Motivering
Allmänt
Syftet med propositionen är att nationellt genomföra
direktivet om högkvalificerad anställning, som
genom att införa ett EU-blåkort ska underlätta
inresa och rörlighet för tredjelandsmedborgare
som kommer till EU för högkvalificerad anställning.
Genomförandet kräver inga stora ändringar
i vår lagstiftning, eftersom inresa för högkvalificerad
arbetskraft redan har underlättats genom bestämmelser
i utlänningslagen. Översynen går till
så att nya bestämmelser tas in i den gällande lagstiftningen
utan att förfarandet i fråga om uppehållstillstånd
för högkvalificerade arbetstagare försvåras.
Dagens inreseförfarande ska finnas kvar vid sidan av blåkortet.
Trots att komplexiteten följaktligen ökar ser
utskottet det som motiverat att ha kvar våra flexibla nationella
bestämmelser.
Regeringen uppger att Finland nästan inte alls kommer
att ha nytta av att blåkortet införs. Högkvalificerade
arbetstagare beviljades år 2010 uppskattningsvis 2 400
uppehållstillstånd. Bara en liten del av dem uppfyller
kriterierna för blåkort. Men kortet anses enligt
propositionen få positiva effekter i hela EU, eftersom
ett samordnat förfarande sannolikt ökar medvetenheten
om möjligheterna att invandra till Europa. Utskottet välkomnar
att blåkortet ger högkvalificerade arbetstagare
möjlighet att flytta från en medlemsstat till
en annan.
I sitt utlåtande (AjUU 3/2008 rd)
om förslaget till direktiv menade utskottet att Finland
och alla andra EU-länder bör tillgodose sina arbetskraftsbehov
enligt etiska regler. Utskottet upprepar här samma ståndpunkter
och påpekar dessutom att tredjelandsmedborgare som jobbar
inom EU kan vara till nytta för den ekonomiska och sociala
utvecklingen i det land de kommer ifrån.
Beviljandet av EU-blåkort
Särskilda villkor för blåkort är
att den sökande utöver hög utbildning
har ett avtal för högkvalificerad anställning
i minst ett år och att lönen enligt anställningsavtalet
eller det bindande anställningserbjudandet är
minst 1,5 gånger högre än löntagarnas
bruttoårslön i genomsnitt. Det betyder att månadslönen
i nuläget måste vara minst 4 700 euro. Prövning
av tillgången till arbetskraft tillämpas inte
på dem som söker blåkort. Någon
sådan prövning tillämpas heller inte
för närvarande på högkvalificerade
arbetstagare.
Utskottet påpekar att migrationsmyndigheterna måste
ha expertis i bl.a. examina, arbetets svårighetsgrad och
anställningsvillkor för att kunna bedöma
nödvändig kompetens, arbetstagarens utbildning
och lämplig lön som motsvarar yrkeskvalifikationerna.
Myndigheterna bör om möjligt rådfråga
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna när de gör
sin bedömning, så att de högkvalificerade
utländska arbetstagarna behandlas lika som andra arbetstagare.
För att få blåkort måste
den sökande uppfylla de särskilda villkoren i
direktivet men också de andra villkoren för uppehållstillstånd
för arbetstagare. Det krävs alltså en
utredning av de centrala villkoren i arbetet och en försäkran
om att villkoren stämmer överens med gällande
bestämmelser och kollektivavtal eller att de svarar mot
den praxis som gäller arbetstagare som är verksamma
i motsvarande uppgifter på arbetsmarknaden. Dessutom ska
utlänningslagens bestämmelser om arbetsgivarens
förmåga att uppfylla sina förpliktelser
som arbetsgivare tillämpas enligt vedertagen praxis.
Likabehandling med medborgare i medlemsländerna
Enligt artikel 14 i direktivet om högkvalificerad anställning
ska innehavare av EU-blåkort åtnjuta likabehandling
med medlemsstatens egna medborgare i fråga om arbetsvillkor,
inbegripet löne- och uppsägningsvillkor, plus
utbildning och social trygghet.
Likabehandling gällande social trygghet innebär
att de högkvalificerade arbetstagarna som kommer till Finland
och deras familjemedlemmar får samma sociala förmåner
och hälsovårdstjänster som medborgarna
i landet. De behöver inte vara varaktigt bosatta i Finland,
fastän detta enligt vår nationella lagstiftning är
ett villkor för att få kommunal hälsovård
och förmåner som beviljas av Folkpensionsanstalten.
Att högkvalificerade arbetstagare jämställs med
varaktigt bosatta i landet innebär ett avsteg från
de bestämmelser som i övrigt tillämpas
på personer från tredjeländer som kommer
till Finland för att jobba. Personer som flyttar till Finland
från tredjeländer har från ankomsten
till landet rätt till bosättningsbaserade förmåner bara
om de bosätter sig varaktigt i landet. De ska ha uppehållstillstånd
för minst ett år och stadigvarande bostad och
hem i Finland. Ett arbetsavtal på minst två år
påvisar att personen är varaktigt bosatt.
Innehavare av blåkort och deras medflyttande familjemedlemmar
ska få bosättningsbaserade sociala förmåner
oberoende av hur lång tid arbetsavtalet gäller.
De får också rätt att anlita offentlig
hälsovård med samma klientavgifter och villkor
som övriga invånare i kommunen. Lagförslagen
i propositionen fullföljer så här direktivets
krav på likabehandling. Utskottet påpekar att
det här också betyder att den lagstiftning som tillämpas
på invandrad arbetskraft differentieras och att rättigheterna
till social trygghet och hälsovård för
olika arbetstagarkategorier skiljer sig från varandra.
Utskottet anser att likabehandlingen framöver behöver
främjas mellan olika arbetstagarkategorier också.
Avslutningsvis
Utöver det aktuella direktivet arbetar EU för
närvarande också på andra direktiv som
gäller olika grupper av arbetstagare. Direktiven utarbetas
i enlighet med kommissionens sektorsinriktade förhållningssätt
i fråga om arbetskraftsinvandring. När de eventuellt
träder i kraft kommer de att innebära att reglerna
för olika grupper av arbetstagare blir allt mer olika och
att regleringen blir allt mer invecklad. Utskottet upprepar sin kritiska
synpunkt på ett allt mer invecklat system, som det framförde
i sitt utlåtande (AjUU 3/2008 rd)
om direktivet om högkvalificerad anställning.
Det är viktigt att fortsättningsvis förtydliga
och förenkla inresebestämmelserna så långt
det går.