Propositionens syfte är att inrätta en självständig och oberoende myndighet, som bevakar de äldres ställning och tillgodoseendet av de äldres rättigheter i vid mening inom alla sektorer av samhället och för fram sina iakttagelser och de äldres perspektiv i den samhälleliga diskussionen och beslutsfattandet. De äldre är en växande befolkningsgrupp, och det finns många frågor av olika slag kring deras ställning och rättigheter. De missförhållanden som har lyfts fram i offentligheten under de senaste åren har lett till ökade resurser för de myndigheter som övervakar och främjar de äldres rättigheter och till en effektivare tillsyn. I Finland finns det dock ingen sådan myndighet som i sin verksamhet helt koncentrerar sig på de äldres ställning och rättigheter. Utskottet anser att det med beaktande av det ökande antalet äldre och av att de frågor som gäller dem är omfattande är motiverat att utöver de nuvarande aktörerna inrätta en ny myndighet som koncentrerar sig på de äldres ställning och rättigheter. Utskottet tillstyrker därför lagförslaget utan ändringar. 

Äldreombudsmannens uppgifter

Enligt propositionen ska äldreombudsmannen bevaka de äldres ställning och tillgodoseendet av deras rättigheter samt bevaka lagstiftningen och beslutsfattandet och bedöma deras konsekvenser för de äldre. Äldreombudsmannen kan genom initiativ och utlåtanden lyfta fram utvecklingsområden i ärenden som gäller de äldre och lägga fram förslag om främjande av de äldres ställning. Äldreombudsmannen kan också sammanställa och låta göra utredningar och offentliggöra rapporter, främja informationsverksamhet och förmedla kunskap om äldre. Dessutom kan äldreombudsmannen främja samarbetet mellan aktörer som handlägger ärenden som gäller äldre och aktörer som representerar äldre. Viktiga sådana aktörer är andra myndigheter samt organisationer, forskare och de kommunala äldreråden. Enligt propositionen ska äldreombudsmannen årligen till statsrådet och till riksdagen en gång per fyra år lämna en berättelse om de äldres ställning och tillgodoseendet av deras rättigheter. 

Utskottet betonar att äldreombudsmannen inte utövar laglighetsövervakning eller behandlar klagomål och att inrättandet av en byrå för äldreombudsmannen inte ändrar befintliga myndigheters och aktörers uppgifter eller befogenheter. I dag finns det flera olika myndigheter som övervakar och bevakar hur de äldres rättigheter tillgodoses. Som exempel kan nämnas Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira, regionförvaltningsverken, kommunerna, Riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern. Diskrimineringsombudsmannen å sin sida övervakar att diskrimineringslagen iakttas och förebygger diskriminering på grund av ålder. Utskottet betonar att de olika tillsynsmyndigheternas roller ska vara tydliga. Äldreombudsmannen ska ha tillräckliga befogenheter med tanke på skötseln av sin uppgift, och befogenheterna ska vid behov ses över. 

Administrativ ställning

I propositionen föreslås det att äldreombudsmannen ska höra till justitieministeriets förvaltningsområde och vara placerad i anslutning till diskrimineringsombudsmannens byrå. Utskottet anser att denna placering är lämplig och konstaterar att man genom att placera äldreombudsmannen i anslutning till en befintlig struktur kan säkerställa att en så stor del av resurserna som möjligt kan användas för att främja de äldres ställning. Det är ändamålsenligt att ha gemensamma funktioner för förvaltning och till exempel kommunikation med redan existerande aktörer. 

Enligt propositionen nämndes som ett alternativ under beredningen att äldreombudsmannen placeras i anslutning till Människorättscentret, som finns vid riksdagens justitieombudsmans kansli. Enligt propositionen skulle detta möjliggöra ett maximalt utnyttjande av sakkunskapen om de äldres rättigheter vid justitieombudsmannens kansli och Människorättscentret och av de resurser som under senare år riktats till tillsynen över och främjandet av de äldres rättigheter. Enligt propositionen är det i fråga om detta alternativ med tanke på tydliga befogenhetsförhållanden mellan de högsta statsorganen dock lämpligt att ombudsmannen, liksom Människorättscentrets personal, utses av riksdagens justitieombudsman som väljs av riksdagen och att ombudsmannen rapporterar direkt till riksdagen. Alternativet skulle således avvika från det som gäller de övriga specialombudsmännen, dvs. barnombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen och jämställdhetsombudsmannen, i fråga om utnämning, verksamhet och administrativa arrangemang. Enligt propositionen möjliggör det föreslagna alternativet, att placera äldreombudsmannen i anslutning till diskrimineringsombudsmannens byrå, att specialombudsmännens verksamhetsförutsättningar och stödtjänster kan skötas på ett samordnat sätt på ministerienivå. 

Utskottet betonar att det när tjänsten som äldreombudsman inrättas är viktigt att komplettera de övriga befintliga myndigheternas verksamhet, oberoende av var placeringen sker. Därför ska äldreombudsmannen ha ett nära samarbete med de övriga myndigheter och aktörer som bevakar de äldres rättigheter.