Allmänt

I propositionen föreslås det en lag om den rättsliga ställningen för utlänningar som plockar naturprodukter (nedan lagen om plockare av naturprodukter). Lagen tillämpas på de rättigheter och skyldigheter som plockare och aktörer inom naturproduktsplockningsbranschen har gentemot varandra. Samtidigt föreslås det att lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) ändras så att arbets- och näringsbyråerna får tillgång till fullgöranderapporter för bedömning av tillförlitligheten hos aktörer inom naturproduktsplockningsbranschen. 

Av naturprodukterna har i synnerhet utnyttjandet av skogsbär långa traditioner i Finland och de används fortfarande på många olika sätt bland annat i livsmedel och drycker. Industrin för naturproduktsplockning behöver sådana mängder råvaror att utländska plockare inte i någon större utsträckning kan ersättas med inhemska plockare. Under de senaste åren har det i Finland funnits cirka 2 500—3 000 utländska bärplockare, av vilka merparten har varit thailändska. Det har årligen också förekommit några hundra ukrainare. Också de inhemska plockarna plockar rikligt med bär, men i synnerhet för eget behov och i allt högre grad också direkt till konsumenter exempelvis via sociala medier. 

Naturproduktsplockarna reser in i landet med Schengenvisum. Medborgare i länder som är undantagna från viseringskravet, såsom ukrainare med biometriska pass, får resa in i Finland utan visum. Det finns inga uttryckliga bestämmelser någonstans i lagstiftningen om plockningsarbetet, om plockarnas förhållanden i Finland, om rättsförhållandena mellan plockare och aktörer inom naturproduktsplockningsbranschen eller om rättstrygghetsfrågor. 

Utlänningar som plockar naturprodukter har i Finland blivit offer för utnyttjande och i vissa fall har det till och med varit fråga om människohandel. För att förbättra plockarna förhållanden och förtjänstmöjligheter och minska risken för utnyttjande samt för att jämna ut och trygga företagens konkurrenssituation har man sedan hösten 2014 tillämpat ett avsiktsförklaringsförfarande för plockning av naturprodukter mellan myndigheter och företag inom branschen för plockning av naturprodukter. I och med förfarandet har plockarnas ställning och en jämlik konkurrenssituation för aktörerna inom naturproduktbranschen förbättrats, men problemet har varit att avsiktsförklaringen inte är förpliktande fullt ut och att förfarandet reagerar långsamt på missförhållanden. Enstaka fall av utnyttjande förekommer fortfarande tidvis och risken för utnyttjande är stor, eftersom plockarna i praktiken på många sätt är bundna till aktörerna inom branschen för naturproduktsplockning. 

De thailändska myndigheterna har sett det som en betydande brist att thailändare som plockar naturprodukter i Finland saknar den trygghet som lagstiftning skulle ge. De fall av utnyttjande som kommit fram har avsevärt ökat de thailändska myndigheternas misstro mot hela branschen för naturproduktsplockning i Finland. Thailand begränsade antalet tillstånd för plockare att lämna landet 2018 och 2019 till högst 2 500 personer, jämfört med 3 500—4 000 tidigare. Detta medförde svårigheter för branschen att få den råvara den behöver och sämre förutsättningar för tillväxt och internationell konkurrenskraft. 

Syftet med propositionen är att förbättra den rättsliga ställningen för utlänningar som plockar naturprodukter och att minska risken för att de blir utnyttjade. Ett annat mål är att skapa rättvisare konkurrensvillkor inom branschen. Utskottet anser det vara viktigt att den rättsliga ställningen för de utlänningar som plockar naturprodukter samt ansvaret för plockarna hos aktörerna inom natbranschen förtydligas genom lagstiftning och förordar att lagförslagen godkänns med följande anmärkningar och ändringsförslag. 

Plockarnas rättsliga ställning

I 3 § i den föreslagna lagen om plockare av naturprodukter sägs det att rättigheterna och skyldigheterna för plockaren och aktören inom naturproduktsplockningsbranschen under plockarens vistelse i Finland bestäms i enlighet med gällande lagstiftning och bestämmelserna i lagen om plockare av naturprodukter. Om rättsförhållandet mellan plockaren och aktören inom naturproduktsplockningsbranschen uppfyller de kännetecken för arbetsavtal som anges i 1 kap. 1 § 1 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001), tillämpas i rättsförhållandet nämnda lag i stället för den föreslagna lagen, och den nya lagen åsidosätts. 

Utskottet anser att utgångspunkten i propositionen är riktig och betonar att avsikten med den nya lagen inte är att föreskriva om plockarens ställning i gränsområdet mellan företagare och arbetstagare, utan att stärka plockarnas rättsliga ställning i de fall då det inte är fråga om ett anställningsförhållande. Genom lagen om plockare av naturprodukter skapas alltså inte något nytt slags anställningsförhållande, en så kallad tredje kategori, i gränsområdet mellan företagare och arbetstagare. 

För att plockande av naturprodukter ska bli ett arbetsavtalsförhållande förutsätts uppenbarligen att definitionen av arbetsavtal ändras i arbetsavtalslagen så att den också omfattar plockande av naturprodukter. Enligt propositionen är avsikten att före utgången av regeringsperioden i den grupp för reglering av arbetslivet som leds av arbets- och näringsministeriet tillsammans med arbetsmarknadsorganisationerna utreda om begreppet arbetsavtal kan utvidgas så att även plockare av naturprodukter ingår i tillämpningsområdet. Utskottet anser det vara viktigt att utreda och förbättra naturproduktsplockarnas rättsliga ställning. 

Tillsyn och myndighetssamarbete

Enligt 9 § 1 mom. i den föreslagna lagen om plockare av naturprodukter ska tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i lagen utövas av arbetarskyddsmyndigheterna på det sätt som föreskrivs i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen (44/2006), dock endast till den del någon annan behörig myndighet inte svarar för tillsynen. 

Utskottet anser det vara viktigt att tillsynen utövas som en omfattande myndighetstillsyn, en så kallad flermyndighetstillsyn, som möjliggör samarbete mellan arbetarskydds-, hälso-, brand-, skatte- och migrationsmyndigheterna och genom vilken eventuella problem kan åtgärdas effektivt och i realtid. Utskottet påpekar att formerna av grovt utnyttjande ofta framgår av förhållandena som helhet och inte som brott mot en enda bestämmelse. 

Resurser. Enligt propositionen anvisar arbets- och näringsministeriet den arbets- och näringsbyrå som får den i lagen avsedda nationella specialuppgiften en permanent tilläggsresurs på 2 årsverken för uppgiften. Social- och hälsovårdsministeriet anvisar regionförvaltningsmyndigheten en resurs på 4—5 årsverken för det nya tillsynsuppdraget. Denna resurs täcks enligt propositionen med den tilläggsresurs på 15 årsverken som arbetarskyddsmyndigheten redan har anvisats för att förebygga utnyttjande av utländsk arbetskraft. 

Enligt erhållen utredning kan den tilläggsresurs på 15 årsverken som anvisats för tillsynen över utländsk arbetskraft inte i sin helhet täcka de 4—5 årsverken som tillsynen förutsätter, utan för tillsynen behövs utöver det som föreslås en ökning på 2—3 årsverken. Utskottet anser att det är nödvändigt att anvisa tilläggsresurser för tillsynen. 

Skyldigheter för aktörer inom naturproduktsplockningsbranschen

Med aktör inom naturproduktsplockningsbranschen avses enligt 2 § 2 mom. i den föreslagna lagen om plockare av naturprodukter den som när visum ansöks bjuder in en utlänning till landet och den som inte har bjudit in plockaren till landet men som själv eller för vars räkning någon annan för plockaren ordnar inkvartering, redskap och utrustning för plockning eller fordon med det huvudsakliga syftet att få köpa de naturprodukter som plockaren plockar. 

Lagen gäller således två slags aktörer inom naturproduktsplockningsbranschen: dels den aktör som bjudit in plockaren till Finland, dels en aktör som senare ordnar inkvartering och mathållning i Finland för plockaren i avsikt att köpa de plockade naturprodukterna. Bestämmelsen anknyter till plockarens rätt att sälja de plockade naturprodukterna till vem som helst, och är dessutom avsedd att förhindra att den aktör som bjudit in plockaren till landet kan frångå det ansvar som föreslås i lagen genom att flytta plockaren till inkvartering som till exempel ordnas av en underleverantör till aktören. 

I 6 § i den föreslagna lagen om insamlare av naturprodukter föreskrivs det om skyldigheter för aktörer inom naturproduktsplockningsbranschen. Enligt propositionsmotiven (RP 42/2021 rd, s. 23—25) och det inledande stycket i 6 § i lagen om plockare av naturprodukter gäller skyldigheterna enligt 6 § endast en aktör inom naturproduktsplockningsbranschen som har bjudit in en plockare till Finland. Enligt den utredning som utskottet fått är skyldigheterna enligt 6 § i lagen om plockare av naturprodukter dock avsedda att gälla aktörerna i bägge rollerna enligt 2 § 2 mom. Därför föreslår utskottet att det inledande stycket preciseras så att detta syfte entydigt framgår av paragrafen. 

Inköpspris på naturprodukter. Enligt den föreslagna 6 § i propositionen ska en aktör inom naturproduktsplockningsbranschen se till att plockaren känner till aktörens gällande inköpspriser för naturprodukter och de kostnader som tas ut av plockaren (6 punkten). Eftersom inköpspriset är relevant också i det skede då plockaren överväger att komma till Finland bör plockaren få veta priset innan han eller hon reser till Finland. 

Utskottet anser att det är nödvändigt att ändra den föreslagna 6 punkten så att det framgår att det är fråga om minimipriser för vilka en aktör inom naturproduktsplockningsbranschen förbinder sig att köpa naturprodukter av plockaren. Inköpspriserna för naturprodukter kan under plockningsperioden variera enligt marknadsläget, och det är inte motiverat att förutsätta att inbjudaren har möjlighet att förutse denna variation. Med tanke på beslutet om avresa till Finland är det dock väsentligt att insamlaren har en uppfattning om de minimiinköpspriser som en aktör inom naturproduktsplockningsbranschen förbinder sig att betala plockaren. En aktör som vid ansökan om visum kallar in en utlänning till landet ska se till att plockaren känner till minimiinköpspriset redan innan han eller hon anländer till Finland. 

Dessutom påpekar utskottet att plockaren ska få uppgifter om aktörens gällande inköpspriser för naturprodukter och om de kostnader som tas ut hos plockarna också när plockaren redan befinner sig i Finland. Plockaren behöver uppgifterna exempelvis om denne efter ankomsten till Finland övergår till inkvartering hos någon annan aktör än den som har inbjudit plockaren när han eller hon ansökte om visum. Därför föreslår utskottet att bestämmelsen preciseras så att skyldigheten att anmäla minimiinköpspriser och kostnader gäller alla aktörer som avses i 2 § 2 mom., men innan plockaren anländer till Finland endast aktörer som vid ansökan om visum inbjuder plockaren till landet. 

Uppföljning och konsekvensbedömning

Utskottet påpekar att plockarnas ställning fortfarande är sårbar trots den föreslagna lagen och de ansvar och skyldigheter som aktörerna inom naturproduktsplockningsbranschen har enligt den. Naturprodukter plockas ofta på landsbygden, det finns inte nödvändigtvis kollektivtrafik till plockarnas baser och plockarna har inte alltid någon faktisk möjlighet att sälja de insamlade produkterna till en annan köpare eller att byta inkvartering. Utskottet anser det vara viktigt att lagstiftningens konsekvenser för förverkligandet av rättigheterna för dem som samlar in naturprodukter följs noggrant. Utskottet förutsätter att regeringen före utgången av 2022 lämnar en utredning om lagens effekter till arbetslivs- och jämställdhetsutskottet. (Utskottets förslag till uttalande)