Motivering

Allmänt

Arbetslivs- och jämställdhetsutskottet har behandlat ärendet med tanke på sitt eget ansvarsområde.

Syftet med propositionen är att förbättra invalidpensionen för dem som blir arbetsoförmögna i unga år och att förhindra att pensionen minskar då invalidpensionen omvandlas till ålderspension. Livslängdskoefficienten kommer att tilllämpas på den intjänade delen av invalidpensionen enligt året för pensionsfallet.

Utskottet anser att de föreslagna ändringarna i invalidpensionen behövs. Det är svårt för dem som får invalidpension att få arbete och de kan därför i allmänhet inte bättra på sitt pensionsskydd genom att förlänga arbetskarriären. Därför är det motiverat att förbättra deras invalidpension och att också beakta tiden för vård av barn och studier i pensionsuträkningen. Vidare är det viktigt att pensionsnivån går att förutsäga och att den inte sjunker när invalidpensionen omvandlas till ålderspension.

Utskottet understryker att särskild uppmärksamhet bör fästas vid att förebygga arbetsoförmåga i alla åldersklasser. När arbetskraften minskar gäller det att satsa mera på att upprätthålla arbetsförmågan, ha arbetsbördan under kontroll och säkerställa kompetensen. Det bör satsas särskilt på gott ledarskap och chefsarbete som stöder arbetstagarna så att de orkar i arbetet. Det bör göras lättare för de unga att gå från ett utbildningsstadium till ett annat och från utbildning till arbete och de bör få hjälp med att få fotfäste i arbetslivet. Det är viktigt att det finns tillgång till flexibla och individanpassade sätt att förena arbetstid med livssituation i olika faser av arbetskarriären.

Med en god ekonomisk tillväxt har antalet förvärvsaktiva 55—56-åringar ökat snabbare i Finland än i övriga EU-länder. Den genomsnittliga pensionsåldern har gått upp, men den är fortfarande lägre än till exempel i Sverige. Om man jämför arbetade timmar är skillnaden emellertid liten eftersom de äldre i Sverige i allmänhet har deltidsjobb medan de i Finland jobbar på heltid.

Ändringarna i deltidspensionerna

Regeringen föreslår att den nedre åldersgränsen för deltidspension ska höjas till 60 år som ett sätt att få kontroll på pensionsutgifterna. Dessutom vill regeringen slopa pensionstillväxten på grundval av inkomstbortfallet vid deltidspension. Ändringarna i deltidspensionen ska gälla dem som är födda 1953 eller senare.

Deltidspensionen ger äldre arbetstagare behövlig flexibilitet i arbetslivet. Den underlättar anpassning av arbetet till äldre arbetstagares krafter och underlättar omställningen i livet vid ålderspensionering. Ett försvagat hälsotillstånd är i många fall ett skäl till att söka deltidspension och var tionde deltidspensionerad anser att han eller hon skulle ha ansökt om full pension om inte deltidspension varit möjlig.

Hälften av de deltidspensionerade uppger att arbetets psykiska eller fysiska belastning är en orsak till att de gått i pension. För många är det också viktigt att få mer tid för familjen eller hobbyer. Många vårdar dagligen eller veckovis sina familjemedlemmar eller anhöriga, som makar, barnbarn och föräldrar.

Utskottet lyfter fram deltidspensionen som ett element som medger flexibilitet i arbetslivet och hjälper äldre arbetstagare att orka längre i arbetet och förena sina arbetsförpliktelser i arbetslivet med familjelivet. Den möjligheten finns också att man går i delinvalidpension om arbetstagarens hälsotillstånd inte tillåter arbete på heltid. Deltidspensionerade gör en viktig insats när de tar hand om sina familjemedlemmar och anhöriga och stödet för närtåendevård bör förbättras så att man får en adekvat ersättning för arbetet och för att lösningar typ deltidspension inte ska behövas för ändamålet.

Arbetsgivarna kan i samarbete med arbetstagarna också utnyttja deltidspensionssystemet för att fördela arbetet och genomföra generationsväxlingar på arbetsplatserna. Man har haft goda erfarenheter på arbetsplatser där unga har anställts för att jobba vid sidan av deltidspensionerade anställda, som har haft till uppgift att handleda de yngre. På det sättet har man med framgång lyckats överföra äldre anställdas kompetens och tyst kunskap till de unga.

Regeringen motiverar sina ändringar i åldersgränsen för deltidspension och i pensionstillväxten med kontroll över pensionsutgifterna. Utgifterna för deltidspension var 0,2 miljarder euro, dvs. 1,3 % av arbetspensionsutgifterna 2008. Genom ändringarna tänker man sig kunna spara in ca 39 miljoner euro i arbetspensionsutgifter inom privat sektor 2015. Besparingen ökar stegvis så att den 2055 är uppe i 110 miljoner euro. I kalkylen beaktas inte hur förändringen kan komma att inverka på en ökning i invalidpensionerna. Man har inte heller sett på hur förändringen eventuellt inverkar i ett bredare socialt eller ekonomiskt sammanhang till exempel på närståendevården, arbetsfrånvaron bland småbarnsföräldrar eller utgifter på grund av ökad sjukfrånvaro och ökade ansökningar och klagomål om invalidpension.

Det är viktigt att förlänga arbetskarriärerna och öka arbetet för att trygga välfärdssamhällets finansiella grundvalar. Därför anser utskottet att den nedre åldersgränsen för deltidspension nödvändigt måste höjas. Det tror fullt och fast på att ändringen ökar den tillgängliga arbetsinsatsen i samhället eftersom största delen av dem som vill gå i deltidspension vid 58 eller 59 års ålder antagligen fortsätter i heltidsarbete åtminstone en tid.

Utskottet konstaterar att arbetstagarna till stor del genom sina levnadsvanor själva kan påverka hur de orkar i arbetet och bevarar sin arbetsförmåga. Samhället och arbetsgivarna kan inte bära ansvaret för följderna av en arbetstagares egna val. Därför är det viktigt att man motiverar arbetstagarna att själva ta ansvar för att bevara arbetsförmågan och förbättra hälsan. Till stöd behöver de en fungerande företagshälsovård och allsidiga förebyggande hälsovårdstjänster.

Alterneringsledighet

Utskottet ser gärna att systemet med alterneringsledighet permanentas. Vid arbets- och näringsministeriet bereds en regeringsproposition som går ut på att systemet med alterneringsledighet ska permanentas. Avsikten är att lagändringen ska träda i kraft den 1 januari 2010. Arbetslivet ställer allt högre krav på arbetstagarna och då är alterneringsledigheten ett bra sätt att genomföra arbetsrotation och stöda de anställdas arbetsförmåga och hjälpa de anställda att orka i arbetet, upprätthålla motivationen, förena arbete med vårdansvar och utveckla kompetensen.

I propositionen föreslås att den arbetspension som tjänas in under alterneringsledighet ska växa med 55 procent i stället för nuvarande 75 procent av den lön som ligger till grund för ersättningen under alterneringsledigheten. Ledigheten innebär bara ett kort avbrott på längst ett år i karriären och därmed kommer den ändrade tillväxtbestämmelsen inte att få några nämnvärda konsekvenser för pensionsbeloppet. Utskottet bedömer att tillväxtbestämmelsen därför inte heller kommer att inverka på intresset för alterneringsledighet i nämnvärd grad.

Konsekvenser för jämställdhet mellan könen

I propositionen kommer regeringen med en förtjänstfull bedömning av de föreslagna ändringarnas konsekvenser för mäns och kvinnors villkor. Utskottet efterlyser liknande bedömningar i så många propositioner som möjligt.

Det framgår av bedömningen att förändringarna i invalid- och familjepensioner i viss mån gynnar kvinnor mer än män. Det är viktigt i ett jämställdhetsperspektiv med hänsyn till att kvinnors pensioner i genomsnitt är mycket lägre än mäns. Åren 2005—2008 har något färre män än kvinnor gått i deltidspension och därför berör de förändringarna i deltidspensionen kvinnor i litet högre grad än män.

I propositionen finns inte någon bedömning av förändringarna i alterneringsledigheten i ett jämställdhetsperspektiv. Studier pekar på att kvinnor utnyttjar möjligheten till alterneringsledighet i större utsträckning än män. Således får den ändrade bestämmelsen om pensionstillväxt under alterneringsledighet större konsekvenser för grunderna för kvinnors pensioner än mäns.