Allmänt

Regeringen föreslår att lagen om yrkesutbildning, gymnasielagen, lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet, läropliktslagen samt forskar- och studerandelagen ändras. Författningsändringarna gäller bland annat uppdragsutbildning inom yrkesutbildning samt bestämmelser om läsårsavgifter på andra stadiet för studerande från tredjeländer. 

Sammantaget anser kulturutskottet att propositionen behövs och fyller sitt syfte. Utskottet föreslår att lagförslagen godkänns med följande kommentarer och med de ändringsförslag som framgår av detaljmotiveringen. 

Uppdragsutbildning inom yrkesutbildningen

Utskottet understöder regeringens förslag till bestämmelser om uppdragsutbildning inom yrkesutbildningen. Förslaget grundar sig på regeringsprogrammet för regeringen Orpo. Enligt regeringsprogrammet öppnar regeringen en möjlighet för anordnare av yrkesutbildning att på motsvarande sätt som högskolorna även sälja examensinriktad utbildning på marknaden så att de som utbildas är medborgare i stater som tillhör EU och EES. Den föreslagna ändringen ger utbildningsanordnarna större möjligheter än i dag att ordna uppdragsutbildning för att tillgodose företagens och andra aktörers behov och därigenom förbättra tillgången på kompetent arbetskraft. 

Syftet med propositionen är också att åtgärda problem inom uppdragsutbildningen. Sådana problem har konstaterats förekomma i uppdragsutbildningsavtalens innehåll och i säkerställandet av att de studerandes rättigheter tillgodoses (RP s. 8—9). Problem har uppstått särskilt i fråga om företag som är verksamma inom utbildningsexport och vars enda syfte är att förmedla studerande till utbildning. Enligt ett sakkunnigyttrande kan verksamheten vid förmedlande organisationer utanför Finland vara förknippad med verksamhet som påminner om tagande av tröskelpenning.  

För att förebygga dessa problem föreslås det i propositionen att endast aktörer som har ett intresse av att ordna utbildning och finansierar den beställda utbildningen i fortsättningen kan vara sådana anordnare av uppdragsutbildning som avses i lagen om yrkesutbildning. Beställare vars huvudsakliga syfte är att förmedla studerande i vinstsyfte får därmed inte vara utbildningsanordnare. Enligt förslaget ska utbildningsanordnaren säkerställa att beställaren har intresse av att köpa uppdragsutbildning och att beställaren också är den som betalar för utbildningen. Motsvarande bestämmelser i gymnasielagen trädde i kraft den 1 januari 2025. I universitetslagen och lagen om yrkesutbildning träder de i kraft den 1 augusti 2026. (Utskottets förslag till uttalande 1.) 

Utskottet föreslår att lagförslag 1 om yrkesutbildning kompletteras med 35 § enligt den gällande lagen och att dess 1 mom. ändras på det sätt som föreslås i betänkandets detaljmotiv. 

Examensexport inom yrkesutbildningen

Under sakkunnigutfrågningen framfördes det att lagen om yrkesutbildning bör kompletteras med en bestämmelse som möjliggör uppdragsutbildning som ordnas som examensexport. Med hänvisning till den utredning som erhållits konstaterar utskottet att examensexport som en del av den verksamhet som avses i lagen om yrkesutbildning har varit oklar. Som det konstateras i propositionen (s. 7) hänför sig termen examensexport i bestämmelserna om yrkesutbildning till kommissionen för examensexport. Med begreppet examensexport avses i samband med kommissionen ordnande av examensutbildning utanför statsandelssystemet, antingen som uppdragsutbildning av utbildningsexporttyp eller som examensutbildning som ordnas utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Den examensexport som föreslås i sakkunnigyttrandena skulle vara en helt ny form av utbildningsverksamhet i lagstiftningen om yrkesutbildning. 

Utskottet noterar att lagen om yrkesutbildning och särskilt dess bestämmelser om uppdragsutbildning, anskaffning av utbildning och avgiftsbelagd serviceverksamhet utgör en juridiskt mycket krävande helhet. Utöver lagen om yrkesutbildning måste bland annat bestämmelserna i kommunallagen och kraven i EU:s regler om statligt stöd beaktas. 

Ordnandet av yrkesutbildning och därtill hörande uppdragsutbildning är lagstadgad myndighetsverksamhet och får endast ordnas av aktörer som har tillstånd att ordna yrkesutbildning. Företag som bedriver examensexport har inte tillstånd att ordna yrkesutbildning och har därmed ingen roll i det lagstadgade systemet för yrkesutbildning. Undervisnings- och kulturministeriet har inte behörighet att övervaka och styra exportföretag som är verksamma på den fria marknaden utanför yrkesutbildningssystemet.  

Frågan om möjligheten att föreskriva om utbildningsexportföretagens verksamhet i lagen om yrkesutbildning hänger samman med ett eventuellt undantag från bolagiseringsskyldigheten för anordnare av yrkesutbildning som ingick i ett tidigare skede av propositionsberedningen. Genom att föreskriva om ett sådant undantag hade man kunnat undvika den nuvarande praxis att ordna uppdragsutbildning via bolag. Att föreskriva om möjligheten till utbildningsexport för kommuner eller samkommuner som fungerar som anordnare av yrkesutbildning kan tolkas som verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, vilket enligt kommunallagen ska bolagiseras. Kommunallagens bolagiseringsskyldighet grundar sig på Europeiska unionens regler om statligt stöd, som syftar till att förhindra beviljande av otillåtet statligt stöd. 

Förslaget om undantag från bolagisering behandlades i behandlades i företagsstödsdelegationen vid arbets- och näringsministeriet, som ansåg att Europeiska kommissionen bör informeras om förslaget med anledning av frågor som gäller EU:s regler om statligt stöd innan ärendet kan överlämnas till riksdagen för behandling. Denna process kunde inte genomföras enligt tidsplanen för den nu aktuella propositionen och därför ströks förslaget ur propositionen. Under ledning av arbets- och näringsministeriet fortsätter utredningsarbetet i samarbete med kommissionen. Utskottet betonar att det i samband med eller under utredningsarbetet bör utredas hur uppdragsutbildningen genomförs efter att den nu föreslagna lagstiftningen har trätt i kraft. (Utskottets förslag till uttalande 2.) 

Utbildningsanordnarna har fortfarande rätt att ordna sådan utbildning som avses i 35 § i lagen om yrkesutbildning (ordnande av examensutbildning utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet), som inte berörs av de ändringar som föreslås i propositionen. Utskottet anser det viktigt att skillnaderna mellan uppdragsutbildning som ordnas i Finland och examensexport till utlandet identifieras bättre än i dag. Det ska ges tillräcklig informationsstyrning om detta till olika aktörer. 

Läsårsavgifter för tredjelandsmedborgare

Utskottet tillstyrker proposition med förslag till bestämmelser om att läsårsavgifter inom yrkesutbildning och gymnasieutbildning ska tas ut av studerande från tredjeländer. Beslutet om att införa läsårsavgifter fattades vid regeringens halvtidsöverläggningar våren 2025 och syftar till att kontrollera användningen av offentliga medel och minska kommunernas kostnadsbörda. Som det konstateras i ett sakkunnigyttrande är det med tanke på de nuvarande utmaningarna för de offentliga finanserna i princip nödvändigt att söka nya finansieringskällor. De avgifter som tas ut av studerande som är skyldiga att betala läsårsavgift ska täcka kostnaderna för ordnandet av deras utbildning, och dessa studerande ska i fortsättningen inte utgöra grund för statsandelsfinansieringen. Förslaget gäller personer som inleder sina studier efter lagens ikraftträdande. 

Enligt propositionen ska läsårsavgift inom gymnasieutbildningen betalas av personer som ansöker om uppehållstillstånd i Finland på grund av studier och som vistas i Finland med ett uppehållstillstånd som beviljats för studier. Den studieavgift som föreslås för gymnasieutbildning ska uppgå till minst det genomsnittliga priset per enhet för gymnasieutbildningen eller till minst utbildningsanordnarens pris per enhet, om det är lägre än det genomsnittliga priset per enhet. Bestämmelser om priset per enhet utfärdas årligen genom förordning av statsrådet. År 2025 är det genomsnittliga priset per enhet 8 433 euro och år 2026 är priset 8 953 euro. 

Skyldiga att betala läsårsavgift inom yrkesutbildningen är enligt propositionen personer som har fått sitt första uppehållstillstånd på grund av studier och även deras myndiga familjemedlemmar som kommer till Finland med uppehållstillstånd på grund av familjeband. Det går inte att befrias från skyldigheten att betala läsårsavgift genom att byta grund för uppehållstillstånd från studier till exempelvis arbete. Inom yrkesutbildningen är det inte ändamålsenligt att fastställa en fast läsårsavgift, eftersom kostnaderna för att ordna utbildning varierar avsevärt beroende på examen, utbildningsanordnare och den studerandes personliga utvecklingsplan för kunnandet. Enligt lagförslaget ska den läsårsavgift som en anordnare av yrkesutbildning tar ut täcka de genomsnittliga kostnaderna för ordnandet av utbildningen. Utbildningsanordnaren kan vid fastställandet av läsårsavgifternas storlek utnyttja kostnadsberäkningar som tillhandahålls av Utbildningsstyrelsen. 

Utskottet föreslår att 105 a § om läsårsavgifter i lagförslag 1 om yrkesutbildning ändras i enlighet med detaljmotiven nedan. 

I ett sakkunnigyttrande påpekas det att det, till skillnad från lagstiftningen om högskoleutbildning, i propositionen föreslås bestämmelser om uttag av läsårsavgifter på andra stadiet även för utbildning som ges på nationalspråken. Utskottet tillstyrker den föreslagna regleringen och hänvisar till erhållen utredning och propositionen (s. 20) och konstaterar att till skillnad från situationen i högskolorna studerar tredjelandsmedborgare på andra stadiet i regel på Finlands nationalspråk. Att begränsa läsårsavgifterna till utbildning på engelska skulle därför hindra att propositionens statsfinansiella mål uppnås. 

I betänkandet framhålls nedan att den föreslagna regleringen om läsårsavgifter bedöms konsekvenser bland annat för studerande och utbildningsanordnare, och därför är det viktigt att konsekvenserna av regleringen följs noggrant. (Utskottets förslag till uttalande 1.) 

Enligt ett sakkunnigyttrande är det uppenbart att läsårsavgifterna påverkar utbildningsanordnarna på olika sätt. Till exempel har det bedömts att slopandet av statsandelsfinansiering för gymnasiestuderande som är skyldiga att betala läsårsavgift påverkar särskilt små anordnare av gymnasieutbildning negativt, om dessa studerande utgör en betydande andel av det totala antalet studerande. 

Utskottet konstaterar att ordnandet av och tillgången till gymnasieutbildning på mindre orter och i mer avlägsna regioner tryggas genom en lagändring som träder i kraft vid ingången av 2026 (RSv 145/2024 rd — RP 159/2024 rd — KuUB 8/2014 rd). Syftet med den ändringen är att stärka den ekonomiska ställningen för de utbildningsanordnare som har det minsta antalet studerande och som är belägna i avlägsna regioner. Antalet studerande inverkar på priset per enhet för gymnasieutbildningen så att priset per enhet stiger när antalet studerande minskar. Det bör noteras att kommunerna också kan utveckla samarbetet mellan läroanstalter i olika kommuner till exempel genom att dela undervisningspersonalens arbetsinsats. 

Enligt ett sakkunnigyttrande kan införandet av läsårsavgifter antas minska antalet studerande från tredjeländer som kommer till utbildning på andra stadiet, åtminstone på kort sikt, men de långsiktiga effekterna är delvis svåra att förutse. Antalet kan också påverkas av i vilken utsträckning regionala stipendie- och bidragsprogram tas i bruk. 

I sakkunnigyttrandena har det framförts både positiva och negativa erfarenheter ur de utländska studerandes perspektiv. Enligt yttrandena har en del av de studerande klarat sig bra, men att studier och vistelse i ett främmande land inte har varit problemfritt för alla minderåriga ungdomar, utan att det har förekommit brister som utskottet anser bör beaktas vid rekrytering av unga studerande till Finland med hänsyn till barnets bästa och andra barns rättigheter. De unga studerande bor långt från sina familjer, och enligt ett sakkunnigyttrande har kommuner, NTM-centraler och välfärdsområden rapporterat om missförhållanden i detta avseende, särskilt när det gäller minderåriga studerande som rekryterats till gymnasieutbildning i Finland. Det har rått oklarhet bland annat om vem som har vårdnadshavarens talerätt i frågor som gäller den minderåriga studeranden och om vem som ytterst ansvarar för att trygga den minderårigas välbefinnande och vardag. I vissa fall har det varit nödvändigt att vidta barnskyddsåtgärder. 

Minderåriga ungdomar som bor i Finland utan vårdnadshavare löper en ökad risk att hamna i en utsatt ställning. Rekrytering av barn från tredjeländer till gymnasieutbildning för att upprätthålla nätverket av läroanstalter är därför ingen hållbar lösning på de utmaningar som befolkningsutvecklingen medför i Finland. Befolkningsutvecklingen kommer att ha konsekvenser för flera kommuner och för den grundläggande utbildning och utbildning på andra stadiet som ordnas där. När det gäller den grundläggande utbildningen försöker undervisnings- och kulturministeriet hitta lösningar genom en arbetsgrupp som tillsatts för detta ändamål. Motsvarande bedömning behövs också för utbildningen på andra stadiet. Minderåriga studerandes ställning granskas dessutom i det arbete som pågår vid arbets- och näringsministeriet om sårbarheter i regleringen av arbets- och studiebaserade uppehållstillstånd. 

I sakkunnigyttrandena har det framförts oro över propositionens konsekvenser för tillgången på kompetent arbetskraft i Finland och för en minskning av antalet internationella studerande. Utskottet konstaterar med hänvisning till inkommen utredning och konstaterar att bestämmelserna om läsårsavgifter vid högskolor inte har haft någon långvarig effekt på antalet studerande. Det är också viktigt att beakta att läsårsavgifter inte är den enda faktor som påverkar Finlands attraktionskraft som studieland, utan att även faktorer som högkvalitativ utbildning och ett tryggt samhälle spelar in.  

När det gäller yrkesutbildningen bör det också noteras att det redan nu finns studerande från tredjeländer som kommer till yrkesutbildning i Finland och som faktiskt betalar för sina studier (studerande inom uppdragsutbildning), samt att utbildning av internationella studerande med offentliga medel minskar utbildningsmöjligheterna för finländska studerande och personer som är stadigvarande bosatta i Finland, till följd av yrkesutbildningens budgetbaserade finansiering. 

Enligt propositionen är studerande som anländer till läroavtalsutbildning med uppehållstillstånd på grund av arbete inte skyldiga att betala läsårsavgift inom yrkesutbildningen. Denna regleringslösning bedöms öka läroavtalsutbildningen inom branscher med arbetskraftsbrist och styra utbildningsutbudet till branscher som lider av arbetskraftsbrist, vilket förbättrar de utexaminerades möjligheter att etablera sig på den finländska arbetsmarknaden efter studierna. 

Utskottet anser det motiverat att lagen om yrkesutbildning och gymnasielagen kompletteras med bestämmelser om utbildningsanordnarnas rätt att få uppgifter om uppehållstillstånd för sökanden eller den studerande samt om utbildningsanordnarnas rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter till Migrationsverket. Rätten att få uppgifter är nödvändig för att bestämmelserna om läsårsavgifter ska kunna genomföras. Informationsutbytet som gäller uppehållstillstånd, migration och antagning av studerande ska fungera smidigt så att det inte oskäligt ökar utbildningsanordnarnas administrativa börda.  

Läropliktslagens tillämpningsområde

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att det är nödvändigt att försäkra sig om att personkretsen för den föreslagna avgränsningen av läroplikten enligt den föreslagna regleringen är tillräckligt entydig i förhållande till annan lagstiftning. 

Utskottet konstaterar utifrån inkommen utredning att tredjelandsmedborgare som vistas i Finland i studiesyfte inte är läropliktiga i Finland. I propositionens specialmotivering (s. 58) preciseras det att en person ska anses vistas i Finland i studiesyfte, om han eller hon vistas i Finland med ett uppehållstillstånd som beviljats för studier. 

Bestämmelsen om uppdragsutbildning ur Ålands synvinkel

Grundlagsutskottet har påpekat att bestämmelserna om ordnande av uppdragsutbildning i 33 § i lagförslaget om yrkesutbildning tydligare bör motsvara motiveringen till bestämmelsen. Den som beställer uppdragsutbildning enligt den föreslagna 33 § kan vara finska staten, en annan stat, en internationell organisation, ett finskt eller utländskt offentligt samfund eller en finsk eller utländsk stiftelse eller ett privat sammanslutning. I propositionen (s. 23) konstateras det att den föreslagna ändringen gör det möjligt att sälja uppdragsutbildning till Åland. 

Utskottet hänvisar till inkommen utredning och konstaterar att landskapet Åland är ett sådant finskt offentligt samfund som avses i 33 § i den föreslagna lagen och därmed en aktör som har rätt att beställa uppdragsutbildning.