Allmänt

Propositionen gäller decentralisering av besvärsärenden som gäller asyl och annat internationellt skydd till fyra förvaltningsdomstolar. För närvarande är besvärsärenden som gäller internationellt skydd koncentrerade till Helsingfors förvaltningsdomstol. Enligt propositionen ska ärendena i fortsättningen behandlas av Östra Finlands, Norra Finlands och Åbo förvaltningsdomstol utöver Helsingfors förvaltningsdomstol. Enligt förslaget ska den behöriga förvaltningsdomstolen fastställas utifrån det ansvarsområde inom Migrationsverkets asylenhet som fattat beslutet. De nämnda förvaltningsdomstolarna kan under vissa förutsättningar överta också ärenden som redan är anhängiga vid Helsingfors förvaltningsdomstol när lagen träder i kraft . 

Antalet asylsökande i Finland och annanstans i Europa ökade betydligt 2015. Det ökade antalet asylsökande har orsakat problem för Migrationsverket, som är första beslutsinstans, samt för Helsingfors förvaltningsdomstol som såsom första domstolsinstans avgör besvär över verkets beslut och för högsta förvaltningsdomstolen som är högsta besvärsinstans i dessa ärenden. Arbetsmängden i Helsingfors förvaltningsdomstol har ökat betydligt jämfört med tidigare år och i förhållande till de andra förvaltningsdomstolarna. Ärendena har hopats i Helsingfors förvaltningsdomstol trots anställning av extra resurser. Personalmängden vid Helsingfors förvaltningsdomstol kan i praktiken inte ökas mycket mer. 

Lagutskottet noterar en sak som också tas upp i propositionen, nämligen att en snabb domstolsbehandling som sker inom skälig tid är en viktig del av rättssäkerheten särskilt när det gäller ärenden som är känsliga med tanke på de mänskliga rättigheterna. Genom att decentralisera behandlingen av besvärsärenden som gäller internationellt skydd vill man i synnerhet göra behandlingstiderna skäliga. Enligt utskottets mening är förslaget därför motiverat. Men det är svårt att uppskatta hur antalet asylsökande kommer att utvecklas i framtiden. Trots det anser utskottet att decentraliseringen är befogad, eftersom det är viktigt att i lagstiftningen vara förberedd på olika prognoser och alternativ. Utifrån prognoser som gäller antalet besvär håller utlänningsärendena på att bli den största ärendegruppen i Helsingfors förvaltningsdomstol. Det är inte ändamålsenligt, menar utskottet, och även därför kan decentraliseringen stödas. 

Sammantaget sett anser lagutskottet att propositionen är behövlig och fyller sitt syfte. Utskottet tillstyrker lagförslaget i propositionen, men med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Att trygga sakkunskapen

Decentraliseringen avses träda i kraft den 1 januari 2017 eller så snart som möjligt i början av 2017, alltså med en ganska så snäv tidtabell. Lagutskottet noterar att man därför bör fästa särskild uppmärksamhet vid att trygga sakkunskapen om asylfrågor i de förvaltningsdomstolar som besvärsärendena övergår till. Särskilt viktigt är det att utöver rekryteringen av sakkunnig personal se till att utbildningen är tillräcklig och att den också tryggas i fortsättningen. Det är också angeläget att se till att det uppstår en enhetlig linje i fråga om avgörandepraxis. 

De berörda domstolarna har anvisats tilläggsresurser för att handlägga asylärenden. Enligt erhållen utredning har justitieministeriet med framförhållning redan innan lagens ikraftträdande säkerställs gett de berörda förvaltningsdomstolarna tillåtelse att rekrytera extra personal för att handlägga asylärenden. Domstolarna har också erbjudits möjlighet att på viss tid skicka sina tjänstemän antingen till Helsingfors förvaltningsdomstol eller till högsta förvaltningsdomstolen för att handlägga asylärenden och på så sätt få kunskaper i området. Lagutskottet uttrycker sitt gillande över dessa förberedande åtgärder. Det är angeläget, anser utskottet, att inleda rekryteringen och utbildningen snarast möjligt. 

Alla förvaltningsdomstolar handlägger redan nu utlänningsärenden som gäller annat än asyl. Förvaltningsdomstolarna har således redan en stark kompetens inte bara om förvaltningsprocessen utan också om utlänningsfrågor. Lagutskottet konstaterar likväl att besvärsärenden som gäller internationellt skydd inbegriper särdrag, och därför är det nödvändigt att ordna utbildning för att trygga kompetensen och en kvalificerad handläggning av besvären. Enligt erhållen utredning har utbildning i bland annat asylfrågor under 2016 ordnats för tjänstemän som rekryterats till Helsingfors förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen. Ett utbildningspaket om handledning i asylfrågor finns alltså redan och kan erbjudas tjänstemännen vid Östra Finlands, Norra Finlands och Åbo förvaltningsdomstol. Enligt erhållen utredning är det mest ändamålsenligt att utbildningen ordnas när den rättskipningspersonal som ska handlägga besvären har hunnit bekanta sig med de överförda ärendena. 

Att trygga en enhetlig avgörandepraxis är som ovan konstaterats viktigt att beakta i sammanhanget. Men lagutskottet anser att det inte skulle gå att trygga en enhetlig avgörandepraxis genom att koncentrera ärendena till en förvaltningsdomstol i ett läge där mängden ärenden har ökat betydligt och där rättskipningspersonalen har utökats med tiotals nyanställda. Den föreslagna kontrollerade decentraliseringen av ärenden äventyrar därför inte enhetligheten i avgörandepraxis mer än en centralisering. Att i detta skede decentralisera ärendena kontrollerat till endast några förvaltningsdomstolar bidrar till att trygga att avgörandepraxis förblir så enhetlig som möjligt. Dessutom konstaterar lagutskottet att högsta förvaltningsdomstolens linjeval är ett viktigt element i att trygga enhetligheten i avgörandepraxis. Också förvaltningsdomstolarna kan publicera sina avgöranden så att de kan användas av andra förvaltningsdomstolar, trots att de inte har samma prejudikatvärde som högsta förvaltningsdomstolens avgöranden. 

Som ovan konstaterats avses lagen träda i kraft den 1 januari 2017 eller så snart som möjligt i början av 2017. Lagutskottet noterar att även om man på olika sätt har försökt bereda sig på lagförslagets brådskande ikraftträdande, måste övervägandena av ikraftträdandetiden väga in de praktiska arrangemangen i fråga om att överföra ärendena, och att trygga den sakkunskap som behövs. Utskottet förutsätter också att konsekvenserna av decentraliseringen följs och utvärderas inte bara allmänt men också med fokus på om de berörda förvaltningsdomstolarna i och med propositionen har kunnat rekrytera tillräckligt med sakkunnig personal och att lagutskottet får en utredning i ärendet före utgången av augusti 2018. (Utskottets förslag till uttalande)