Allmänt

Agenda 2030 är ett handlingsprogram för global hållbar utveckling som godkändes vid FN:s toppmöte 2015 och som Finland har åtagit sig att följa. Programmet tar fasta på att avskaffa fattigdom och att skapa hållbar utveckling där miljön, ekonomin och människan beaktas på lika villkor. 

Redogörelsen beskriver nuläget för genomförandet av handlingsprogrammet och Finlands åtgärder för att uppnå de 17 målen. Utskottet behandlar redogörelsen inom ramen för sitt fackområde och vill lyfta fram följande synpunkter. 

Arbetshälsa

Särskilt målen 5 (Jämställdhet) och 8 (Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt) i Agenda 2030 har beröringspunkter med arbetshälsa. Viktiga faktorer med avseende på arbetshälsa är bland annat möjlighet att utnyttja sin egen förmåga, möjlighet att avancera i karriären och en rättvist bemötande. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det vara viktigt att ett centralt mål för åtgärderna inom arbetslivet är ett rättvist och inkluderande arbetsliv som tar fasta på att främja icke-diskriminering och jämställdhet. 

Samtidigt påpekar utskottet att den senaste arbetslivsbarometern (Arbetslivsbarometer 2019) visar att allt fler löntagare upplever sitt arbete som psykiskt betungande och att nästan hälften upplever skadlig stress i sitt arbete. Av symtomen på utmattningssyndrom upplevde 12 procent av löntagarna psykisk trötthet alltid eller ofta och 37 procent ibland. Bland annat splittrad karriär har konstaterats höja stressnivån och den totala belastningen. Dessutom belastas i synnerhet personer i expertposition av övertidsarbete, som ofta inte syns. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet understryker att man vad gäller strukturella problem måste söka lösningar på problemen på strukturell nivå och inte tillskriva dem individen. 

Coronapandemin har satt djupa spår i samhället och människorna och har bland annat resulterat i en kraftig ökning av arbete på distans. Det bör dock noteras att arbete hemifrån hade ökat avsevärt redan de tio senaste åren före pandemin. Före coronapandemin arbetade en knapp tredjedel av finländarna på distans och andelen högre tjänstemän var nästan 60 procent. Möjligheterna att arbeta på distans är strukturellt delade och distansarbete berör människor på olika sätt beroende på deras utbildningsnivå och yrkesbakgrund och andra faktorer, bland annat kön, funktionsnedsättning, etnisk härkomst eller bostadsort. Utskottet anser det därför viktigt att arbetstagarnas mångfald och överlappande skillnader beaktas i beslut om åtgärder för arbete hemifrån. 

Dessutom kan distansarbete leda till större ojämlikhet. Det är således viktigt att förebygga detta när bestämmelser och arbetsrutiner utarbetas. Fungerande och socialt hållbart distansarbete påverkas inte bara av överlappande skillnader utan också av bland annat ekonomiska faktorer. Till exempel bostaden påverkar möjligheten att ha en fungerande och tillräckligt lugn distansarbetsplats. Det är således fråga om en omfattande utgiftsöverföring från arbetsgivaren till arbetstagarna, om arbetsstället i fortsättningen måste byggas upp till exempel i hemmet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet understryker att ansvaret för att ordna distansarbetet inte bara kan ligga på en enskild arbetstagare. I fungerande distansarbete ingår fungerande arbetslokaler och apparater, företagshälsovård, fungerande distansarbetsenhet och ledning. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det viktigt att också skattesystemet ses över för att motsvara kraven på distansarbete. 

Coronapandemin har på ett konkret sätt lyft fram könskodningen i samhället. Både åtgärderna för att begränsa coronaspridningen och återhämtningsåtgärderna berör könen på olika sätt, bland annat på grund av könsrelaterad segregation i arbetslivet. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet konstaterar att coronapandemin har varit en stor belastning i synnerhet inom kvinnodominerade social- och hälsovårdsområden och anser att det är viktigt att samhället är rustat för att avhjälpa detta välfärdsunderskott så snart som möjligt. 

I Finland finns det fortfarande branscher där det sker många olycksfall i arbetet på arbetsplatserna och där det förekommer yrkessjukdomar. Utskottet påminner om att det behövs högkvalitativ forskning och adekvata resurser för myndighetstillsynen för att minska olycksfall och yrkessjukdomar. Med teknik och digitalisering går det att förbättra säkerheten och välbefinnandet i arbetet. Samtidigt är det dock viktigt att också göra något åt den ökande psykosociala belastningen och utveckla nya metoder och tekniker för att bedöma och mäta arbetsbelastningen. 

Arbete och miljö

Målet för Agenda 2030 är att styra in den globala utvecklingen på ett spår där välbefinnande, mänskliga rättigheter, finansiellt välstånd och stabila samhällen tryggas på ett för miljön hållbart sätt. Finland eftersträvar att vara klimatneutralt 2035 och klimatnegativt kort därefter, enligt regeringsprogrammet. Den ekologiska omställningen kommer att påverka antalet arbetstillfällen och mängden arbete och det kommer att påverka olika branscher på olika sätt. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet anser det viktigt att man i åtgärderna och uppföljningen av hållbar utveckling utöver ekologisk hållbarhet också betonar social hållbarhet, som kan anses vara en förutsättning för att beslut och åtgärder för ekologisk hållbarhet ska få nödvändig legitimitet bland medborgarna. Det är viktigt att planera och genomföra målen långsiktigt över fler regeringsperioder tillsammans med de berörda grupperna. För att påskynda investeringarna inom ramen för den ekologiska övergången är det angeläget att verka för att undanröja osäkerhetsfaktorer kring framtiden och omvärlden. Det kan man göra genom att vid sidan av miljömålen utarbeta tydliga planer för måluppfyllelsen. 

Omställningen till klimatneutral ekonomi infaller samtidigt som arbetet genomgår en större omvälvning. Vid omställningen till ett klimatneutralt samhälle är det viktigt att vara noga med att omställningen styrs av rättvisetänkande. Där ingår att samhället stöder arbetstagarnas och företagarnas möjligheter att uppdatera sin kompetens och omskola sig. Kompetensutveckling stöds genom arbetskraftsservice, bland annat via arbetskraftsutbildning, livslång vägledning, bättre framsyn, intensivt samarbete mellan företag och läroanstalter och via åtgärder för att stötta utbildning och utveckling av arbetet på arbetsplatsen. 

Klimatförändringen har en allt större inverkan på den globala strukturomvandlingen i världsekonomin och på arbetsmarknaden, och det blir allt viktigare att kunna förutse utvecklingen på arbetsmarknaden, när vi tar oss an den kommande utmaningen. Inom branscher som satsar på hållbar utveckling ses internationell tillväxt och möjligheter att skapa nya arbetstillfällen. Det är bland annat ren energi och klimatneutralitet, förnybara råvaror, cirkulär ekonomi, hållbara livsmedelslösningar, förbättrad livskvalitet och välfärd, inbegripet anpassad teknik. Omställningen till ett klimatneutralt samhälle är ett gigantiskt projekt, och stora ansträngningar som sysselsättningsmålet kan inte genomföras utan koppling till det. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar därför att sysselsättningsåtgärder bör planeras med hänsyn till att inte bara kvantitativ mål ska uppnås utan att det också gäller att se till kvaliteten på de arbetstillfällen som skapas, alltså deras ekonomiska, sociala och ekologiska effekter. 

Finland har målmedvetet genomfört målen i Agenda 2030 och ligger vid sidan av de övriga nordiska länderna i täten i internationella jämförelser av hållbar utveckling. Finland står dock inför utmaningar bland annat vad gäller konsumtionsvanor och produktionsmetoder. Finland har i likhet med andra utvecklade länder lagt ut sina miljökonsekvenser på andra. Exempelvis kom ungefär 47 procent av hushållens utsläpp från utlandet 2015. Eftersom 47 procent av utsläppen sker utomlands, bör vi på det lokala planet stärka vår industri och vårt företagande, som redan nu är utsläppssnåla, och ta hänsyn till det i beslutsfattandet. Samtidigt anser utskottet det vara viktigt att i allt högre grad rikta blickarna mot hållbar import, inbegripet mänskliga rättigheter. 

Kön och digitalisering

Mål 5 i Agenda 2030 är att uppnå jämställdhet och att stärka alla kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att jämställdhet måste vara ett genomgående tema i arbetet utifrån handlingsprogrammet och att jämställdhetskonsekvenserna av åtgärdsförslagen måste utvärderas noga. 

Den ökande digitaliseringen har många positiva effekter. Med digitalisering kan vi bland annat underlätta möjligheterna att kombinera arbete och familj med mer flexibla arbetstider och bättre möjligheter att arbeta hemifrån. Digitaliseringen är dock förknippad med många jämlikhetsutmaningar. Redan nu står det klart att digitalisering av tjänster påverkar tillgängligheten på olika sätt i olika grupper – å ena sidan underlättas den, å andra sidan försvåras den. I synnerhet för ensamboende äldre personer, mestadels kvinnor, kan tillgången till tjänster försämras i och med att digitaliseringen framskrider snabbt. Därför anser utskottet det viktigt att tillgången till tjänster för äldre säkerställs i takt med att digitaliseringen avancerar. 

Den starka segregationen av den finländska arbetsmarknaden stärker jämställdhetskonsekvenserna av digitaliseringen. Det görs exempelvis kraftiga investeringar i den mansdominerade tekniksektorn, medan digitaliseringen av handeln framför allt påverkar kvinnodominerade kontorsarbeten som bokföring, sekreterararbete och liknande. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet betonar att det är viktigt att bedöma jämställdhetskonsekvenserna av investeringar i förväg, utarbeta planer och erbjuda alternativ för eventuellt försvinnande eller kraftigt föränderliga yrken. 

Vad gäller ökad användning av artificiell intelligens har man sett att det finns risker för flickor, kvinnor och minoriteter. Till exempel algoritmer baserade på maskininlärning är ofta programmerade för att lära och tillägna sig datamassor utan åtskillnad. Om det inte beaktas i utvecklingen kan artificiell intelligens bevara och rentav stärka könssegregerade samhällsstrukturer och könsstereotyper. Vid revision av algoritmer är det viktigt att kontrollera att indikatorerna är neutrala. I utvecklingen av artificiell intelligens är det viktigt att vara medveten om att språket och andra kodsystem är kopplade till rådande könsrelaterade uppfattningar. Ett sätt är att bejaka större mångfald bland dem som utvecklar artificiell intelligens. 

Nätmobbning och hatretorik är starkt könsrelaterade fenomen och drabbar män, kvinnor och många minoriteter på olika sätt. Kvinnor utsätts mer för mobbning och sexuella trakasserier på nätet, medan män oftare våldshotas. Förutom kön kan också tillhörighet till en minoritet, socioekonomisk ställning eller ålder påverka upplevelsen av trakasserier och hatretorik på ett igenkännande sätt. Utskottet anser det därför viktigt att detta mångbottnade fenomen beaktas i arbetet mot nätmobbning och hatretorik. 

Könens mångfald

Jämställdhet är inte bara en fråga om kvinnor och män, utan också en fråga om jämställdhet i en mångfald av kön. Jämställdhetslagen förbjuder diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck. Därför kunde regeringen i redogörelsen i större utsträckning ha beaktat den könsrelaterade mångfalden. Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet understryker att det finns utmaningar vad gäller ett jämlikt tillgodoseende av rättigheterna för personer som hör till någon sexuell minoriteter och anser det vara viktigt att jämställdheten betraktas ur ett brett perspektiv som jämställdhet mellan alla kön. Perspektivet bör breddas både i planeringen av politikåtgärder och i den anknytande informationsinhämtningen.