Kommissionens genomförandedirektiv från 2014 om fruktplantor föreskriver om en sortlista och de innehåller mer detaljerade bestämmelser om aktörer och inspektioner. Direktiven gäller kraven för fruktträd och bärväxter för fruktodling.  

I lagen om plantmaterial avses med plantmaterial för trädgårdsväxter plantor och annat förökningsmaterial av fruktträd, bärväxter, prydnads- och köksväxter med undantag för köksväxtfrön. Av propositionen framgår det att lagen om plantmaterial saknar bestämmelser om en sortlista, villkor för att godkännas på sortlistan och utredningar om överensstämmelse med kraven. Lagen har heller inga bestämmelser om de krav som ställs på laboratorier som undersöker prover. Lagen måste alltså kompletteras med sådana bestämmelser samt med ett bemyndigande att utfärda närmare bestämmelser genom förordning. Utskottet vill samtidigt påpeka att det än så länge inte ställs några krav på att prydnadsväxter ska godkännas för sortlistan. Däremot förs det en sortlista över grönsaksväxter i enlighet med 5 § i lagen om handel med utsäde (728/2000). 

Regeringen föreslår följaktligen att lagen om plantmaterial får grundläggande bestämmelser om en sortlista över salufört plantmaterial för trädgårdsväxter. En sort ska godkännas för listan av Livsmedelssäkerhetsverket under förutsättning att den uppfyller de krav som EU:s lagstiftning om plantmaterial eller den nationella lagstiftningen föreskriver. Kriterierna för att en sort ska antecknas i sortlistan kan avvika från varandra beroende på om det är fråga om en helt ny sort, en så kallad gammal sort eller en sort som är godkänd i en annan medlemsstat. EU:s lagstiftning om plantmaterial kräver att det föreskrivs lindrigare krav för gamla sorter än för nya. Lagen föreslås också få bestämmelser om de laboratorier som undersöker de prover som krävs enligt direktivet. Vidare får lagen ett bemyndigande att genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet utfärda närmare bestämmelser. I övrigt kommer den nuvarande mekanismen att vara oförändrad och ändringarna avser bara att komplettera lagen med de krav som ingår i direktivet. 

Utskottet noterar att sortlistan över nationella fruktträd och bärväxter bedöms innehålla främst så kallade gamla sorter och vara liten eftersom marknadsområdet är så begränsat.  

Det är positivt att listan över växtsorter kan uppta sorter som uppfyller nationella krav utan att det behövs en särskild ansökan. För sorter som saluförs nationellt och som är av mindre betydelse i kommersiell frukt- och bärproduktion räcker det med ett enklare förfarande för sortbeskrivning, nämligen officiellt erkänd beskrivning. Detta medverkar till att bevara den nationella banken av frukt- och bärgener, som är värdefulla i genetiskt och kulturhistoriskt perspektiv. I sin produktion har de finländska plantskolorna bland annat ett stort och unikt sortiment av gamla äppelsorter. Sett ur ett konsumentperspektiv är det överskådligt när alla sorter, också de som bara saluförs i Finland, finns samlade i en enda sortlista. 

För näringsgrenen och odlarnas rättssäkerhet är det av stor betydelse att det plantmaterial som saluförs för professionell odling kvalitetssäkras, påpekar utskottet. Samtidigt framhåller utskottet att myndigheternas tillsyn över verksamheten spelar en stor roll för att produktionen och saluföringen ska kunna hålla hög kvalitet. Vi behöver alltså både egenkontroll från aktörerna sida och tillsyn från myndigheternas sida. 

Sammantaget anser utskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget, men med följande ändringar.