Motivering

Allmänt

Ändringarna bygger på strategierna från kommittén för en reform av den sociala tryggheten (den s.k. Sata-kommittén) och arbetsmarknadsorganisationernas framförhandlades förslag om pensionspolitiken och arbetslöshetesersättningarna för 2009—2014 från i januari i år. De är en vidareutveckling av det breddade omställningsskyddet som trädde ikraft i juli.

I bakgrunden finns en oro för kommande brist på kvalificerad personal och en vilja att uppmuntra arbetslösa att utbilda sig. Genom högre utbildningsnivå för de arbetslösa och bättre möjligheter att få jobb vill man förbättra Finlands konkurrenskraft och stärka grunden för välfärdssamhället.

Läget har dock förändrats en aning på grund av den ekonomiska krisen då arbetslösheten har ökat kraftigt och varken utbildningen eller andra arbetskraftspolitiska åtgärder har hållit jämna steg med den. Som det ser ut nu kommer Finland i många år framöver att få kämpa med höga arbetslöshetssiffror. Reformen startar mitt under den värsta krisen, men den innefattar en del åtgärder för tiden efter svackan.

Förbättringarna gagnar i första hand arbetslösa med relativt lång tid i förvärvslivet och som får inkomstrelaterad ersättning eller är i utbildningsåtgärder eller andra aktiveringsåtgärder. Höjningen av gränsen för inkomstrelaterad dagpenning motiveras med att "gränsen under årens lopp har sjunkit realt". Det beror på att grunddagpenningen inte har stigit i samma takt som inkomstnivån eftersom den bara har höjts en gång med folkpensionsindex sedan början av 1990-talet. Förslaget rättar till eftersläpningen för dem som får inkomstrelaterad dagpenning, men inte för dem som lever på grundskydd. I de högre inkomstkategorierna stiger arbetslöshetsersättningen avsevärt om man räknar in den höjda förtjänstnivån och den höjda gränsen, med nästan 200 euro i månaden om månadslönen är 5 000 euro.

Men de som lever på grundskydd och särskilt de som länge levt på arbetsmarknadsstöd får inta större förbättringar. Dessutom föreslås åldersgränsen för arbetslöshetspensionsslussen bli höjd och utbildningsdagar bli inräknade i den maximala tiden på 500 dagar. Det kan leda till att fler arbetslösa går från inkomstrelaterad ersättning till arbetsmarknadsstöd.

Utskottet anser det viktigt att också nivån på det grundläggande skyddet uppmärksammas.

Det är motiverat att ändra ersättningen vid alterneringledighet så att alla får ersättning på grundval av arbetslöshetsdagpenningen utan höjning.

Reformerna ska aktivera

För att människor ska delta i aktiveringsåtgärder föreslår regeringen att de under sysselsättningsåtgärderna ska få den höjda delen eller högre förtjänstdel i högst 200 dagar. Rätten att få förhöjningen ska också gälla de som får arbetsmarknadsstöd. Dessutom förlängs den maximala utbetalningstiden för omställningsskydd från 185 till 200 dagar. De sysselsättningsfrämjande tjänster som berättigar till höjda bidrag ges numera en vidare definition och inbegriper bland annat frivillig utbildning.

Utbildningsförmånerna vid arbetslöshet slås ihop till ett bidrag och de arbetslösa får ett lika stort bidrag oberoende av om de deltar i utbildning som arbets- och näringsbyrån eller de själva har skaffat fram. Samtidigt slopas kravet på tio år i arbetslivet för att man ska få delta i frivillig utbildning.

Utskottet anser det viktigt att reformerna uppmuntrar arbetslösa att utbilda sig. Utskottet välkomnar särskilt förslagen att ge arbetslösa bättre möjligheter att delta i frivillig utbildning och att reformen också ska gälla de som får arbetsmarknadsstöd. En förutsättning är emellertid att arbets- och näringsbyrån godkänner utbildningen och anser att den ger den arbetslöse bättre möjligheter att få jobb. När någon hittar en bra utbildningsplats är det viktigt att det går snabbt och enkelt att få jobbsökarplanen kompletterad på arbets- och näringsbyrån, påpekar utskottet.

Begriplig lagstiftning och lätthanterligt genomförande

Lagen om utkomstskydd för arbetslösa är mycket svårläst. I sista hand är det den verkställande parten, arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten, som utifrån sin information bestämmer vilken social förmån någon hör under. Det är mycket svårt att kontrollera om man har fått rätt bidrag och om beloppet är rätt uträknat.

Lagförslaget förtydligar uppbyggnaden av arbetslöshetsersättningarna när "utbildningsstöd" och "utbildningsdagpenning" försvinner och de arbetslösa i stället får arbetslöshetsersättning med höjning under utbildningstiden. Lagen blir mer svårläst av att arbetslöshetsdagpenningarna och arbetsmarknadsstödet är kombinerade med en "förhöjningsdel", "förhöjd förtjänstdel", "tilllägg till omställningsskydd" eller "förtjänstdel till omställningsskydd". För den som får grundläggande skydd är "förhöjningsdelen" och "tilllägget till omställningsskydd" lika stora så de hade eventuellt kunnat slås ihop.

I propositionen räknar regeringen med att den nya lagstiftningen sysselsätter personalen lite mer än den gällande eftersom fler saker måste undersökas innan ansökan avgörs. Det är ett extra stort problem just nu när många arbetslöshetskassor är hårt belastade av det ökande antalet ansökningar.

I fortsättningen är det viktigt att satsa extra mycket på att förtydliga lagstiftningen och förenkla verkställigheten. Det bör bli mindre byråkratiskt att få sin ansökan om inkomstrelaterad dagpenning avgjord. I betänkandet (AjUB 7/2009 rd) om en ändring av samma lag förra våren påpekade utskottet vikten av att de arbetslösa får arbetslöshetsersättningar snabbare och ansåg det viktigt att regeringen tillsammans med arbetsmarknadens organisationer undersöker möjligheterna att snabba på handläggningen av ansökningarna genom att förenkla och förtydliga lagstiftningen om arbetslöshetsersättningar. Utskottet upprepar här sin ståndpunkt.

Resurserna

Reformen tar sikte på att göra de arbetslösa mer aktiva. Men utfallet kommer att vara beroende av hur stora resurser arbetskraftsförvaltningen kan avsätta för tjänster, kurser och andra aktiverande åtgärder. Om anslagen och de personella resurserna till utbildning och andra åtgärder inte höjs, kommer bara en del av de arbetslösa i fortsättningen att bli delaktiga av aktiveringsåtgärderna och bidragen. Anslagen för aktiveringsåtgärder har inte hållit jämna steg med arbetslöshetssiffrorna.

Utskottet understryker att de aktivitetsfrämjande målen inte kommer att nås om inte arbets- och näringsbyråerna får tillräckligt med personal och anslag för att i större omfattning aktivera de arbetslösa. Den frivilliga utbildningen utsätts för större tryck när arbetsförvaltningens åtgärder inte räcker till för alla intresserade. Därför bör det finnas tillräckligt stort utbud på utbildningsplatser för de arbetslösa som kan förbättra sina jobbchanser genom frivillig utbildning.

Hur olika befolkningsgrupper påverkas av förändringarna

Unga och personer med korta jobb

Unga och andra som inte varit i arbetslivet länge får bättre villkor när arbetsvillkoret för arbetslöshetsdagpenning första gången förkortas, från 43 till 34 veckor. Man får inkomstrelaterad dagpenning eller grunddagpenning efter att ha arbetat 34 veckor under 28 månader. Vidare förkortas kravet på medlemskap i löntagarkassa för inkomstrelaterad dagpenning från 10 månader till 34 veckor.

Personer med korta jobb får det bättre i och med att arbetsvillkoret förkortas och granskningsperioden för återinträde förlängs från 24 till 28 månader. De arbetslösa har mer tid på sig att samla ihop till arbetsvillkoret och då blir det lättare att ta in fler tillfälliga jobb i villkoret.

Tack vare att förtjänstdelen med höjning betalas ut vid sysselsättningsfrämjande åtgärder får unga det bättre eftersom det inte ställs krav på orsak till arbetslösheten eller tid i arbetslivet som vid omställningsskydd. Reformen gynnar alltså också personer med atypiska anställningar.

För att få det bidrag med höjning som betalas ut i början av arbetslösheten krävs det att arbetssökanden har varit arbetslös i tre år. Det räcker med att anställningen gällt och det ställs inga särskilda krav på arbetstid. Förslaget ger de arbetslösa med varierande arbetslöshets- och anställningstid bättre villkor. I dessa fall får de alltid bidrag med höjning efter att ha haft arbete i åtta månader.

Hur kvinnor och män påverkas

Det största förändringsförslaget gäller sättet att räkna ut inkomstrelaterad dagpenning. Ändringen är till nytta för dem som har tjänat över 2 300 euro i månaden. Den ändrade beräkningsregeln gynnar män mer än kvinnor eftersom män har högre löner.

Däremot gynnas kvinnorna av utbildningsbidragen eftersom de oftare går på kurs än män. Dessutom har kvinnor oftare än män deltidsarbete mot sin vilja. Därför är det viktigare för kvinnor än för män att maxtiden för den jämkade dagpenningen slopas. Bestämmelserna om bidraget med höjning som ges ut för tjugo dagar i början av arbetslösheten gynnar i viss mån personer med deltidsanställning regelbundna tidsbestämda anställningar, och de är oftast kvinnor. Också ändringarna i arbetsvillkoret gynnar kvinnorna eftersom de oftare än män har kortvariga tidsbegränsade anställningar.

Den förhöjda förtjänstdelen som ges ut efter lång tid i arbetslivet förkortas från 150 till 100 dagar. Ett villkor för att få den förhöjda delen är att man blir uppsagd av produktionsmässiga och ekonomiska orsaker och har arbetat i minst tjugo år. Det är ofta män som har långvariga anställningar som utmynnar i uppsägning. Följaktligen är det framför allt medelålders män med långvarig arbetslöshet som drabbas.

Hur långtidsarbetslösa påverkas

Arbetsmarknadsstöd ges ut till långtidsarbetslösa som inte får inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning eller grunddagpenning när kvoten på 500 dagar är uttömd. Arbetsmarknadsstöd till fullt belopp är lika stort som grunddagpenningen, 25,63 euro per dag.

I motsats till inkomstrelaterad dagpenning och grunddagpenning är arbetsmarknadsstödet behovsprövat. Den arbetslösas alla inkomster och hälften av partnerns inkomster beaktas. För arbetslösa utan familj dras 75 procent av arbetsmarknadsstödet av på den del av inkomsterna som är högre än 253 euro. För arbetslösa med familj dras 50 procent av arbetsmarknadsstödet av på den del av inkomsterna som är högre än 536 euro. Arbetsmarknadsstödet börjar minska när de sammanräknade inkomsterna är högre än 1 384 euro i månaden och upphör när de ligger över ungefär 2 460 euro i månaden. Inkomstgränsen för personer med familj höjs med 106 euro för varje barn under arton år familjen försörjer. Regeringen föreslår inga ändringar i de behovsprövade beloppen för arbetsmarknadsstödet trots att barnhöjningen på 106 euro inte har justerats sedan 1991, inkomstgränsen på 253 euro sedan 2002 och inkomstgränsen på 536 euro sedan 2004. Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa borde inkomstgränserna för behovsprövningen ha justerats genom förordning i samma omfattning som lönenivån.

Utskottet vill framhålla att bristen på egna inkomster och fullständigt beroende av partnerns inkomster lätt kan leda till konflikter i familjen, att familjen flyttar isär och i vissa fall till skilsmässa. Behovsprövningen gör att arbetsmarknadsstödet minskar trots att partnern har ganska små inkomster, eftersom inkomstgränserna för prövningen inte har justerats i takt med inkomstutvecklingen.

Utskottet föreslår att social- och hälsovårdsutskottet undersöker möjligheterna att höja inkomstgränserna för att behovsprövningen inte ska sänka arbetsmarknadsstödet för familjer med små inkomster.

Arbetsvillkoret föreslås bli förlängt med den tid då personen är i sysselsättningsfrämjande åtgärder. Granskningsperioden har redan förlängts med utbildning, men inte med andra åtgärder inom arbetsförvaltningen, till exempel arbetsprövning, arbetslivsträning, arbetspraktik eller arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Om granskningsperioden förlängs med dessa åtgärder, gynnar det långtidsarbetslösa eftersom de då lättare kan uppfylla arbetsvillkoret och söka arbetslöshetsdagpenning på nytt.

Äldre arbetslösa påverkas av förslaget att höja rätten för så kallade tilläggsdagar från 59 till 60 år. Ofta är det personer med rätt till tilläggsdagar som i första hand blir uppsagda. Äldre kan alltså få det bättre om de oftare får behålla jobbet. Kommunernas skyldighet att sysselsätta äldre arbetslösa utvidgas samtidigt till att kommunerna måste sysselsätta de arbetslösa som på grund av lagändringen inte har rätt till tilläggsdagar. När det arbete som kommunen måste ordna slutar sjunker inte arbetslöshetsdagpenningen av lönen.

Kommuner med ekonomiska problem kan få svårt att ordna meningsfullt arbete för alla äldre arbetslösa som beaktar deras utbildning och erfarenhet, påpekar utskottet. Ändringen kan leda till att de arbetslösa inte längre får inkomstrelaterad ersättning utan bara arbetsmarknadsstöd om kommunen inte kan uppfylla sin sysselsättningsskyldighet som föreskrivet.

Ännu fler arbetslösa kan bli tvungna att avstå från inkomstrelaterad ersättning och bara få arbetsmarknadsstöd om utbildningsdagar börjar räknas in i maxtiden på 500 dagar. Tanken med förslaget är att arbetslösa snabbare ska söka till utbildning. Men utbildningsplatser hänger inte bara på de arbetslösas egen vilja utan också på utbudet. I dagsläget är det på många orter mycket svårt att få plats på arbetskraftspolitisk utbildning. Också för frivillig utbildning krävs det att man har en lämplig utbildningsplats. Det finns stora regionala skillnader och en lämplig utbildningsplats kan ligga långt från den arbetslöses hemkommun. En del av utbildningstiden kan på grund av ändringen infalla efter maxtiden på 500 dagar, om det drar ut på tiden med utbildningsplats. Då kan ändringen också leda till att intresset för utbildning minskar.

I kombination med arbetsmarknadsstödet får arbetslösa en höjningsdel på 4,41 euro per dag i 200 dagar för den tid som de får sysselsättningsfrämjande åtgärder. Ett villkor är dock att personen har fått arbetsmarknadsstöd i högst 500 dagar eller 180 dagar om han eller hon gått från arbetslöshetsdagpenning till arbetsmarknadsstöd. Långvarigt arbetslösa har ingen nytta av reformen trots att särskilt de kan vara i behov av aktivering.

Företagare och deras familjemedlemmar

Arbetsvillkoret för företagare föreslås bli förkortat från 24 till 18 månader. Samtidigt är målet att det inte ska bli något avbrott i arbetslöshetsersättningen när en löntagare blir företagare och en företagare löntagare. Dessutom ges företagare rätt att få förhöjd förtjänstdel för sysselsättningsfrämjande tid. Ändringarna är en klar förbättring i utkomstskyddet för företagare.

Det är nödvändigt att förbättra skyddet, anser utskottet. Samtidigt påpekar utskottet att också familjmedlemmar till företagare snabbt måste få bättre skydd vid arbetslöshet. Och det var tänkt att propositionen skulle innehålla ett förslag om detta, men det kom inte med i den slutliga propositionen eftersom det nödvändiga anslaget på en miljon euro inte hade avsatts.

Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa har familjemedlemmar till företagare rätt att få utkomstskydd om de har förlorat arbetet av produktionsmässiga orsaker eller av liknande orsaker. Det är emellertid inte alltid som försämrad företagsverksamhet och sysselsättningskapacitet är relaterade till avvecklad produktionsinriktning eller liknande orsaker. Orsaken kan också vara att kunderna blivit färre och efterfrågan på företagets tjänster har minskat. I sådana fall kan det hända att företaget sysselsätter den ena företagarpartnern, medan verksamheten inte räcker till för att försörja hela familjen. Kravet på att produktionsinriktningen ska avvecklas betyder i de flesta fall att familjen måste avveckla hela verksamheten för att få arbetslöshetsersättning.

Familjemedlemmar som har arbetat i företaget måste ha rätt att få arbetslöshetsersättning när de inte längre har arbete för att förutsättningarna för permanent verksamhet inte längre finns och inkomsten från företaget ligger under minimiinkomsten, anser utskottet. Utskottet föreslår att social- och hälsovårdsutskottet tar in en ändring om detta i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.