sv/statistik/skogsvards-och-skogsforbattringsarbeten. Dessutom drevs samtidigt 2,6 miljoner kubikmeter grot och stubbar i skogarna. Av rundvirket förädlades 62,7 miljoner kubikmeter inom skogsindustrin, av vilket det inhemska virket utgjorde 94 procent Finlands officiella statistik (FOS): Förbrukning av virke 2024 [webbpublikation]. Naturresursinstitutet. [Hämtad: 27.12.2025].https://www.luke.fi/sv/statistik/forbrukning-av-virke/forbrukning-av-virke-2024. Av industrivirket använde träindustrin 45 procent och resten användes inom massa- och pappersindustrin Finlands officiella statistik (FOS): Skogsindustrins virkesförbrukning 2024 [webbpublikation].Naturresursinstitutet. [Hämtad 27.12.2025].https://www.luke.fi/sv/statistik/forbrukning-av-virke/skogsindustrins-virkesforbrukning-2024.  

Av rundvirket gick 14,1 miljoner kubikmeter direkt till energiproduktion, av vilket ungefär hälften användes i hushåll och på gårdar Finlands officiella statistik (FOS): Förbrukning av virke 2024 [webbpublikation].. I sin helhet översteg den totala användningen av fast brännvedsmaterial 28,9 miljoner kubikmeter under 2024 Finlands officiella statistik (FOS): Energianvändningen av trä 2024 [webbpublikation]. Naturresursinstitutet. [Hämtad 27.12.2025https://www.luke.fi/sv/statistik/forbrukning-av-virke/energianvandningen-av-tra-2024 och när andelen avlut från skogsindustrin i energiproduktionen tas med i beräkningen uppgick virkesbiomassan 2024 till 27 procent av energiproduktionen i hela Finland och till två tredjedelar av den totala produktionen av förnybar energi, och överskred samtidigt kärnkraftens andel av energiproduktionen Finlands officiella statistik (FOS): Energianskaffning och -förbrukning [webbpublikation].. 

Finlands mål att ytterligare öka andelen förnybar energi kräver att fler fungerande elöverföringsförbindelser byggs. År 2024 utgjorde andelen vindkraft och solenergi totalt 5,9 procent av energiproduktionen i Finland. Båda andelarna väntas dock växa avsevärt i framtiden, vilket även kräver att nya elöverföringsförbindelser byggs. Inskränkningar av avverkning under häckningstiden förlänger byggtiden för förbindelserna och gör det svårare att underhålla de nuvarande kraftledningarna (14 700 kilometer). År 2024 uppgick det elnät som är byggt med luftledningar till totalt cirka 206 000 kilometer Energimyndigheten 2025. [Hämtad 28.12.2025].https://energiavirasto.fi/sv/publiceringar-av-natverksverksamheten. Enligt Fingrids bedömning utfördes en betydande del av den röjning som var nödvändig för underhåll av distributionsnätet (62 procent) under fåglarnas häckningstid Fingrid 2025. Lintujen pesintäaikaisen kasvustonkäsittelyn merkitys ja lintujen suojelun toimintatavat kantaverkkoyhtiössä. och det är osannolikt att all behandling och röjning av trädbeståndet kan undvikas under fåglarnas häckningstid utan att minska elnätens driftsäkerhet och öka de totala kostnaderna för elöverföring jämfört med nuläget.  

Det begränsade förbudet mot avverkning i regeringens proposition och de övriga kraven på användning av skog bedöms ha få konsekvenser för virkesanvändningen, och propositionen bedöms inte ha några betydande konsekvenser för konkurrensställningen för produkter som är tillverkade med förnybara träbaserade råvaror i förhållande till produkter som är baserade på fossila råvaror. Propositionen bedöms inte heller minska produktionen av träbaserad energi, vilket kan försvaga Finlands försörjningsberedskap. Förbudet mot avverkning av vissa objekt under fåglarnas häckningstid och skyldigheten att lämna aspar, hålträd samt stående och liggande död ved från föregående trädgeneration vid avverkning som utförs under häckningstiden bedöms inte orsaka betydande konsekvenser på byggandet eller underhållandet av elnät eller andra energiöverföringsnät. 

4.2.4  Övriga konsekvenser för människor och samhälleliga konsekvenser

Konsekvenser för myndigheterna

Finlands skogscentral granskar alla inkommande anmälningar om användning av skog automatiskt med en administrativ granskning genom att jämföra uppgifterna i anmälan med de uppgifter om inskränkningar av skogsbruksåtgärder som finns i skogscentralens skogsdatasystem. Under 2024 sakgranskade skogscentralen över 150 000 anmälningar om användning av skog, vilka gällde en areal på cirka 800 000 hektar. Om skogscentralen med hjälp av tolkning av förändringar utifrån satellitbilder, uppgifter om skogsresurser och analyser av andra geodata upptäcker tecken på eventuella brott mot skogslagen, gör skogscentralen en terränginspektion av objektet eller skaffar en annan alternativ pålitlig utredning av ärendet. Det föreslagna förbudet mot avverkning av bördiga lövträdsdominerade skogar och kärr under fåglarnas allmänna häckningstid gäller en liten del av skogsarealen (cirka 1 procent av den tidigare årliga avverkningsarealen) Metsäteho 2025. Hakkuiden ajallinen vaihtelu ja kohdentuminen hakkuukonetiedon perusteella – Pesimäaikaisten hakkuiden näkökulmasta., varför de objekt som ska granskas inte förväntas öka avsevärt. Skyldigheten att lämna aspar, hålträd och stående död ved från föregående trädgeneration kan övervakas som en del av den nuvarande granskningen av skogslagen när det gäller avverkning, genom att välja ut en del av de objekt som ska granskas baserat på tidpunkten för avverkningen. De tillsynsförfaranden som skogscentralen för närvarande använder och som är baserade på analys av satellitmaterial kan utvecklas vidare. Det är även sannolikt att de sannolika positionerna för stora aspar samt stående och liggande död ved kan identifieras direkt genom fjärranalysmaterial, vilket effektiviserar tillsynen av skyldigheten att lämna dem. Chowdhury, A.I., Heinaro, E., Tanhuanpää, T., Rahman, A.U. & Junttila, S. 2025. Mapping large European aspens (Populus tremula L.) using national aerial imagery and a U-Net convolutional neural network. Remote Sensing Applications: Society and Environment 40 (2025). https://doi.org/10.1016/j.rsase.2025.101755, Heinaro E. 2023. Detecting individual dead trees using airborne laser scanning. Dissertationes Forestales 343. 55 s. https://doi.org/10.14214/df.343. 

Skogscentralens och Tillstånds- och tillsynsverkets ömsesidiga administrativa förfarande går ut på att skogscentralen underrättar skogsägare, innehavare av avverkningsrätt som de känner till och Tillstånds- och tillsynsverket ifall en anmälan om användning av skog som skogscentralen mottagit ligger i närheten av en art observerats för skogscentralen i datasystemet för naturvårdslagen. Eftersom omfattningen för eller tillämpningen av det nuvarande anmälningsförfarandet inte i och med regeringens proposition ändras när det gäller fåglar, och tillämpningen av förbuden i 70 § i naturvårdslagen inte utvidgas, bedöms regeringens proposition ha få konsekvenser för verksamheten inom både Finlands skogscentral, som övervakar skogslagen, och Tillstånds- och tillsynsverket, som övervakar naturvårdslagen. Den största ändringen i skogscentralens verksamhet bedöms uppstå inom tillsynen av förbudet mot avverkning av bördiga lövträdsdominerade skogar, kärr och strandskogar och skyldigheten att lämna stora aspar, hålträd och stående död ved från föregående trädgeneration, om avverkningen utförs under fåglarnas allmänna häckningstid. Skogscentralen åläggs en skyldighet att på basis av 7 a § i skogslagen underrätta representanter för markägare och innehavare av avverkningsrätt om den avverkning som anges i anmälan om användning av skog ligger inom eller i närheten av ett sådant område som avses i 10 c § 2 mom. Målet med anmälan är att minska antalet oavsiktliga överträdelser mot förbuden, och den bedöms därmed minska skogscentralens arbete med att reda ut misstänkta brott mot förbuden. 

Tillsynen av de skyldigheter som föreslås i propositionen bedöms inte öka antalet granskningar av iakttagande av skogslagen baserat på anmälningar om användning av skog, eftersom skyldigheterna kan göras till en del av urvalskriterierna för vilka anmälningar som granskas. Skogscentralen tar i samband med granskningen av en avverkning som utförts under häckningstid reda på huruvida innehavaren av avverkningsrätt har bedömt området baserat på fågelfaunan och baserat på bedömningen utfört lämpliga förebyggande åtgärder för att förhindra att individer av fridlysta fågelarter dör eller drabbas av störning och att bon skadas. Med avseende på det ovan nämnda föreslås Skogscentralens granskning innehålla uppgifter om beaktande av de fåglar som anges i avverkningsplanen och utredning av huruvida de är tillräckliga. Det innefattar åtminstone en granskning av huruvida bon av de fåglar som häckar i området har registrerats i datasystemen och huruvida de har beaktats i avverkningsplanen, huruvida skyldigheten att lämna stora aspar, hålträd samt stående och liggande död ved från föregående trädgeneration beaktas i avverkningsplanen och på vilket sätt det säkerställs i avverkningsplanen att bon som observerats i träd eller på marken inte skadas i samband med planeringen och genomförandet. Utöver avverkningsplanen granskas huruvida avverkning har utförts i bördig lövträdsdominerad skog eller kärr och huruvida stora aspar, hålträd och stående död ved från föregående trädgeneration har lämnats. Det faktum att avverkningsplaner och de övriga ovan nämnda aspekterna läggs till ökar i någon mån omfattningen av skogscentralens granskning av anmälningar om användning av skog och den arbetsinsats som krävs för sådana i jämförelse med granskningar där en avverkning inte utförts under fåglarnas häckningstid.  

Om det som ett resultat av skogscentralens granskning eller en annan motsvarande utredning observeras att de föreslagna skyldigheterna att beakta fåglarna inte har iakttagits vid skötsel och användning av skog och det uppdagas att åtgärderna har lett till att fåglar dött, att bon skadats eller störning, ska skogscentralen i praktiken anmäla händelsen till Tillstånds- och tillsynsverket som övervakar naturvårdslagen. Skogscentralens uppgift faller alltså inom ramen för utredning av huruvida man i samband med åtgärder för skötsel eller användning av skog med lämpliga åtgärder har försökt undvika att fågelindivider dör, att bon skadas, störning eller att det villkor för avsiktlighet som avses i förbuden i 70 § i naturvårdslagen som verkställer skyldigheterna i artikel 5 i fågeldirektivet inte fullgörs när det gäller fridlysta fåglar. Om skogscentralen baserat på den utredning den låtit göra bedömer att man inte på lämpligt sätt har försökt undvika att fåglar dör, att bon skadas eller störning baserat på bedömningskriterierna i detta förslag, ska dödande av fåglar, skadande av bon eller störning i princip anses vara avsiktligt och inte ett misstag.  

När Tillstånds- och tillsynsverket av skogscentralen får vetskap om att förbuden i 70 § i naturvårdslagen har brutits i samband med skötsel eller användning av skog, gör det en bedömning av skogscentralens utredning med hjälp av den avsiktlighet som är ett villkor för tillämpandet av förbuden. På motsvarande sätt begär Tillstånds- och tillsynsverket, om det får vetskap om att dödande av fåglar, skadande av bon eller störning har skett i samband med skötsel eller användning av skog, i praktiken att skogscentralen tillhandahåller en utredning av huruvida de föreslagna skyldigheterna i skogslagen har iakttagits vid skötseln och användningen av skogen eller huruvida man i samband med verksamheten på lämpligt sätt har försökt undvika att de förbjudna följderna uppstår.  

Iakttagandet av de förbud som utfärdas i 70 § 1 mom. i naturvårdslagen när det gäller arter som fredas genom naturvårdslagen övervakas av Tillstånds- och tillsynsverket även när det gäller bedrivande av skogsbruk. Samtidigt övervakas iakttagandet av 37 § och 50 § 2 mom. i jaktlagen när det gäller viltarter och icke fredade arter av de organ som anges i 88 § i jaktlagen. Finlands Skogscentral övervakar att bestämmelserna i skogslagen iakttas.  

De föreslagna nya bestämmelserna om utlämnande av nödvändiga uppgifter om fågelarter vid skötsel och användning av skog bedöms öka utnyttjandet av artuppgifter vid planeringen av åtgärder för skötsel och användning av skog redan innan anmälan om användning av skog gjorts. Utnyttjande av artuppgifter redan i början av planeringen förbättrar planernas kvalitet och minskar myndigheternas behov av att utföra utredningar efter att anmälan om användning av skog lämnats in. 

Konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna

Den reglering som föreslås i propositionen är betydande med avseende på den grundläggande rättighet som gäller ansvar för miljön som tryggas i 20 § i grundlagen och det egendomsskydd som föreskrivs i 15 § i grundlagen. Genom propositionen fastställs sådana inskränkningar och skyldigheter som gäller bedrivandet av skogsbruk vars syfte är att skydda fåglarna. Den föreslagna regleringen kan anses ha positiva konsekvenser när det gäller den grundläggande rättigheten som gäller miljön. Regleringen i fågeldirektivet ligger till grund för propositionen och genom regleringen fastställs konkreta begränsningar och skyldigheter som gäller skötseln och användningen av skog för att skydda fåglarna och trygga deras häckning. Å andra sidan kan den föreslagna ändringen i naturvårdslagen i någon mån ha negativa konsekvenser för den grundläggande rättighet som gäller miljön, eftersom den innebär att tillämpningen av förbudet mot störning av fåglar begränsas, såvida störningen inte har betydande konsekvenser för fågelpopulationerna. Samtidigt är den föreslagna regleringen betydande när det gäller egendomsskyddet som tryggas i grundlagen, eftersom regleringen begränsar användningen och skötseln av skog. Den föreslagna regleringen innehåller skyldigheter som begränsar användningen och skötseln av skogsegendom till exempel genom att definiera tidpunkter för då skötsel och användning av skog är helt förbjuden i vissa slags skogar. Förslaget är även betydande när det gäller fullgörandet av den straffrättsliga legalitetsprincipen i 8 § i grundlagen, eftersom det klargör innehållet i det straffbara förfarandet i den materiella regleringen.  

5.1.1  Ett omfattande förbud mot avverkning under häckningstiden

Vid beredningen av propositionen har olika alternativ bedömts i fråga om hur omfattande begränsningen av avverkningen ska vara för att vara nödvändig och ändamålsenlig för att trygga fåglarnas häckning och fullgöra skyldigheterna i fågeldirektivet. Det nationella handlingsutrymmet med avseende på det beskrivs i avsnitt 4.1 ovan. EU-domstolens avgörande i målet Voore Mets som preciserar fågeldirektivet och dess tolkning förutsätter inte ett fullskaligt förbud mot skogsavverkning under fåglarnas häckningstid. Nationellt kan dock bestämmelser utfärdas som går längre än minimikravet i fågeldirektivet. I propositionen föreslås begränsningar och skyldigheter när det gäller skogsavverkning och övrigt bedrivande av skogsbruk för att skydda fågelfaunan. Dessa uppfyller de minimikrav på förbuden som föreskrivs i artikel 5 i fågeldirektivet. Under beredningen bedömdes ändå även strängare begränsningar och deras konsekvenser. 

Vid beredningen av propositionen övervägdes i synnerhet huruvida ett totalförbud mot skogsavverkning är ett motiverat och genomförbart sätt att säkerställa att målen med fågeldirektivet uppnås, eller huruvida det går att uppnå samma eller nästan samma resultat genom att fastslå mer exakta skyldigheter när det gäller skogsavverkning och föreskriva begränsningar med anledning av fågelfaunan. Efter övervägandet valdes det senare alternativet för regeringens proposition genom en jämförelse av båda alternativens konsekvenser för fågelfaunans status och konsekvenser för skogsägande hushåll, företag, samhällsekonomin, den offentliga ekonomin och användningen av naturresurser. 

Baserat på Naturhistoriska centralmuseets bedömning Lehikoinen, A. 2026. Lintujen pesien tuhoutuminen pesimäaikaisissa hakkuissa. Naturhistoriska centralmuseet, Helsingfors universitet. förstörs i medeltal över 100 000 bon per år vid avverkning som utförs under häckningstiden. Magnituden av de förstörda bona uppgår därmed till cirka 0,3 procent av det totala antalet fåglar som häckar i Finland. I de senaste rödlistningarna av fågelarter Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. & Liukko, U.-M. (red.) 2019. Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Miljöministeriet och Finlands miljöcentral. Helsingfors. 704 s. har skogsbrukets största konsekvenser att göra med förändringar i de skogliga livsmiljöerna över längre tid, och inte förstöring av bon eller misslyckad häckning till följd av störning under häckningstiden. Dessutom bör det beaktas att en del av fågelarterna inleder sin häckning redan på vintern och att de sista individerna häckar i augusti, varför ett alternativ som innebär ett tre eller fyra månader långt förbud mot avverkning bara skulle gälla vissa arter och fågelindivider. Omfattningen av konsekvenserna för fåglarna beror på huruvida avverkning utförs inom ett område med riklig fågelfauna eller ett område med ett litet antal fåglar. På samma sätt beror storleken på konsekvenserna av huruvida arter som är små sett till antalet individer häckar i området, det vill säga hur avgörande lyckad häckning inom avverkningsområdet i fråga är för att en status för fågelartens population som är i enlighet med målet i fågeldirektivet ska uppnås. 

Baserat på det bedöms att ett allmänt förbud mot avverkning under fåglarnas häckningstid som gäller alla skogar oavsett fågeltäthet eller häckande fågelbestånd har endast få positiva konsekvenser för uppnåendet av en status för fågelpopulationerna som är förenlig med målen i direktivet, jämfört med de föreslagna skyldigheter som gäller beaktande av fåglarna och begränsningar av skogsavverkning som riktas baserat på skydd för fågelfaunan. 

Olika begränsningar av skogsbruksåtgärder under den allmänna häckningstiden har däremot anmärkningsvärt omfattande och sektorsöverskridande ekonomiska konsekvenser, och de begränsas inte till enbart skogslagens tillämpningsområde eller de konsekvenser som bedöms här. För hushållen bedöms ett totalförbud mot avverkning av skog under fåglarnas allmänna häckningstid orsaka avsevärda konsekvenser framför allt på lång sikt. Konsekvenserna handlar framför allt om indirekta konsekvenser till följd av minskad virkesanvändning och ökade drivningskostnader, vilka båda bedöms sänka priset som betalas för virke och minska möjligheterna till virkesförsäljning.  

I en utredning som färdigställdes 2020 bedöms ett förbud mot avverkning öka de direkta kostnaderna för virkesanskaffning med 170–190 miljoner euro per år Metsäteho Oy 2020. Kesähakkuurajoitusten vaikutus puunhankinnan kustannuksiin ja puunkorjuuyritysten toimintaedellytyksiin. https://www.metsateho.fi/wp-content/uploads/Kesahakkuutarkastelu_2020.pdf, vilket på den nuvarande kostnadsnivån motsvarar årliga tilläggskostnader på över 200 miljoner. I Naturresursinstitutets utredning bedömdes ett heltäckande förbud mot avverkning under häckningstiden öka enhetskostnaderna för virkesanskaffning med som mest närmare 20 procent Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet.. I beräkningen antogs att motsvarande mängd virke kan avverkas under andra tidpunkter, huvudsakligen på vintern. Det är dock osannolikt att det fullständigt kan avverkas, lagras och transporteras till anläggningar som använder virke på ett sätt som säkerställer verksamhet på anläggningarna året runt. Det är snarare sannolikt att ett förbud mot avverkning under häckningstiden leder till minskad virkesanvändning och därmed till minskad avkastning för skogsindustrin. Beräknat utifrån den årliga virkesanvändningen under 2019–2024 gäller en skördebegränsning en mängd på i medeltal 15,6 miljoner kubikmeter industrivirke, vilket å sin sida motsvarar den årliga virkesanvändningen för 2,6 genomsnittliga cellulosafabriker, 11,6 sågverk och 1,4 genomsnittliga björkfanerfabriker Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet.. 

Kostnaderna för drivning och fjärrtransporter bedöms öka med nästan en femtedel som en följd av det alternativ som innebär ett förbud mot avverkning som gäller alla skogar, om virkesanvändningen inte samtidigt minskar Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet.. Dessutom bör det beaktas att de nuvarande väderleksförhållandena kraftigt begränsar drivning och transporter så att drivning i praktiken i vissa skogar enbart kan utföras när marken är frusen på grund av jordmånens svaga bärighet. Därmed används drivnings- och transportutrustning redan i nuläget till sin fulla kapacitet på vintern. Det ökande antalet milda och regniga höstar och vintrar till följd av klimatförändringen kommer framöver att ytterligare försvåra drivning under vintermånaderna. 

I praktiken är det inte möjligt att hålla virkesanvändningen på den nuvarande nivån, eftersom det faktum att verksamheten blir allt mer säsongsbetonad blir ett problem. Tillgången till extra yrkeskunnig arbetskraft och det faktum att den är bunden till endast en del av året är utmanande för ett sysselsättande yrke, och utövande av företagsverksamhet som är förknippad med drivning och transport är inte möjligt om utrustningen inte används så gott som året om. 

Naturresursinstitutet bedömer att ett förbud mot avverkning under fåglarnas häckningstid som gäller alla skogliga livsmiljöer har väldigt avsevärda negativa konsekvenser för skogsnäringen i sin helhet Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet.. Det är osannolikt att den mängd virke som i nuläget avverkas under den tid som förbudet mot avverkning gäller fullständigt kan avverkas utanför tiden för förbudet. Detta beror på den drivnings- och transportutrustning som kräver sysselsättning året om, utmaningar när det gäller tillgång till yrkeskunnig arbetskraft och att lagring av virkesmängden i fråga inte är möjlig utan en betydlig minskning av värdet för virkesanvändning och avsevärda tilläggskostnader Metsäteho Oy 2020. Kesähakkuurajoitusten vaikutus puunhankinnan kustannuksiin ja puunkorjuuyritysten toimintaedellytyksiin. https://www.metsateho.fi/wp-content/uploads/Kesahakkuutarkastelu_2020.pdf. Eftersom ekonomisk verksamhet på industriell skala i nuläget inte kan utövas lönsamt om produktionen avbryts under en del av året, bedöms situationen leda till minskad lönsamhet för skogsbruket och minskade produktionsvolymer. Detta sänker skogsbrukets mervärde, avkastning, sysselsättning, investeringar och export, i synnerhet om motsvarande förbud mot avverkning inte implementeras i de viktigaste konkurrerande länderna. 

På det hela planet bedöms en minskad virkesanvändning och skogsindustri även vara betydande för den totala mängden skatt som hushåll och företag betalar EY Advisory Oy 2023. Skogsindustrins ekonomiska konsekvenser i Finland. https://assets-global.website-files.com/5f44f62ce4d302179b465b3a/65435941df02a2aa725fd654_Mets%C3%A4teollisuuden%20taloudelliset%20vaikutukset%20Suomessa.pdf, vilket sett till dess magnitud även är betydande när det gäller den offentliga ekonomin. 

Ett flera månader långt förbud mot avverkning har inte enbart betydande konsekvenser för skogsbruket, utan även för annan mänsklig verksamhet, såsom underhåll av trafikleder Trafikledsverket 2025. Puuston poisto ja linnut., byggande och underhåll av distributionsnät för elöverföring Fingrid 2025. Lintujen pesintäaikaisen kasvustonkäsittelyn merkitys ja lintujen suojelun toimintatavat kantaverkkoyhtiössä. och energisektorn mer allmänt Energiateollisuus 2025. Lintujen pesintä ja energiasektorin toiminnot., vilket har avsevärda negativa spridningseffekter även när det gäller samhällsekonomin. År 2024 utgjorde virkesbaserad energi mer än en fjärdedel av den totala förbrukningen Finlands officiella statistik (FOS): Energianskaffning och -förbrukning [webbpublikation]. https://stat.fi/sv/statistik/ehk [Hämtad 27.12.2025].. Om energianvändningen av virke minskar avsevärt behöver en betydande del av den ersättas med fossil importenergi, åtminstone på kort och medellång sikt. Utöver de konsekvenser som betydligt försvagar försörjningsberedskapen har detta stora konsekvenser för Finlands bytesbalans, i och med att inhemskt virke då behöver ersättas med flera gånger dyrare olja, gas och stenkol som importerats från utlandet. 

Enligt Naturresursinstitutets bedömning Väätäinen, K., Laitila, J., Mutanen, A., Viitanen, J. & Kniivilä, M. 2026. Delrapporten Lintujen pesimäaikaa koskevien lisärajoitusten vaikutus puunhankintaan ja kansantalouteen. Naturresursinstitutet. kan ett fyra månader långt förbud mot avverkning som mest leda till att virkesanvändningen inom industrin permanent minskar med en mängd som motsvarar över en femtedel av mängden rundvirke som avverkades i skogarna 2024. Mängden är betydande med avseende på den totala användningen av förnybara naturresurser. Ökade kostnader för virkesanskaffning och utmaningar när det gäller tillgång till råvaror året om bedöms avsevärt öka risken för att investeringar som gäller förnyande av de nuvarande anläggningarna i Finland riktas till anläggningar i konkurrensländer, vilket ytterligare minskar virkesanvändningen i Finland. Minskad virkesanvändning i Finland minskar sannolikt inte egentligen virkesanvändningen ens i Europa, utan förändringen bedöms leda till ökad avverkning på andra håll Kallio, A. M. I., & Rannestad, M. M. 2025. Potential impacts of the EU’s biodiversity strategy on the EU and global forest sector and on the risk of biodiversity loss. Environment Systems & Decisions, 45(4), Article 58. https://doi.org/10.1007/s10669-025-10050-1 och dessutom ökad import av träbaserade produkter till Finland. 

Det är sannolikt att ökade kostnader för virkesanskaffning även ökar priserna på de slutprodukter som tillverkas av trä och sänker deras relativa konkurrenskraft i förhållande till material som tillverkats av icke-förnybara råvaror. Detta gör det svårare att uppnå de klimatmål som hänför sig till ökade långvariga kolreservoarer i träprodukter, som exempelvis ökad användning av trä som byggmaterial.  

Ett tidsbundet förbud mot avverkning som gäller alla skogar har också betydande konsekvenser för Finlands självförsörjning när det gäller energi och leder sannolikt till en betydande ökning av importenergi i form av en ökning av importbränslen och direkt elimport. Även stora prisvariationer för el ökar sannolikt, i synnerhet på vintern och under perioder med lite vind. Försämrad tillgång till virke och ökade kostnader kan även ha konsekvenser för verksamheten vid i synnerhet lokala energibolag som är beroende av träbaserade bränslen. 

Baserat på det som presenteras ovan kan ett totalförbud mot avverkning under fåglarnas allmänna häckningstid inte anses vara ett ändamålsenligt alternativ för genomförande jämfört med det som nu föreslås, eftersom de positiva konsekvenserna för fågelpopulationerna skulle vara förhållandevis små och det skulle ha avsevärda konsekvenser även för samhällsekonomim och negativa följdeffekter även utanför skogssektorn. 

5.1.2  Alternativ till en begränsning av förbudet mot avsiktlig störning

Förbudet mot störning i naturvårdslagen kan göras smidigare på flera alternativa sätt.  

Till att börja med kan det ytterligare krav som gäller fågelarter i fågeldirektivet, ”i den mån denna påverkan inte saknar betydelse för att uppnå syftet med fågeldirektivet”, fogas till 70 § 1 mom. 3 punkten i naturvårdslagen. Detta innebär dock en betydande begränsning av förbudet, eftersom det även gäller situationer där avsikten uttryckligen är att störa individer av fågelarter i synnerhet under deras häckningstid, på viktiga rastplatser under deras flyttning eller på platser som på annat sätt är viktiga under deras livscykel. Det är inte motiverat att ändra den bestämmelse i den gällande lagstiftningen som innebär ett förbud mot avsiktlig störning, vilken har varit gällande i närmare tre årtionden, till den del som det är fråga om avsiktlig verksamhet, för att ändringen av lagen inte ska försämra uppnåendet av artens bevarandestatus eller dess bevarande. Detsamma gäller sådan verksamhet som utgör ofrånkomlig störning av häckningsfriden för individer av en art. Det är fortfarande motiverat att kräva undantagstillstånd beviljat av en myndighet för verksamhet som innebär avsiktlig störning av fåglar. Till exempelv har en enhetlig förvaltningspraxis utarbetats för behandling av undantagstillstånd som beviljas för fördrivning av vitkindade gäss. Dessutom kan undantagstillstånd från förbudet mot störning av en fridlyst fågelart beviljas med stöd av 84 § i naturvårdslagen för ett område som omfattar en eller flera kommuner, om det med tanke på det stora antalet individer av arten är sannolikt att individerna orsakar oförutsägbar och särskilt betydande skada på grödor eller fiskodlingar eller för yrkesfiske. Enligt bestämmelsen är ett villkor för att undantag ska beviljas att tillräckligt med sådana områden kan presenteras som uppfyller artens behov när det gäller att föda, rast och annat motsvarande.  

Denna alternativa bestämmelse innebär att det behöver bedömas från fall till fall huruvida störning har avsevärda konsekvenser för målen i fågeldirektivet. För enskilda aktörer, såsom markägare eller avverkningsentreprenörer, orskar detta mycket avsevärd osäkerhet när det gäller tillämpningen av lagen. Bestämmelsen kan i någon mån göras tydligare genom att avgränsa förbudet mot störning så att det gäller hotade fågelarter. Så som det konstateras ovan bidrar detta dock till en betydande försvagning av det rättsliga skyddet för fågelarter på ett sätt som inte är relevant för den problemlösning som är målet med lagändringen, utan som till och med strider mot det. Ju bättre skyddssituationen för en fågelart är, desto bättre klarar den av sådana störningar under häckningstiden som den ekonomiska verksamheten oavsiktligen ger upphov till.  

Ett annat alternativ är att som ett nytt moment i 70 § i naturvårdslagen föreskriva en sådan begränsning av avsiktligheten för förbudet mot störning som gäller olika fågelarter på samma sätt som begränsningsbestämmelsen i 5 mom. om byggande och användning av produktionsanläggningar för energi. Den sistnämnda bestämmelsen baserar sig på artikel 16.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv RED III, vilket juridiskt sett är på samma nivå som fågeldirektivet och habitatdirektivet. Enligt direktivet gäller följande: ”Om nödvändiga skyddsåtgärder har vidtagits i ett projekt för förnybar energi ska dödande eller störning av de arter som skyddas enligt artikel 12.1 i direktiv 92/43/EEG och artikel 5 i direktiv 2009/147/EG inte betraktas som avsiktligt”. Därmed har bestämmelsen även kunnat användas för att begränsa definitionen av avsiktlighet när det gäller dödande och förstöring av bon som är i enlighet med direktiven. När det gäller annan ekonomisk verksamhet innehåller EU-lagstiftningen inga motsvarande bedömningar av den avsiktlighet som avses i habitatdirektivet och fågeldirektivet. Det är möjligt att precisera förbudet mot störning på så sätt att det motsvarar tilläggsvillkoret i artikel 5 i fågeldirektivet om störningens betydande konsekvenser för målen i fågeldirektivet. En begränsning av förbudet mot störning bör dock formuleras så att den gäller andra än hotade fågelarter och preciseras så att den gäller vissa åtgärder, så att bestämmelsen inte försämrar fågelarternas gällande skydd mer omfattande än vad som är behövligt och ändamålsenligt, alltså så att åtgärder som ämnar att orsaka eller direkt orsakar störning av arterna inte omfattas. Bestämmelsen överlappar delvis 82 § i lagen. Bestämmelsen är problematisk på så sätt att även den innebär att konsekvenserna av störning behöver bedömas från fall till fall samt osäkerhet för verksamhetsutövare. Hotade arter definieras trots allt genom statsrådets förordning med stöd av 75 § i den gällande naturvårdslagen, och de är därmed – förutsatt att förordningen motsvarar senaste vetenskapliga rödlistning av arter – allmänt kända.  

I den nu föreslagna regeringspropositionen bedöms endast konsekvenserna av skogsbruksverksamhet för fåglarnas skyddssituation. Det föreslås att bestämmelser ska utfärdas i skogslagen om sådana lämpliga förebyggande åtgärder med vilka det kan säkerställas att en medveten risk för dödande av fåglar, förstöring av bon och störning av fåglar på ett sätt som avsevärt påverkar målen i fågeldirektivet inte, i strid med försiktighetsprincipen, godkänns vid skogsbruksåtgärder under fåglarnas häckningstid. Ett tredje alternativ till den bestämmelse som presenteras ovan är att föreskriva en begränsning som endast gäller skogsbruket och i naturvårdslagen hänvisa till bestämmelserna som fogas till skogslagen. Ifall detta är den enda bestämmelsen som fogas till naturvårdslagen förblir förbudet mot störning i kraft i oförändrad form när det gäller all annan ekonomisk verksamhet. En sådan bestämmelse som gäller en enda slags verksamhet är inte en godtagbar lösningsmodell när det gäller den allmänna tillämplighet som förutsätts av lagstiftning, trots att EU-domstolens beslut sannolikt har störst påverkan på just skogsbruksverksamhet.