Denna sida använder kakor (cookies). Läs mer om kakor
Nedan ser du närmare vilka kakor vi använder och du kan välja vilka kakor du godkänner. Tryck till slut på Spara och stäng. Vid behov kan du när som helst ändra kakinställningarna. Läs mer om vår kakpolicy.
Söktjänsternas nödvändiga kakor möjliggör användningen av söktjänster och sökresultat. Dessa kakor kan du inte blockera.
Med hjälp av icke-nödvändiga kakor samlar vi besökarstatistik av sidan och analyserar information. Vårt mål är att utveckla sidans kvalitet och innehåll utifrån användarnas perspektiv.
Hoppa till huvudnavigeringen
Direkt till innehållet
Granskad version 2.0
Riksdagen remitterade den 19 oktober 2004 en proposition med förslag till lag om ändring av lagen om samarbete inom företag (RP 201/2004 rd) till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet för beredning.
Utskottet har hört
regeringsråd Raila Kangasperko, arbetsministeriet
ansvarig jurist Jorma Rusanen, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC rf
jurist Minna Helle, Akava rf
ombudsman, vicehäradshövding Markus Äimälä, Finlands Näringsliv
arbetsmarknadsombud Merja Berglund, Företagarna i Finland rf
Dessutom har utskottet fått ett skriftligt utlåtande från Tjänstemannacentralorganisationen FTFC rf.
Regeringen föreslår att lagen om samarbete inom företag ändras. Syftet med propositionen är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen.
Den gällande lagen om samarbete inom företag motsvarar i huvudsak bestämmelserna i direktivet. För genomförande av direktivet blir det dock nödvändigt att till lagens 5 § foga en bestämmelse om uppsägningsskydd för en i paragrafen avsedd företrädare för personalen och i lagens tillämpningsområde stryka arbetsmarknadsorganisationers rätt att ingå avtal.
Det föreslås dessutom att till 11 § 2 mom. fogas en bestämmelse om den skyldighet överlåtaren och mottagaren av en rörelse har att meddela tidpunkten eller den planerade tidpunkten för överlåtelsen.
Lagen avses träda i kraft senast den 23 mars 2005.
Med hänvisning till propositionen och övrig utredning anser utskottet att förslaget är nödvändigt och lämpligt. Utskottet tillstyrker lagförslaget utan ändringar.
I samarbetsförhandlingarna är arbetstagarna vanligen företrädda av förtroendemännen, förtroendeombuden och arbetarskyddsfullmäktige, som enligt 7 kap. 10 § i arbetsavtalslagen har ett särskilt uppsägningsskydd. Om någon personalgrupp inte har en förtroendeman eller ett förtroendeombud har arbetstagare i den gruppen rätt att i enlighet med 5 § 1 mom. i lagen om samarbete inom företag välja en representant inom sig för ett år i sänder för det samarbetsförfarande som avses i lagen. Personalföreträdaren åtnjuter dock inte det uppsägningsskydd som föreskrivs i 7 kap. 10 § i arbetsavtalslagen.
Syftet med propositionen är att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. Enligt artikel 7 ska arbetstagarrepresentanterna, när de utför sina uppdrag, få tillräckligt skydd och tillräckliga garantier så att de på ett adekvat sätt kan utföra de uppgifter som avses i direktivet. I och med att uppsägningsskyddet för arbetstagarrepresentanter kräver ett effektivare skydd än det generella uppsägningsskyddet för att uppgifterna ska bli utförda anser regeringen att vår nationella lagstiftning inte uppfyller minimikravet i direktivet. Följaktligen föreslås 5 § i samarbetslagen få en bestämmelse som föreskriver att personalrepresentanterna har samma uppsägningsskydd som förtroendemännen och förtroendeombuden, när arbetsgivaren säger upp personal med hänvisning till grunder som beror på arbetstagaren i enlighet med 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen. En personalrepresentant som avses i denna paragraf har således inte det särskilda uppsägningsskyddet när ett arbetsavtal sägs upp med hänvisning till ekonomiska eller produktionsmässiga grunder.
Det framgår inte av propositionen varför denna kategori av personalrepresentanter anses kunna ha sämre uppsägningsskydd än andra arbetstagarrepresentanter. I en utredning till utskottet sägs att de rättslärda i en kommitté för en samlad reform av samarbetslagen ansett att den föreslagna ändringen räcker till för att uppfylla minimikraven i direktivet.
Också efter lagändringen är en person som väljs med stöd av 5 § i samarbetslagen den enda personalrepresentanten bland förhandlingsparterna som inte har det intensifierade skyddet vid uppsägningar med hänvisning till ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker. Ändå har dessa personalrepresentanter, som kan vara ganska många, en mycket känslig roll vid förhandlingarna och riskerar sin anställning när de tar på sig uppdraget som personalrepresentant. Med hänvisning till personalrepresentanternas behov av skydd och kravet på en konsekvent lagstiftning anser utskottet det viktigt att revideringen av samarbetslagen utgår från att alla arbetstagarrepresentanter skyddas enligt samordnade principer.
Med stöd av det ovan anförda föreslår arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
att lagförslaget godkänns utan ändringar.
Helsingfors den 9 februari 2005
I den avgörande behandlingen deltog
Sekreterare var
utskottsråd Ritva Bäckström