(1)Enligt propositionen ska distributionsskyldigheten för förnybara drivmedel sänkas med 7,5 procentenheter för 2023. Det föreslås att de utsläppsminskningar som inte genomförs på grund av sänkningen av distributionsskyldigheten åren 2022 och 2023 ska täckas genom en höjning av distributionsskyldigheten för de följande åren. Samtidigt höjs distributionsskyldigheten för 2030 till 34 procent.
(2)Den parlamentariskt beredda tolvåriga trafiksystemplanen och färdplanen för fossilfria transporter styr målen för utsläppsminskning. Dessutom behövs det också en skattereform för att skapa incitament och även för att genomföra en rättvis omställning.
(3)Utskottet noterar de ekonomiska problem som de stigande bränslepriserna orsakar och som är orsaken till sänkningen av distributionsskyldigheten. Distributionsskyldigheten har ansetts höja bränslepriserna, som också annars har ökat, och bidra till så kallad transportfattigdom. Samtidigt uttrycker utskottet sin oro över att man ensidigt fokuserar på att hushållens köpkraft försvagas och efterfrågan på konsumtionsvaror sjunker, men förbiser de extra kostnader som uppstår för industrin och försvagar Finlands konkurrenskraft. Utskottet anser det vara ytterst viktigt att den kostnadsminskning som sänkningen av distributionsskyldigheten medför överförs direkt på konsumentpriserna.
(4)Det är viktigt att distributionsskyldigheten på det sätt som föreslås i propositionen höjs till den tidigare fastställda nivån och konstaterar att man bör sträva efter flexibilitet för att trygga kostnadseffektiviteten och beakta eventuella andra problem som prisstegringen medför.
Transportfattigdom
(5)Transportfattigdom är ett fenomen där människan inte har möjlighet att med rimliga ansträngningar, till skälig kostnad och inom rimlig tid färdas till platser där det dagliga behoven kan tillgodoses. Transportfattigdom kan anses bestå av mobilitetsfattigdom, oförmåga att kunna bekosta transporten, tillgänglighetsfattigdom och exponering för transporternas yttre effekter. Eftersom transportbehovet uppstår till följd av andra behov – till exempel studier, arbete eller socialt umgänge – återspeglas vardagens transportproblem på hela livskvaliteten.
(6)Utskottet vill lyfta fram transportfattigdomen och de anknytande transportkostnaderna, som aktualiserats i den offentliga debatten 2022. Den prisstegring som skett i år förutspår enligt sakkunniga de konsekvenser som en skärpning av blandningsskyldigheten för förnybara bränslen har på bränslepriserna. Konsekvenserna för den totala konsumtionen är betydande särskilt i hushåll i den lägsta inkomstklassen, eftersom bränslekostnadernas andel blir mycket stor i förhållande till hushållens inkomster. I den lägsta inkomstklassen används bilen också i övrigt bara för nödvändiga resor, vilket gör det svårt att minska konsumtionen. Därför kan det vara nödvändigt att kompensera den lägsta inkomstklassen för de höjda bränslekostnaderna.
(7)Det bör dock noteras att fri rörlighet i Finland på stora områden är möjlig endast med personbil, vilket utestänger er en betydande del av medborgarna från rörelsefriheten. Det innebär att hushåll utan bil blir allt mer utsatta för tillgänglighetsfattigdom när servicenätet glesnar allt mer. För hushåll i den lägsta inkomstkvintilen är till exempel kollektivtrafiktjänsterna mycket viktiga i den dagliga mobiliteten jämfört med andra inkomstkvintiler. Utskottet har gjorts uppmärksamt på att det därför är mycket viktigt att utveckla kollektivtrafiken för att bekämpa transportfattigdomen, och när bränslepriserna stiger ökar dess betydelse ytterligare.
(8)Utskottet anser det vara ytterst viktigt att man i fråga om distributionsskyldigheten undviker åtgärder som leder till transportfattigdom och strävar efter att minska den transportfattigdom som redan existerar eller som åtgärderna kan orsaka. Kostnadseffektiviteten i utsläppsminskningarna är enligt utskottet en central princip vid bedömningen av metoderna för utsläppsminskning, och klimatpolitikens kostnadseffektivitet kan förbättras genom flexibla mekanismer.
Distributionsskyldigheten
(9)Utskottet har gjorts uppmärksamt på att det vid utvecklandet av distributionsskyldigheten är särskilt viktigt att se till att det i skyldigheten snabbt tas in så många kostnadseffektiva metoder för utsläppsminskning som möjligt, liksom även politiska åtgärder som stöder en mångsidigare fordonspark.
(10)Enligt vissa sakkunniga kan det inte påvisas några flaskhalsar i produktionen av förnybara bränslen. Den globala tillgången till förnybar diesel har ansetts vara i balans med den globala efterfrågan. På basis av tillgängliga rapporter från tredje parter (t.ex. AFRY och IEA) samt flera branschaktörers investeringsbeslut och investeringsplaner uppskattas det att den globala produktionskapaciteten för förnybar diesel kommer att öka med flera miljoner ton per år under de närmaste åren.
(11)Under sakkunnigutfrågningen aktualiserades nivån på distributionsskyldigheten för de närmaste åren och åren efter det samt möjligheterna att uppnå kostnadseffektiva utsläppsminskningar. En synpunkt som framfördes var att man särskilt i fråga om de närmaste åren skyndsamt bör utreda möjligheterna att skapa flexibilitet i de distributionsskyldiga aktörernas metodarsenal, eftersom fullgörandet av distributionsskyldigheten fortfarande är alltför beroende av förnybar diesel, ett drivmedel som enligt vissa sakkunniga är förknippat med stora tillgångsproblem. På längre sikt behövs det ett stort antal politiska åtgärder för att bredda utbudet av drivmedel inom trafiken, både när det gäller forskning och utveckling och kommersialisering. På så sätt kan man enligt de sakkunniga skapa förutsättningar för kostnadseffektiva utsläppsminskningsåtgärder inom ramen för lagen om distributionsskyldighet till den del elektrifieringen av trafiken inte räcker till för att minska utsläppen från vägtrafiken i enlighet med målen för både hela ansvarsfördelningssektorn i Finland och den nationellt fastställda färdplanen för fossilfria transporter.
(12)Målet med sänkningen av distributionsskyldigheten har varit att dämpa priset på flytande bränslen åren 2022—2023. För att undvika exceptionellt stora prishöjningar på bränslen 2024 har sakkunniga föreslagit åtgärder för att sänka trycket på prishöjningar. För det första har det ansetts viktigt att sänka punktskatten på biobränslen, eftersom det har konstaterats att EU:s minimiskattenivå inte hindrar en sänkning av skattenivån när biobränsle är inblandat i högbeskattat fossilt bränsle. Det har också ansetts viktigt att påskynda elektrifieringen av bilbeståndet genom att öka anskaffningsincitamenten och att inkludera förnybar el som distribueras från offentliga laddningsstationer i distributionsskyldigheten. Utskottet betonar att införandet av så kallad yrkesdiesel, som bereds för att dämpa ökningen av logistikkostnaderna, bör påskyndas. Dessutom finns det anledning att bereda en reform av transportbeskattningen för att dämpa kostnaderna.