Motivering
Allmänt
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har
behandlat frågan med avseende på sitt ansvarsområde.
Regeringen föreslår att periodiseringen av
semesterersättning och behovsprövningen utifrån arbetsmarknadsstödstagarens
makes inkomster slopas. Vidare föreslår regeringen
att utkomstskyddets förhöjningsdelar för
den aktiva tiden ska räknas som prioriterad inkomst vid
utkomststöd. Ett tidsbundet försök med
sysselsättningsbonus och en temporär förlängning
av senareläggningen av justeringen av bostadsbidraget ingår
också bland förslagen. Syftet med propositionen är
att förenkla systemet med utkomstskydd för arbetslösa,
göra utkomstskyddet mer sporrande, främja jämställdheten
och förbättra ställningen för
de långtidsarbetslösa.
Förslaget att slopa periodiseringen av semesterersättningar
bygger på det ramavtal som arbetsmarknadens organisationer
ingick den 28 november 2011. De övriga förslagen
grundar sig på statsrådets strukturpolitiska ställningstagande
den 22 mars i år.
Utskottet anser att propositionens syfte är ytterst
angeläget och tillstyrker därför lagförslagen,
men med följande kommentarer.
Samtidigt vill utskottet understryka vikten av att arbets- och
näringsbyråerna har tillräckligt med
resurser för att kunna ge service i betryggande omfattning.
Det räcker inte med ekonomiska incitament för
en arbetslös om inget jobb står att få och
inga åtgärder som förbättrar
hans eller hennes kunnande och arbetsmarknadsfärdigheter
erbjuds.
Slopad periodisering av semesterersättning
Det är utmärkt, menar utskottet, att man inom
utkomstskyddet för arbetslösa frångår
periodiseringen av semesterersättning från och
med 2013.
Det gör det lättare för mången
arbetslös att klara sig ekonomiskt i början av
arbetslösheten. Mest gagnar det personer med korta visstidsanställningar.
De tenderar att ha fler återkommande arbetslöshetsperioden
och har svårt att ta ut intjänad semester under
pågående anställning.
Med beaktande av att man i fjol fattade ca 110 000
beslut om periodisering av semesterersättning kommer det
administrativa arbetet att minska radikalt när periodiseringen
frångås. Ändringen gör att det
blir enklare att fatta beslut om arbetslöshetsförmåner
och snabbare och lätttare att administrera utkomstskyddet
för arbetslösa samtidigt som överklagandena
av beslut om arbetslöshetsförmåner minskar.
Utskottet noterar att regeringen inte föreslår några ändringar
i bestämmelsen om att hänsyn ska tas till semesterersättningar
när jämkad dagpenning fastställs. I samband
med ett flertal lagändringar under de senaste åren
har det poängterats att man bör gå in
för att likabehandla alla former av arbete i görligaste
mån. För att deltidsanställda ska bli
lika behandlade ser utskottet det motiverat att hänsyn
inte längre tas till semesterersättningar när
jämkad dagpenning fastställs. Utskottet uppmanar
social- och hälsovårdsutskottet att undersöka
om det här kunde ordnas i samband med riksdagsbehandlingen
av lagförslaget.
Ett mer sporrande utkomstskydd för arbetslösa
Det är bra, menar utskottet, att utkomstskyddet för
arbetslösa görs mer sporrande genom att förhöjningsdelarna
under tiden för aktiva åtgärder betraktas
som prioriterade inkomster i utkomststödet och genom att
den tid som justeringen av bostadsbidraget skjuts upp förlängs. Ändringarna
syftar till att uppmuntra arbetslösa att delta i arbetskraftspolitiska
aktiva åtgärder och ta emot också kortvariga
anställningar.
Arbetsmarknadsstödet inte längre beroende av
makens inkomster
Med tanke på jämställdheten är
det ytterst viktigt att behovsprövningen av arbetsmarknadsstödet
utifrån makens inkomster slopas.
Den behovsprövningen har vanligen kvinnor blivit föremål
för. Av dem som i fjol fick sänkt arbetsmarknadsstöd
på grund av makens inkomster var 64 procent kvinnor och
av dem som helt förvägrades arbetsmarknadsstöd
82 procent.
I och med att behovsprövningen utifrån makens
inkomster slopas blir det mer attraktivt att ta emot arbete i sådana
fall där bägge makarna får arbetsmarknadsstöd.
Hittills har kopplingen mellan arbetsmarknadsstöd och makens
inkomster inneburit att familjens övriga inkomster minskat
om någondera tagit emot ett jobb.
Försöket med sysselsättningsbonus
Utskottet tillstyrker det tidsbundna regionala försöket
med sysselsättningsbonus. I försöket, som
avser att uppmuntra långtidsarbetslösa att ta emot
ett arbete, betalas arbetsmarknadsstöd ut under en månad
parallellt med lönen i syfte att underlätta övergången
från arbetslöshetsförmåner till
arbete.
Enligt lagförslaget beviljas långtidsarbetslösa
som tar emot ett arbete som räknas in i arbetsvillkoret
för löntagare och varar i minst tre månader
arbetsmarknadsstöd i form av sysselsättningsbonus.
Bonusen betalas för en månad räknat från
anställningens början. För att få sysselsättningsbonus
måste den berörda personen vara bosatt i någon
av försökskommunerna när anställningsförhållandet
inleds. Den som är sysselsatt i lönesubventionerat
arbete får inte sysselsättningsbonus. Försöket
pågår i tre år.
Utskottet ser gärna att sysselsättningsbonusen
inte bara är ett incitament utan också minskar
anställningsbyråkratin och mildrar den tillfälliga
inkomstosäkerheten. De målen är den föreslagna
modellen inte särskilt bra anpassad för.
Enligt förslaget kan ansökan om lönesubvention
göras hos arbets- och näringsbyrån tidigast två veckor
innan arbetet inleds. Byrån ger ett utlåtande
till Folkpensionsanstalten när anställningsförhållandet
inletts. Villkoren för sysselsättningsbonus och
ansökningsförfarandet kräver stora insatser
av informations- och rådgivningstjänsten för
att alla som har rätt till bonusen faktiskt ska få den.
Också utbetalningen av bonusen kan dröja så pass
länge att det hinner äventyra ekonomin.
Eftersom bonusen föreslås gälla endast
arbeten som varar i minst tre månader löser den
inte byråkrati- och försörjningsproblemen
i anknytning till kortvariga anställningar. Utskottet befarar
att modellen inte råder bot på det grundläggande
problemet vid inkomstavbrott. Försöket med sysselsättningsbonus
bör grunda sig på en sådan utbetalningsmodell
att de som tar emot ett jobb kan lita på att det extra
arbetsincitamentet, dvs. en månads arbetsmarknadsstöd,
betalas ut utan ett förtretligt inkomstavbrott.
Utskottet förutsätter att social- och hälsovårdsutskottet
utreder om försöket med sysselsättningsbonus
kunde genomföras enligt en enklare modell, där
utbetalningen av arbetsmarknadsstöd fortsätter
normalt utan avbrott i en månad efter det att den som omfattas
av försöket börjat jobba. Dessutom ser
utskottet gärna att social- och hälsovårdsutskottet
tar fram en modell som sporrar att ta emot även arbeten
som varar i mindre än tre månader. Modellen bör
sporra till arbete också genom att reducera problemet med återkommande
självrisker.