4 a §. Barnets rätt till en balanserad utveckling och välfärd.

Syftet med bestämmelsen är enligt motiven att förtydliga skillnaden mellan sedvanlig fostran och begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna. Barnskyddet ska enligt det föreslagna 1 mom. främja barnets rätt till en balanserad utveckling och välfärd i enlighet med vad som föreskrivs i 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Barnskyddet ska trygga en med beaktande av barnets ålder och utvecklingsnivå sedvanlig fostran, som omfattar omsorg om barnet i enlighet med barnets ålder, utvecklingsnivå, kulturella bakgrund och andra individuella behov samt att sätta därmed förknippade objektivt sett godtagbara gränser för barnet. Sedvanlig fostran av och omsorg om barn får enligt 2 mom. inte omfatta undertryckande, kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av barnet. Sedvanlig fostran av barn får inte omfatta sådana begränsningar som avses i 11 kap. Särskilda bestämmelser om förutsättningarna för bruk av och skyldigheten att fatta beslut om begränsningar finns i 11 kap., står det i 3 mom. 

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att syftet med bestämmelsen är legitimt. Grundlagsutskottet menar dock att uttrycken i bestämmelsen (”sedvanlig fostran” och ”att sätta objektivt sett godtagbara gränser”) tillsammans med de mångtydiga motiveringarna till bestämmelsen också kan leda till att gränsen till de begränsande åtgärderna blir otydligare och att åtgärder som inskränker barnets grundläggande fri- och rättigheter rättfärdigas genom att sedvanlig fostran åberopas. Grundlagsutskottet anser att det är nödvändigt att bestämmelsen preciseras väsentligt. 

Social- och hälsovårdsutskottet noterar att paragrafen syftar till att dels klargöra skillnaden mellan vård, fostran, övervakning och omsorg samt begränsningar som ingriper i de grundläggande fri- och rättigheterna, dels stärka rätten till en balanserad utveckling och välfärd för barn som placerats utanför hemmet. Med anledning av grundlagsutskottets utlåtande föreslår social- och hälsovårdsutskottet att bestämmelsen preciseras på så sätt att uttrycken ”sedvanlig fostran” och ”objektivt sett godtagbara gränser” stryks i 1 mom. Barnets rätt att enligt paragrafen få god vård och uppfostran, tillsyn och omsorg med hänsyn till åldern och utvecklingsnivån samt balanserad utveckling och välfärd bestäms utifrån 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. Den nya bestämmelsen gäller all barnskyddsverksamhet, såväl öppenvård och familjevård som anstaltsvård. 

Enligt 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt är syftet med vårdnaden om barn att trygga en balanserad utveckling och välfärd för barnet enligt dess individuella behov och önskemål. Vårdnaden bör trygga positiva och nära mänskliga relationer i synnerhet mellan barnet och föräldrarna. I och med en ändring av lagen om vårdnad om barn och umgängesrätt, som träder i kraft i december 2019, ska vårdnaden om barn också syfta till att värna andra människokontakter som är viktiga för barnet. Det kan till exempel vara fråga om relationen med syskon eller far- eller morföräldrar. Betydelsen av människorelationerna ska bedömas ur barnets synvinkel. 

Vidare föreskrivs det i 1 § 2 mom. i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt att barn ska ges en god vård och uppfostran samt ägnas en med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå behövlig tillsyn och omsorg. Barnet bör såvitt möjligt ges en trygg och stimulerande uppväxtmiljö samt en utbildning som motsvarar dess anlag och önskemål. Den ändring som träder i kraft i december i år innebär också en skyldighet att skydda barn mot alla former av fysiskt och psykiskt våld, försumlig behandling och utnyttjande. Den nya bestämmelsen bygger på artikel 19.1 i FN-konventionen om barnets rättigheter. 

Enligt 1 § 3 mom. i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt ska barn uppfostras så att de får förståelse, trygghet och ömhet. Barnet får inte undertryckas, agas eller utsättas för annan kränkande behandling. Enligt den gällande strafflagen har barn samma fysiska och psykiska integritet som vuxna. Barnet bör stödjas och uppmuntras i sin utveckling till självständighet, ansvarsfullhet och vuxenhet. 

Barnets rätt till god vård och uppfostran samt behövlig tillsyn och omsorg kan analyseras och jämföras med vad som är accepterat i samhället över lag och i förhållande till vad som stöder barnets individuella uppväxt, utveckling och välbefinnande. Uppfostran varierar med tiden, och definitionen förändras i takt med nya forskningsresultat som gäller barns uppväxt och utveckling. Också lagstiftningen och kriminaliseringen av gärningar förändras över tid, och något som är lagstridigt kan aldrig accepteras. 

Reglerna för uppfostran eller tillsyn får inte heller vara godtyckliga eller överdrivna. När sådana används ska man alltid beakta barnets ålder och utvecklingsnivå samt barnets övriga individuella behov och förhållanden, till exempel barnets religion, övertygelse och kulturella bakgrund. Också eventuella funktionsnedsättningar och sjukdomar bör beaktas. Exempelvis vid vilka klockslag ett barn ska komma hem eller gå till sängs och i vilken grad ett barn ska delta i gemensamma vardagssysslor förändras i takt med att barnet blir äldre, växer och utvecklas. Sensorisk överkänslighet, behandling av en sjukdom eller neurologiska problem kan påverka valet av goda vård- och uppfostringsmetoder. Ett barn får inte straffas för att ett annat barn på samma placeringsplats har handlat i strid med reglerna. Att straffa hela gruppen är heller inte acceptabelt. Ett barn får inte straffas genom att lämnas utan mat om han eller hon till exempel har uppfört sig illa eller på grund av sensorisk överkänslighet inte kan äta den mat som serveras i gruppen. 

Enligt ett avgörande av riksdagens biträdande justitieombudsman (6.11.2013, dnr 2777/4/12) har ett barn under tiden i vård utom hemmet rätt till goda och varma människorelationer, rätt att visa sina egna känslor, rätt till god vård och omsorg, rätt till fysisk integritet samt okränkbar rätt till självbestämmande både på ett fysiskt och psykiskt plan. Den plats som ordnar vård och omsorg utom hemmet ska vid behov ställa upp sådana gränser inom ramen för den sedvanliga fostran som är anpassade efter barnets ålder och utvecklingsnivå. Syftet med reglerna är att lära barnet att förstå det omgivande samhällets krav samt hjälpa barnet att göra egna val och fatta egna beslut i enlighet med sin ålder och utvecklingsnivå. Syftet med uppfostran är att främja barnets välfärd på platsen för vård utom hemmet och tillgodose barnets rätt till god vård och omsorg. 

När lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt bereddes var det ett uttalat syfte att vårdnadshavaren efter det att bestämmelsen trätt i kraft inte längre hade rätt att aga barnet och att också bestämmelsen om lindrig misshandel i 21 kap. 7 § i strafflagen blir tillämplig om en förälder eller en annan vårdnadshavare till barnet gör sig skyldig till misshandel som avses i bestämmelsen, fastän detta sker i uppfostringssyfte. På motsvarande sätt har heller inte till exempel vård- eller uppfostringspersonalen eller familjevårdaren rätt att aga ett barn som har placerats någon annanstans än hemma hos sin familj. Exempelvis är förödmjukelse, matrelaterade straff, straff för hela gruppen, hot om begränsande åtgärder, psykiskt undertryckande eller fysisk bestraffning inte godtagbara metoder enligt den föreslagna bestämmelsen eller lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt, eftersom de här metoderna undertrycker och kränker barnet. Ett barn får inte straffas eller förödmjukas genom till exempel avklädning, beslagtagande av åldersriktiga kläder, smink eller andra saker som inte är farliga för barnet, läsande av barnets dagbok eller sättande av barnet i husarrest så att barnets skolgång förhindras. 

Ett viktigt mål för uppfostran som uttryckligen nämns i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt är att stödja barnets utveckling till självständighet, ansvarsfullhet och vuxenhet. I enlighet med det här målet har det å andra sidan betonats att vårdnadshavaren alltid ska ta hänsyn till barnets åsikt, om det är möjligt med avseende på barnets ålder och utvecklingsnivå. I sina beslut ska vårdnadshavaren beakta barnets åsikt och eventuella önskemål. Visserligen har vårdnadshavaren i sista hand rätt att fatta beslut i ärenden som gäller barnet som person, om inte något annat uttryckligen föreskrivs. I sina beslut ska vårdnadshavaren dock handla inom gränserna för principerna och målen för vårdnaden om barnet och framför allt med hänsyn till barnets bästa och med respekt för barnet som självständig personlighet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska motsvarande syften fyllas, såsom hörande av barnet, stöd för utvecklingen till självständig individ och bemötande av barnet som självständig person, när barnet är placerat någon annanstans än hos sin familj. I sista hand ska den kommunala barnskyddsmyndighet som förberett placeringen och den plats där barnet är placerat svara för att principerna och målen för vårdnaden om barnet fullföljs också i vård- och uppfostringspersonalens arbete. 

Sedvanlig fostran av och omsorg om barn får enligt föreslagna 2 mom. inte omfatta undertryckande, kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling av barnet. Sedvanlig fostran av barn får heller inte omfatta sådana begränsningar som avses i 11 kap. Särskilda bestämmelser om förutsättningarna för bruk av och skyldigheten att fatta beslut om begränsningar finns i 11 kap., står det i 3 mom. 

Utskottet föreslår att 2 mom. ändras på så sätt att det föreskriver om förhållandet mellan fostran, omsorg och begränsningar av barnets grundläggande fri- och rättigheter. Förbudet mot undertryckande, kroppslig bestraffning och annan kränkande behandling följer av 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt, så det behöver inte upprepas. Utskottet föreslår att 2 och 3 mom. i propositionen slås samman. Enligt 2 mom. ska begränsningar som inskränker de grundläggande fri- och rättigheterna vara möjliga endast med stöd av bestämmelserna i 11 kap. i barnskyddslagen. Vården, fostran, tillsynen och omsorgen får inte omfatta sådana begränsningar som avses i 11 kap. 

Förutsättningarna för bruk av och skyldigheten att fatta beslut om begränsningar ska enligt 2 mom. inte kunna kringgås genom att göra en faktisk begränsning med hänvisning till skäl som hör samman med fostran, vård, tillsyn eller omsorg. Det är fråga om begränsning av de grundläggande fri- och rättigheterna när man genom en åtgärd blir tvungen att ingripa i någon av de fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen, såsom rörelsefriheten eller rätten till personlig integritet. Om barnets grundläggande fri- och rättigheter begränsas med stöd av lag kan det dock inte leda till att någon annan grundläggande fri- och rättighet för barnet begränsas. Exempelvis får ett beslut om att begränsa rörelsefriheten inte begränsa barnets rätt till grundläggande utbildning. När man överväger en begränsning ska man bedöma om de krav som i lag ställs på vidtagande av en åtgärd uppfylls och i vilken utsträckning ingripande i barnets grundläggande fri- och rättigheter är godtagbart i respektive fall. Om en begränsande åtgärd inte uppfyller de krav som lagen ställer, får åtgärden heller inte vidtas med hänvisning till skäl som hör samman med vården, fostran, tillsynen eller omsorgen. 

De gränser som lagts fast för barnet med anknytning till tillsynen eller fostran får inte leda till att begränsningar enligt barnskyddslagen används utan att det fattas beslut och utan att de lagfästa villkoren är uppfyllda. Det betyder att syftet med de metoder som används inom ramen för vård, fostran, tillsyn eller omsorg eller deras omfattning och intensitet inte får vara desamma som i fråga om de begränsningar som avses i barnskyddslagen. Av denna anledning kan exempelvis sättandet av gränser inom ramen för fostran eller tillsyn inte under några omständigheter jämställas med i lag föreskrivna begränsningar. Det är alltid fråga om sådana val som med fog kan betraktas som åtgärder som hänför sig till den individuella och behovsanpassade omsorgen om barnet. Med gränserna inom vård och fostran kan man alltså inte ingripa i barnets grundläggande fri- och rättigheter utan det är fråga om att ordna barnets dagliga vård och omsorg och stödja barnets uppväxt och utveckling. De regler som ingår i en god fostran som respekterar barnet som individ ska stå i rätt proportion till syftet med dem. Det måste också beaktas att artikel 31 i konventionen om barnets rättigheter tillförsäkrar barnet rätt till bland annat fritid och lek. 

Också när det gäller barn som placerats utanför hemmet kan man av orsaker inom ramen för fostran, vård och tillsyn motivera den praxis enligt vilken barnen diskuterar med personalen om varför de vill avlägsna sig, trots att personalen inte kan förhindra att barnen avlägsnar sig. Placeringsplatsen ska se till att andra barn än de barn som omfattas av begränsningen av rörelsefriheten har möjlighet att i överensstämmelse med en i samhället allmänt godtagbar dygnsrytm självständigt avlägsna sig från enheten av egen vilja genom att komma överens om det med personalen. Ett sådant förfarande kan bidra till att säkerställa att barnen rör sig på ett säkert sätt och att de vuxna som ansvarar för barnen vet var barnen rör sig. 

Att låsa dörrar kan inte användas som straff. Dörren till barnets eget rum kan inte heller låsas och barnet kan inte hindras att komma ut från sitt rum. Ett barn får inte skiljas från de övriga barnen på anstalten till exempel så att barnet förbjuds att delta i gemensamma sammankomster eller att vistas i de gemensamma utrymmena för en lång eller obestämd tid. Att barnet lugnar ner sig i sitt eget rum får under inga omständigheter jämställas med isolering av barnet. 

30 §. Klientplan.

Paragrafen föreskriver om en kundplan som ska göras upp för barnet. Den motsvarar huvudsakligen 30 § i den gällande lagen. 

I propositionen föreslår regeringen att 3 mom. kompletteras med att det i klientplanen också ska antecknas hur barnets hälsovård, småbarnspedagogik och grundläggande utbildning ordnas under tiden för vård utom hemmet. Utskottet föreslår att 3 mom. justeras på så sätt att klientplanen för ett omhändertaget barn utöver en anteckning om den grundläggande utbildningen också ska innehålla en anteckning om hur övrig utbildning, såsom utbildning efter den grundläggande utbildningen, ska ordnas. 

I fråga om 4 mom. påpekar utskottet att den gällande paragrafen redan innehåller en bestämmelse om en klientplan som ska upprättas för föräldrarna. För föräldrarna till ett omhändertaget barn ska det göras upp en separat klientplan som stöd i föräldraskapet, om det inte ska anses vara onödigt. Klientplanen för föräldrarna upprättas i enlighet med socialvårdslagen, eftersom föräldrarna själva inte är klienter inom barnskyddet. I propositionen föreslår regeringen att 4 mom. preciseras med att klientplanen för föräldrarna ska innehålla en bedömning av på vilka sätt man kan ordna särskilt stöd för föräldrarna för att främja en återförening av familjen. Utskottet påpekar i varje fall att barnets bästa alltid ska beaktas när träffar med föräldrarna ordnas och familjeåterförening främjas. 

30 a §. Plan för vård och fostran.

Enligt propositionen motsvarar 1 mom. det gällande 30 § 5 mom., och dessutom föreskrivs det i momentet om syftet med planen för vård och fostran. Enligt motiveringen till paragrafen ska barnets klientplan även för närvarande vid behov kompletteras med en plan för vård och fostran, men nu föreslås bestämmelser om syftet med planen på lagnivå. Syftet med planen för vård och fostran är att åskådliggöra målen i klientplanen och att detaljerat beskriva hur barnets behov möts medan ett gott bemötande av barnet tryggas. Utskottet framhåller att planen inte bara ska fokuseras på användningen av begränsningar, utan syftet är att precisera klientplanen och säkerställa ett gott bemötande av barnet. Samtidigt behövs det alltid en plan för vård och fostran för att säkerställa ett gott bemötande när begränsningar har tillgripits. Klientplanen för barnet ska med stöd av den nya bestämmelsen därför alltid kompletteras med en plan för vård och fostran för barnet, om begränsningar riktas mot barnet eller det kan antas att begränsningar kommer att riktas mot barnet i vården utom hemmet. 

Utskottet föreslår att 1 mom. preciseras med att platsen för vård utom hemmet ska komplettera klientplanen med en plan för vård och fostran i samråd med den socialarbetare som svarar för barnets angelägenheter. 

Utskottet föreslår också att paragrafrubriken ändras så att den bättre stämmer överens med innehållet. 

32 a §. Information om tillgängliga rättsmedel.

Enligt propositionen är den nya paragrafen avsedd att stärka både barnets och vårdnadshavarens rättsskydd. 

I sitt utlåtande påpekar grundlagsutskottet att bestämmelsen också bör nämna information om rättshjälp i enlighet med artikel 37 d i konventionen om barnets rättigheter. Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att 1 mom. preciseras med att barnet och vårdnadshavaren utan dröjsmål också ska informeras om möjligheten till rättshjälp. 

52 a §. Kulturella rättigheter under tiden för vård utom hemmet.

Syftet med paragrafen är att precisera barnets rätt till småbarnspedagogik och grundläggande utbildning också under tiden för vård utom hemmet. Utskottet föreslår att 1—3 mom. kompletteras så att barnets rätt till övrig utbildning såsom studier på andra stadiet också preciseras. Enligt 16 § i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning och utveckla sig själv. Även vetenskapens, konstens och den högsta utbildningens frihet är tryggad. Därmed har också barn som placerats utanför hemmet rätt till motsvarande övrig utbildning på lika villkor. 

61 a §. Allmänna förutsättningar för bruk av begränsningar.

I paragrafen fastställs allmänna förutsättningar för bruk av begränsningar. Genom bestämmelsen stärks rättsskyddet för barn i vård utom hemmet och principen att alla begränsningar ska tillgripas som sista alternativ. Utskottet understryker att begränsningarna alltid ska gälla ett specifikt barn. Med andra ord får individuella begränsningar inte påverka andra barn på samma placeringsplats. 

Enligt grundlagsutskottets utlåtande måste det särskilt nämnas i bestämmelsen att begränsande åtgärder inte får användas som straff. Grundlagsutskottet anser att det är nödvändigt att barnets bästa nämns i bestämmelsen som en faktor som ska beaktas vid övervägandet. Dessutom behöver ordalydelsen preciseras så att det blir klart att samtliga villkor för begränsande åtgärder ska vara uppfyllda för att åtgärderna ska kunna tillgripas. Dessutom anser utskottet det motiverat att nämna även barnets ålder bland kriterierna i bestämmelsen. 

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att paragrafen ändras i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande. Enligt den nya 1 punkten ska begränsningen alltid vara förenlig med barnets bästa med hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå. Enligt artikel 3.1 i konventionen om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet i alla åtgärder som rör barn och vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter och lagstiftande organ. De föreslagna 1—5 punkten blir 2—6 punkt. Dessutom preciseras 1 mom. så att det blir klart att samtliga villkor för begränsande åtgärder ska vara uppfyllda för att åtgärderna ska kunna tillgripas. 

Utskottet föreslår att paragrafen får ett nytt 2 mom. där det föreskrivs om en möjlighet att begränsa kontakter om barnet inte vill hålla kontakt. 

Det föreslagna 2 mom. blir därmed 3 mom. Utskottet föreslår att 3 mom. kompletteras med bestämmelser om att begränsningar ska genomföras säkert och med respekt för barnet. Det betyder att begränsningarna ska genomföras med hänsyn till barnets individuella egenskaper och situation. Under den tid begränsningen varar ska barnets individuella behov och grundläggande behov tillgodoses. 

61 b §. Plan om gott bemötande.

Paragrafen föreskriver om en plan om gott bemötande som serviceproducenten ska upprätta. Utskottet föreslår att paragrafen och dess rubrik ändras så att begreppet allmän plan om gott bemötande ändras till plan om gott bemötande. 

Dessutom föreslår utskottet att 2 mom. 2 punkten omformuleras så att den svarar mot formuleringen i 4 a § enligt utskottets förslag. Paragrafens 3 mom. föreslås bli kompletterat med att planen om gott bemötande ska skickas för kännedom till den kommun som svarar för placeringen av barnet och till den socialarbetare som svarar för barnets angelägenheter. 

66 §. Kroppsvisitation.

I propositionen föreslår regeringen att den gällande 66 § om kroppsvisitation och kroppsbesiktning delas upp i två paragrafer. Dessutom föreslås 66 § om kroppsvisitation bli kompletterad med att kroppsvisitation får företas också om det finns grundad anledning att misstänka att ett barn i sina kläder har eller annars bär på sig sådana i 65 § 3 mom. avsedda andra ämnen eller föremål som sannolikt är till allvarligt förfång för ordnandet av vården av barnet eller andra barn utom hemmet eller för den allmänna ordningen i anstalten. 

Grundlagsutskottet anser i sitt utlåtande att man bör överväga huruvida kroppsvisitation över huvud taget är nödvändig i de situationer som avses i 3 mom. Grundlagsutskottet tar fasta på att de ämnen och föremål som avses i 65 § 1 och 3 mom. och syftena med omhändertagandet av dem och med kroppsvisitationen inte är sinsemellan jämförbara med tanke på tryggandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. I varje fall ska förutsättningarna för kroppsvisitation i de situationer som avses i 3 mom. vara striktare än i de situationer som avses i 1 mom. 

Barnskyddslagens 65 § 1 mom. föreskriver om omhändertagande av berusningsframkallande ämnen eller redskap som särskilt lämpar sig för bruket av sådana och ämnen eller föremål som är avsedda att skada barnet eller någon annan. Med stöd av 66 § kan omhändertagandet ske med hjälp av kroppsvisitation. Utifrån grundlagsutskottets utlåtande anser social- och hälsovårdsutskottet att kroppsvisitation inte får företas i situationer enligt 65 § 3 mom. där det misstänks att ett barn i sina kläder har eller annars bär på sig andra än i 65 § 1 mom. avsedda ämnen eller föremål som sannolikt är till allvarligt förfång för ordnandet av vården av barnet eller andra barn utom hemmet eller för den allmänna ordningen i anstalten. Därför föreslår utskottet att hänvisningen till 65 § 3 mom. stryks i 1 mom. Dessutom påpekar utskottet att den begränsande åtgärden enligt 74 a § ska gås igenom tillsammans med barnet efter situationen. 

69 a §. Återförande av barn som utan tillstånd avlägsnat sig från anstalten.

I propositionen föreslås en ny bestämmelse om hur barn som utan tillstånd avlägsnat sig från en barnskyddsanstalt eller låtit bli att återvända dit ska transporteras tillbaka till anstalten. Syftet med bestämmelsen är att skapa klarhet i nuläget, då det saknas reglering. 

Grundlagsutskottet anser att bestämmelsen behövs. För exakthetens skull bör det framgå av 69 a § 4 mom. att man inte kan förlita sig på fasthållande utanför ett fordon. Det finns skäl att till lagen foga också en bestämmelse om att transporten ska genomföras på ett tryggt sätt och med beaktande av barnets individuella situation. Dessutom bör regleringen kompletteras med bestämmelser om beslutet om verkställande av återförande av ett barn. 

Social- och hälsovårdsutskottet föreslår att momentet ändras på det sätt som grundlagsutskottet förutsätter. Dessutom ska paragrafrubriken ändras så att den bättre motsvarar innehållet i paragrafen, det vill säga återförande av barn till anstalten. 

I fråga om 1 mom. noterar utskottet att bestämmelsen om återförande av barn som olovligt lämnat anstalten inte är avsedd att hindra barnet från att självt eller med hjälp av någon annan återvända frivilligt till platsen för vård utom hemmet. Barnet eller till exempel en förälder eller bekant kan med en anställd på barnskyddsanstalten eller socialarbetaren komma överens om hur barnet självständigt eller med stöd av en bekant vuxen ska återvända till anstalten. Därför föreslås paragrafen bli preciserad på så sätt att man ska komma överens om hur barnet transporteras tillbaka till anstalten om han eller hon inte återvänder frivilligt. 

Vidare föreslår social- och hälsovårdsutskottet med anledning av grundlagsutskottets utlåtande att paragrafen kompletteras med ett nytt 2 mom. om beslut om återförande av barn och om anknytande transport. Barnets socialarbetare ska besluta hur transporten kan ordnas på ett säkert sätt. Transporten ska genomföras med beaktande av trafiksäkerheten. Socialarbetaren ska motivera sitt beslut och avgöra återförandet. Beslutet ska också gälla hur barnet ska återföras (t.ex. med ledsagare i tåg eller flygplan), vem som ska vara ledsagare och om barnet ska hämtas och återföras till anstalten med bil. Socialarbetaren ska bedöma om det är sannolikt eller möjligt att barnet rymmer eller skadar sig självt under återföringen. 

I brådskande fall ska beslutet om återföring, anknytande transport och ett säkert sätt att ordna transporten fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Beslutet ska innefatta bedömningen av återföringen av barnet och de andra faktorerna som nämns ovan. 

I och med det nya 2 mom. blir 2–4 mom. i propositionen 3–5 mom. 

Paragrafens 4 mom. (3 mom. i RP) föreslås bli preciserat på så sätt att kroppsvisitation av barnet endast får företas i den bil som används för transporten. Det går alltså inte att göra kroppsvisitation under transporten till exempel i kollektivtrafik. Dessutom föreslår utskottet att hänvisningen till 65 § 3 mom. stryks. 

Paragrafens 5 mom. (4 mom. i RP) föreslås bli preciserat i enlighet med grundlagsutskottets utlåtande på så sätt att fasthållande av barnet får tillgripas endast i den bil som används för transporten. Bestämmelsen berättigar inte till att ta fast barn utanför anstalten och gården i anslutning till den eller att hålla fast barnet till exempel under en tåg- och flygresa, i bussen eller i taxin, det vill säga i kollektivtrafiken. Dessutom föreslår 5 mom. bli preciserat med att fasthållandet alltid ska ske på ett sätt som är tryggt för barnet med hänsyn till barnets ålder, kön, kulturella och religiösa bakgrund samt individuella situation. Fasthållandet ska upphöra genast när det inte längre är nödvändigt. 

74 §. Anteckningar om begränsande åtgärder.

Utskottet föreslår att 2 mom. kompletteras med att grunderna för och orsakerna till att isoleringen upphör ska antecknas. 

74 a §. Bedömning av en begränsning som riktats mot ett barn.

Syftet med paragrafen är att precisera hur en begränsning som tillgripits i fråga om ett enskilt barn ska utvärderas individuellt i efterhand. 

Utskottet föreslår att 2 mom. kompletteras med att den plats där barnet vårdas utom hemmet ska lämna den socialarbetare som svarar för barnets angelägenheter uppgifter om begränsningar som riktats mot barnet och en utredning över den barnspecifika bedömningen av begränsningarna. 

I 3 mom. föreskrivs det om bedömning av om placeringsplatsen är lämplig. Utskottet påpekar att lämpligheten under alla omständigheter måste bedömas övergripande. Begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna kommer alltid i sista hand. Upprepade begränsningar kan också vara ett tecken på att stödet är av fel typ eller att den plats där barnet är placerat är olämplig, eller bådadera. 

75 §. Barns och unga personers rätt till eftervård.

Paragrafen föreskriver om barns och unga personers rätt till eftervård. Enligt 3 mom. upphör kommunens skyldighet att ordna eftervård senast när den unga personen fyller 21 år. Utskottet föreslår att 3 mom. ändras så att skyldigheten att ordna eftervård upphör senast när den unga personen fyller 25 år. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar 1 och 2 mom. i den gällande lagen. 

Ikraftträdande.

De ändringar som föreslås i propositionen avses träda i kraft den 1 april 2019. Planen om gott bemötande föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2020. På grund av den tid som krävs för riksdagsbehandling och stadfästelse föreslår utskottet att ikraftträdandet senareläggs. Ikraftträdandet måste infalla så att det går att genomföra sådan tillräcklig utbildning och sådana tillräckliga anvisningar som verkställigheten av lagen kräver. Utskottet anser också att planen om gott bemötande måste införas samtidigt som de andra lagändringarna träder i kraft.