Motivering
Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har
behandlat statsrådets redogörelse för
EU-politiken i fråga om sitt eget ansvarsområde.
Vi koncentrerar oss här på den finländska
EU-politikens prioriteringar och innehåll i fråga
om arbetsliv och jämställdhet.
Syftet med redogörelsen är att ge en övergripande
bild av vilka principer som styr vår EU-politik, vilka
innehållsmässiga prioriteringar politiken har
och hur EU-inflytandet kan förbättras. Utskottet
välkomnar huvudsakligen prioriteringarna för EU-politiken
enligt redogörelsen, men konstaterar samtidigt att redogörelsen
behandlar arbetslivs- och jämställdhetsfrågor
tämligen sparsamt och delvis oklart. Det är viktigt, menar
utskottet, att Finland har tydliga ståndpunkter och mål
i fråga om utvecklingen av arbetslivet och jämställdheten
i EU och Finland.
Finland har varit medlem av Europeiska unionen sedan 1995. Medlemskapet
och i synnerhet den gemensamma valutan euron har stött
ekonomisk stabilitet och en positiv samhällsutveckling.
Finland har allt sedan början av medlemskapet deltagit
aktivt i utvecklingen av unionens verksamhet och försökt öka
sitt inflytande genom att agera i unionens huvudfåra. Utskottet anser
att Finland även i fortsättningen ska vara en
aktiv EU-medlem som försöker finna konstruktiva
lösningar som beaktar både Finlands och EU:s intressen.
Den ekonomiska recessionen
Den ekonomiska recession som började i slutet av 2008
har kraftigt påverkat både EU:s ekonomi och världsekonomin.
Inom EU har detta inneburit att arbetslösheten vuxit kraftigt
och att de allvarliga sociala problemen ökat. EU har vidtagit
kraftfulla åtgärder för att stimulera
ekonomin och för att reducera de negativa ekonomiska och
sociala konsekvenserna av recessionen. Utskottet anser att Finland
i sin EU-politik ska prioritera åtgärder som främjar
sysselsättning och social delaktighet.
Recessionen ökar svartekonomin och ekonomisk brottslighet.
Den svarta ekonomin orsakar EU och Finland omfattande skada i form
av förlorade skatteintäkter och annan skada. Dessutom är
människorättsproblem förknippade med den
svarta ekonomin, till exempel utnyttjande av arbetskraft, diskriminering
i arbetslivet, olaglig invandring och till och med människohandel. För
att svartekonomin ska kunna bekämpas krävs det
ett intensivt samarbete mellan EU-medlemsstaterna och icke-medlemsstater.
Effektiva och fungerande tillsynsmekanismer måste skapas,
och vidare måste man ta fram lagstiftning som förebygger
svartekonomi.
Utskottet föreslår att kampen mot svart ekonomi
lyfts fram som ett centralt mål för Finlands EU-politik.
Utveckling av arbetslivet
Arbetskraftens fria rörlighet är en av unionsmedborgarnas
grundläggande friheter. I praktiken försvåras
den fria rörligheten ändå av många hinder,
bl.a. i fråga om social trygghet. I redogörelsen
betonas det att EU bör vidta åtgärder
för att målmedvetet undanröja faktiska
hinder för människors fria rörlighet
bland annat när det gäller samordning av den sociala
tryggheten, serviceutbudet och utbetalning av pensioner. Detta är ett
viktigt och behövligt principbeslut, men utskottet vill ändå betona
att arbetskraftens fria rörlighet inte får leda
till att spelreglerna för arbetslivet försvagas.
Utskottet påpekar att hinder för arbetskraftens
rörlighet också bör avvecklas när
det gäller arbetskraftens rörlighet i riktning från
Finland till unionen i övrigt.
Fri rörlighet för arbetskraften är
i sig ett välkommet mål, men problem är
fortfarande förknippade till förhållandet
mellan bestämmelserna om ekonomiska friheter och de grundläggande
rättigheterna i arbetslivet och spelreglerna på arbetsmarknaden.
Eftersom förhållandet mellan de ekonomiska friheterna
och de grundläggande rättigheterna i arbetslivet
inte är klart reglerat inom EU har man gått till
EG-domstolen för avgörande och riktlinjer i frågan
om hur rätten att delta i arbetskonflikter, som hör
till de grundläggande rättigheterna i arbetslivet,
och inremarknadsfriheterna förhåller sig till
varandra. Det är viktigt, menar utskottet, att lagstiftaren
kan skapa så klara regler att domstolen inte behöver
vara den instans som drar upp de exakta gränserna. Utskottet
anser att redogörelsen i större utsträckning
borde ha tagit fasta på den spänning som råder
mellan de ekonomiska friheterna och de grundläggande rättigheterna
och spelreglerna för arbetslivet. Vidare bör Finland
betona den sociala dimensionens betydelse i EU i förhållande till
de ekonomiska friheterna.
Utskottet ser den s.k. sociala dumpningen som ett allvarligt
problem i Europa. EU får inte bli en gemenskap där
exempelvis den som tillhör en minoritet i en medlemsstat
behandlas illa eller där arbetstagare från olika
länder har olika rättigheter. När det
gäller att förhindra sådan dumpning är
det viktigt att EU-medborgarna behandlas lika i de olika medlemsländerna
och att alla medlemsstater sörjer för grundtrygghet.
Det är synnerligen viktigt att Finland aktivt är
med och förebygger social dumpning i EU.
Arbetskraftens fria rörlighet och en öppen inre
marknad kommer förr eller senare att leda till en gemensam
arbetsmarknad i EU. Om denna marknad ska fungera effektivt och störningsfritt
krävs det enligt utskottets uppfattning att man inom unionen
tar fram och garanterar gemensamma spelregler på arbetsmarknaden.
Det överstatliga beslutsfattandet har hittills varit svårt.
Som exempel kan nämnas den utdragna behandlingen av arbetstidsdirektivet
och de svårigheter detta gett upphov till. Det är
en brist att redogörelsen inte utvärderar Finlands
och EU:s sysselsättningspolitik.
Utskottet föreslår att Finland ställer
upp klara mål för utveckling av arbetslivet och
arbetsmarknaden inom EU och försöker påverka
EU så att medlemsstaterna själva får
reglera detaljerna.
Europeiska unionen är en stark aktör inom
den globala handelspolitiken, där unionen förhandlar
som en enda aktör med handelspartnerna utanför
EU. Tack vare sitt stora inflytande har EU goda möjligheter
att inom den internationella handeln beakta hur mänskliga
rättigheter tillgodoses och arbetslivsnormer iakttas, genom
att ge akt på sådana frågor när
handels- och samarbetsavtal ingås med tredjeländer.
Redogörelsen säger inget om EU:s eller Finlands
insatser och mål när det gäller att främja
arbetstagarnas mänskliga rättigheter inom unionen.
Detta är en brist, menar utskottet, som betonar att Finland som
ett klart EU-politiskt mål måste ha att främja
respekten för de grundläggande rättigheterna
i arbetslivet både i EU-medlemsstaterna och i länder
utanför unionen.
Internationella arbetsorganisationen ILO har specialiserat sig
på att utveckla arbetslivet och förbättra
samhällsförhållanden. En viktig uppgift är
att ta fram och övervaka internationella normer för
arbetslivet. Det är viktigt att Finland främjar
samarbetet mellan EU och ILO när det gäller att
utveckla arbetslivet.
Arbetsmarknadsorganisationerna har på unionsnivå förhandlings-
och avtalsrätt med EU-institutionerna, och detta kan leda
till bindande lagstiftning. Denna modell för samarbete
med EU-institutionerna och förhandlings- och avtalsrätten är
typiska handlingsmodeller för det nordiska civila samhället.
När arbetsmarknaden i EU utvecklas är det viktigt
att Finland betonar sina egna och de andra nordiska ländernas
goda erfarenheter av ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter
baserat på modell efter det civila samhället.
Ett välmående Europa
Redogörelsen understryker vikten av medborgarnas välbefinnande
och vikten av en välmående arbetskraft för
EU:s konkurrenskraft och framgång. Redogörelsen
prioriterar rätt saker, och sådana prioriteringar
behövs. Ändå vill utskottet framhäva
att medborgarnas och arbetstagarnas välfärd också måste
betraktas med tanke på individens hälsa och välbefinnande.
Det går inte att sörja för medborgarnas
välfärd enbart med utgångspunkt i näringslivets
behov, utan det är en grundläggande medborgerlig
rättighet för individen att må bra. Medborgarnas
välbefinnande och en ekonomisk konkurrenskraft går hand
i hand. Välmående medborgare och friska och kompetenta
arbetstagare är en förutsättning för
framgångsrika företag, och samtidigt tryggar de
framgångsrika företagen medborgarnas välfärd.
Enligt redogörelsen ska den sociala dimensionen av
integrationen stärkas i EU genom att det europeiska välfärdssamhällets
grundläggande principer följs i unionens åtgärder
och utveckling. Men det finns ingen närmare beskrivning av
någon sådan princip i redogörelsen, varför dess
innehåll förblir oklart. I det nordiska välfärdssamhället
får alla ta del av de förmåner och tjänster
som samhället erbjuder. Vi i Finland har ett högklassigt
offentligt hälsovårdssystem som kompletteras av
privat tjänsteproduktion. De nordiska länderna
har heltäckande socialförsäkringar och
ett folkpensionssystem. Norden satsar dessutom också på barnomsorg
och en högkvalitativ utbildning som är öppen
för alla. Vi har en lång tradition av att hjälpa
de utsatta och missgynnade. Den offentliga sektorn ser till att medborgarna
får behövlig service. Utskottet anser det vara
viktigt att Finland tillsammans med de andra nordiska länderna
aktivt för fram den nordiska välfärdsmodellen
i EU.
Utskottet betonar vikten av en offentlig sektor och offentlig
service för medborgarnas välbefinnande. Syftet
med offentlig service är att se till att alla har möjlighet
att få fullgoda grundläggande tjänster
på lika villkor. Det är viktigt att Finland arbetar
för att offentlig service i EU definieras utifrån
den nordiska välfärdsmodellen.
EU hotas att under de närmaste åren drabbas av
brist på arbetskraft till följd av att befolkningen åldras,
och därför bör man se till att människor
börjar jobba tidigare och jobbar högre upp i åldrarna.
Om man vill sörja för motivation och längre
tid i arbetet måste de enskilda arbetstagarnas arbetsmiljö stödja
hälsa och trivsel i arbetet. Liksom jämställdhet
ska också hälsofrämjande vara en genomgående
princip i all unionsverksamhet. Arbetshälsa är
en av hörnstenarna för Europas konkurrenskraft.
Utskottet betonar att Finland inom EU ska arbeta aktivt för
att utveckla arbetslivet och främja arbetstagarnas hälsa
och välbefinnande.
Utskottet föreslår att den europeiska arbetskraftens
välbefinnande lyfts fram som ett mål för
Finlands EU-politik.
Årligen sker det fler än 5 000 olycksfall
i arbetet med dödlig utgång och antalet fall där
yrkessjukdomar och arbetsrelaterade sjukdomar har dödlig
utgång uppgår till ca 150 000. Detta leder årligen
på EU-nivå till stort mänskligt lidande
och omfattande ekonomiska förluster. Samtidigt kan man
förebygga en stor del av detta genom att förbättra
hälsan och säkerheten i arbetet och arbetsmiljön.
Utveckling av arbetslivet kräver emellertid ökade
forsknings- och utvecklingsinsatser som gäller arbetslivet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att
Finland i EU framhåller hur viktigt det är med
forskning och utveckling som gäller arbetsplatser och arbetsmiljöer
och främjar ökade ekonomiska insatser från
EU:s sida när det gäller att utveckla arbetslivet.
Enligt redogörelsen är hög kompetens
en förutsättning för att EU ska vara
framgångsrikt. Det krävs stora satsningar på forskning
och utveckling (FoU) för kompetensutveckling. och dessutom
bör man skapa marknadsförhållanden som är innovationsfrämjande.
Ett mål enligt Lissabonstrategin är att EU-ländernas
FoU-utgifter senast 2010 ska vara minst tre procent av bruttonationalprodukten
(bnp). Utskottet vill framhäva vilken betydelse innovationspolitiken
har för att EU ska ha möjligheter att klara sig
i den globala ekonomin också under konjunkturnedgången och
anser det vara viktigt att Finland aktivt främjar EU:s
innovationspolitik.
Jämställdhet i Europa
EU:s medlemsstater, inklusive Finland, är parter i
många internationella konventioner om jämställdhet
och kvinnors rättigheter. Jämlikhet mellan könen,
dvs. jämställdhet, finns också inskriven
i EG-fördraget och främjande av jämställdhet är
en genomgående princip i all unionsverksamhet.
EU-direktiven om jämställdhet och förbud mot
diskriminering har stramat upp den nationella jämställdhets-
och likabehandlingslagstiftningen i flera EU-medlemsländer
och haft en positiv inverkan på jämställdheten
mellan kvinnor och män. I praktiken är ändå engagemanget
i EU för att främja jämställdhet
relativt svagt, och man ser också ganska snävt
på vad detta arbete innebär — närmast
rör det sig om att främja jämställdhet
i arbetslivet. I Finland och Norden i övrigt betonar man
däremot ett faktiskt främjande av jämställdhet.
Utskottet anser därför att Finland bör
vara mer aktivt inom EU för att främja faktisk
jämställdhet. Det är viktigt att Finland deltar
särskilt aktivt i arbetet med att bekämpa våld
mot kvinnor och barn och människohandel.
Det pågår ett projekt inom EU som går
ut på att se över lagstiftningen om lika lön
för kvinnor och män. Det är viktigt
att Finland främjar EU:s strävan att förverkliga
likalönsprincipen.
Jämställdhet är ett omfattande begrepp
som kräver insatser på många olika politikområden.
Det är angeläget att EU främjar både
jämställdhet och också bland annat arbetshandikappades möjligheter
att delta i samhälls- och arbetslivet.
Utskottet föreslår att Finland lyfter fram främjande
av jämställdhet i EU till en av sina viktigaste
EU-politiska prioriteringar.