Motivering

Syftet med förvaltningsförsöket i Kajanaland är att finna en ny modell för utvecklingen av förvaltningen och landskapet och för serviceproduktionen för invånarna. Incitamentet för försöket är å ena sidan den starka landskapsandan i Kajanaland och å andra sidan regionens svåra ekonomiska läge i fråga om ekonomi, sysselsättning och befolkning. Befolkningen minskar, utflyttning sker framför allt bland den aktiva befolkningen och den kommunala ekonomin får allt större problem, vilket allt, om det fortsätter, leder till att landskapets näringsliv och den offentliga ekonomin tynar bort. Genom förvaltningsförsöket i Kajanaland vill man försöka vända denna trend.

Arbetslösheten är det största samhälleliga och ekonomiska problemet i Kajanaland. Arbetslöshetsgraden är den högsta i landet. I oktober 2002 fanns det 7 276 arbetslösa arbetssökande i Kajanaland. Arbetslöshetsgraden var där 18,7 % medan den var 10,8 % i hela landet. Om arbetslöshetsproblemet kunde lösas skulle även befolkningsutvecklingen i Kajanaland förbättras och den offentliga ekonomins problem väsentligt underlättas.

Utskottet har i många olika sammanhang påpekat hur olika sysselsättningssituationen utvecklas i olika delar av landet och även inom landskapen och betonat vikten av att sysselsättningsfrågan sköts regionvis. Då arbetskraftspolitiken genomförs måste enligt utskottets uppfattning regionerna ges avsevärt större beslutanderätt när det gäller att rikta åtgärderna i enlighet med regionens egna möjligheter och behov. När det gäller sysselsättningsfrågan i glesbygderna är det särskilt viktigt att öka efterfrågan på arbetskraft. Statens och kommunernas sysselsättningsåtgärder och sysselsättningsbaserade investeringsbidrag, med vilka utvecklingsprojekt av betydelse för regionernas näringsliv kan stödas, spelar en framträdande roll för ökning av efterfrågan.

Utskottet tillstyrker förvaltningsförsöket i Kajanaland och anser att det kan ge värdefull erfarenhet om regionaliseringen av arbetskraftspolitiken och om effekterna av att beslutanderätten överförs och regionens egna styrkor och behov beaktas.

Utskottet finner det viktigt att den regionala utvecklingen och utnyttjandet av regionens utvecklingsmöjligheter ges en central ställning i försöket. Ny sysselsättning uppstår endast genom att näringsstrukturen utvecklas och företagsamheten stöds. Då besluten fattas centraliserat på landskapsnivå och utvecklingsfinansieringen därvid utnyttjas skapar detta enligt utskottets mening förutsättningar för en sådan näringspolitik som stöder tillväxten och uppkomsten av nya arbetsplatser i regionen.

Enligt statistiken finns det en stor arbetslös arbetskraftsreserv i Kajanaland, men en del av den består av äldre och lågt utbildade personer. Trots den stora arbetslösheten råder det brist på personer med specialkompetens, såsom läkare och professionella inom informationsteknologin. Små kommuner med utflyttningsöverskott och dålig ekonomi är inga lockande arbetsgivare. Större enheter ger arbetstagaren bättre möjligheter att utveckla sig själv och bestämma sina arbetstider. Av denna anledning väntas överföringen av serviceproduktionen till samkommunerna i viss mån avhjälpa bristen.

Bristen på experter bör också avhjälpas genom att utbildningspolitiken utvecklas. Utvecklingen bör framför allt gälla sådan utbildning som planeras och genomförs i samarbete med arbetsgivarna i regionen och i allmänhet med näringslivet för att utbildningen skall kunna möta både den offentliga sektorns och företagens kommande arbetskraftsbehov.

Utskottet understryker att försöket inte får skapa ny byråkrati och inte utöka förvaltningskostnaderna utan att det framför allt innebär utveckling och effektivering av samarbetet och nya servicealternativ.

Försöket kräver för att lyckas ett gott samarbete mellan å ena sidan de kommunala och statliga myndigheterna och å andra sidan näringslivet, den tredje sektorn och andra instanser, menar utskottet. Av primär betydelse för en framgångsrik arbetskraftspolitik är att Kajanalands arbetskrafts- och näringscentral och ledningen och personalen arbetskraftsbyråerna i regionen helt och fullt går in för projektet, inser dess betydelse, faktiskt vill utveckla och lära sig nya tillvägagångssätt och ger hela sin sakkunskap och hela sitt stöd åt projektet. Arbetsministeriet har i sina utlåtanden om förvaltningsförsöket förhållit sig kritiskt till att anslag avsedda för arbetsministeriets förvaltningsområde ingått i utvecklingsanslagen för Kajanaland. Utskottet finner det viktigt att också arbetsministeriet och dess tjänstemän ger projektet sitt fulla stöd och gör sitt bästa för att försöket skall lyckas om ett sådant genomförs på det föreslagna sättet.

Utskottet finner det viktigt att effekterna av försöket följs noggrant och att erfarenheterna av det utnyttjas också inom andra områden vid utvecklingen av den regionala arbetskraftspolitiken. För att hela landet i framtiden skall dra så stor nytta som möjligt av erfarenheterna av försöket anser utskottet att ett försök bör genomföras också inom någon annan region än Kajanaland. Den andra försöksregionen bör vara av en annan typ än Kajanaland för att erfarenheterna av försöket skall bli så mångsidiga som möjligt. Beslut om den andra försöksregionen kan enligt utskottet fattas då försöket i Kajanaland har kommit väl i gång.

Arbetskraftspolitiska anslag

Ett förslag till lag om offentlig arbetskraftsservice har förelagts riksdagen för godkännande. Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2003 och genom den upphävs bl.a. lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbildning och sysselsättningslagen. Av denna anledning bör 10 § i lagförslaget om ett förvaltningsförsök i Kajanaland ändras så att hänvisningarna i 1 mom. 6 och 7 punkten till dessa lagar som skall upphävas ersätts med en hänvisning till lagen om offentlig arbetskraftsservice och utbildningsprojekt, understöd och stöd i enlighet med förordningar som utfärdats med stöd av lagen. De utbildningsstöd och ersättningar för uppehälle i anslutning till utkomsten under arbetslöshet som nämns i 9 och 10 kap. lagen om offentlig arbetskraftsservice bör dock lämnas utanför landskapsutvecklingspengarna för Kajanaland.

Utskottet anser det nödvändigt att Kajanaland också under förvaltningsförsöket får en lika stor andel av de arbetskraftspolitiska anslagen som nu. Kajanaland har varje år fått extra resurser då statsrådet i slutet av året har omfördelat anslag som blivit över i några regioner. Utskottet poängterar att sådan extra finansiering måste tillförsäkras Kajanaland också efter det att förvaltningsförsöket har inletts.

Samtidigt påpekar utskottet att anslagen för en aktiv arbetskraftspolitik även används för den jobbsökningsplan som görs upp för arbetslösa arbetssökande och anslagen utgör sålunda en del av hans eller hennes tjänsteprocess. Avsikten med anslagen är att förbättra den arbetssökandes ställning på arbetsmarknaden bl.a. genom att öka hans eller hennes yrkeskompetens, ge möjligheter att arbeta och hindra utslagning från arbetsmarknaden.Utskottet betonar landskapsfullmäktiges ansvar då den beslutar om användningen av dessa medel som ingår i pengarna för utveckling av Kajanaland och anser att fullmäktige särskilt bör se till att pengarna faktiskt används för att främja sysselsättningen och ordna utbildning och arbetsplatser för arbetslösa arbetssökande så att de arbetslösa i Kajanaland inte hamnar i en ännu sämre situation än tidigare till följd av försöket.