Motivering
Regeringen föreslår att det stiftas en ny
idrottslag, vars viktigaste syften är att främja
olika befolkningsgruppers möjligheter att röra
på sig och utöva motion och idrott, befolkningens
välbefinnande och hälsa samt fysiska funktionsförmåga, barns
och ungas uppväxt och utveckling, medborgar- och föreningsverksamhet
inom idrotten, att främja elitidrotten samt ärligheten
och de etiska principerna inom motion, idrott och elitidrott
och att minska ojämlikheten inom motion och idrott. Dessa
syften ska uppnås med utgångspunkt framför
allt i jämlikhet, likvärdighet, gemenskap, kulturell
mångfald, sunda levnadsvanor och respekt för miljön
samt en hållbar utveckling.
Kulturutskottet har begärt utlåtande av arbetslivs-
och jämställdhetsutskottet om propositionens konsekvenser
för främjandet av arbetshälsan genom
motion och för den totala tiden i arbetslivet samt för
jämlikheten och likvärdigheten.
Jämlikhet och likvärdighet
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet menar
att lagförslagets bestämmelser om jämlikhet
och likvärdighet är ytterst viktiga och välkomna.
Det finns på den punkten fortfarande mycket att förbättra
inom idrottens och motionens värld.
Utskottet vill betona vikten av att främja likabehandlingen
av minoriteter och särskilda grupper som till exempel personer
med funktionsnedsättning, sexuella minoriteter och könsminoriteter,
personer med invandrarbakgrund och av det kön som befinner
sig i minoritet. Vid tillämpningen av lagen är
det viktigt att betona förebyggandet av diskriminering
inom organisationerna, på idrottsplatserna och i skol-
och studerandemotionen.
Utskottet fäster särskilt uppmärksamhet
vid att kvinnor i tämligen liten utsträckning
deltar i ledningen och träningen i idrotts- och motionssammanhang.
Andelen kvinnor i motions- och idrottsorganisationerna var mindre än
en tredjedel (29 %) 2014. Endast 28 procent av medlemmarna
i grenförbundens styrelser är kvinnor, och till
exempel Finlands Ishockeyförbund och skidförbundet
har överhuvudtaget inga kvinnor i styrelsen. Det finns
likaså få kvinnliga tränare.
Jämlikhet och likvärdighet är enligt
2 § i lagförslaget allmänna ledande principer
som ska beaktas vid prövningen av om organisationer som
främjar idrott ska vara berättigade till statsunderstöd
(10 §) vid prövningen av statsunderstödets
belopp (11 §). Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet
välkomnar att jämlikheten och likvärdigheten
främjas också genom styrningen av resurserna.
Vid bedömningen av en organisations rätt att få understöd
och vid fastställandet av stödbeloppet är
det angeläget att främja en jämnare könsfördelning
och ta hänsyn till antalet representanter för
minoritetsgrupper i organisationens beslutande organ.
De ökande kostnaderna för motions- och idrottsutövande
påverkar i hög grad jämlikheten. Tillräcklig
fysisk aktivitet är viktigt för hälsan
och välbefinnandet, men rekommendationerna följs
i mycket varierande grad beroende på befolkningsgrupp och ålder.
De socioekonomiska skillnaderna spelar dessutom en ökande
roll. Det märks särskilt genom att familjens socioekonomiska
ställning är avgörande för barnens
och de ungas utövning av idrott och motion. Utskottet betonar
att det allmänna har ansvar för att alla medborgare
får tillgång till idrotts- och motionstjänster
till skälig kostnad. Också barn i låginkomstfamiljer
måste få lika möjlighet att delta i organiserad
idrott och motion.
I propositionen (s. 22—23) konstateras att syftet med
revideringen av idrottslagen är att garantera statsunderstöd
för sådana organisationer som uttryckligen har
som ändamål att främja motion och idrott.
Utskottet vill fästa uppmärksamhet vid att det
finns sakkunskap om hur man kan minska den fysiska passiviteten
och påverka attityderna också i till exempel folkhälsoorganisationerna
och i motions- och idrottsorganisationer för specialgrupper.
De senare har specialkompetens särskilt när det
gäller den egna målgruppen. Utskottet betonar
att denna typ av organisationer måste ha möjlighet
att få statsunderstöd.
Enligt 13 § i lagförslaget kan statsunderstöd beviljas
för anläggningsprojekt som avser idrottsanläggningar.
Vid beviljandet av statsunderstöd är det angeläget
att på alla plan, inklusive parkeringsplatserna, ta hänsyn
till tillgängligheten i den planerade anläggningen.
Det betyder att man måste beakta att det kan finnas personer med
funktionsnedsättning såväl bland publiken som
bland övriga användare, dvs. motions- och idrottsutövarna
och de anställda. Utskottet understryker att idrottsanläggningarna
ska vara geografiskt och fysiskt lättillgängliga,
men också i övrigt välkomnande och öppna
för alla också i det fall att man vill motionera
eller idrotta på egen hand.
Propositionen tar berömvärt hänsyn
till att platser för närmotion på eget
initiativ, till exempel friluftsleder, skogar och gång-
och cykelvägar är mycket viktiga för
alla medborgares grundläggande möjligheter att
motionera. Dessa möjligheter måste tryggas till
exempel genom planläggningen. För att främja
fysiskt aktiv arbetspendling, dvs. att gå eller cykla till
och från jobbet, måste särskild vikt
läggas vid att gång- och cykelvägarna är
säkra och lätta att använda.
Arbetshälsa och förlängning av arbetslivet
Motionen är av central betydelse när det gäller att
förebygga och behandla sjukdomar som hotar eller försvagar
arbets- och funktionsförmågan. Det har påvisats
att finns ett samband mellan de anställdas motionsaktivitet
och minskad sjukfrånvaro och minskade hälsovårdsutgifter, högre
effektivitet och längre arbetskarriärer. Det har
påvisats att motion har positiv inverkan också på hjärnans
hälsa.
Arbetsgivarna stöder gärna motionsverksamhet
bland de anställda. Enligt en undersökning om
den strategiska välfärdsledningen i Finland 2014
ger 91 procent av arbetsgivarna ekonomiskt stöd till eller
ordnar själva arbetsplatsmotion. Det finns dock skillnader
mellan olika arbetstagare och branscher. Stödet till motionsverksamhet är
minst inom byggbranschen. Också vissa drag som är
typiska för det moderna arbetslivet, t.ex. resande i arbetet,
skiftesarbete, oregelbundna arbetstider och cyklisk arbetsbelastning,
påverkar på olika sätt möjligheterna
att dra nytta av de motionstjänster som erbjuds.
Utskottet understryker företagshälsans betydelse
i främjandet av de anställdas hälsa och
motionsintresse. Ett väl fungerande samarbete mellan arbetsgivaren,
arbetstagaren och företagshälsan bidrar också till
effektivare och bättre motionsinsatser. Hälsokontroller
för riskgrupperna och hälsoplaner som stöder
arbetsförmågan är effektiva metoder för
att förbättra arbetshälsan. Det är
viktigt att i tillämpningen av idrottslagen beakta detta
perspektiv, särskilt när målet är
att förlänga arbetslivet.
Utöver en aktiv fritid betonar utskottet också vikten
av åtgärder som uppmuntrar till motion och fysiskt
aktiv arbetspendling. Det är särskilt viktigt
att uppmuntra dem som rör sig mindre att delta i till exempel
pausgymnastik. Arbetsgivaren kan bland annat tillåta att
motion utövas under arbetstid och erbjuda motionsutrymmen
på arbetsplatsen.
Motion och fysisk aktivitet upprätthåller
och förbättrar också i hög grad
den psykiska funktionsförmågan. Vid sidan av sjukdomar
i rörelseapparaten är mentala problem en av de
främsta orsakerna till sjukfrånvaro och arbetsoförmåga.
Mer motion och fysisk aktivitet är ett led i förebyggandet
och behandlingen av dessa sjukdomar samt i rehabiliteringen. Utskottet
föreslår att kulturutskottet överväger
att ändra ordalydelsen i 2 § i lagförslaget
så att också upprätthållandet och
förbättrandet av den psykiska funktionsförmågan
beaktas.