Motivering
Asylsökandes rätt att arbeta
Rätten att arbeta föreslås bli begränsad
för utlänningar som ansökt om internationellt
skydd, om de inte kan visa upp ett resedokument som berättigar
till gränsövergång. Den som har giltigt
resedokument har rätt att precis som nu arbeta efter att
ha vistats i landet tre månader, medan den som saknar ett
sådant dokument får börja arbeta först
efter sex månader.
Utskottet ser ett problem i att asylsökandes rätt
att arbeta begränsas. Tanken bakom förslaget är
att de asylsökande ska förmås att inte
förstöra sina resedokument. Men det finns asylsökande
som kommer från länder eller förhållanden
som gjort det omöjligt för dem att få resedokument
från ursprungslandet. Orsaken kan vara att förhållandena
i landet är kaotiska, att det inte finns några
myndigheter som utfärdar resedokument eller att den asylsökande
flyr undan politisk eller etnisk förföljelse och
helt enkelt inte kunnat ansöka om ett resedokument utan
att riskera liv och hälsa för egen eller någon
närståendes del. Den föreslagna bestämmelsen är
enligt utskottet inte rättvis mot personer som inte haft möjligheter
att få de behövliga dokumenten.
Man kan också med fog fråga sig om den extra
tremånaderskarensen är ett bra sätt att
hindra människor från att förstöra
sina resedokument eller bidrar den till att göra Finland
till ett mindre attraktivt asylland. Å ena sidan är
det svårt eller rentav omöjligt att nå ut
med information om denna sanktion till asylsökande på väg
till Finland i det skedet då de eventuellt står
i beråd att förstöra dokumenten. Å andra
sidan är det ovisst om beslutet att förstöra
dokumenten eller söka asyl påverkas av att rätten
att jobba skjuts fram, även om de berörda känner
till fakta
Det är viktigt, menar utskottet, att de asylsökande
får arbeta, inte bara med tanke på deras mänskliga
rättigheter utan också för deras integrering.
Undersökningar visar att det är extra angeläget
att invandrare får börja jobba med det snaraste
för att de ska anpassa sig, integreras och lära
sig språket. I sådana fall ligger motivationen
att jobba vanligen också i topp. Mottagningssystemet måste
uppmuntra asylsökande att söka jobb, understryker
utskottet. Inte minst minderåriga asylsökande
måste sättas i skola eller arbete utan dröjsmål.
Det kan vara svårt att senare motivera dem att söka
jobb, om de har vant sig vid att leva på utkomststöd.
Den svarta ekonomin måste absolut bekämpas,
och därför är det viktigt att de asylsökande har
legitim rätt att arbeta för att de inte ska hamna
på den svarta arbetsmarknaden. Men det är också angeläget
att arbeta mot en etniskt segregerad arbetsmarknad här
hemma genom att effektivt övervaka att även utländska
arbetstagare får korrekta anställningsvillkor.
Arbetarskyddsmyndigheterna måste ges adekvata resurser
för att kunna ordna med en effektiv övervakning.
Den nya bestämmelsen bedöms gälla
cirka 80 procent av de asylsökande, som alltså kommer att
ha rätt att arbeta först när de varit
sex månader i landet. Det räcker med ett deltidsjobb
för att en person inte ska behöva ty sig till
utkomststöd. Lagändringen uppges öka
utgifterna för utkomststöd med cirka 350 000
euro om året, räknat utifrån sysselsättningsläget
2009. När sysselsättningsläget förbättras
blir det lättare för asylsökande att
få jobb snabbt, och då kan det hända att
rätten att arbeta får utgifterna för
utkomststöd att bli mindre än vad man nu kalkylerar med.
En dalande jobbfrekvens och en ökad användning
av utkomststöd kan enligt utskottets mening bädda
för ökad rasism och leda till försämrade
attityder bland de infödda till asylsökande och
eventuellt också till andra invandrare. Det allmänna
bör i alla lägen konsekvent försöka
motarbeta rasism och arbeta för tolerans och positiva attityder
till invandrare.
Utskottet uppmanar förvaltningsutskottet att på allvar överväga
att ändra lagförslaget så att de asylsökandes
nuvarande rätt att arbeta inte rubbas.
Minderåriga asylsökande
Utskottet poängterade i sitt utlåtande hösten 2009
om Finlands politik för de mänskliga rätttigheterna
(AjUU 25/2009 rd) att minderåriga barn
som kommer till Finland utan ledsagare är särskilt
utsatta och att det är viktigt att minderåriga
asylsökande primärt behandlas som barn på samma
sätt som finländska barn som saknar stöd
av en familj. Utskottet upprepar sin ståndpunkt och understryker
att myndigheterna måste respektera principerna om skydd
av barn i FN:s barnkonvention vid varje tillfälle.
Det gäller att försöka fastställa
asylsökandes minderårighet tillförlitligt
för att rätta personer ska komma i åtnjutande
av tjänster och skydd som är ämnade för
minderåriga, menar utskottet. Rättsmedicinsk åldersutredning
bör göras på myndighetsinitiativ, men
också när den asylsökande själv
eller hans eller hennes företrädare anser det
behövligt. Det bör emellertid observeras att de
befintliga metoderna för att bestämma åldern
endast är indikativa och ger därför hundraprocentigt
säkra resultat endast i uppenbara fall. I gränsfall
bör frågan avgöras till den sökandes
fördel.
Enligt propositionen kräver uppehållstillstånd
på grund av familjeband att barnet fortfarande är
minderårigt när ansökan avgörs.
I och för sig anser utskottet det vara motiverat att endast
minderåriga ska ha rätt att få sina föräldrar till
Finland genom familjeåterförening. Det som däremot är
problematiskt är att bestämmelsen kopplar den
sökandes rättsliga ställning till hur utdragen
behandlingen blir hos myndigheten. Utskottet poängterar
vikten av att behandlingsprocesserna snabbas upp och att de behandlingstider
som ställts som mål nås.
Integration
Språkundervisningen spelar i likhet med andra integrationsåtgärder
en mycket stor roll, menar utskottet. Därför är
det viktigt att avsätta adekvata resurser för
dem. Integrationsutbildningen måste ge de asylsökande
en gedigen kunskap om det finska rättsväsendet
och samhället och särskilt om barnets rättigheter
och jämställdheten mellan män och kvinnor.